Vecka 01-05 2018 Segling och motorering i Mexiko och till Panama.
1 januari – 4 februari 2018    1920 sjömil

Vecka 1   1 – 7 januari 2018 Mazatlán – Bahia Chamela 240 nm-

1 januari måndag   Mazatlán – söder ut
Nyårsnattens firande i Mazatlán var rätt stillsamt. Vi hade en restaurang på en bergsknalle nära ankringsplatsen som hade öppet till fram på morgonen och visst hörde vi musik, men nästan diskret…
Vi hade trots allt perfekt internet, kunde tom SKYPE ringa Björns mor och önska Gott Nytt År. Vi förmodade dessutom att vår nästa ankringsplats på Isla Isabela skulle vara helt fri från mobiltelefoni och internet, varför vi ägnade förmiddagen till koncentrerat skrivande med uppdateringar av webb och e-mail. Bestämde oss vid frukost att lämna vid lunch eftersom gribfilen lovade vind under sen eftermiddag kväll.
Kom iväg halv tolv och kunde segla halvvind i tre sekundmeters relativ vind på platt vatten. Moon susade fram med fulla segel i dryga sex knop trots den ringa vinden. Med denna ringa vindstyrka byggdes det inte upp någon sjö och vi kunde njuta av mycket bekväma förhållanden fram till solnedgången då vinden ökade några sekundmeter och vred till mer akterlig. Nu började sjön bygga och seglingen blev snart lite mer krävande. Tog ett rev i storen och spirade ut Yankeen med Kuttern planskotad bakom storen. Rätt ok men nu konstaterade vi att vi seglade på tok för fort för en ankomst till Isabela vid soluppgången. När det var dags att gippa, vinden vred hela tiden mot norr, fortsatte vi med bara storen uppe för att sakta ner och anpassa ankosten.
Det är inte kul att segla sakta i lite vind och dyning. Vi kröp fram i tre – fyra knop och rullade då och då väldigt obekvämt.

2 januari tisdag   framme på Isla Isabela 85 nm
Timingen med soluppgång och angöring blev perfekt. Månen hade fortfarande en bit kvar till horisonten när solen gick upp och vi fick några fina bilder på månen över ön just som solen gick upp.
Ankringsviken var nästan helt upptagen av fyra båtar men vi lyckades hitta plats för Moon, även om ankarbotten där var blockig och stenig. Kättingen “pratade” hela tiden när den skavde omkring bland block och sten. Vid dessa tillfällen är det skönt att ha en rostfri kätting. Zinken nöts kraftigt om stenen är vass och ger i värsta fall upphov till framtida lokala rostangrepp som sänker kättingens utmattningshållfasthet dramatiskt. Ibland är det jobbigt med kunskap om hur utmattning fungerar!!
Sov en stund efter ankring för att sen sätta dingen i sjön och åka in tillstranden.
Anledningen till vårt stopp här är alla fåglar. Ön har smeknamnet Mexikos Galapagos och det stämmer nog vad det gäller fåglar och ödlors oräddhet för människor. Vi har aldrig kommit så nära fåglar och ödlor som här.
Dessutom är mängden imponerande. Vi har varit på flera öar i olika världsdelar som har häckande Fregattfåglar, men ingenstans har antalet fåglar kommit i närheten av detta.
Bobies häckar inte lika tätt och där är det svårt att konkurrera med Havsulekolonierna norr om Aukland i Nya Zeeland och Muckle Flugga i Skotland!
Här är det Blue Footed och Brown Bobies som häckar tillsammans med Heermans Seagull, en mås som beter sig som vår tretåiga men är förutom det vita huvudet helt ljusgrå och näbben är röd. Ser väldigt annorlunda och trevlig ut.
Vandringen genom fågelkolonierna var helt magiskt! Massor med fåglar i olika stadier av häckning, från fullvuxna ungar till små “kycklingar” som dom vuxna fåglarna skyddade mot solen i den tryckande värmen. Vingarna “utfällda”, näbbarna öppna och strupen pumpande luft så hela halsen vibrerade för att kyla sig själva. Många uppblåsta illröda strupsäckar såg vi bland träden, en och annan testosteronstinn hanne var tom uppe och flög med strupsäcken fullt uppumpad! Ett ständigt attackerande bland bona i buskträden, både för att tränga bort andra hannar, men också för att betäcka honor. Vi begriper inte riktigt när eller om det finns en egentlig häckningssäsong! Här verkar det som dom håller på hela året!
Vi såg dessutom massor med bon på klippsidorna runt om ön som nu var tomma. Vi blev inte riktigt kloka på vilken art som häckat där och när.
Men vi kom nära bon på marken där Blue Footed- och Brown Booby häckar. Fick flera bra bilder där dom karakteristiska blå fötterna lyser tydligt.
Tillbaka i båten blev det lunch och sen gick våra grannbåtar och lämnade oss ensamma i viken.
Upp med ankaret och ankrade om över det stora sandområde vi sett när vi letade plats vid soluppgången men som då låg för nära dom andra båtarna. Vilken skillnad! Tyst på kättingen och kanonfäste som dessutom inte var känsligt för ström eller vindändring.
Lugn kväll med lite lagom svalkande vind under paraplyet av fregattfåglar avslutade en fantastisk dag som började med en synnerligen okomfortabel efternatt. Vattnet är nu badbart – 25 grader…

3 januari onsdag   Isla Isabela
En stilla lugn natt med en svag dyning som nästan helt försvann på efternatten.
Under tidig frukost hade vi ett stort stim delfiner alldeles i vikens mynning som fiskade tillsammans med fem knölvalar under tjugo minuter. Vilken start på denna soliga dag i vår ensamma vik!
Tog sen dingen på en tur runt ön. På ostsidan av ön, med mindre skydd mot dyningen, låg de tre segelbåtar vi passerat i går morse kvar. Vi undrade för oss själva om dom inte uppfattat att fyra båtar lämnat vår vik, men var tacksamma för att vi får ha vår vik för oss själva.
Mellan en liten ö och vår ankringsö kom vi mitt in i ett stim av drygt halvmeter stora tonfiskar som plöjde runt runt i en snäv cirkel. Förs när vi kom nästan på dom dök dom. Beteendet verkar udda om det inte handlar om nån form av “fortplantning av arten” då omvärldsuppfattningen nästan försvinner. Inte undra på att det finns större fiskar och delfiner som jagar här.
Tillbaka i Moon blev det bad och koll av botten på Moon. Kollade också in ankaret som satt fint horisontellt nedgrävt i sanden trots att man tydligt kunde se i sanden att vi börjat med ankaret på sidan, 90 grader från dragriktningen. Avståndet till märket i sanden var knappt mer än tre gånger ankarlängden.
Moon var ren och fin på bottenfärgen och även propellern var helt fri från beväxning. Det är idag åtta månader sedan vi målad. Vi kunde inte känna något glapp i propelleraxellagret när vi försökte “rycka” i axeln/propellern, vilket var skönt. Vi har varit lite fundersamma över slitaget i det förra axellagret och hoppats att den fyrbladiga ger en jämnare förslitning på grund av att blad passerar skrovet samtidigt som ett passerar bottenstocken, borde ge en jämnare belastning på axeln jämfört med den trebladiga där det bara var ett blad i taget som gav laster tvärs axeln. Det var också första gången sedan vår lilla malör i Kanada då vi fastnade i ett grunt sund under 20 minuter innan tidvattnet lyfte oss loss, som vi kunde konstatera att det inte syntes något. Möjligen lite färg var borta på den rostfria kantskoningen runt centerbordslådans kant.
Otroligt skönt med 25 grader i vattnet. Dessutom dessa förhållanden i en helt ensam vik! Det var länge sedan vi kunde njuta av att soltorka våra avsköljda kroppar!
Får bara hoppas att den utlovade brisen börjar efter lunch, annars blir det för bra!
Efter vår vanliga salladslunch började en svalkande nordvind dra inifrån viken. Perfekt riktning ut mot det öppna havet söder om oss och håller oss dessutom vinkelrätt mot den lilla dyning som vi bland känner av.
Lugn eftermiddag utan nya grannar i vår vik. Fotade en massa fåglar runt Moon, läste, skrev och hade det allmänt väldigt avkopplande. Gribfilen lovade vind på torsdag eftermiddag till åttatiden på kvällen, inget man seglar 70 nm över natt på till Puerto Vallarta. Samma vind men lite starkare lovas för fredagen så till kvällen bestämde vi oss för att skjuta på avgång till tidig fredag morgon för att kunna dra nytta av vinden.

