Vecka 26   27 juni – 3 juli 2022   Persholmen – Buaröyna   260 sjömil   6,5 km gång

27 juni måndag   Persholmen – Golmvågen   72 sjömil   
Natten började lite ”rörigt” när den ostliga friska brisen övergick i liten kuling från syd vid midnatt, istället för som i prognosen dö som ostvind! Viken vi låg i var vid högvatten öppen mot syd, och naturligtvis var det högvatten som vinden vred och ökade. Men det varade inte tillräckligt länge för att nån sjö skulle bygga. Vi låg vid kontroll på samma avstånd från ankaret som när vi drog fast men nittio grader mot dragriktningen. Efter kollen sov vi bra i snabbt avtagande vind.
När vi vaknade var det helmulet med blankt vatten kring Moon. Frukost och upp med ankaret som hade ankrat om i den fina sanden. På fem meters djup är det lätt att identifiera stocken som låg nittio grader mot gårdagens dragriktning. Fastdragning innebär i första hand koll av bottenförhållanden, men ibland är det tuff lera och då sitter ankaret kvar i dragriktningen även om vinden vrider.
Iväg för motor runt ön och väster ut mot Hitra. Efter två timmar var det dags att prova med ett storsegel, men just som Björn höll på att ”täcka av” upptäckte Annika på regnradarn att nattens ösregn över Kristiansand, alltså långt ner i söder, höll på att ta sig långsamt norrut rakt mot oss. Nytt beslut. Kursändring och inga segel i den nästan obefintliga vinden i väntan på regnet. Nya kursen gick norr om Hitra och vidare mellan fastlandet och Hitra mot sydväst och Kristiansund. Strax efter kursändringen hade rorsman tur och fick se en grindval tjugo meter ut, kranbalksvis om styrbord. Väldigt mycket större än de tumlare vi sett tidigare.
Vindmätaren visade 0 knop under stora delar av dagens tur medan regnet hängde i luften. Vi var glada att ha bara lite motström och till och med lite medström när vi kom ut på vattnet mellan Hitra och fastlandet. Men tjatigt att brumma motor hela tiden. Sen eftermiddag kom lite nordvind som nån timma förstärkte Perkins dragkraft. Regnet väntad på sig till fyratiden och varade i olika intensitet några timmar. Skönt att stå under biminin och slippa regn i nacken! Nästan vindstilla är det lätt att som rorsman skydda sig mot regn. Annika jobbade med administration och servade rorsman med mat och varm dryck. Det är många uppgifter som ska tas fram inför försäljningen av Moon!
Vi fick uppehåll de sista timmarna och var överraskade och besvikna att se tre master när vi fick klar sikt in ankringsbaljan. Klockan var strax före nio och regnet var inte långt borta. Kändes inte kul om vi skulle behöva fortsätta till nästa möjlighet. Det visade sig att det bara var två båtar varav en med två master. Dessutom låg dom i vikens östra del och hade lämnat västra delen där vi ville ankra inför den lite hårdare västvinden på efternatten. Så besvikelsen försvann snabbt och vi ankrade på samma plats som för en dryg vecka sedan och slapp den tidsödande kollaruntkörningen, extra bra eftersom regnet började strax efter att vi var klara och satt vid matbordet.
Dagens etapp blev nästan lika lång i tid, tolv timmar, och distans, sjuttiotre sjömil, som söndagens. Skillnaden var att söndagens etapp gick i solens tecken, dessutom med segling halva sträckan.

