Vecka 06-10   2018   Panama – både Stilla havet och Atlanten
5 Februari – 11 Mars   2018   340 sjömil

Vecka 6   5 – 11 februari 2018   Las Perlas – La Playita, Balboa, Panama City   105 sjömil

5 februari måndag   Sista övernattseglingen på ett tag — på väg till Las Perlas   37 sjömil
Gissa om det var skönt att ankra i en lagom blåsig Bahia San Telmo på Isla del Rey i Las Perlas-gruppen under sen eftermiddag. Nattens segling räckte till kl 11.30 på förmiddagen då motorn fick göra tjänst i den falnande vinden som ändå inte räckte i riktning för att sträcka upp till Las Perlas..
Sista timmen vred vinden igen och ökade men då hade vi bara upploppet kvar och vinden rakt framifrån, med sjölä från Las Perlas, så några segel blev det inte. I viken låg en tysk båt ankrad med en flagga visande att dom tillhör ACR Around the World gruppen, en grupp som vi förmodligen kommer att se fler av. En av deltagarna, en svensk båt – Bijou, ska vi försöka träffa på torsdag på en av dom norra Las Perlas öarna där arken har samling iför avstampet mot Galapagos.
Efter lite omplockning i båten och ett välbehövligt bad i det nu bara 25gradiga vattnet satte vi oss på fördäck med en liten sundowner och reflekterade över våra år i Stilla Havet. Vi kunde gemensamt konstatera att vi är rätt nöjda med dom 11 åren som gått sedan vi rundade Kap Horn i januari 2007.
Lokal tid är nu justerad en timme till och stämmer riktigt bra med solens upp och nedgång. Eftersom vi är så nära ekvatorn, N7 grader, gäller i stort sett kl 06 och 18 med väldigt korta skymnings- och gryningstider. Nätterna kommer med välbehövlig svalka och i kombination med svalare vatten plus att vi nu sover i förpiken med bra ventilation gör att ett lakan behövs frampå morgontimmarna.

6 februari tisdag   Bahia San Telmo – Isla del Espiritu Santo   14 nm
Tidigt sänggående på grund av lite sömn sista natten och bra sömn gjorde att vi vaknade tidigt. Efter lite koll på sjökort och förmodad vindriktning bestämde vi att lämna viken redan före frukost för att halvera sträckan till mötesplatsen med Bijou och ankra på halva vägen. Tidvattnet är uppåt fem meter vilket gör att halva dygnet har vi motström dit vi ska och det i kombination med liten kuling från lunchtid från dit vi ska gjorde att morgonmotring var bästa alternativet. Redan 10.30 ankrade vi bakom några små öar nära huvudön Isla del Rey. Sjökorten är inte särskilt detaljerade och vattnet har dåligt siktdjup, men man ser i alla fall skillnad på vatten grundare än 3-4 meter vilket gör att dagsljusankring är det enda alternativet.

7 februari onsdag Isla del Espiritu Santo  –  Isla Contadora  18 nm
Uppe med tuppen för att hinna till ACR mötesplatsen där vi skall möta Bijou innan nordvinden hinner bygga upp vågor. Lite tidvatten vågor när vi körde ut mellan öarna vi ankrat vid, men sedan nästan platt vatten till Isla Contadora.
Kom fram före lunch och körde genom gänget med ACR-båtar och ankrade lite förbi gruppen utanför en perfekt sandstrand, något vi inte sett mycket av bland las Perlas öarna.
Lugn eftermiddag med bad och skrivarbete. Under sen eftermiddag kom Bijou länsande runt hörnet direkt från Balboa. Ankrade strax bredvid Moon och kom sedan över i dingen. Vi har dingen på däck och Bijou har dävertar…
Kul att ses för första gången på sjön. Vi har bara setts en gång på en middag i Lerum hos Elisabeths bror Anders för många år sedan. Mycket snack om Moon förstås, men sedan blev det djupdykning i datorn. Annika och Roger försvann för omgivningen i OpenCPN, spår, Googlebilder och en massa annat smart som vi använder för att underlätta säker framfart. Särskilt värdefullt är våra spår från Fiji som gör det möjligt att segla omkring utan att träffa på rev…
Annika följde med över till Bijou för fortsatt datorarbete medan besättningen förberedde middagen. Bijou har en svensk och en amerikan med sig på seglingen över till Marquesas.
Björn hämtades med dingen efter nån timma och sedan var det middag i Bijous sittbrunn.

8 februari torsdag   Isla Contadora – La Playita, Balboa, Panama City   36 nm
Efter frukost kom Roger och Elisabeth och över med en Panamaguide till oss och dom fick lite ytterligare material från Moon. Tyvärr upptäckte vi att vi glömt att vi lämnat en mängd litteratur, inklusive pilotböcker i Ladysmith, så det blev lite magert med den varan. Men lite flaggor och guideböcker över Franska Polynesien blev det i alla fall. Plus en skvätt yoghurt av vår fortfarande levande Japanska variant. Sen sa vi på återseende och stack iväg mot Panama kanalen. Bijous start mot Galapagos går kl 11 i morgon.
Motor första timman utan vind. Därefter motorsegling som övergick i perfekt segling i en öppen bidevind och svag vind hela vägen över till Panama City. Moon tackade för vinden och gjorde ett par knop mer under segel än för motor.
Kom fram till ankringsplatsen väl före solnedgången och efter en del konversation med kanalens signalstation, lite som ett flygledartorn med full koll på alla fartyg, fick vi registrerat att vi var framme vid mätstationen och dom kvitterade med vårt kanalnummer så allt verkade ok.
Men dom hade ingen aning om tull och immigration! Mycket märkligt. Får vänta tills i morgon när vi kan kontakta marinan och förhoppningsvis få info.