4 januari torsdag   Isla Isabela söder ut
Fortfarande ensamma i vår vik när vi vid soluppgången vaknade. Samma fantastiska väder som de två tidigare dagarna. Dessutom började en svag svalkande bris dra inifrån viken redan före nio vilket höjde komforten flera tum. Det blir fort varmt nere i båten om solen brassa på och luften står stilla. Fläktar låter illa och är skönt att slippa använda.
Vi såg en av segelbåtarna från utsidan lämna mot söder och en dinge kom till vår vik för att förmodligen reka ankringsställe. Moon ligger i stort sett mitt på den enda stora sandplätt som finns i viken! Vi har inte hört något från kättingen under hela tiden på sandplätten.
Killen i jollen återkom inte med sin segelbåt så han bedömde kanske att dom trots allt låg bättre på utsidan.
Fram på förmiddagen började en frisk nordan blåsa. Vi fick lite beslutsångest. Skall vi vänta som planerat till i morgon tidigt för att segla till Vallarta eller…
Dom små vita vågtopparna vi såg väster om vår skyddade vik gjorde att vi bestämde oss för att sticka. Om timingen med att anlända under dagtid till Vallarta inte fungerade var det bara att fortsätta till nästa ankringsvik.
När vi började förbereda kom dingen från i morse tillbaka med hela besättningen för att gå iland till alla fåglar. Björn som stod på fördäck och fixade med ankardonen vinkade dom till sig och berättade att vi låg på sand och skulle lämna om tio minuter. Dom blev glada och vände tillbaka för att flytta in sin segelbåt, något vi konstaterade när vi en kvart senare hissade storen utanför viken. Alltid kul att kunna hjälpa till!
Fin segling i två timmar! Sen falnade vinden och farten blev medioker. Men med nästan platt vatten och ingen tid att passa gled vi vidare för segel till sena kvällen då vinden dog fullständigt. På med motorn och vattentillverkning. Under efternatten passerade vi utanför Vallarta och ett stort kryssningsfartyg kom från söder och svängde in mot Vallarta tvärs vår kurs. Lite underhållande i nattmörkret att studera AIS och se hur skärningspunkten först var strax akter om oss, dom var då fortfarande fem sjömil ut, för att sedan ändras till alldeles framför oss när vi var som närmast (CPA). Den senare kurskorrigeringen var klart syd om Vallarta och förmodligen en manöver för att passera för om oss. Vi är tacksamma för skeppare som förstår att en segelbåt sällan ökar farten några knop, men det omvända händer ofta! Alltså går en erfaren skeppare för om en segelbåt!
När dom passerat vår kurslinje en halv sjömil framför oss, ändrade dom kurs tio grader rakt mot Vallarta. Vi berättar detta för att belysa hur bra och säkert AIS ger information som förenklar säker manövrering när fartyg är i närkontakt. Vi gick för motor och förde navigationsljus inklusive motorlanterna och var dessutom väjningsskyldig. Trots detta valde skepparen, kanske av erfarenhet från tidigare möten med småbåtar, att ändra sin kurs för att vi skulle mötas säkert.

5 januari fredag   till Bahia de Chamela 155 nm och en massa motortimmar..
Solen kom upp på en klarblå himmel. Fortfarande absolut ingen vind.
Vid frukost konstaterade vi att Mexikos fastland är betydligt grönare än Kaliforniahalvön. Detta var egentligen första gången vi såg kusten som vi körde längs. Efter Manzatlan vår första ankring på kusten angjorde vi i mörker och efter det har vi varit för långt från kusten för att se detaljer.
Vi utnyttjade motortimmarna till att baka bröd och göra mer vatten, det senare föregånget av att vi spolade båten och fyllde stora tanken med det vatten vi gjorde igår natt. Känns extremt lyxigt att ha överskott med vatten i detta regnfattiga klimat. Vi har inte haft regn sedan åskvädret i Astoria, förutom en eftermiddag i San Francisco, så var det gröna vi ser utefter kusten får sitt vatten från är en stor fråga.
Ankrade strax före fyra i den skyddade badviken Bahia de Chamela bland tio andra båtar. Mycket gott om plats och väl tilltaget “respektavstånd” mellan de ankrade båtarna.
Rätt ljudligt från restauranger på stranden men ljusår från larmet och hysterin med båtar och jet-skis i Cabo de Lucas. Men unders alla under, vid sextiden blev det tyst. Bara vågornas brus när dom mötte stranden förgyllde kvällen.
Våra nya funderingar om vägvalet fortsatte under middagen som bestod i huvudsak av ost, bröd kex och vin. Vi har börjat bli lite tveksamma om livet är tillräckligt långt för att man skall återuppleva platser, eller om det i huvudsak är nya platser som är viktigare att hinna med. Vi får sova på saken några dagar till…

6 januari lördag   Bahia de Chamela
Sol och enormt kraftig dagg på alla ute ytor trots att vi inte haft någon saltvattenstänk. Torkade av alla glasytor och målade ytor innan frukost för att ytterligare sänka salthalten. Kan undra om det är denna enorma fuktutfällning som gör att grönskan klarar torkperioden.
Efter frukost och lite mailande var vi klara för en tur iland.
Körde dingen in i en liten “flodmynning” som var avskild mot den enormt långa stranden runt bukten med en stenpir. All dyning försvann och vi kom in i en lagun som bildades av det låga inlandet och den halvö som bildades mot havet där byn och alla små restauranter låg. Förtöjde dingen mot halvön och vandrade upp i byn. Fann åtskilliga små och en lite större butik för grönsaker och mat. Gick tillbaka längs stranden som verkligen inte hade många turister trots säsong. Runt halvön och tillbaka till dingen. Nu var det lite lägre vatten, men fortfarande fullt tillräckligt även på dom grunda ställena.
Tillbaka i Moon blev det försenad salladslunch innan vi åkte över till en Kanadensisk båt vars besättning vi träffat iland. Dom hade seglat många år i västra Karibien och kusten från Panama upp till US. Massor med info och guideböcker fick vi låna över natten.
På väg tillbaka till Moon hade en rätt frisk nordväst börjat dra över land ut mot båtarna. Det blev nästan svalt i vinden!
Middag i Moon och studier av guideböcker.

7 januari söndag   Bahia de Chameal
Svalkande vind under första delen av natten. Morgon med kondens på däck, en kondens som snabbt värmdes bort av solen.
Ägnade morgonen åt att fota av valda delar av pilot böckerna vi lånat, samt till att författa mail till Pantaenius. Vi lämnar snart vårt seglinsområde och behöver nytt område.
En svag sydvind drar svalkande över ankringsbukten vid lunchtid. Efter lunchen dingade vi över till Kanadensarna för att återlämna böckerna och sen vidare till byn. Kom överens om att ses i byn för en öl efter vår långa strandpromenad.
Vi träffade Kanadensarna lagom för en mindre omfattande grönsakshandling och fortsatte sen till en av strandrestauranterna där vi satt och språkade om livets trivialiteter medan vi konsumerade två Corona var.
När solen började närma sig finalen gick dom till sin dinge på stranden och vi gick till vår bakom byn uppe i “floden”. På vägen ut passerade vi restaurangen på flodens motsatta sida, dvs vi passerade inte utan förtöjde och gick upp för att fråga om dom fortfarande serverar. Dom flesta stänger redan klocka sju! Vi fick en god helgrillad fisk med massor av vitlök som vi intog medan dom sista strålarna lämnade stranden och bergen i bakgrunden.
När vi var klara och körde ut till Moon i sista kvällsljuset för ett välbehövligt dopp och dusch innan kväll.

Vecka 2, 8 – 14 januari 2018 Bahia de Chamela – Manzanillo 70 nm

8 januari måndag Bahia Chamela – Bahia Tenacatita 28 nm
Efter normala morgonprocedurer tog vi upp ankaret strax efter tio och körde ut ur viken. Körde eftersom det som vanligt inte var någon vind.
Ute på öppet vatten såg vi strax sköldpaddor vid två tillfällen och det lovade gott.
Två riktigt stora knölvalar dök plötsligt alldeles framför Moon. När vi strax efter passerade dykstället trettio meter vid sidan av Moon virvlade fortfarande vattnet efter dyken. Det var verkligen två stora exemplar!
Vi såg de två valarna på lite längre håll tre, fyra gånger till under en svärm av boobies som dök efter fisken som knölvalarna skrämde upp till ytan. En hel del delfiner hoppade omkring i samma stim som boobiesarna dök i.
Långtradig motorgång där vi passade på att göra vatten och tvätta upp det som svettats ner de senaste dagarna.
Plötsligt, hundra meter framför Moon hoppade en svärdfisk flera gånger. Ja så många gånger att vi hann få fram kameran och föreviga eventet. Lite som när vi utanför Cap Verde fick en svärdfisk på kroken och den hoppade högt tre gånger innan kroken som väl var lossnade. Den gången var det ingen som hade tid att tänka på kamera i adrenalinhetsen…
Vinden kom strax innan vi var framme vid fyratiden och vi ankrade bredvid Christina-EOS, den kanadensiska ensamseglaren vi träffade på kaliforniahalvöns sydspets.
Ett angörarglas i sittbrunnen och sedan var solen nere.

9 januari tisdag Bahia Tenacatita – nästa bukt med samma namn 2,8nm
Igen en kondensrik morgon. Torkade rutor och målade ytor före frukost.
Efter frukost började en pålandsvind från sydostvind dra. Mycket ovaligt och vi fick en del vågor där vi låg. Men inte värre än att vi strax sjösatte dingen och paddlade in till land via Christina – Eos där vi utbytte en del info om vad som hänt sedan vi träffades för drygt tio dagar sedan.
Promenerade iland, dels efter stranden och dels utefter landsvägen. Ett underligt ställe med de flesta hus och hotell tomma och delvis raserade. Lite som vi sett på Fiji och Filipinerna. Spökligt!
Tillbaka i Moon fixade vi lunch och sedan bytte vi ankarvik. Strax bredvid finns en mycket mer skyddad vik där vi inte ens behöver centerbordet för att ligga still.
Strandrestaurang som vi tänkt oss fick vänta då dom stängde vid solnedgången, tydligen delvis på grund av mängden sandflugor. Istället badade vi, lagade mat och njöt av att ligga stilla.