28 juni tisdag   Golmvågen – Ona   45 sjömil    3 km ö-promenad och upp till fyren
Regnet fortsatte hela natten men den lite starka västvinden man varnat för uteblev nästan helt. Vi sov ostörda hela natten till långt fram på den regniga morgonen. Vi hade planerat med en eventuell liggdag med heldagsregn och hård motvind. Nu verkade det som regnet nästan skulle upphöra vid lunchtid och av vinden blev det ju inget.
Frukost i lugn takt medan regnet strilade ner. Ägnade en del tid till att försöka planera vår framfart. Inte lätt när prognosläget är som det är. Men vi har fortfarande ambition att passera Statt före fredag.
En stund efter tolv minskade regnet till nästan bara lite drissel. Upp med ankaret och iväg. Utanför dom skyddande öarna stod en svag västvind på två sekundmeter. Inga vindvågor och nästan bara vår fartvind fläktade över båten. Då är det lätt att stå ut med lite drissel.
Förbi Kristiansund var dessutom dyningen nästan inte märkbar. Några sjömil väster om stan rundade vi en udde och fick lite dyning på låringen, nåt inte Moon gillar utan segel. Men efter att vi tryckt ner centerbordet lugnade hon sig. Långsammare och bara en lätt rullning för varje våg med centerbord, utan känns det som hon i värsta fall accelererar rullningarna.
Vi tuffade på och körde förbi vår första tilltänkta ankring. Vinden dog och kom sedan tillbaka med en lika svag nordvind. Disiga regndimmoln kom och gick. Emellanåt var det nästan ljust! Vi körde förbi hela den ”normalt” besvärliga sträckan mellan från Kristiansund och Bud. Fortsatte mot väster och förtöjde till slut vid åttatiden inne i Onas lilla hamn. Fick en långsidesplats på flytbryggan längst in med bara skyddsmuren mellan oss och havet. Bara motor alla fyrtiofem sjömilen på platt vatten, förutom rullande dyning vissa sträckor.
Efter en angörare gick vi en ö-sväng som avslutades med en fyrtur. Vi såg och hörde en massa tretåig mås och två enkelbeckasiner som uppvisningsflög med sitt karaktäristiska gnäggande från de vibrerande yttre stjärtfjädrarna när dom dyker. Ett riktigt härligt ”urljud”!
Passade på att duscha nu när elströmmen till avfuktaren ingår i kajhyran.
Hoppas att morgondagens prognos med seglingsbar nordostvind slår in!

29 juni onsdag   Ona – Honningsvågen/Stattvågen på Statt   62 sjömil
Absolut stilla och tyst natt. Vi var tillräckligt långt från dom häckande tretåiga för att inte höra deras ständiga tjatter. Vaknade en bit efter åtta till en klarblå vindstilla morgon. Vi åt frukost innan vi kastade loss och sakta gled ut ur hamnen. Hissade storen alldeles utanför hamnen, prognosen lovade seglingsbar nordost! Men det blev motor de första tio sjömilen. Vi försökte segla med spirade segel, men riktningen var platt läns och i den svaga brisen gav det knappt fyra knop. Med lite motström blev det för tålamodsprövande för oss som ville minst fram till Statt. Ömsom motor och segel hela dagen inomskärs i Ålesundsarkipelagen.
Till slut efter sextiotvå sjömil kom vi vid niotiden fram till Stattudden och svängde in i udden till den skyddade hamnen Honningsvågen. Viken ligger vinklat mot den förhärskande riktningen på dyningen. Inne i viken skär två pirar ut från sidorna och skapar en stor skyddad balja där det dessutom finns en liten hamn med liten skyddande pir. Hamnen var full med gästande fritidsfiskare och en utländsk segelbåt. Vi ankrade ute i baljan en bit från hamnen.
Lite ost och vin i sittbrunnen som ankringsbelöning, medan vi beundrade den betagande utsikten. Verkligen en brant amphiteater med bara öppning mot havet. En väg går runt viken och upp längs södra sidan till en tunnel för att komma landvägen från den lilla grupp av hus och små gårdar. Vägen slutar här och det är inga dåliga investeringar för några få hushåll! Imponerande.
När vi drog oss in i Moon la sig vattnet som en spegel och dom branta solbelysta grässlänterna speglade sig och gjorde hela omgivningen illgrön.
Ett mycket udda ställe.