9 februari fredag   La Playita anchorage.
Inga av dom beskrivna radionäten hördes på morgonen, så vi fick ingen info den vägen. Björn körde över till en båtgranne för att försöka samla info. Tyvärr har alla båtarna på ankringsplatsen passerat kanalen från Atlanten, så detaljer om inklarering i Balboa har dom ingen aning om.
Annika körde in till marinan och fick till slut koll på läget, tror vi.
Efter hopplockning av dokument körde Björn in kapten för inklarering. Bara en person får gå iland innan alla procedurer är klara! För att slippa gå runt hela hamnbassängen i värmen släpptes Annika av vid närmaste erosionsskydd av sprängsten.
Annika kom tillbaka, dvs kallade på dingetransport via VHF. Vi och hamnkontoret trodde att det var möjligt att komma igenom kanalen redan på söndag eller måndag, varför Annika slapp att betala för cruisingtillstånd och inte heller för turistvisa. Men vi fick bara 48 timmar visum, hur dom nu tänkt sig att det skulle fungera. Efter hamnmyndighet och immigration var det så tullens tur. Ett ostrukturerat och rörigt system utan info på engelska. Det slutade med att tullkillen ville ha 20 $ utan kvitto!
Nu var vi alla fall inklarerade och kunde ta ombord kanalinspektionen. En trevlig kille kom vid tolvtiden och mätte Moon som befanns vara 14,60m, väl under dom kritiska 15 m då priset för passage höjs med 500$. Vi hade bara demonterat vinpilotens pendelarm för att vara på säkra sidan. Dessutom vill vi inte ha den på plats när vi slussar. Inspektören var nöjd med allt och gav oss våra papper för att kunna betala på banken och sätta in oss på väntelistan. Vi fick intrycket att det var möjligen en båt till på väg från väst mot Atlanten så nu var det bara banken. Då kom inspektören på att det är ju helg och karneval! Han kollade att dom var öppna till halv fyra idag men sedan stängda tills karnevalen var över på tisdag. Alltså full fart in till stan med taxi. Men först var vi tvungna att fixa SIM-kort till telefon. Banken skall ha SWIFT och IBAN nummer till vår bank för att kunna betala tillbaka depositionen vi måste ställa på 500 $.
Efter att ha stressat runt med tre taxibilar och tjugo minuter på telefonbolagets kontor var vi på banken med nästan en timme till godo! Nu kom en ny överraskning. Trots att vi läst att det gick att använda VISA kort (inte MASTERCARD) ville dom ha cash. Nu verkade det kört att fixa detta innan långhelgen, men grannrestaurangen hade ATM och vi lyckades innan kortet ”sa stopp” få ut 1800 $ vi behövde för att ”skrapa ihop” dom 1875$ vi ska betala Kanalbolaget (inklusive depositionen). Med tio minuters marginal kom vi ut ur banken, efter att tjänstemannen ringt kanalbolaget och talat om att vi betalat. Nu var vi på väntelistan och senare på kvällen kunde vi per telefon få vår plats på listan. Allt var frid och fröjd efter en oerhört tidspressad eftermiddag. Till saken hör att inbetalningen bara kan göras på ett bankkontor som är insatta i regelverket och kommunikationen med kanalbolaget.
För att lätta på trycket promenerade hela vägen (en timme) tillbaka ut till Flamenco där vi ligger ankrade. Denna del av staden är inte till för fotgängare! Men vi lyckades ta oss fram till en park som förmodligen byggts av kanalbolaget på US tiden. Märkligt påkostade byggnader och gatuanläggningar, allt nu under framskridet förfall. Halvvägs kom vi ut på den nyanlagda gångoch cykelbana med en angränsande fyrfiliga väg ut till Flamenco som byggts på vallen mot kanalen och som bank ut till tre ihopbundna öar med tre marinor och två ankringsplatser.
Ute på första ön, den marinan där vi har dingen, satte vi oss ned på en av restaurangerna och åt en välförtjänt middag. Dels var det inte tal om att laga mat i Moon så slutkörda som vi var i värmen och dels kändes det som vi kunde ”fira” att vi lyckats både klarera in, mäta in Moon och betala på en dag. Plus att vi inte handlat på två veckor – kylen är helt tom…
Tillbaka i Moon ringde Annika till kanalbolaget och fick dagens sista kalldusch!
Jo den 28 februari kunde vi nog komma igenom!!! Möjligen en vecka tidigare… Dom skyller väntetiden på att dom har för få ”Advisors”, dvs den obligatoriska och billigare version av lots som mindre båtar måste ha. Upp som en sol och ner som en pankaka! Sinnesstämmningarna skiftar fort och är inte enkla att hantera, särskilt i denna värme. Lyckligtvis talar alla vi haft kontakt med från kanalbolaget god engelska, till skillnad från myndighetskontoren, så vi ha ingen osäkerhet om budskapet och kan argumentera och ställa frågor.
Bara att bita ihop och försöka utnyttja tiden till något vettigt i värme. Denna tid hade vi planerat använda på östra sidan i väntan på ett väderfönster mot Cuba.
Men detta gör också att vi måste ta tag i immigrationsmyndigheten igen då vi bara har en stämpel för 48 timmar.

10 februari lördag   La Playita anchorage
Vinden över ankringsplatsen gör temperaturen fullt ok nattetid. Tillsammans med nu bara 22 grader i vattnet gör det att vi behöver lakan på oss när vi sover! Men dagtid utanför däckstältet och nere i Moon är det för varmt.
Efter frukost tog vi dingen in till marinan och travade runt hamnbassängen till hamnkontoret och immigration som skulle vara öppna trots helg. Vi behövde med vår ”nya” tid i kanalen ett navigerings tillstånd och visa. Navigeringstillståndet var inget problem men dyrt att få trots lördag, bara med ett tillägg om 20$ för övertid, totalt 205$.
En klareringsagent som var där samtidigt hjälpe oss med översättning till engelska! Han sa bl a att han avsiktligt var här när det var övertid för då fick han tillstånden direkt. Annars tar det en vecka att få dom utskrivna! OK bara att betala… Nästa problem var att immigration inte alls var öppna och dessutom inte öppnade förrän på onsdag efter karnevalen. På onsdag har vårt 48 timmar visum gått ut med råge! Och vi skall då betala böter om 50$ per person och sedan betala för turistvisum på 105$ per p… Vi försökte att påpeka att det var hamnkontoret tillsammans med immigration som igår klarerade in oss och rörde till det. Men inte tyckte dom att det var deras problem. Agenten hade vissa kontakter och på något vis lyckades han få kontakt med immigrationskontoret och samma kvinna som igår skrev 48 timmar vid stämpeln i passen utfärdade nu en förlängning tills kontoret inne i stan öppnade på onsdag. Kontoret var egentligen stängt men ibland ska man ha tur. Det är inte lätt i dessa ”bananrepubliker” med en massa tjänstmän som inte har varken ansvar eller kunskaper. Särskilt när vi inte talar deras språk.
Kostnaden för navigeringstillståndet är nästan tre gånger det som står i vår fyra år gamla pilot! Men vi fick i alla fall kvitto på summan! Och utan den vänliga agentens hjälp hade vi förmodligen blivit ännu gråhårigare…
Med dessa nya tillstånd och dokument tog vi lokalbussen in till staden för att handla mat. Vi lever fortfarande på vår sista Mexico handling och den är i nästan alla avseenden slut sen igår.
Började med att köpa och installera ett nytt SIMkort från en annan leverantör för att försöka få bättre mottagning på ankringsplatsen, viktigt nu när vi kanske skall tillbringa flera veckor där.
Bussen gick till busscentralen där ”hundratals” busslinjer möts. Ett inferno och en katastrof i organisation och infrastruktur. Men på något sätt lyckas dom ta sig fram, ivrigt utnyttjande signalhornet och hjälpta av trafikdirigerare som ännu ivrigare blåser högljutt i sina gammaldags visselpipor (för att stressa eller skynda på taxi, bussar och fotgängare?).
I omedelbar anslutning till bussterminalen ligger det största Mall vi sett. Ingenting i Sverige är ens en tiondel av detta. Fullständigt hopplöst att orientera sig. Gångar i undergjordiska grottor är väl den närmaste känslan man får. Minst tre stora ”Foodcourts” med tjugotalet restauranger i varje  såg vi där inne. Åt en mycket god lunch på den första, som vi då trodde enda restaurangsamlingen. Bra och mycket prisvärd mat, men fruktansvärd steril och bullrig miljö.
Till slut lyckades vi hitta dom två matbutikerna och efter ett reaköp av kortbyxor till Björn tog vi bussen, som vi under alla under hittade i röran, tillbaka till Flamenco. Buss kan endast betalas med förbetalda kort som inte kan köpas på bussen precis som i många andra länder. Här är det väldigt vanligt att passagerare med kort låter oss utan kort betala 25cent och så drar dom kortet två gånger. Smidigt – men på bussterminalen köpte vi ett eget kort för återresan.
Gårdagens restaurang vid marinan serverade oss ett stort glas kallt vatten och en kall öl som vi avnjöt i den svalkande brisen en timma före solnedgången. Tillbaka i Moon öppnade vi alla luckor för att vädra ut solvärmen. Trots stängd båt var det ”bara” 34 grader nere i båten, en temperatur som relativt snabbt sjönk medan vi satt under fördäckstältet i våra strandstolar och beundrade solnedgången.

11 februari söndag   La Playita anchorage
Ännu en sval natt tack vare att vinden stod hela natten gav oss välbehövlig sömn för våra stressade och känslostormade hjärnor.
Frukost i vinden och skuggan på fördäck, där även mycken tid under dagen tillbringades för ”uppstädning” i mailboxen och bloggskrivande. Vi har inte haft internet sen vi lämnade Mexico så alla lite större mail har ”legat till sig”. Kortvågsradion som är vår kontakt med omvärlden under segling är fantastik, men klarar inte särskilt stora mail.