10 januari onsdag Bahia Tenacatita – Barra de Navidad 14 nm
Varm natt i den välskyddade viken som gav oss en rullfri natt.
Efter frukost tog vi upp ankaret och lämnade den kvalmiga och vindlösa viken redan 8:45 och körde ut och fick lite frisk luft.
Flera valar, två riktigt nära, såg vi när vi körde söder ut utefter “stupet” mot riktigt djupt vatten där valarna verkade trivas.
Ankrade före lunch i lagunen innanför Barra efter att ha lämnat havet genom en kanal förbi ett stort hotell med en marina. Förhoppningsvis är lagunen tillräckligt stor för att ge lite kylande vind.
Lunch och jobb med den engelska texten till våra senaste tre album.
En lugn eftermiddag där vi “stötte och blötte” våra tankar om fortsatt resrutt.
Vi gillar inte denna fuktiga värme med myggor och sandflugor som den för med sig.
Den varma sträckan söderut är densamma för båda huvudalternativ, men om vi fortsätter mot Patagonien får vi ytterligare minst en värmeperiod innan vi når norra halvklotets tempererade zon om minst ett år.
Detta bidrar ytterligare till att Panama kanalen förkortar “lidandet”, även om själva kanalpassagen förmodligen blir rekord för oss i form av fukt, värme och myggor.
Försäkringen behöver uppdateras och dom kom tillbaka med nytt seglingsområde från Mexico till Panama Stilla Havssidan. Beslutsunderlaget för passage av kanal, Karibien, Kuba, Bermuda, New York och Kanada börjar falla på plats.
Enkel middag i båten.

11 januari torsdag Laguna de Navidad
Varm natt men inte lika fuktig som igår. Fullt bruk av myggnät och myggdödaren var på hela natten. En liten “värmeplatta” som värmer små tabletter med myggmedel, lite som myggspiral men utan rök och stark doft. Myggorna skyr doften och tom dör inne i båten. Vi har använt den sen vi hittade den i Grekland på en mygginfekterad semester förra seklet, och vi tror inte vi har tagit skada… Men i länder med malaria och duengi feber är det ett bra alternativ mot myggorna.
Vid femtiden fick vi tre små fiskebåtar nära oss som bara låg stilla och snackade fram till gryningen. Dom hade nog inte hört att man inte skall prata när man fiskar!
Efter frukost kom “Den Franska bagaren” i sin dinge och sålde baguette och en massa andra franska godsaker. Vi försöker hålla diet så det blev bara en plain baguette! Men snålvattnet rann nästan…
Vi hade hört ryktet om servicen och det var trevligt att det inte bara var ett rykte.
Det finns två marinor en på var sida om kanalen och till det en massa ankrade båtar inne i lagunen. Så det saknas nog inte kunder. Killen var faktiskt från Frankrike och talade förståelig engelska med kraftig Fransk brytning/inblandning.
Vi tog dingen över till grannbåten, en Island Packet med namnet Tuamotu, (på andra sidan om oss har vi “Seychelles”) för att fråga om infrastrukturen här, dvs var parkera dingen, var slänga sopor osv. Vi blev sittande i deras sittbrunn till väl efter ett då det var hög tid att paddla tillbaka till Moon för lunch.
Vi hade sedan planer på att ta oss in till byn, men en vän båt till Tuamotu gick upp i leran/sanden på väg in genom lagunen. Ian från Tuamotu och Björn tog dingen till dom efter att Annika med radar kollat in var dom låg i förhållande till vårt spår in till ankringen.
Helt klart låg dom tjugo meter norr om “djuprännan”, något som vi kunde bekräfta med det lilla portabla ekolodet. Med dingen kunde vi trycka fören mot rännan och båten kunde med egen maskin köra loss när vattnet stigit tio centimeter. Vingköl är inte lätt att köra loss när den “planat” upp på en bank!
Efter detta äventyr var det inte så aktuellt med stadsresa utan vi stannade i Moon och fixade lite. Bl a blev tre engelska album färdiga och ny framtidsplanering publicerad.
Till kvällen var det middag i Tuamotu tillsammans med Perfect Excuse, båten som vi hjälpte loss från leran.
Trevlig kväll med mycket tips om Mexiko. Båda båtarna har i princip bara seglat på US västkust ner till södra Mexiko. Dom var nog lite oförstående inför vår planering och därmed att “utsätta oss” för kyla och tuffa havspassager.
Tillbaka i Moon var det svalt och skönt nere i salongen då eftermiddagens och friska västvind fortsatte väl efter mörkrets inbrott.

12 januari fredag Laguna de Navidad
Skön temperatur hela natten och god sömn. Inga snackiga fiskare störde som igår morse.
Vi körde med dingen till den närliggande marinan med stort hotell för att bli av med sopor och ta en “panga” till stan. Det visade sig att marinan ville ha 100 pesos för dingeparkeringen, så vi körde tillbaka till Moon där en panga hämtade oss för 30 p per person och tur o retur.
Inne i byn gick vi en liten sväng och tyckte att det var väl magert utbud så vi och Tuamotu´s besättning gick längs stranden fyra km till grannbyn som skulle ha ett större utbud på varor.
Tuamotu guidade oss och det är trevligt men svårt att kombinera med att hitta det i vill!
Men vi hade en trevlig lunch tillsammans och på bussen tillbaka såg vi grönsakerna i skulle köpt två kvarter från butiken vi handlade i…
Tillbaka i Moon blev det lite städning inför kvällens gästbesök från Tuamotu. En kväll som slutade vid niotiden, sailors midnight!

13 januari lördag Laguna de Navidad
French Baker kom med vårt igår beställda rågbröd. På hans beskrivning igår var det en halv normal limpa Danskt rågbröd, men det som kom var snarare storleken av en “fralla” och för det ville han ha 80 pesos (nästan 40 sek). Visserligen är det ofta en begreppsförvirring med mått i den här världsdelen, men att missförstå en fransman som är född med Europas måttsystem är lite bisarrt.
Ännu en varm och fuktig morgon. Vi hade klockan fem 82% nere i båten! Inget mår bra av så mycket fukt. Att det sedan är vindstilla fram till lunch gör inte förhållandena bättre när solen brassar på från en molnfri himmel. OK vi vet att det är mörkt och grått hemma, men detta är föör bra! Som vanligt är det där med lagom som är så svårt att få till.
Lugn förmiddag medan vi torkade saltavlagringar från lucktätningar och rostfritt. Kondensen på nätterna verkar påskynda missfärgningen av det rostfria. Förmodligen är det mängden elektrolyt som bildas av kondensen och saltet under natten som ökar korrosionshastigheten. Värmen är inte heller att förglömma. Man räknar med att tio grader fördubblar korrosionshastigheten under i övrigt samma förhållanden. Det blir att torka rent från salt oftare om vi inte skall ha rostfritt med en massa röda prickar.
Annika laddade ner satellitbilder över de hamnar och vikar vi eventuellt skall besöka på vägen mot Panama. Sjökorten är av och till erbarmligt dåliga i Mexiko. Inte nog med att vi ofta är på land när vi ankrat eller följer kusten lite nära för att undvika motström, många grundområden finns inte heller utmärkta, därav ivern att hitta satellitbilder. Ju fler olika sjökort desto större chans att hitta rätt.
Efter lunch tog vi dingen in till närmaste restaurang och lämnade den där med löfte om att vi skulle komma tillbaka och äta.
Promenerade upp och ner på dom stensatta branta gatorna, lite som Funchal det var bara slädarna som fattades.
Hittade ingen som skötte bensintappen där vi ville undersöka öppettider och pris för diesel på sjömacken. Gick vidare runt marinan och in i det mycket speciella hotellet med många separata byggnadsdelar hopbyggde med skuggande arkader och mängder av poler, allt arrangerat som en park med mängder av skuggande träd. Verkligen genomtänkt, riktigt snyggt och förmodligen svindyrt!!
Bensintappen ligger inom hotellområdets murar och priset var därefter. På själva gatutappen var det nog normalpriser, men vid sjömacken tog dom 30% extra av oss “miljardärer”! Det var inte tillåtet att komma med dunkar till macken! Tur att vi har stora tankar och kan vänta till områden längre söderut där det inte vimlar av betalstarka Amerikaner.
Tillbaka till restaurangen fick vi en god fisk, heta räkor och vars en lokal öl innan vi tog dingen ut i lagunen till Moon just som solen gick ner.