30 juni torsdag   Honningsvågen – Rognaldsvågen   51 sjömil   3,5 km promenad
Absolut stilla och tyst natt. Inte ens måsarna förde oväsen! Vaknade först halv nio och åt frukost i sittbrunn med spegelblankt vatten runt Moon. Vid tio tog vi upp ankaret och stävade ut för motor mot Stattudden. Hissade storen för stöd, knappast för segling i den näst intill obefintliga vinden. Lång dyning emot som Moon klättrade upp och ner i utan någon fartminskning eller obehag för besättningen. Runt udden efter en timma blev det lite scenförändring. ”Starkare” vind från sydväst, dvs tre meter per sekund och väldigt bra riktning för att staga Moon mot dyningen som nu kom vinkelrätt mot sidan. En riktning som normalt kan ge lite obekväm rullande gång. Tyvärr hade vi en och en halv knop emot. Valde att inte gå utomskärs utan in till Målöy och vidare inomskärs mot söder.
Det visade sig vara ett bra val! Dels platt vatten och efter Målöy fick vi en och en halv knop med in runt Hornelen. Vi fick dessutom en halvtimmas segling utan motorstöd från Målöy till fjorden mot Hornelen där vinden dog men medströmmen ökade. När vi rundat udden med sin 860 m höga klippa och styrde sydväst mot Florö försvann medströmmen och vi fick tugga på för motor i knappa sex knop. Det strålande solskenet och en ljum vind kompenserade till viss del motorkörandet.
Strax efter sex förtöjde vi vid en modern betongflytbrygga i det lilla samhället Rognaldsvågen, rakt väster ut i havsbandet från Florö. Salladsmiddag med ett glas vitt i sittbrunnen dit solen flödade från en obruten horisont. Alla Moons däcksluckor slogs upp för vädring i det extremt varma och vindfattiga vädret i hamnen. Vi får hoppas att tempen sjunker tills det är dags att koja. Alltid ska man klaga på något!!
Efter middagen gick vi en öpromenad för att röra på benen som vilat sen Ona.

1 juli fredag   Rognaldsvågen – Undervågen  61 sjömil
Natten var helt stilla och tyst. Vaknade strax före klockan sex, gick upp och kastade loss. Affären som enligt webben skulle öppna tidigt, och som var en del i valet av hamn, visade sig i verkligheten öppna först klockan elva! Vi körde ut ur hamnen med färjan strax bakom oss. Färjan kom några minuter före sex. På ett platt vatten stävade vi fram i svag motström och en sydvind på två sekundmeter. Motströmmen varade i stort sett hela dagen med några få undantag. En halv till en knop emot. Hade vi inte haft medström nästan jämnt på vägen mot norr skulle vi kanske börjat fundera på om loggen var felkalibrerad!
Solen sken från en nästan helt molnfri himmel. Med lite motvind adderat med vår fartvind var det lagom svalt i sittbrunnen. Vi körde över fjärdar och mellan öar i timmar tills vi kom till Nåra där vi kunde komplettera våra matförråd i en liten åretruntöppen lanthandel tio meter från bryggan där det fanns plats för Moon.
Körde därefter vidare mot öster över Sognesjöen och på ostsidan av Hille ner i den inomskärsled mot Bergen som har broar höga nog för Moon. Det finns flera parallella leder med olika brohöjd så det gäller att välja rätt där dom går ihop och sen delar sig igen! Vi passerade den smala Fonnesstraumen med nästan två knop emot i strömvirvlar en kort sträcka, en motström som förbyttes i medström efter den trånga passagen. Vi fick medström eller ingen ström i resterande fem sjömil till vår tilltänkta ankring i Undervågen, ett hål i väggen in till en liten skydda balja i granskogen. Det ska blåsa upp till styv kuling har kustradion varnat om hela dagen. Hålet in till baljan är, särskilt vid lågvatten väldigt trångt, sex – sju meter brett och hade vi inte gått in här med vår Forgus för dryga tjugo år sedan hade vi nog avstått! Djupet är även på lågvatten mer än tre meter. Aktiviteten vid stugorna på båda sidor avstannade och en dinge på väg ut vände…
Inne i baljan låg en liten dansk segelbåt som komplicerade vårt val av plats. Men till slut la vi ankaret väl fria från dansken och tog en lina i land mot den förmodade vindriktningen.
När detta var klart blev det matjessill och potatis som kokat de sista sjömilen. Detta serverades för ovanlighetens skull i sittbrunnen där det gick att komma undan solen. Värmen är på topp, väl över tjugo grader i skuggan och alla luckor är öppna på däck och överbyggnad för att få ner värmen innan kvällen.