Vecka 7   12 – 18 februari 2018   La Playita, Balboa, Panama City för ankar

12 februari måndag   La Playita anchorage
Bra kylande vind genom båten under natten varför vi sov förträffligt. Det är perfekt att ligga för ankar jämfört med i marinor. Hela dagen spenderades i båten, mest under fördäckstältet och dess skugga i en laber bris. Helt uthärdligt!
En sväng iland på kvällen för motion och mat. Helt tydligt att det är karnevalsledigt. Massor med folk på strandpromenaden och fullt på alla restauranger. Slutade med att vi körde tillbaka till Moon utan att trängas med restauranggäster. Enkel middag i Moon.

13 februari tisdag   La Playita
Nästan lite för bra vind under natten. Det är lite trångt på ankringsplatsen varför vi bara la ut tre gånger djupet när vi ankrade. Med vinden mer än nittio grader mot hur vi drog fast ankaret har vi nu ”ankrat om” och kommit lite nära grannen.
Före lunch gick vi fram till ankaret och flyttade det lite bortanför det första stället och drog fast med nu drygt fyra gånger djupet vid högvtten i riktning för den starka nord-nordostvinden. Inte kul att lämna båten när ankaret satt om sig och vi inte har provdragit med drygt 50% varv på motorn.
En Holländsk Malö 43 som vi sett bland ARC deltagarna ute på Las Perlas kom och ankrade bredvid oss. En svensk båt med Holländsk besättning känns som grannen med en Holländsk båt med svensk besättning borde höra om man kan hjälpa till. Uppenbart är något galet när resten av ARCbåtarna är mer än halvvägs till Galapagos.
Björn körde över och frågade om vi kunde hjälpa till med något. Det visade sig att dom under Atlantöverfarten i hårt väder fått en skada (inte klart vad) på ett undervant. Före kanalpassagen hade dom beställt ett nytt som skulle komma nu efter karnevalen.
Vi fortsatte underhållsarbetet under eftermiddagen och alla wincharna i sittbrunnen fick en genomgång. Alla delar plockades loss och rengjordes från smutsigt fett och försågs med lite nytt. I värmen är det extra viktigt med extra lite fett. Alla winchar mådde bra och var lättdemonterade sedan vi i Malaysia försett alla skruvar med TEFgel.
Till kvällen var det promenad igen och nu fick vi plats på den bättre restaurangen som vi nyttjat två gånger tidigare.

14 februari onsdag   La Playita
Under morgonens VHF nät annonserade vi att vi hade en massa guideböcker från Alaska till San Diego om någon var på väg åt det hållet.
En amerikansk HR46 nappade och kom över och tog hand om alla tio böckerna. Dom var även tacksamma för alla våra spår som dom kan använda i OpenCPN. Av dom lånade vi sex vatten behållare för att hämta vatten i marinan. Dom tar betalt om vi går in med Moon, så det tänker vi bara göra innan vi lämnar och då även toppa upp dieseltanken.
Efter frukost bar det av till centrum och immigration. Vårt visum som förlängdes i lördags räcker bara till idag. När vi kom dit visade det sig att efter karnevalen öppnade dom inte förrän klockan ett!
Vi tog en lokalbuss mot köpcentrum för att utnyttja tiden. Bussarna här går i en slinga och man vet inte riktigt var på slingan man är när det är en okänd linje. DVS om chauffören svarar jakande på frågan om köpcentrum så kan det betyda att vi måste åka hela slingan för att komma dit.
På telefonens GPS kunde vi se att vi avlägsnade oss mer och mer från köpcentrummet. OK nu var vi nästan ute vid kanalen och slussarna vid Miraflore, ett ställe vi tänkt besöka någon dag nästa vecka. Men vi är cruisers och är vana vid att ändra planer när förutsättningarna förändras! så vi hoppade av bussen när den var nära vägen ner till slussen.
Gick två kilometer i värmen från busshållplatsen till slussen (med paraplyer), betalade entréavgift och kunde se film om kanalbygget och studera när två stora fartyg slussade. I bakgrunden, lite högre upp, kunde vi se ett ännu större fartyg slussa i dom nybyggda större slussarna. Kul att se det hela i verkligheten och få lite perspektiv på det man läst om. När det slussande fartyget ska ur slussen dras dom delvis av små lokomotiv, flera på var sida, men hjälper också till med egen motor. Propellervattnet bakom det slussande fartyget var klart respektingivande, men också det enda som skilde sig markant från de slussningsäventyr vi varit med om i Sverige, Skottland och Holland. Bra att ha sett slussningen för att kunna relatera de berättelser vi hört till vad vi nu sett och våra tidigare erfarenheter.
Tillbaka kunde vi ta en buss som startade sin slinga vid slussarna och hoppa av vid tvärgatan till immigrations kontor dit vi anlände strax efter ett. Allt verkade ok tills killen plockade fram ett papper som skulle fyllas i och förses med foto och tumavtryck. Tumavtryck var enkelt för dom var ju med men fota hade vi inga. Ut och promenad till närmast drugstore där dom kunde ta några bilder och trycka fram passfoton.
Tillbaka på kontoret var vi strax $210 fattigare och två stämplar i passet rikare. Turistvisum för sjömän kallar dom det. Under torsdagens VHF nät framkom det uppgifter om att man från och med onsdagens datum slopat denna kostnad för sjömän, men om det är riktigt så kände i varje fall inte huvudkontoret till detta beslut!
På tillbakavägen handlade vi lite nödvändiga grönsaker och frukostäpplen innan vi tog lokalbussen hem till Moon.
Till sundownern var vi bjudna till Malö 43an, och åkte dit för att uppskjuta denna övning till morgondagen eftersom seglarmiddagen visade sig vara ikväll.
Mer än tjugo seglare samlades på pizzerian vid marinan. Det var seglare från alla tre ankringsplatserna här i Balboa. Kvällens behållning var att flera hade hört vår fråga om ”linehandlers” på VHFnätet och vi fick flera som erbjöd sig att följa med över till Colon. Vi upptäckte att inte så få båtar tillbringar år här i Balboa och då är det kanske inte så konstigt om man kan tänka sig en båtutflykt. Hur som helst var det en klart positiv utveckling på ett annars lite dyrt problem.

15 februari torsdag   La Playita
Fin vind under natten och nästan svalt, men så är också vattentempen nere i 22 grader. Vi sover bra och nästan utan avbrott när temperaturen är sovvänlig och vi inte ätit för mycket…
Nomad som tagit hand om våra böcker kom över med vattendunkar som Annika åkte in till  dingebryggan och fyllde, medan Björn pysslade om wincharna på masten.
Annika åkte sen in till marinan för att tvätta med hjälp av holländarnas passerkort. Dom ligger nu i marinan i väntan på att nya vantet ska komma.
Efter ytterligare en omgång vatten var styrbordstanken halvfull. Nu borde vi klara oss till avgångsdatum som nu är nästa söndag. Det verkar bli en dag tidigare varje gång Annika ringer kanalkontoret och tjatar/frågar efter uppdatering. Men snart måste vi låsa datum för kanalpassage för att kunna komma överens med våra tre linhanterare och köpa mat mm dagarna innan.
Eftermiddagen ägnade vi åt att delvis vara sociala och delvis att installera spår mm i Nomads datorer. Nomad är en amerikansk HR46, en väsentligt större båt än vår Koopmans 47. Dels är Moon bara 47 fot medan HR46 är 48-fot och har full bredd ”hela längden”, särskilt akterskeppet på HR46 är volyminöst jämfört med Moon som nästan är att jämföra med ett rundgattat skrov.
Tillbaka i Moon plockade vi ihop för en promenad i land, men stannade i den Holländska Malön inne i marinan för lite snack och öl. Annika fixade deras nya Raymarine plotter som dom hade problem med och vi tittade på deras ena främre undervant som var orsaken till stoppet och reparationen. Sex-sju av wiretrådaran var av just där pressändstycket slutar! Det var änden uppe vid spridarna som gått av. Inga synliga skador på de övriga tre undervanten. Lite svårt att förstå att ett vant går, kanske en hanteringsskada som sänkt utmattningshållfastheten dramatiskt? Ny wire ska komma i morgon och riggaren byter omgående. Deras kompisar i ARC rallyt är redan på Galapagos så dom har lite bråttom att hinna ikapp. Kanske måste dom segla mer eller mindre direkt till Marquesas… Rallyt har mycket hög fart runt jorden!
Efter solnedgången blev det så äntligen lite exercis i land. På väg tillbaka kollade vi in flera restauranger men bestämde oss för en sen middag i Moon med lite fisk och tillbehör.