14 januari söndag Laguna de Navidad – Santiago Bay, Manzanillo 24nm
Lite vind och ingen kondens när vi vaknade vid soluppgången. Helt annan luft och nästan lite friskt!
Efter frukost bestämde vi oss för att ta upp ankaret och köra till Manzanillo, en större stad strax söder om Barra de Navidad.
Janne o Stina i Liv ringde och berättade att dom checkat in i marinan i Mazatlán (där vi tillbringade nyår i stadens hamn) och skulle flyga till barnbarnet i Hongkong för tre veckor. Vi seglade tillsammans från San Diego till Bahia Magdalena där vi stannade en vecka och Liv fortsatte efter nån dag söder ut och upp till La Paz.
Efter samtalet tog vi upp snurran och stuvade dingen på däck och körde bort till Tuamotu efter att ankaret som satt bra i leran kommit upp. Lite “farvälsnack” och sen iväg i medström och fallande vatten. Bra att vi har vårt spår att följa eftersom sikten är noll och “kanalen” är oprickad i början.
Ute på öppet vatten blev det vattentillverkning och brödbak medan vi tuffade fram på platt vatten.
Några enstaka valar var allt vi såg förutom några bruna boobisar.
Manzanillo har en stor hamn med stora containerkranar och fem stora lastfartyg låg på redden när vi kom. Vi ankrade i en “badbukt” norr om själva staden då vi hört rykten om att ankringen utanför marinan inne i staden ligger under en ljudmatta från stadens nattliv.
Ankringsplatsen är skyddad från dyningens huvudriktning och inte så rullig när eftermiddagsvinden drar. Vi får väl se hur det blir i natt…
I morgon kör vi dom sex sjömilen till ankringen i stan för att handla. Om dieseln kostar lika mycket som i den lyxiga Marina Navidad blir det ingen tankning här heller.
Middag i Moon eftersom stranden fullsatt av turistande Mexikaner inte lockar.

Vecka 3 15 – 21 januari 2018 Manzanillo – Bahia Chahue, Huatulco 543 nm

15 januari måndag Santiago Bay, Manzanillo – mot sydost
Natten var relativt rullfri även utan centerbord nere.
Hörde musik på avstånd fram till fyra. Tur vi ankrade långt från centrum.
Efter frukost körde vi dom få sjömilen in till marinan för att handla och tanka. Rykten gjorde att vi var lite beredda på tråkigt mottagande, men det vi erfor när vi körde in bakom pirarna och talade med en amerikansk båt som låg ankrad överträffade vår föraning.
250 pesos för att parkera dingen i några timmar och dessutom ett mycket ovänligt bemötande när man passerade igenom hotellkomplexet som helt omgärdade marinan som uppenbarligen hörde till hotellet. Undrar om stadens beslutsfattare eller köpmannaorganisation är medvetna om denna utstötning av kunder?? Ett snabbt överslag gav vid handen att vi nog hade diesel för etappen ner till Huatulco och att maten fick bara räcka. Det är så varmt att nån egentlig hunger inte infinnerr sig. Det är såna vågor att gå direkt in till stranden med dingen är inte ett alternativ.
Istället för att fullfölja ankringen körde vi söderut runt nästa udde och därefter blev kursen ostlig.
Lite vind gav oss segling två timmar men sen var det motorgång igen. Tog ett rev vid solens nedgång för att minska floppandet i storen när Moon rullar lätt i sjön under motorgång. Motor hela natten.

16 januari tisdag under gång mot Huatulco
Det blev någon timmas segling i den tidiga morgonlandbrisen, sen fick vi vänta till klockan ett då sjöbrisen kom helt enligt gribfilen. Härlig segling i halvvind och fem till sex sekundmeters vind som gav oss drygt sju knop genom vattnet. För en gångs skull hade vi inte motström, vilket vi i stort sett haft sen Manzanillo. En halv till en knop medström är trevligt när dieseln är “låg”. Kanonfin segling till sonedgången då vinden dog.
Dagen bjöd i övrigt på lite djurliv, en delfin men flera sköldpaddor – några fåglar men inte en enda val. Varmt i luften och 29C i vattnet. Vi går nära kusten för att minska motströmmen och möter få fartyg, inte ens lokala fiskebåtar.
Motor hela natten med revad stor och kutter som ibland gav oss fem och en halv knop. På efternatten gick strömmen emot med en hel knop. Det känns det lite tungt när farten over grund ligger runt fyra knop, och vi dessutom är lite korta på diesel.

17 januari onsdag delstopp i Puerto Marques, Acapulco 305 nm
Vid femtiden på morgonen stängde vi av motorn och slog ut revet för att segla tre timmar över platt vatten och med svag landbris som gav oss nästan sex knop i dikt bidevind.
På efternatten tävlade den upp och nedvända karlavagnen rakt ovan huvudet med södra korset som nu orkat upp en bit över horisonten pekandes mot söder. Mellan latitud 20N till 25S kan man se båda stjärnbilderna.
Fyllde dagtanken för att ha koll på kvarvarande dieselmängden. Skönt med ett mätrör där man fysiskt kan se nivån i tanken. På så vis har vi koll på att vi med full dagtank kan köra drygt 200 sjömil.
Hoppas kunna fylla dagtaken igen när vi passerar Acapulco om det är mindre än 100 liter kvar då det är 230 nm från Acapulco till Huatulco. Vi har svårt att med mätaren se mängden diesel i huvudtanken när det går mot tom tank.
Idag igen har sköldpaddorna tagit över valarnas plats i antal skådningar.
Det kom vind strax efter ett precis som igår, men tyvärr inte alls lika stark. Vinden vred dessutom med oss och efter två timmars segling hade vi den svaga vinden akterifrån. Försökte med spirade segel, men vinden var för svag för att fylla seglen när Moon rullade sakta och slog vinden ur seglen.
Hur ogärna vi än ville förbruka diesel och eventuellt bli tvungna och tanka i dyrorten Acapulco fick vi köra motor de sista fyra timmarna till Bahia de Puerto Marques en förort söder om Acapulco. Där ankrade vi tjugo i åtta, en dryg timma efter solen gått i ned.

18 januari torsdag Bahia Puerto Marques 2 nm
Efter en ovanligt varm natt vaknade vi när solen gick upp. Vi var glada åt nästan mulet väder eftersom vi skulle gå drygt 4 km enkel väg till Walmart för proviantering av frukt, grönt och lite protein.
Kollade priset i marinan inne i Acapulco via internet. Chockartade 4 US$ per fot och förmodligen var marinans diesel proportionellt lika dyr. Det är inte kul med dessa ockerpriser! På landmacken kostar dieseln strax under 18 pesos som är ungefär 8 sek men på sjömacken i Navidad tog dom 30% mer i en marina som bara tog knappa 2US$ per fot.. Vi är väldigt glada att vi har mer än hundra liter i dagtanken och inte riktigt snustorrt i huvudtanken, vilket gör att vi struntar i ockrarna och tankar i Huatulco där det enligt info ska vara acceptabla priser både i marinan och för bränsle.
Flyttade Moon närmare badstranden där vi trodde oss kunna komma iland med dingen. Iland gick bra och sen promenerade vi efter en otrafikerad grusväg som Google Maps visade och vidare via en lång strand som Google inte visade… Värmen är häftig men som tur var mildrad av tunna moln.
I det stora köpcentret började vi med mycket god kinalunch och sedan matvaror. Tillbakamarschen blev värre för nu var solen framme. Tur att vi tagit med paraplyerna. Vi gick längs en vältrafikerad väg första biten tillbaka och massor med taxibilar och minibussar körde tutande förbi oss för att plocka upp oss. Men vi knäppa turister envisades med att gå för att få välbehövlig motion.
Tillbaka vid stranden och dingen unnade vi oss två små kalla öl var som bara smakade såå bra!
Vågorna var nu klart större än när vi kom in med dingen. Satt och kollade frekvensen på dom ibland stora vågorna som bröt så att dom badande tjoade högt. När vi tyckte att vi förstått periodiciteten på dom stora vågorna tog vi dingen genom en mindre våg och kom nästan helt torra ut på djupt vatten. Men först hade vi inhandlat tre nya vita T-tröjor var för 100kr för 3. Ute i Moon tog vi upp ankaret och flyttade oss bort till den mer avskilda delen av viken där vi ankrade och sen badade i det 28 gradiga. Vattnet är mycket klarare och blåare än längre norrut. Alla anoder och kylens värmeväxlare fick lite omvårdnad, dvs borstade och skrapade.

19 januari fredag Bahia Puerto Marques – och sydost mot Huatulco
Bedrövlig natt trots att vi låg så bra. Efter att haft svårt att somna under flera timmar konstaterade vi att kinalunchen nog var välkryddad med smaksaltet MSG (natriumglutamat). Dom sedan i Malaysia, där MSG är välanvänt, välkända symtomen med ett hjärnkontor som inte kopplar ner ihop med en puls som inte går ner i viloläge gör att vi är tämligen säkra på diagnosen. Genast föddes en tanke – kanske nåt att krydda maten med när man vill vara vaken under nattpassen…! Svårigheten är att det verkar ha en lång halveringstid och därmed svårt att veta hur mycket och hur långt i förväg det ska intas. Nä – det får vara med det.
Somnade gjorde vi dock men det blev inte så långt sovpass.
Efter frukost och lite allmänt vädertittande gjorde vi klart skepp och lämnade ankringen kl 10. Vi hade 230 sjömil framför oss och med motströmmen vi haft hittills har det gått väldigt långsamt och förbrukat extra diesel, något som för tillfället är en bristvara i Moon.
Redan efter en timma insåg vi att nu var det medström som gällde. Dessutom kom vinden efter lunch och vi fick hela 4,5 timmars go segling i medströmmen.
Medströmmen höll i sig hela dagen och toppade på 1,5 knop och aldrig mindre än 0,5 knop. Det ger helt andra dygnsdistanser och vår tämligen tomma diesel tank kommer inte att vara helt tom vid framkomsten.
En fin solnedgång och hela stjärnhimlen bredde snart ut sig på en molnfri himmel som ett tak. Under natten fick vi besök av delfiner som envisades med att plaska med stjärten alldeles vid sittbrunnen så man får skrämselhicka. Massor med konstiga djur som i kölvattnet blinkar till i neongrönt och som mest syns blinka uppåt hundra meter bakom båten. Ser ut som små sjunkbombskrevader och delfinerna går också att se då dom stöter till “sjunkbomerna” så dom blixtrar till.
På efternatten mötte vi en engelsk katamaran som nog hade samma fart genom vattnet som Moon, men strömmen gjorde att dom kom framåt med bara nästan fyra knop, medan vi flög fram med nästan sju knop, trots bara dryga fem knop genom vattnet. Det är skillnader som gör på sig under en flerdygnspassage!