2 juli lördag   Undervågen   0 sjömil
Kulingen kom av sig, alternativt nådde den inte vår skogomgärdade vik. Men en massa regn blev det under hela natten. Temperaturen sjönk från 26 grader vi hade i båten när vi la oss till 17 när vi klev upp och lagade frukost. Sydvind med regnvarning och kuling mot sen eftermiddag gjorde beslutet att ta en liggdag enkelt. Vila och lite pyssel med sammanställning av båtfakta inför presentation av Moon tog upp merparten av ledig tid mellan alla fika och matuppehåll.
En norsk båt kom in efter lunch och hade väldiga problem att få fäste med sitt 15 kilos Vulcan ankare. Vi som trodde att det klarade alla bottnar. Men flynas yta är viktigt i mjuk botten så är även tyngden. Vårt ”gammaldags” tunga Delta fäste direkt med kraftigt motorpådrag, medan dom ankrade om fyra gånger utan att få riktigt bra fäste, trots att dom ankrade några få meter från där vårt ankare satt. Man blir inte klok på det här med ankare, men inte beror det bara på ankarmodellen…
Den svaga vinden snurrade i vår lugna vik och vred dom två friankrade båtarna lite hit och dit, medan Moon som hade lina i land var mer stillsam.
Sol på förmiddagen, men mörka moln med regn kom in efter lunch och gav oss flera tunga skurar under eftermiddag kväll.
   
3 juli söndag   Undervågen – Buaröyna  30 sjömil
Sov bra med en massa regn och ingen vind. Igen skyddade granskogen oss från dom starka vindarna längre ut på kusten. Vaknade med regn och nästan vindstilla. Låg kvar till efter åtta då vi fixade frukost med periodvis tungt regn utanför. En bit efter tio började vi bli rastlösa och sjösatte dingen för att Björn skulle ro iland och ta hem landlinan. Efter att ha släppt linan till Annika var Björn på väg tillbaka när ”dansken” i båten bredvid försökte kommunicera trots avståndet. Till slut fattade Björn att han uttryckte sitt gillande av det perfekta arrangemanget med landlina. Dom hade snurrat kring sitt ankare med följd att dom var farligt nära land ibland. Med landlina kunde vi lägga ankaret mera mitt i baljan och hålla in oss mot vinden med landlinan. I och med att ankaret låg en bit ut var vi ordentligt fria från land när vind och tidvatten tryckte oss, och dansken, in mot land.
Björn var snart tillbaka och med dingen säkrad på däck fick vi avbryta och vänta ut en häftig regnskur. Halv tolv var så äntligen på gång ut genom det trånga men djupa hålet. Vi hade inga planer för segling i den trånga farleden med regn och vind rätt i nosen. Trots grådis och en hel del regn var huvudintrycket av omgivningarna ner till Bergen GRÖNT! I en smal farled med granar ner i vattnet på båda sidor blir hela världen grön. Känns inte riktigt som segling… Men det är fint och trevligt när man ändå måste låta Perkins stå för framfarten. 
Strax norr om Bergen kommer man ut på stora fjärdar där motvinden blev mera påtaglig. Motströmmen från start byttes till medström, men här ute i kraftig motvind blev det motigt med brytande sjö. Men hundra varv mer på motorn gav Moon en normal framfart genom vattnet. Vi blev omkörda av en stor Norsk Benetau alldeles innan Asköbron. Vi valde att köra tvärs över och kära land i den blandade med- och motströmmen. Nära land hittade vi nästan medström långa sträckor och höll avståndet till ”norsken” som gick ute i motströmsrännan. Men efter nästa hängbro var det kört! Nu hade vi samma motström och den drog sakta ifrån. Kunde strax efter rulla ut kuttern när Benetaun vikt av mot Bergenseglarnas uthamn och stödseglade med en halv knop extra dom fem resterande sjömilen till Buaröyna där vi fann en bra ankring. Intressant att Google bilden hade färjleden inritad nästan på vårt ankare! I verkligheten går leden ”bortom” två öar räknat från Moon.
En ankardram satt bra före en enkel salladsmiddag i kvällssolen/regnskurarna.
A&B