16 februari fredag   La Playita
Vindfattig natt, men trots det var temperaturen helt ok i vår sovkupé.
Helt vindstilla morgon och fortfarande svalt innan solen började pressa på och det blev oliidligt hett igen. Vindstilla är inte alls kul. Lågtrycket borta i Columbia som gett oss nordvindar på sju-åtta sekundmeter verkar ha fyllts ut, för nu talar prognoserna om lätta vindar om det blir några alls. Nästan lite åskvarmt och kvalmigt efter lunch. Strax efter tre började det regna! Vårt första regn sedan San Francisco och då var det första efter maj i Brittish Columbia!
Regnet varade bara en halvtimma och efter det körde vi dingen över till Kokopelli, den båt som lovat var linehandlers under vår kanalfärd, för lite snack om när dom kunde och om dom hade några tips från sina tre kanalfärder.
Sedan dingen in till marinan för att hämta en pilot över Kuba som en båt från den tredje ankringen gav oss.
Middag på vår ”vanliga” restaurang och sedan hem för lite film och sömn.

17 februari lördag   La Playita
Nästan helt utan vind under efternatten, men trots det bra temperatur i sovhytten. Efter frukost ringde Annika till kanalkontoret för att höra om tider och påpeka att den bogserbåt vi såg i slussen var för hög för Moon att förtöja mot. Nån ny tid fick vi inte. Annika pysslade vidare med våra gamla spår som seglare gärna lägger in på sina sjökort. Vi bytte också olja i backslaget. Marinan tar hand om vår gamla olja, något dom inte klarade i sista marinan i Mexiko.
Moon börjar så sakteliga bli klar för kanalen. En del handling återstår förstås, inte bara för att kunna utfodra ”lotsen” och linhanterarna under max två dagar. Dom skall dessutom ha flaskvatten, vilket säger en del om deras förtroende för det lokala vattnet, ett vatten som vi tankar i marinan och använder utan problem.
Detta med vatten är något som skiljer mellan cruisers. Några köper mängder av flaskvatten och stuvar i båten, medan merparten använder sina vattentankar även för dricksvatten. Många har watermaker men vill inte köra den på skitiga ankringsplatser, ett problem om man med små vattentankar ligger flera veckor. Moon har så stora tankar att vi utan vidare klarar två veckor utan påfyllning, men här har vi hämtat drygt 100 liter för att klara oss tre veckor.
Våra Holländare fick inte sitt vant igår utan kom ut på ankringsplatsen för att vänta här. Marinan tar $86 per dag för deras Malö 43 och det är sannerligen en onödig utgift när man bara ligger och väntar. Dessutom blir klimatet i båten bättre här ute när båten svänger med vinden och ventilerar naturligt. Även om det är vind i marinan kan man ge sig på att det inte blåser ner i förpikslucka och båten blir i solskenet bara varmare och varmare.
Sista biten av guldmakrillen som legat i kylens frysfack blev god lördagsmiddag.

18 februari söndag   La Playita
Morgonen kom med mulet väder, som tyvärr bara varade i någon timma innan solen brassade på igen från en klarnande himmel. Frukost under förtältet och sedan lite läsecirkel.
Annika fortsatte sedan med ihopsamling av våra spår från alla år som snart är klara för publicering.
Vi provade också ut våra egna linor för slussningen. Vi tänker använda tekniken med block i fören och linor till wincharna, ala Göta Kanal anvisningarna som vi med framgång använde när vi slussade ensamma för ”en generation” sedan. Akterut får vi för första gången riktig användning av winchen på akterdäck! Vi skulle nog enkelt klra oss utan linhanterare, men kanalbolaget kräver att vi har fyra förutom den speciella advisorn, som, vad vi har hört ibland int är så ”vise”…. Det senare kan tydligen vara den största prövningen under färden.
Ankarspelet fick en totalgenomgång med rostborttagning och rengöring av clutchen. Innan återmontage smörjde vi clutchens ytor noggrant. Nu känns det som Mon är förberedd för kanalpassagen.
Eftermiddagen blev lite vindig och till och med svalt på fördäck.
Promenad iland men middag i Moon.

Vecka 8  19 – 25 februari 2018   La Playita, Balboa – Portobelo på Atlantsidan av Panama   70nm

18 februari måndag   La Playita
Uppe extra tidigt och körde in till marinan väl före åtta.
Missade bussen till stan och tog en taxi för att vi var tvungna att vara inne före 8,30. Vi skulle hjälpa Tina Prinsess som ligger i Thailand att betala deras satellitabonnemang som dom köpte för ett år sedan när dom passerade Panama. Deras bank i Sverige kunde av någon anledning inte betala till Panama. Kanske samma anledning som Malaysia var lite ”svartlistad” av vissa banker och företag i US när vi försökte handla därifrån.
När allt var klart var klockan för lite för det stora köpcentret som öppnar först klockan tio. Vi tog två lokalbussar till Panama City nya centrum och flanerade i ”gränderna”, dvs mellan enorma, moderna höghus tillbaka mot den gamla staden.
Verkligen tur att vi tog oss för att besöka denna UNESCO listade sevärdhet. Visserligen något av en turistfälla, men vi var tidiga och de var måndag så turistinriktningen märktes mest på café och restaurangpriser. En huvudrätt kostade tre gånger så mycket som på ”vår” bra restaurang ute på La Playita/Flamenco, som också är turistiskt i varje fall för Panamanianer.
Efter att ha nobbat flera restauranger hittade vi trots detta en trevlig liten restaurang med vettiga priser där vi intog en god lunch. Inte bara maten var billig, även ölen som vi normalt betalar 2,25-2,50$ för kostade här bara 1,50 när grannen tog 4-6$. Begriper man något…?
Under vandringen hamnade vi på en gågata där Kuna-indianerna från San Blas får sälja sina alster, så nu har vi sett dom och behöver inte ta oss till San Blas… Dom är specialister på en speciell lapptäcksvariant. På tygstycken något mindre än 40×40 cm sys olika lager med otroligt fin söm för hand och mönstren och färgerna blir väldigt fina. Men priserna är anpassade för dollarturister från US som gärna verkar betala lite extra.
Därefter var det dags för lite inhandling av mat för att börja förbereda oss för kanalfärden. Vi letade efter en stor matbutik som skulle finnas några kvarter norr om gamla staden.
Plötsligt ropade en polis på oss och kom småspringande efter oss i värmen där vi gick under våra paraplyer. Vi stannade och han förklarade på skaplig engelska att vi inte skulle fortsätta gatan framåt. Vi tittade lite förundrade framåt gatan och förstod omgående vad han syftade på. Vi var på väg rätt in i kåkstaden och fattigkvarteren. Polisen tillhörde Police Turistico och ville bara undvika att vi råkade illa ut. Vi förklarade att vi bara skulle till supermarcadon tre kvarter in i kåkstaden. Han tittade på oss och såg varken kameror, klockor eller smycken. Verkade som han tyckte att vi var nog inte det vanliga objektet och sa att det gick nog för sig. Det var dessutom mitt på dan och folk i rörelse.
Efter vi handlat i butiken, som bara innehöll folk från kvarteren runt om, tog vi en taxi hem för att inte anstränga vår tur för mycket. Dessutom är det inte lätt att ta sig till vårt område utan att använda två bussar som kör tillbaka in i centrum innan nummer två går ut mot Flamenco. Taxin kör utefter stranden på den nybyggda vägen så det är både kort och snabbt.
Tillbaka i Moon ringde Annika till kanalbolaget och fick löfte om onsdagen!
Annika bad att få återkomma, vi var ju tvungna att skaffa tre linhanterare och de vi hade på G visste vi inte kunde på onsdagen.
En båt ställde villigt upp med tre linhanterare så vi accepterade erbjudandet om onsdagen.
Himla tur att vi gjort både nya och gamla stan idag!!
Nu blev det full fart. Städa för att kunna härbärgera fem sovande i Moon redan från tisdag kväll eftersom rådgivaren/advisorn kommer tidigt, något som skall bekräftas av kanalbolaget på tisdag kväll.
En sväng iland för att handla dieselfilter, motorolja och kolla om vi kan tanka i marinan på sydsidan om gångvägen som vi är ankrade vid på nordsidan.
Det visade sig att den marinan var både billigare än på ”vår” sida och tog ingen kajavgift när man tankar.
Tillbaka i Moon blev det lite ytterligare stuvning innan vi satte oss ner för lite enkelt tugg framför en film.