20 januari lördag sydost mot Huatulco med övernattning i Puerto Angel 210 nm
En lugn och orullig natt (tack vare centerbord nere) med hyfsad sömn för oss båda. Men motor på hela natten. En liten vind kom tidigt på morgonen från land, men den räckte bara en halv timma.
Gårdagens dygnsdistans blev 150 sjömil, mycket tack vare den kraftiga medströmmen, vilket nu gör att vi kommer att komma fram till Huatulco i mörker.
Massor med sköldpaddor nära båten hela dagen men mycket lite annat djurliv. Dock två rariteter. I förrgår en Labb och idag en Fjäll Labb.
Efter lunch vågade vi hoppas på att komma till Puerto Angel före nattmörkret om medströmmen håller i sig. Fick lite vind och ut kom förseglen för att få lite motorsegling och en halv knops fartökning.
När vi rundade udden väster om Puerto Angels satt många turister på klipporna och väntade på solnedgången. Puerto Angel är i princip första möjliga ankring sedan Acapulco!
Vi tog oss in i bukten tjugo minuter efter solen gått ner och utnyttjade det sista ljuset för att finna en ankringsplats mellan alla ankrade små fiskebåtar. Dom lurigaste är inte dom som ligger där, utan petflaskan med sin flytlina som ligger och väntar på båten som är ute och fiskar. Inte lätt att se i dagsljus och än svårare när solen gått ner. Utanför båtarna och mellan två petflaskor fann vi tillräcklig plats och ankrade i sista skymningsljuset.
210 sjömil på 30 timmar ger en bra medelfart, men inte så bra om man tar bort medströmmen.
En sundowner i sittbrunnen för att det skulle bli riktigt mörkt för dusch på däck, och därefter en enkel middag. Såg en kortare film för att inte slockna före nio.

21 januari söndag Puerto Angel – Bahia Chahue, Huatulco 26 nm
Ankaret upp i gryningsljuset för att komma iväg innan en eventuell ostvind sätter in.
Fin soluppgång strax efter vi var ute på havet och rullade ut två försegel i en fin landbris.
En halvtimma senare rullades seglen in när vinden dog och det lilla som var kvar kom rätt i näsan. Vridningen var förstås hjälpt av vår fartvind. Medström första timmen men resten av sträckan var en knop emot, en situation vi redan vant oss av med efter några dagar med medström. Tur att vårt dieselinnehav ger oss viss margina.
När vi närmade oss mötte vi flera små, och några lite större, valskådningsbåtar fulla med turister.
Alldeles som vi mötte tre såg vi att dom “vallade” en knölval framför sig. Två små båtar lite före den större och valen “instängd” framför den större. Regler är en sak, men sunt förnuft borde räcka för att begripa att så beter man sig inte. När dom var några hundra meter bakom oss såg vi ytterligare fyra lite större båtar skynda till platsen, förmodligen ditkallade över VHF. Tur att knölvalarna verkar ha vant sig och inte verkar bli stressade.
Eftersom det var söndag valde vi att ankra ute i en badvik och i lugn och ro förbereda oss för marianliggande i en knapp vecka för att förbered oss och Moon för passagen om 1300 sjömil ner till Panama. Ja vi tänker köra/segla värdshus förbi. Samtliga småstater på vägen tar ordentligt betalt för in och utcheckning och förutom i Costa Rica är det ont om ankringsmöjligheter. Att då stanna för bara några dagar känns onödigt kostsamt. Det är också lite så att nu när vi väl bestämt oss vill vi vara på plats i Balboa, Panama, för att vänta på kanalpassage så snart som möjligt. En väntan som kan bli en till tre veckor efter man anlänt.
Seglingen på Atlantsidan av Mellanamerika är inte helt enkel eftersom huvudriktningen på vinden är nordost, ja just det, den riktning vi skall segla! Detta innebär att vi behöver tid för att kunna vänta in rätt väder, vilket också gör att det kliar i fingrarna att komma i läge för dessa väderfönster.
Ankrade tömde vi nu huvudtanken till dagtanken och totalt har vi kvar runt 100 liter, en marginal väsentligt större än vi vågat drömma om..
Efter lunch spände vi upp fördäckssolskyddet som inte använts sedan två heta dagar i Vancouver! Vilken skillnad på temperaturen nere i båten. Med dingen uppvinklad och stora däcksluckan öppen blir det nästan för “kallt”. Vi skall sova i förpiken i natt!

Vecka 4 22 – 28 januari 2018 Marina Chahué, Huatulco – Mot Panama 251 nm

22 januari måndag Bahia Chahué – Marina Chahué 1 nm
Sov utmärkt i den svala förpiken under öppen däckslucka som vi tom fick dra till lite under efternatten för att lakanet som vi hade som täcke skulle hålla oss i rätt temperatur. Helt underbart att sova utan fläktar med landbrisen som tyst fläkt.
Efter frukost och ett morgondopp tog vi upp ankaret och körde in till marinan som vid telefonkontakt meddelade att dom var fullbelagda men in för att tanka måste vi.
Dieselbryggan var en fast spont med betongkrön och ingen vänlig flytbrygga. Vi fick användning av fenderplankan som sparade våra fendrar från den med havstulpaner kraftigt påväxta kajen.
Dieselpumpen hade 17,30 pesos per liter på mätverket och nu var det bara frågan om det var några påslag… Efter en dryg timmas väntan fick dom fart på pumpverket. Vi fick en lite kryptisk förklaring om lågt tryck. 625 liter senare konstaterade vi att vi sparat 1500 kronor på att vänta med tankningen, och detta var från det billigaste diesel vi sett utefter Mexico. Mot det dyraste var det drygt fyratusen i skillnad!! Stora tankar kan vara en god investering av flera skäl.
Vi har alltså förbrukat 625 liter sedan vi tankade fullt i San Diego och timräknaren visade 265 motortimmar på sträckan. Vi har nu äntligen dubbelcheckat vår förbrukning per sjömil och är med marginal säkra på att vi kommer två sjömil per liter, vilket ger oss en räckvidd för motor på 1500 sjömil utan extra dunkar. Vi kan dessutom inte se någon effektskillnad på före och efter vi av misstag vattenfyllde motorn i somras, vilket känns extra bra.
När vi var färdiga med tankningen som utfördes av marina managern pekade han på en plats mellan två båtar i marinan och tio minuter senare var vi förtöjda och kunde starta en försenad lunch.
Redan under tankningen pratade marinakillen om vädret i bukten öster om oss och att det blåshålet med vind över Mexiko mellan bergen från Mexikanska Gulfen är största anledningen att seglare hamnar här i veckor i väntan på ett väderfönster. Han rekommenderade en websida som skulle vara den bästa att ta hänsyn till lokala fenomen. Gissa om det var en av de många som Annika använt för att leta väderfönster!
Vi har dessutom kontakt med Hans på Primadonna som hemma i Göteborg hjälper oss med den stora bilden. Viktigt eftersom det är Mexikanska Golfens väder som delvis styr.
Bytte olja och filter i motorn efter fyra hundra timmar. Manualen föreskriver femhundra och med våra långa kontinuerliga körningar skulle vi nog kunna köra ännu längre mellan bytena. Men det är ett enkelt och rätt billigt byte, så varför vänta?
Vår friska temperatur nere i båten ute på ankringsplatsen är nu ett minne blott. Moon svänger inte för ankar och skickar ner vinden i förpiken, utan ligger förtöjd med den lilla vinden i sidan. Hett som bara den!
När solen närmade sig horisonten duschade vi i sittbrunnen och vandrade sen in till staden för att reka handlingsställe. Ett mycket stort välsorterat livsmedelsvaruhus fanns i centrum. Utbudet riktade sig kanske inte till den lokale Mexikanen, snarare till turister i alla lägenheter i området.
Men vi förstår inte hur det går ihop. Vägar och annan infrastruktur byggdes för trettio år sedan till ett samhälle som kan innehålla mångdubbelt fler hus och hotell jämfört med vad som hittills byggts. Måste vara århundradets felplanering! Men vi är tacksamma för supermarknaden, även om priserna är lite turistanpassade, men så är även utbudet och det mesta vi söker finns.
Tillbaka i marinan satte vi oss på den lokala Italienska restaurangen tillsammans med besättningen från närmaste båtgranne och lät oss förföras av en kanin och en kyckling med pasta:
Natten blev tyvärr så varm som vi befarat trots brummande fläktar och inget lakan.