19 februari tisdag   La Playita
Startade efter frukost med att gå runt udden med Moon och fylla diesel och vatten.
Mycket enklare angöring, något vi alltid måste tänka på med vår långa ”köl” och ingen bogpropeller, jämfört med vår marina där vi förtöjer dingen. Dessutom hade marinan även bensin vid bryggan, något vi också behövde nu när vi har använt dingen en hel del. Som extra bonus fanns också en butik alldeles nära som säljer vin mm tax free som också bidrog med några liter vitt vin.
Efter det blev det buss in till stora köpcentret för storhandling av mat och dryck. Vi skall plötsligt föda sex personer(som blev sju!) under kanske två dygn (som blev ett!). Har vi tur kommer vi igenom på en dag, men det är tydligen sällsynt även om man påstår att från Stilla havssidan startar man före ljuset och borde komma fram på en dag om man inte får vänta vid slussarna.
Tillbaka i taxi med massa bärkassar och två ryggsäckar var det vindstilla med tryckande värme. Verkar som värmen verkligen vill visa vad den kan så här sista dagen. Men hoppet om svalka på andra sidan håller oss uppe. Vattentempen har sjunkigt och är nu runt 20 grader.
Vid sextiden åkte vi in för att möta vår besättning och äta middag på ”vår” närrestaurang.
Efter middag och två dingefärder ut till Moon var det snart läggdags för att komma upp redan strax före fem som var starttid enligt senaste uppgiften.
Lite ovant att ha tre nattgäster.

20 februari onsdag   och dagen K som i Kanalfärd   Balboa – Shelter Bay, Colon   45 nm
Klocka ringde tjugo i fem, men innan vi tog upp ankaret ropade Annika på trafikledningen som avtalat och dom flyttade fram mötet med ”piloten” en timma och gav oss en mötesplats bara fem minuter från vår ankringsplats. Nu hörde vi dessutom namnet på den båt vi skulle samsas med, Taurus, som vi strax såg lanternorna på när dom kom ut ur marinan. Vi var glada att konstatera att det var en segelbåt i storlek med Moon. Nu blev det frukost före start istället för på väg mot första slussen.
Kvart över sex låg vi vid vår mötesplats, boj nr sex i leden, och väntade på kanalbåten med advisors tillsammans med Taurus som visade sig vara en Contest 50. Lite kul att det var två holländska båtar men ingen Holländare i båtarna då Contesten hade tyska ägare. Våra advisors dök upp nästan i tid… Det visade sig att vi fick två! En kille och en tjej som var trainee. Hon hade lite problem med sin egen status och att Annika skeppade Moon.
Men hon tinade snart upp och vi fick en väldigt bra dag tillsammans. Killen var lugnet själv och en erfaren kanalbåtsskeppare som var advisor på sin lediga dag för att tjäna lite extra.
Båda var väldigt tveksamma när vi ville använda rekommenderad svensk slussteknik med för och aktertamp dragna från knaparna till winchar. Men efter första slussen såg dom helnöjda ut och när vi påpekade hur Contestens inhyrda linhanterare hade problem med att både ta hem med spänd lina på väg upp och släppa ut med spänd lina på väg ner så nickade vår kille och det var helt klart att han insåg den stora fördelen att ha lina över en winch och aldrig behöva ”lägga loss” för att ta hem eller mata ut. Vi kanske har spridit en bra svensk teknik…
Vi hade den stora turen att inte ha något lastfartyg i slussen på uppgång. Först låg en Mexikansk fullriggare med manskapet på rårna och sjöng till dom många åskådarnas förtjusning i Mirflorslussen. Därefter en liten turistbåt och tre bogserbåtar. Längst bak Taurus och Moon.
Genom alla slussar var vi hopknutna med Contesten och behövde bara hantera en för och en akterlina mot kaj. Dagen blev mer som en utflykt än jobb för våra tre linhanterare. Men vi satte en av våra kameror i händerna på vår unga danska läkare, en trevlig tjej som efter examen nu hade mönstrat på en båt för några månaders segling i framför allt Polynesien.
När vi kom ut ur de första tre slussarna kopplade vi loss från Contesten och sen blev det ett race mot klockan för att vi skulle hinna fram över Gatunsjön innan dom vänder trafiken till sydgående i slussarna vid Colon.
Nästan 30 sjömil med en knapp halv knops motström och därtill bitvis stark motvind gjorde att Moon fick bekänna färg. Contesten löpte enkelt iväg med sin stora turboladdade motor kändes det som, men efter att vi justerat upp varvet från våra normala 1400 till 1600 höll vi jämna steg och knappa sju knop över grund. När vi kom ut på sjön och motvinden blev mer markant tillsammans med lite sjö, tappade Contesten fart medan Moons stora fyrbladiga propeller gjorde att vi fick sänka farten för att inte köra in i häcken på tysken! Snacka om att få betalt för propellerinvesteringen i våras.
När vi hade en halvtimma kvar till Colonslussarna fick vi klartecken för slussning om vi ”snodde oss”.
Vi körde om Contesten för att hetsa dom till lite högre fart och nästan i full fart, strax före slussen, knöt vi ihop båtarna. En stor fraktbåt låg och väntade på att vi skulle smita in framför. När vi var längst fram i slussen och började få våra kastlinor från kajsidorna kom lastfartyget in i slussen, dragen av sex lok. Vilken skillnad att vara framför en båt istället för alldeles bakom dess propeller när man skall ur slussen. Den Mexikanska fullriggaren var vi nu ikapp, men av någon anledning lät dom den slussa ensam i parallellslussen.
Ute ur slussen hade vi en kuling i nosen och en halvtimma till platsen där vi skulle lämna av våra advisors, en tämligen så skvättig tur.
Efter det skulle vi hitta en plats att lämna av våra linhanterare och runt hörnet i hamnen finns den gamla Club Nautico som i stort sett är övergiven. När vi kom dit visade det sig att sjön låg på med ordentliga vågor och vind med kulingstyrka, inte särskilt kul att ankra, sjösätta dinge och motor för att sedan köra in besättningen. Kändes alldeles för osäkert med okända människor vad det gällde sjövana och jollar. Vi försökte på ett ställe till där det var sjölä, men istället var markområdena omkring en stor byggarbetsplats. Colon är egentligen en enda stor hamnanläggning på sjösidan utan något för privatbåtar.
Vi fick vackert bita i det sura äpplet och köra tvärs över hamn och ankringsområdet för stora fartyg till Shelter Bay Marian där vi förtöjde strax efter solnedgången alldeles bakom skyddspiren på superyachtbryggan. Lyckades få tag på en taxi som körde våra tre linhanterare tillbaka till Panama City för 100 dollar.
Vi behöver väl inte skriva att det var skönt att duscha och få en avslutning av dagen i en tom båt efter att ha varit sju personer i Moon hela dagen.
Dessa sju personer utfodrades med mat och dryck hela dagen. Kul att se att sju personer kunde sitta till bords i sittbrunnen och Moon var fortfarande väl över vattenlinjen i häcken trots sötvatten.
Nu har vi gjort kanalen och är tillbaka i Atlanten. Vi ligger nog kvar här trots marina avgiften och städar, tvättar och väntar på lite mildare motvind innan vi fortsätter till Portobelo 20 nm åt NO för utklarering från Panama.

21 februari torsdag   Shelter Bay Marina
Fin vind genom Moon hela natten och vi sov förträffligt efter det lite långa onsdagsdygnet. In till marinakontoret så fort dom öppnade för att få en plats inne i marinan istället för på superyachtbryggan. Fick en bra plats med fören mot vinden som Annika enkelt manövrerade in till trots att Shelterbay är lite trång på en del ställen.
Sen blev det operation städning av båt och tvätt av kläder och lakan, Hela båten hade ett fint rödbrunt ”mjöl” från den röda jorden bladat med föroreningar från Panama City som vi legat i lä om i två veckor.
Alla linor vi använt i kanalen las i sötvatten och alla tampar efter relingen som plockats bort för att minska risken för trubbel under kanalpassagen fick också fyra bad av sötvatten.
Vi har glömt att berätta att vi inte haft någon agent, inga hyrda linor och inga hyrda fendrar. Moons standardutrustning klarade provet med glans! Mycket trevligt att ha linor som kan hanteras på winchar istället för otäcka gamla grova polypropylenlinor som kräver handskar och som kinkar på knaparna när man skall ta hem respektive ge ut. Vi summerade även dieselförbrukningen med förhöjt varvtal på motorn under alla milen över Gatunsjön. Vår Perkins Sabre drog bara försumbart mer än när vi går vår vanliga marchfart! Tusan vet hur det går till.
I städivern blev också styrbordssidans däck skrubbat och sköljdes kontinuerligt under processen. Inte klokt vad svart vattnet var som rann av däcket under skrubbningen. Nu lyser korken gul och grann igen.
Eftermiddagen ägnade vi åt två norska båtar som just anlänt från San Blas.
Enkel middag i Moon eftersom Annika lagat köttfärssås till lunch som var avsedd för en eventuell extradag i kanalen som mat för sju personer. Det räcker flera dagar för oss två…

22 februari fredag   Shelter Bay Marina
Fortsatt jobb med tvätt och städning.
Annika kopierade material över Stilla Havet till Norrmännen och en Engelsk-Finsk Swan, vilket levererades under eftermiddagen, hårddiskar fyllda med info och bland annat spår i Stilla Havet att användas i sjökortsprogrammet OpenCPN. Annika installerade och Björn drack öl med övriga i besättningarna, en rätt vanlig arbetsfördelning…
På kvällen åt vi middag på restaurangen tillsammans med våra kanalgrannar i den tyska Contesten.
På restaurangen träffade vi Johan och Lisa från Rubicon hemmahörande i Fjällbacka. Vi hade en svag men bortglömd aning om att dom skulle vara i området och bestämde snabbt att ses i morgon.

23 februari lördag   Shelter Bay Marina
Fortfarande 10 – 15 sekundmeter från norr och vi har svalt i båten nattetid! Även dagtid håller sig tempen nere i båten anständig, utom när vi tvättar däck och måste stänga alla luckor. Vattentempen är nu uppe i 27-28 sedan vi kom till atlanten. Babordssidans däck tvättades efter frukost innan solen hunnit för högt. Alla linor efter relingen sattes på plats och även skoten kom på plats.
Annika hjälpte vår tyska Contest med SSB radion som inte ville kommunicera med PCn.
Björn gick till varvet för att kolla när Rubicon skulle sjösättas efter att ha bottenmålats.
Jo det var dags i förmiddags… men en reparation av deras ankarspel gick inte så snabbt som tänkt.
Med några plåtar och diverse annat från Moon var det dock klart en bit efter lunch och Rubicon kom i vattnet.
Vi tog oss äntligen tid för en promenad och lite senare kom Lisa och Johan över till Moon samtidigt som en av våra två Norska båtar kom på besök. Plötsligt var vi åtta personer som gick ”husesyn”.
Norrmännen var snart nöjda med sitt besök och vi övriga fyra kunde sitta ner med en öl, välbehövligt för framför allt Rubicons besättning efter stressen att komma i vattnet. Dom väntar nu på sin kanalpassage som startar på onsdag. Det visar sig att det är samma två till tre veckors väntan efter man betalt även från Atlantsidan. Efter vår sundowner gick vi upp till restaurangen där Rubicon bjöd på middag som tack för hjälpen med ankarspelet.

24 februari söndag   Shelter Bay – Portobelo   21 nm
Lite mindre vind under natten.
Efter frukost gick vi över till pontonen där norrmännen och Rubicon låg för att säga adjö och leverera en fullmatad hårddisk till Rubicon.
Därefter körde vi ut ur marinan och vidare mot nordost, rakt mot sjön från två veckors blåst med kulingstyrka. Vinden nu på morgonen var sju – åtta sekundmeter över båten. Hissade en revad stor för att få lite stöd och farthjälp, men det var maskin som fick göra nittionio procent av jobbet.
Vinden ökade efter en timma till dryga tio sekundmeter och en del vågor blev ”berg”. Målet låg rakt in i vågorna och det blev efter ett tag helt omöjligt att hålla fart, även om vi ökade varvtalet på maskin. Vi föll av tio grader mot land och våglängden blev genast lite längre och vindvinkeln 15 grader. Nu hade vi inga problem att hålla mellan fyra och fem knop över grund. Både vågor och motström försökte bromsa Moon.
Tre timmar efter vi lämnat Shelter Bay kunde vi styra in i bukten där Portobelo ligger inne i botten. Vinden blåser från botten av viken rakt ut mot havet och ger fullständigt sjölä och fin svalkande vind med nu nästan mulet väder. Vi fick tom några regnstänk!
Men vilket sunkigt ställe. Vi har visserligen inte varit i land, men fem sjunkna segelbåtar plus några arbetsbåtar ger ett dystert intryck bland trettiotalet segeldugliga ankrade. Att sedan några av de ankrade segelbåtarna ser hopplöst övergivna ut förbättrar inte bilden. Några av dessa ”övergivna” har folk ombord!!
Varför är vi nu här? Enligt guiden skall det gå att klarera ut ur Panama här i Portobelo, något som verkar otroligt när man ser rucklen från sjön i kikaren.
Det återstår att se i morgon.

Vecka 9   26 februari – 4 mars 2018   Portobelo, Panama Karibien sidan

26 februari måndag   Portobelo
Björn har känt sig hängig med kli i halsen sen några dagar och det har helt klart blivit en släng av influensa. Vi nöjde oss med att titta på omgivningarna från Moon och var båtarna runt om oss dingade in till byn. Vattnet är klart och vinden gör tillvaron helt ok. Dessutom kommer det mellan varven några regnstänk.
Det väderfönster för att dra mot Kuba som vi sett räcker till i morgon men vi drar på avgången tills Björn känner sig bättre. Inget roligt att segla 5-6 dagar med en hosta och snuva som kanske sprider sig…
Under tiden gör vi annat nyttigt och vi har internet om än dåligt.

27 februari tisdag   Portobelo
Fortsatt snuva och hosta men den är nog på väg att ge sig om nån dag. Regnskurarna blir kraftigare och under eftermiddagen fick vi två ordentliga avsköljningar – äntligen.
Det blåser lite för mycket för att vädra/regna av seglen så det får vänta till vi seglar. Uppenbart har ostkusten av Panama kraftiga regnskurar, vi drar oss också till minnes berättelser om kraftiga åskväder i San Blas som ligger om hörnet.
Vi har besök av svalor som är riktigt närgångna och runt båten dyker en och annan pelikan som i sin tur bevakas av fregattfåglar. Då och då kommer en delfin i vår närhet och man blir lika överraskad varje gång man sitter i sittbrunnen och något plötsligen fnyser till alldeles bredvid.
Under eftermiddagen fick vi ett högst oväntat besök av marinpolisen. Fyra grabbar i kamoflagekläder och skottsäkra västar men inga vapen, varav två kom ombord för att kolla våra papper. En pratade hyfsad engelska och hade till och med varit i Frankrike. Efter vårt besök drog dom vidare till flera av grannbåtarna och strax efter öppnade sig himlen. Skönt att vi hann med kollen före regnet.