23 januari tisdag Marina Chahué
Upp tidigt för att hinna med en promenad innan solen hettar upp luften. Kändes lite som i Malaysia där vi motionerade i nästan mörker för att vara tillbaka i Moon innan temperaturen blivit motionsovänlig.
Vår uppfattning om områdets utbyggnadsgrad som vi fick igår bekräftades än tydligare. Några få spridda hus efter gator som vindlade upp bland kullarna. Uppskattningsvis var det nog plats för tre-fyra hundra hus och vi såg tiotalet! Och detta på trettio år…
Tillbaka i Moon blev det traditionell grötfrukost med iskuret äpple. Lite väderkollande och mailande innan vi drog igång med tvätt av båt och kläder, de senare lämnades in till marinakontoret för att spara tid. Vi vill vara klara för avfärd torsdag kväll om väderfönstret håller sig.
Allt rostfritt fick sig en omgång Japansk undermedel före lunch.
Lunch på lokal, det finns tre näringsställen i marinabyggnaden.
Efter lunch oljade Annika nedgångsluckor och ett hantag vid pentryt där lacken krullat sig av alla feta och salta fingrar, medan Björn sköljde alla nya T-shirts som svettats ned och legat i blöt sedan i morse. Vågade inte lämna med dom till tvätten då dom kanske färgade av sig.
Ett litet läckage i Refleksens skorstensgenomföring i däck fick lite omvårdnad.
När tempen sjunkit något tog vi varsin ryggsäck och gick in till “staden”. Hittade en gammal stadskärna med mer lokal utstrålning jämfört med supersnabbköpet vi hittade igår. Det var som att passera en osynlig mur mellan det nyexploaterade området och den till synes gamla “downtown” med massor av små restauranger, butiker och ett fint torg med kyrka och allt.
Handlade dock till slut i gårdagens stora butik, grönsaker, frukt och kyckling till morgondagens tillverkning av konserver inför hoppet till Panama.
Dusch i sittbrunnen innan salladsmiddag när vi kom hem i nattmörkret strax efter åtta.

24 januari onsdag Marina Chahué
En otroligt varm natt med dålig sömn gjorde att morgonpromenaden kom av sig.
Efter frukost var det “jobb som vanligt”.
Med nu helfylld huvudtank tog vi ut några liter från bottenavtappningen och fick ut lite sedement i första litern. Under fyllningen av dagtanken sista gången till havs, när huvudtanken var nästan tom, satte Racor filtret igen. Den lilla bottensatsen i huvudtanken gav tydligen en högre procent “skit” i dieseln än med halvfull tank. Nytt 10 micron filter, det första 30 micron, körde vi tätt med fortfarande “tom” tank. 10 micron filtren har vi kvar sedan Lindisfarne och vi får nog köpa 30 micron när vi kommer till Panama. Helt knäppt att man inte haft ett filter mellan huvudtanken och dagtanken tidigare!
Resten av dagen var det matförberedelser, dvs Annika kokade tio portioner med kycklingkonserver i tryckkokaren. Skönt att tryckkokaren inte tillför så mycket värme nere i båten som normal kokning.
Bytte fläkten i förpiken till en trestegs Calframofläkt som förhoppningsvis ger oss en svalare och tystare natt. Totalt har vi nu fyra fläktar som försöker göra livet mer drägligt nere i Moon.
Gick en kortare promenad när solen var nästan nere och sen en dusch innan vi avslutade med middag på en av dom tre marinarestaurangerna.

25 januari torsdag Marina Chahué
Sov mycket bättre med den nya fläkten susande fram till efternatten. Gick en lång promenad före frukost innan solen hunnit för högt.
Sen blev det fortsatt dieselfilterbyte. De tre CAV filter som dieseln passerar från dagtanken till högtryckspumpen och ett Racor filter mellan dagtank och huvudtank byttes. Systemet tömdes sedan på luft. En hel del luft när tre CAV skall fyllas med diesel! Vår dagtank gör att vi inte behöver pumpa fram diesel utan bara lossa luftskruven på högtryckspumpen och vänta tills luftfri diesel kommer fram till pumpen tack vare tankens placering med botten ordentligt över pumpen. Mycket arbetsbesparande, men CAV filter är ett söligt elände jämfört med Racorfilterbyte! Filter som innebär att all diesel i filtret måste tappas ut borde förbjudas!!
Saltvattenpumpens impeller kontrollerades och såg helt intakt ut. Nu har vi gjort alla motoråtgärder inför Panamakanalen förutom oljebyte i backslaget.
Lunch i båten. Efter lunch blev det mera jobb och bokning av utcheckning hos emigration tull och hamnmyndighet. Allt detta får vi hjälp med av marinan som också skriver ett kvitto om betald hamnplats som vi måste visa upp hos hamnmyndigheten. Därefter gick vi in till den gamla stadskärnan för lite foto, mat och handling.
Det blev två öl vid torget strax före sex men vi var inte hungriga i värmen varför vi istället handlade lite och gick hem till Moon där vi i “kvällskylan” fixade lite skinka, ost och grönt till middag efter en välbehövlig dusch i sittbrunnen.

26 januari fredag Marina Chauhé
Några telefonsamtal med Pantaenius om utökat seglingsområde som varit lite struligt klarades ut. Därefter ringde vi till Panamakanalen och fick kvitto på att vår anmälan registrerats och vi fick därefter ett mail med vårt skeppshandläggningsnummer och anvisningar om inmätning när vi kommer till Balboa.
Klockan nio när marinakontoret öppnade började vår “utcheckning”. Först betala marinan och få det speciella kvittot, sen en lång promenad till Santa Cruz, grannhamnen där kryssningsbåtarna lägger till och hamnkaptenen för området har sitt kontor. Dom var nöjda med alla papper, men dom hävdade att vi måste först gå till immigration och sen visa för hamnen att vi var utstämplade. OK det var inte vad vi förstått, men diskutera med myndigheter som dessutom nästan bara pratar spanska kommer man ingen vart med! Vi betalade i alla fall avgiften på 288 pesos för utklareringspappret och trodde immigration kanske kunde nöja sig med det kvittot, även om vi inte hade det särskilda pappret.
Lång promenad tillbaka till immigration som låg granne med marinan och som vi alltså passerat på vår tre kilometer promenad till hamnkontoret. Nu visade det sig att vi förstått alldeles rätt, immigration skulle ha pappret från hamnkontoret och kvittot på betalningen för detta papper dög inte. Moment 22 alltså. Trots språkförbistringen förstod dom nog dillemmat för tjänstemannen ringde två samtal och gav oss på vår begäran sitt namn och telefonnummer för att vi skulle kunna få hamnkontoret att ringa henne och informeras om vad som gällde…
Tillbaka till hamnkontoret i en värme som nu närmade sig max. Tur att vi har paraplyer!
På hamnkontoret var det först ingen personal, men när Annika knackat på rutan dök två av de tre vi “förhandlat” med tidigare upp. Med telefonlappen i handen lommade en av dem iväg och sedan tog det på bara ytterligare en kvart innan vi fick våra papper. Men tro inte att det var rätt! Fel datum och inpassering istället för ut!! Nytt papper på tre röda, tur dom har datorer för annars hade vi väl suttit där ännu.
Nu var klockan väl lunchtid och vi var rätt slut. Vid besöket hos immigration hänvisade tjänstemannen till en liten filial bakom hamnkontoret som visserligen bara är öppen när kryssningsfartyg ligger i hamnen två gånger i veckan. Ingen upplyste oss om detta när vi knallade tre km tillbaka till immigration för det låg ett fartyg inne…
På det lilla filialimmigrationskontoret var det kö, vi skrev in oss på besökslistan och gick sen för en välbehövlig lunch med varsin två kalla öl.
När vi en dryg halvtimma senare kom till kontoret var det ingen kö och vi fick våra stämplar och hör och häpna en Zarpe, det speciella dokumentet som tillåter oss att segla ut från Mexico till nästa hamn Balboa, Panama. Det är bara att understryka, man vet aldrig vad som kommer att hända när man är i lag med dessa myndigheter. Immigration har ingenstans vid alla tidigare utklarering varit i närheten av att utfärda ett färddokument.
Tullen då? Jo dom ska komma till båten en dryg timma innan avgång tidigt i morgon. Men vi har stämpel i passet och vår Zarpe så vi tänker sova lugnt och inte bry oss om dom inte dyker upp…
Efter denna stressande förmiddag gick vi via storköpet och handlade för att fylla på med färska grönsaker inför långseglingen till Panama.
En av anledningarna till att vi blev lite stressade av allt strulet med myndigheterna var väderfönstret för bukten vi skall passera. Det varar bara över helgen och hade vi inte fått igenom våra papper idag var det bara att börja om på måndag, och då verkar det vara närmare tio dagar till nästa passage av bukten.
Tillbaka i Moon blev det “nöddusch” för att undvika värmeslag innan vi körde igång med klargörning av Moon. Däcktält ner och undanstuvning av allt som varit framme under nästan en vecka vid kaj med mycket pyssel med Mon.
Det sista var att slänga skräp och fylla vatten för att kunna gå imorgon klockan åtta.