28 februari onsdag   Portobelo
Inget regn under natten och det är skönt. Visserligen har vi fortfarande dingen på däck som fungerar som ett stort paraply över förpiksluckan, men blåser det samtidigt så letar sig små droppar ner i bingen ändå. Under förmiddagen såg vi plötsligen tre hundar komma simmande från andra sidan, och då pratar vi om en sträcka på 1-1,5 kilometer. Alla tre tog sig iland utan att bli påkörda.
Öppna lokalbåtar transporterar ideligen folk från den ena till den andra sidan. Alla utrustade med flytvästar och höga pinnar med en Panamaflagga.
Att ligga för ankar ett par dagar i rad betyder att vi måste ladda batterierna under nån timme varje dag. Förhoppningsvis öppnar sig ett nytt väderfönster inom kort då vi vill iväg, men måste vi stanna några dagar till så får den lilla Hondageneratorn hjälpa till med veckans toppladdning, vilket den gör mycket effektivare än huvudmotorn.
Efter lunch dingade vi in till en brygga där vi sett dom flesta ankarliggarna knyta fast. Det visade sig vara ett tyskt par som kom hit för sex år sedan med sin son. Nu drev dom en liten bar och sydde/reparerade segel och annan kanvas. Vi gick en promenad genom byn och lokaliserade fyra mataffärer, varav två med ganska omfattande sortiment av verktyg och andra järnvaror. Alla verkar vänliga men pratar i stort sett bara spanska så vi ligger lågt… Hittade också hamnkontoret och immigration – båda behöver vi den dan vi ska klarera ut.
Handlade lite grönfoder och gick tillbaka till baren/dingebryggan där vi tog en öl eller två. Åter till Moon tvättade/skrubbade Annika vattenlinjen liggande i det behagliga 27-gradiga vattnet. Björns influensa går nog över om nån dag eller två.

1 mars torsdag   Portobelo
En mellandag med mest internetarbete och Björn läste färdigt en bok på Norska han fått av norrmännen vi träffade förra veckan. Förkylningen/influensan har ändrat karaktär men är inte riktigt på väg att gå över ännu.

2 mars fredag   Portobelo
Natten blev väldigt hostig för Björn, och hostan har fortsatt hela dagen. Annika började få lite skav i halsen, undrar hur detta ska gå till i början av nästa vecka då vi vill iväg?
En av båtgrannarna ankrade om häromdagen och efter vår lunch såg vi den då tomma båten flytta sig flera båtlängder med vinden. Annika dingade in till båtbaren för att varsko, och just som hon kom in hade dom sett det hela och var på väg ut.
Björn hade full underhållning när dom försökte ankra om. Efter åtta försök verkade dom mer eller mindre ge upp och satte ”snubber” på ankarkättingen och var nöjda! Så länge dom inte ligger lovart om oss bryr vi oss inte…. Men nog är det underligt med folk som har stora båtar, dubbla storleken och tyngden mot Moon, och sen har minst en storlek mindre ankare än Moon! Lägger man sen bara ut kätting drygt två gånger djupet få man nog vara väldigt optimistisk…
När Annika ändå var i land gick hon en liten handlingsrunda och fick fatt på frusen fisk, halvtinad kyckling och lite frukt o grönt till helt acceptabla priser. Man lär sig gilla läget vad gäller tillgång på mer avancerade födoämnen och med en båt välfylld av stapelvaror blir man glad över att hitta dagligvaror av hyfsad kvalitet.

3 mars lördag   Portobelo
Björn lite bättre och Annika kanske klarar sig. Vi har inte fått något regn sen dom första dagarna i veckan, bara lite molntussar som inte skuggar tillräckligt. Tempen nere i båten ligger runt 30 mesta tiden dagtid och sjunker till 26 om natten. Vattnet är 27-28, inte precis ett klimat att kurera en influensa…..
Vi har att göra med både bildhantering och websidan men dagen blev mest på sofflocket för Björn, influensa och värmen tar på dom små krafterna. Annika gjorde nästan färdigt alla spår från 2005 och framåt. Av någon anledning saknas 2006 men vi ska göra ett spår som i alla fall visar alla våra ankringsplatser och marinor. Kanske dyker underlaget upp från nån gammal backup som finns i Sverige.
Under sen eftermiddag då temperaturen börjar bli dräglig såg Björn svalor som hade ett ovanligt stort intresse för vår bomnock, eller snarare segelkapellets ände. När vi öppnade kapellet visade sig svalornas flitiga arbete med att bygga ett bo. Nu var det än så länge bara torra kvistar, löv och några fjädrar enkla att borsta bort, men ändå på så kort tid.

4 mars söndag   Portobelo
Björn är klart på bättringsvägen, men Annika har börjat hosta…. Undrar om vi båda är friska nog att starta en 5-6 dagars segling i veckan som kommer. Väderläget ser ut att bjuda på möjligheter på tisdag/onsdag eller nån dag senare. Hoppas vi klarar det.
Tillbringade hela dagen i båten under en lysande sol från en klarblå himmel. Väldigt skönt när solen framåt femtiden dalar mot havet, oftast i i en molnskärm som förkortar lidandet…
Vi har varje kväll under veckan fått lyssna till musik från stranden och som tur är repertoaren inte helt oäven. Som tillägg kan sägas att vi också varje dag, framför allt på förmiddagen och runt solens nedgång hör flera grupper apor prata/vråla till varandra.
Antalet ankrade båtar har ökat något under veckan och övervägande del är från Europa, kryddat med nån amerikan och nån kanadensare. Förmodligen väntar dom flesta på sin redan bokade kanalpassage eftersom Colon inte erbjuder nån bra ankringsplats.

Vecka 10   5 – 11 mars 2018   Portobelo, Panama – Bahia de Nombre de dios, Rio Terrin   20 nm

5 mars måndag   Portobelo
Det ser dystert ut för avgång i denna vecka. Björn är visserligen bättre men Annika är på väg ner…
Att ha influensa i värme är väldigt annorlunda mot i kalla klimat. Det är svårt att veta om man har feber men den fuktiga miljön hjälper delvis till att man inte får snytsår runt näsan mm.
Inget ont som inte har något gott med sig. Vi har färdigställt ett album över Mexiko och ett för Panama är på gång. Diverse andra efterhängsna uppdateringar på websidan är också på gång.
Sent på eftermiddagen tog vi en tur till land för att både slänga sopor och att ta några fler bilder till Panamaalbumet. Inhandlade också några äpplen till frukostgröten och en bit ingefära. Riven ingefära som får dra i varmt vatten gör gott i halsen när flunsan härjar.
Dingebryggan ligger i direkt anslutning till det tyska parets lilla strandbar och det är lätt att slinka ner på en stol en stund för en god Balboa-öl, dessutom till den fantastiska kostnaden av 1,5 USD. Dom annonserar pizza plus några andra rätter och efter att vi förstått att det inte var frågan om tinad färdigpizza utan hemgjord från deg, tomatröra och fyllning, så vi beställde en med spenat och vitlök. Stor nog att dela och den slank ner kvickt utan problem, dessutom god enligt våra något av förkylningen avtrubbade sinnen.
Närmaste båtgranne, en kanadensare, satt vid ett bord bredvid och snart flyttade han över till oss då det visade sig att vi ska åt samma håll. Han väntar på sin fru som ska komma tillbaka på fredag. Vi får nog flera tillfällen att prata resmål, framför allt i Nova Scotia och Newfoundland där han jobbat som pilot på räddningshelikopter men inte seglat.