27 januari lördag Marina Chauhé — mot Panama
Tullen kom klockan sju och han ville inte se något utan bara ha kopior på alla immigrations och hamnkaptenspapper! Något vi inte hade då ingen sagt att vi behöver kopiera, och någon kopiator har vi inte ombord. Detta land är fyllt av obegripliga regler, eller om det är gubbarna själva som vill ha allt för att inte göra fel… Marinakontoret öppnade inte förrän nio men en av grannbåtarna var uppe och kunde hjälpa oss att kopiera så tullaren blev nöjd och försvann efter att ha satt en stämpel på immigrationspappret! Efter denna lite stressande start backade vi ut ur vår plats och styrde ut mot ett vindstilla hav med en kraftig dyning emot. Drygt en knops medström varför vi tuffade på mot nordost för att tjäna höjd tills vinden kom.
Det dröjde inte mer än en timma tills vi kom ut i vinddraget från “hålet” över land i norr. Sakta steg vinden i styrka och var från början väldigt ostlig. Dyningen blev nu inte bara dyning utan branta vindvågor. Började med att segla 45 grader mot vinden, men med allt högre vågberg var det bara att falla av för att inte få dom rätt i nosen. Våg och vindriktning hängde inte ihop! Med vår nu 1,5 knop medström blev vågorna kaotiskt branta och höga och kom i minst två riktningar. Moon kämpade på med dryga sju knop genom vattnet som tillsammans med medström gav oss över åtta knop över grund hela förmiddagen. Vi seglade med storen fullt nedrevad och fulla försegel. Efter några timmar hade vi kulingstyrka och rullade några varv på Yankeen. Vinden vred sakta hela tiden till vår fördel, allteftersom vi kom närmare centrum på vindflödets solfjäderform från land. När vågorna blev för jäkliga föll vi av till sextio grader vindvinkel och gjorde därmed en “lov” mot söder för att inte köra rätt in i vågbergen. Vågorna i bukten är ökända för sin branthet och täthet.
Detta var nog den hittills mest kaotiska sjö vi seglat i. Fullt jämförbar med det helvete vi hade att komma ut i Tasman Sea i medström från fjordarna i NZ!!
Men Moon är en större, tyngre och mer formad för dessa förhållanden, så vi “flög” aldrig ut över plötsliga vågdalar som med Lindisfarne, men detta räckte mer än väl. Vi tog en del stänksjöar över oss, men aldrig grönt vatten, vilket säger en hel del om Moons förskepp. Det mesta blev förstås saltindränkt under passagen av vindområdet som tog hela dagen och större delen av natten.
Medströmmen i början höll sig till eftermiddagen, sedan blev det en knop emot till midnatt då strömmen nästan försvann. Vi kunde på långt håll se strömkanten genom ett brett bälte av brytande vågor tvärs vår väg. Det såg ut som vi skulle korsa en vårälv och det var så det kändes när vinden fick driva på extra genom dom nästan kokande vågorna. Vattnet ändrade färg till en mer gråbrunblå variant från det klara blå vi haft hittills. Efter passagen av gränsvattnet mellan med och motström lugnade sig sjön och det blev ännu viktigare att ha driv på båten. Att segla saktare än 5,5 knop kändes väldigt osäkert då en undanmanöver med vår långkölade båt tar lite tid. För att säkert kryssa sig mellan dom brytande sjöarna höll vi en medelfart på 7 knop genom vattnet. Det hade inte varit roligt om vinden plötsligen tagit slut mitt i den salta “tvättmaskin”.
Under hela den ljusa delen av seglingen roade vi oss med att handstyra. Både för att det helt enkelt är roligt att segla med ordentligt fart och att vi ser vågorna som vi behövde göra lite kurskorrigering för så att inte Moon stoppade rakt in i en våg. Autopilot och vindstyrning har vad vi vet inga ögon…
Som tur var vred vinden lagom tills mörkret kom och likaså angreppsvinkeln mot vågorna som tillsammans gjorde att autopiloten fick ta över under dom svarta timmarna, som i och för sig inte är så svarta då det bara är några dagar kvar till fullmåne. Månen var uppe ända till fyradraget och det sammanföll lagom med att vågbergen nästan var borta.

28 januari söndag mot Panama 250 sjömil från Huatulco
Det lugnade sig inte helt förrän någon timma före soluppgången och verkligheten stämde bra med hur prognosen sett ut då vi startade. Tack vare vindens “solfjädersform” fick vi på vår kurs tvärs eländet sjön mer och mer i sidan och seglade sista timmarna av stark vind med 90-100 graders vindvinkel.
Vid soluppgången var vinden nästan borta och vågbergen också. Kvar var bara en följande hög dyning och en halv knop emot. På morgonkröken duschade Björn av Moons sittbrunn inklusive valda delar av däcket för att försöka komma tillbaka till normal avsaltad status.
Vi hade båda dåligt med sömn under natten så Björn sov hela morgonen medan vi seglade med 120 graders vindvinkel i fyra – fem knop på ett relativt “normalt” vatten. Vid lunchtid var det dags att starta motorn och sedan knoppade Annika in. Men det är varmt under dagtid. En svag bris från sydost gav oss med fartvind tre-fyra sekundmeter över Moon, svalkar bra ute, men nere i båten är det över trettio grader vilket inte den bästa temperaturen om man vill vila. Fläktar är ett måste och dom går för fullt och gör livet “drägligt”.
Vi bävar för värmen i kanalen, men ser fram emot det friskare klimatet med mera vind på ostsidan.
Nu har vi nästan två dagar på oss att ladda inför nästa blåshål, dvs vind som kommer från Karibiensidan över Nicaragua och spiller ut i Stilla Havet. Det ska inte vara så eländigt som den bukt vi passerat men ändå…
Sent på eftermiddagen fick vi en brun Boobie som envisades med att vilja landa på bommen bakom det revade seglet. Annika viftade bort den massor med gånger och till slut satte den sig på pulpit och putsade fjädrar. Det är inte mycket djurliv för övrigt mer än nån sköldpadda och en och annan delfin.

Vecka 5 29 januari – 4 februari 2018 Mot Panama 950 nm

29 januari måndag 3:e dagen på gång mot Panama 125 sjömil
Under natten har vi gått 25 sjömil ut från Guatemalakusten och sett lite ljus från byarna. Frampå förmiddagen passerade vi fem öppna fiskebåtar med två-tre man i varje.
Fågeln som landade på pulpit igår satt kvar på morgonen. Fascinerande att se hur den i sovande tillstånd lyckades parera rörelserna. Frampå förmiddagen, efter mer än tolv timmar, tyckte Björn att den skulle prova vingarna, och dom fungerade…
Senare strax före solnedgången kom en annan boobie och gjorde flera lovar men den hade sikte på spridarna och masttoppen. Efter många försök satte den sig till slut på toppen. Hur den stackaren lyckades parera är en gåta, men å andra sidan fick den då och då ta en tur för att sen landa igen. Sämsta platsen var nog på windexens fästarm då den fick vindvisaren att ideligen peta på den. Den lyckades sitta kvar till långt efter solens nedgång vackert upplyst i både grönt och rött.
Måste apropå lanternans färg skriva några rader om vad som hände för nån vecka sedan. Vi hade ingen måne så stjärnorna lyste extra starka och en kväll såg en ut att blinka i vitt, grönt o rött. Ok ett flygplan alltså. Det konstiga var att det, planet alltså, hängde kvar på samma ställe timme efter timme. Nåväl när Annika hade vakten mitt i svarta natten tittade upp, från pusslet på surfplattan, upp på himlen och fick för sig att vi hade en drone hängande över oss och genast gick ner o väckte Björn för att han också skulle få se den. Upp i sittbrunnen kunde vi skrattande konstatera att dronen var vår egen masttopp lysandes just som stjärnan gjort tidigare på kvällen. Det är bra med livlig fantasi…
Tredje dagen blev en totalt vindfattig dag då vi såg mängder av sköldpaddor. Man kan bara spekulera i hur många det finns, men som vi gör ett smalt spår och ser kanske 100m åt var håll och när det var som tätast kunde vi se 5-6 samtidigt. Det gör att det måste finnas otroliga mängder. En del verkade sova och då ligger dom högt i ytan, ibland med en rastande fågel på topp. Dom vi kommer riktigt nära får bråttom att dyka men det verkar som en del har en luftbubbla under skölden för dom får kämpa för att komma ner och vi har flera gånger sett stora lyftbubblor stiga till ytan efter dyket. Vad vi vet har vi bara kört på en…
Till skådningarna ska också tilläggas flera rockor som hoppar och en svärdfisk.
En liten miss upptäckte vi redan under lördagens segling (i tvättmaskinen) och det var att trots eldningssäsongen för länge sedan är slut hade vi glömt att stänga kranen till Reflekskaminens regulator. Med full dagtank, regulatorn får diesel med självtryck från dagtanken, gjorde trycket i kombination med kraftig lutning att diesel letade sig in i regulatorn och ut genom översvämningsventilen. Hur kul är det i en båt som åker berg- o dalbana…? Det upptäcktes nästan i tid så mängden diesel var inte stor men som alla vet luktar den… Som krydda på moset hade vi också en liten dieselläcka runt luftskruven på tryckpumpen till motorn. Efter alla filterbyten och luftning så var det ju bara att vänta sig att det skulle läcka nånstans. Luftskruven var lätt att dra åt när den var varm då den tätar med en kopparbricka.
Måndagen slutade med några seglingsförsök, men vinden bara lurades. Två halvtimmar var allt det blev.