6 mars tisdag   Portobelo
Samma som igår – alltså Björn bättre men Annika sämre. Det är en envis influensa med en riktigt skrällande hosta och rinnande näsa, men nästan ingen feber. Dagen var som dom flesta vad gäller vädret, lit e fram och tillbaka, men framåt sen eftermiddag dingade vi in till baren för en öl och lite internettande. Deras wifi är bra mycket snabbare än via simkortet i telefonen ute i Moon.
Som vi satt där och pratade med folk från båtarna runt omkring visade det sig att den Norska båten vi mött som hastigast i Shelter Bay Marina inne i Colon har problem med sitt backslag. Vi såg när dom kom inseglade och ankrade utan motor men våra förkylningar har gjort att vi inte frotterat oss med båtfolket tidigare.
Nu konstaterade vi att vårt gamla backslag, som vi bytte i Japan och ligger nerstuvat, kan passa, så efter ölen åkte vi hem för att plocka fram och leverera till Norrmännen. Det fungerar även om det tar lite tid för framväxeln att gå i. Norrmännen blev eld o lågor och ska demontera sitt trasiga backslag i morgon bitti.

7 mars onsdag   Portobelo
Status oförändrad vad gäller Björns förkylning – medan Annika nådde botten under eftermiddagen och kvällen.
Framåt lunch kom norrmännen med vårt gamla backslag och var mer än ledsna att det skilde en modellstorlek på splines-axeln in i motorn. Vår 65 hästars Perkins har 32 mm medan deras 50 hästars Perkins har 30, så nära var det. Vi alla konstaterade att det var ett bra försök och vi kunde stuva ner det igen. Norrmännen behövde ta bort sitt skurna backslag för att kunna ladda med motorn, så demontaget var inte ogjort arbete.
Hela dagen blev en grå historia med lite drissel då och då. Bara 26 grader men fy så fuktigt!
Nu är det verkligen hög tid att vi blir friska och kan börjar segla norrut.

8 mars torsdag   Portobelo
Annika har börjat hosta ordentligt så nu har flunsan förmodligen kulminerat.
Björn hostar fortfarande efter drygt 10 dagar så det är en långvarig variant vi råkat på.
En del regn under natten som gör att vi måste stänga förpiksluckan när regnskurar drar förbi. Det blir fort varmfuktigt när luckan är stängd, så det gäller att vakna och öppna innan man flyter bort. Extra roligt när man har influensa!
Sträckan upp till Kuba är mer eller mindre en tuff motvindssegling, inte något man ger sig på när man är försvagad av pågående influensa. Vi får vackert vänta på nästa väderfönster och hoppas vi är ”starka nog” att sticka då.
Panamaalbumet blev klart under förmiddagen och korrekturläsning av gamla engelska årsredovisningar fortgår. Vi är snart ikapp. Det blir mycket text under dryga tolv år.
Båtarna i viken har nästan lika lång liggtid som vi hade i väntan på vår kanalpassage, men det lämnar någon varje dag. Intressant blandning! Av tjugo båtar är det just nu 12 från frankrike, en koncentration vi sällan sett. Inte helt upplyftande eftersom en utbredd ovana hos många fransmän är att inte hälsa på andra än sina landsmän…
Men det finns trevliga undantag som bekräftar regeln även här!
I morse seglade våra Norska gutter iväg på sin långa resa hem till Norge. Hoppas dom hittar ett backslag på vägen via Internet.
Mulet med regnskurar hela dagen. Väldigt fuktigt trots bara 26 grader varmt.
Tillbringade eftermiddag och kväll i baren med några öl och var sin schnitzel.

9 mars fredag   Portobelo.
Regn i natt igen. Annika hostade halva natten och Björn är fortfarande inte helt tillbaka.
Vid väderkollen på förmiddagen konstaterade vi att det kan vara möjligt, både vind och flunsamässigt att dra en bit österut på söndag/måndag. Jo österut då huvudriktningen på vinden fortfarande är nordlig och vi skulle vinna en hel del på att komma längre österut. Just på sön/mån ser dessutom kustvädret ut att innehålla lite nordvästvind…
Detta gjorde att vi redan före lunch dingade in för att kolla både utcheckning och tvätt. Vi lyckades dessutom komma till torget framför kyrkan just som grönsaksbilen kom, men det var ingen större kvalitetsskillnad på varorna. Möjligen sämre, men fler och mer att välja mellan. Det blev den vanliga sorteringen av morot och kål, plus melon, gurka och papaja. Närbutikerna bidrog med tomater och lök.
På eftermiddagen lämnade vi tvätt och checkade ut innan vi sen tillbringade några timmar i strandbaren med internet.
Våra Kanadensiska grannar kom tillbaka från Panama City sen eftermiddag och vi hjälpte dom med transporten ut till båten med mängder av väskor och påsar. När vi lite senare satt i deras sittbrunn med en öl visade det sig att kylen lagt av. Annika kröp då ner i stuven och kopplade om kompressorn med lyckat resultat…
Middag intog vi på strandbaren där dom gjorde en specialpizza med kyckling, banan och curry efter Annikas recept. Den kommer på menyn när vi åkt som ”Moon pizza”.

10 mars lördag   Portobelo
Regn stora delar av natten och Annika är lite bättre efter att ha hostat lite under natten. Björn i stort sett återställd. Städade och fixade under förmiddagen inför morgondagens avgång från Portobelo. Justerade lite riggspänning, vi ska ju segla nu när vi inte är i Stilla havet
Efter lunch klippte Annika Björn innan vi körde in, handlade och hämtade tvätten. Eftermiddag på baren med internet. Det blir dåligt med den varan tills vi kommer till US om två till fem veckor beroende på hur det blir med Kuba.
Våra Kanadensare på Jabiroo, en Island Packet, kom över på en sundowner innan det var dags för dusch och middag ombord.

11 mars söndag   Portobelo – Bahia de Nombre de dios, Rio Terrin   20 nm
Den fina vinden vi hade dygnet runt genom båten under första veckan har helt ersatts av svag vind dagtid och vindstilla nattetid, med regnskurar dygnet runt och fuktigheten i båten ligger runt 80% hela tiden. Inte helt en beskrivning av paradiset!!
Natten var bedrövligt varm med fläkt på hela natten för att få någon form av svalka.
Förkylningarna är bättre men fortfarande lite rossliga. Efter frukost dingade vi in till baren där vi lämnade en stor svensk, lite sliten flagga. Åter ut till Moon för att säkra dingen på däck och sedan upp med ankaret, en process som tog extra lång tid med renspolning av kättingen.
Botten har nog en hel del metaller inblandat! Kanske från Spanska guldutskeppningen? Vår rostfria kättingen var sträckvis alldeles guleloxerad! och vårt höghållfasta stora schackel har fått kraftig spaltkorrosion mellan kättingen och lyran. Kättingen är ”rostfriare” än schacklet, så en viss galvanisk effekt finns med i processen. OK väldigt salt och varmt i vattnet skyndar på korrosionen, men det är nog annat i botten med i spelet också.
Vi lämnade vi Portobelo vid niotiden och körde motor öster ut förbi Isla Linton och Isla Grande med massor av ankrade båtar.
Vem sa att det bara var i Stilla Havet som det saknas vind? Men vi behövde göra vatten så det var lite bra med motorkörning.
Ankrade först vid Ensenada Indio men det var alldeles för rulligt trots skyddande rev. Körde vidare bakom flera skyddande rev till nästa stora vik Bahia de Nombre de Dios där vi fann lugnvatten bakom ett rev i vikens ostsida. Detta var första stället som Spanjorerna använde för att skeppa ut sina guldfynd. Men Sir Francis Drake, den berömde piraten, kom och förstörde allt för Spanjorerna som då flyttade till Portobeleo som var lättare att beskydda med hjälp av tre fort, nåt som fungerade länge tills en ny pirat kom och tog kål på alla. Historien är full av krig och elände, om det nu var någon som trodde att vår tid har patent på det.
Trots lite vind har den lilla vinden fritt spelrum över båten och det fläktar skönt. Men vattnet är upp i 29 grader igen.
Eventuellt flyttar vi en bit österut till för att lämna Panama senare i veckan när ostvinden börjar dra.
Våra två sjukveckor i Portobelo gav som resultat två nya album – ett för Mexiko och ett för Panama.

Annika & Björn
S/V Moon
www.sailaround.info