30 januari tisdag 4:e dagen på gång mot Panama 141 sjömil
Soluppgång över El Salvador. Vi såg på skuggan i den i övrigt röda soluppgången att det måste finnas höga spetsiga berg/vulkaner i El Salvador. Och mycket riktigt så snart solen orkat över horisonten avtecknade sig den ena toppen efter den andra.
En dag på jobbet…
Segel sattes kl 04.40, motor igång kl 06.00, segel igen kl 07.30, motor igen kl 08.10, segel 09.00 till hela 12.30 då motorn trädde i tjänst igen. Från kl 19.10 satte vi alla segel kvällen ut.
Mellan varven i värmen såg vi några rockor och fler sköldpaddor.
Lirorna verkade ha flygövning och formationsflyg runt oss mest hela dagen. Vi kunde se en jaga den andra och efter några riktigt närgångna tvärvändningar bytte dom plats och jakten fortsatte. Tvärvändningarna var så nära oss att vi flera gånger trodde vi skulle få en kraschlandad fågel på däck.

31 januari onsdag 5:e dagen på gång mot Panama 149 sjömil
Månen är en fantastisk ljusspridare, och att det skulle stämma så bra med vår tripp till Panama, fullmåne och månen uppe nästan hela nätterna.
Seglen har gjort tjänst sen igår kväll och vindrodret likaså. Bottenrevad stor, halvt revad Yankee och full kutter ger i den i den tuffa motvinden runt 7,5 knop genom vattnet.
För oss var det bara att åka med för i natt var det motström och sjön blir då så mycket lugnare jämfört med de branta vågberg vi hade i går natt när vi hade strömmen med oss.
Nicaragua är nu öster om oss men på så långt håll att vi inte sett något av kusten.
Vi ligger i samma stråk som fartygsrutterna från Panama och norrut. Med AIS håller vi enkelt koll på omgivningen och endast två har kommit inom knappt synhåll.
Sent på kvällen sjönk vattentemperaturen från 29 till 22 grader på bara några sjömil. Gissa om det blev dräglig temp nere i båten. Vattentempen gick upp till 27 senare under natten.
Hur gör vi då med sovandet? Under gång använder vi inte förpiken alls. Alltså akterhytten, men när vi kört motor blir det väldigt varmt då hytten gränsar till dagtanken och den i sin tur blir uppvärmd av dieselreturen från motorn som går tillbaka till dagtanken.
Om vi alltså inte kan använda akterhytten och motorerar eller seglar för styrbords halsar funkar salongssoffan som sovplats. Men inte vid segling för babords halsar det – som vi nu gör. Alltså nu blev det en dyna från soffan på durken framför fåtöljerna kompletterar med en fläkt.
Ekvationen blir extra besvärlig då seglingen är i motvind och risken för vatten på däck gör att vi inte kan ha några däcksluckor öppna. Doraderna är stora och hjälper en del, men 35 grader nere i båten under dagens ljusa timmar är mer vanligt än ovanligt…

1 februari torsdag 6:e dagen på gång mot Panama 149 sjömil
I soluppgången, fortfarande under segel, ser vi bergen i Costa Rica, men bara dom närmaste på den norra halvön. Vindprognosen hade visat på avtagande vind under morgonen men vi fick ökande vind som höll sig till niotiden. Just som vinden ökade och vi behövde reva yankeen hade vi möte med en stor conteinerbåt som uppenbarligen sett att vi gjorde en kursändring för att reva varpå dom också ändrade kurs så att vi skulle mötas babord mot babord. För att bekräfta och inte sätta griller i huvudet på bryggan med vår revning och ropade vi upp dom på VHF eftersom vi efter revningen återtog vår ursprungliga kurs, och den låg nära deras kontrakurs men väl “port to port”.
Vi har lärt oss att reva yankeen görs bäst genom att falla av till halvvind, rulla önskat antal varv, och sen skota hem och tillbaka på kurs. Seldéns furler var lättare att rulla med bibehållen kurs, men dessa Harken är stört omöjliga om man inte avlastar. Harken manualen talar om att ha ett fladdrande segel när man rullar!!! Hur kul är det i kulingstyrka?
Nattens segling var den bekvämaste hittills trots bidevind, men motströmmen håll vågorna lugna. Gårdagkvällens prognos visade på lite för mycket ost i vindriktningen men å andra sidan väldigt jämn och stabil. Verkligheten blev ännu bättre då den vred till NNO – N och stannade där hela natten. Detta syns på dygnets seglade distans – 149 sjömil och då med uppåt 1,5 knops motström hela tiden. Vi har alltså gjort drygt 6 knop över grund och med motströmmen blir då seglad fart genom vattnet ca 7,5 – i snitt för ett helt dygn. Behöver väl inte säga att Moon gör bra ifrån sig.
Hela tiden har vindrodret styrt och i vindstyrkor och vindriktningen som nu fungerar det otroligt bra. Behövde bara mata stackaren med lite färskvatten då och då. Saltvatten i vindrodrets rörliga leder kläggar igen och ger ibland upphov till högljudd klagan.
Under natten och morgonen letade sig två flygfiskar upp på däck och dom märks inte förrän dom börjar lukta, och det går fort i den här värmen…
Vinden räckte bara till kl 09.30 och det var bara att motra igång. Vi kunde under större delen av dagen och kvällen få lite hjälp av den revade storen och kuttern. Björn fick fruktsallad i stället för tårta på sin dag. Sista mangon och ett päron tillsammans med hackade mandlar plus yoghurt är inte dumt alls. Solen gick ner i lite tunna moln och vi fick vänta nån timme på att månen skulle titta fram.

2 februari fredag 7:e dagen på gång mot Panamakanalen 133 sjömil
En händelselös och lugn natt och dag för motor. Vi ser förvånansvärt få fartyg. Mötte en turistfiskebåt som förmodligen hade velat ha dom två svärdfiskar vi hade alldeles nära oss. Sköldpaddorna har tagit slut och nästan samma gäller fågelbeståndet.
Tog ner storen för att skydda den från uv. Det blåser inte så den gör ingen som helst nytta! Stabiliseringen står centerbordet för.
Inte mycket att rapportera mer än att vi under förmiddagen haft nästan molnigt.

3 februari lördag 8:e dagen mot Panamakanalen och en mellanlandning på ön Cebaco
131+78 sjömil
Kors i taket – segelsättning kl 05, just som det ljusnade. Men vilken lycka varar för evigt?
Den här morgonen räckte den i 2,5 timmar…
Återigen ett nästan tomt hav men nu ser vi kusten och öar i flera riktningar. Såg en turistfiskebåt och en massa delfiner på lite håll och senare en lokal fiskebåt som håll på med nätfiske. En pinne med flagga på och sen 4-5 gula bojar i en rad som vi givetvis fick vinkelrätt framför oss. Vi nöjde oss med att ta in våra fiskerevar och hoppades att nätet mellan bojarna låg djupt nog för oss. Det gjorde det…
Strax efter släppte vi ut ena reven igen och inte långt efter nappade en MahiMahi i lagom storlek. Som vanligt tar det en stund att veva in den och sen få upp den på däck, men det gick bra och snart hade vi kylen full av färska ryggfileér. Redan till lunch provade vi tunna skivor snabbgravade i soja, mycket gott.
Efter att ha rundat norra udden av ön Coiba tog vi hastigt beslutet att segla till närmaste välskyddade vik på en ö mot fastlandet. Coiba är naturpark och dom tar 100USD per dygn vid besök… Ön Isla Cebaco har en vik i perfekt riktning för den ökande nordliga vinden och dit var det bara 30 sjömil. Visserligen var vi sena så framkomsten blev i mörker innan månen gått upp. Men med radar och tre versioner av sjökort gick allt bra. En amerikansk segelbåt låg där med sin AIS på och när vi kom närmare såg radarn ytterligare några små fiskebåtar.
Gissa om det var skönt med en stillaliggande båt så efter dusch och mat kom månen och sedan John Blund med en rasande fart.

4 februari söndag 9e dagen på gång igen mot Panamakanalen 140 sjömil
En fullständigt perfekt nattsömn med lagom temperatur gjorde att vi vaknade före solen. Vindinformationen visar på tämligen starkt vind från norr i 4-5 dagar framåt och så länge känner vi inte för att “fega” bakom hörnet. Efter frukost och ett besök från den amerikanska båten lättade vi ankar och fick en perfekt slörsegling i full fart under tre timmar dom 25 milen ner till sydvästhörnet av halvön som vi måste runda på vår väg in till Panamagolfen. När vi rundade sydvästhörnet och styrde sjuttio grader fick vi en hygglig bris från syd! Dvs total vindvridning, en vind som vi visste skulle vrida igen längre norrut till den förvarnade hårda nordvinden. Inte lätt att begripa hur detta kan hänga ihop en den fanns med i vindprognosen. Till detta skall läggas starka tidvattenströmmar som skapas av cirka sex meter tidvatten inne i “botten” av den enorma bukten.
Nordvinden kom strax efter mörkret halvvägs längs halvön. Det visade sig att nordvinden inte alls var nordvind utan snarare NNV-NV, varför vi bestämde oss för att fortsätta genom natten mot Las Perlas öarna strax söder om Balboa och Panama City. Nattens segling blev blöt och skumpig. Tidvattenströmmen ger MYCKET knepig sjö med plötsliga överfall och hål i havet. Men Moon kämpade på dikt bidevind i kulingen. Vrider vinden till gribbens nordliga kuling får vi en låång resa till Las Perlas.

Annika & Björn