2018 Moon Mexiko väst via Panama-Grönland till Sverige
2018 Loggböcker
Sammanfattning 2018
På gång söderut i januari utefter Mexikos västkust med sikte på Patagonien. Ja i alla fall under första veckan då vi hade börjat vackla i beslutet och börjat snegla på genvägen – alltså Panamakanalen.
Innan vi lämnade Kanada i hösten 2017 hade vi en sista gång valt bort ett Nordvästpassageförsök till sommaren 2018 och startade istället söder längs USAs västkust.
Då hade vi tre alternativ, över Indiska oceanen, Patagonien eller genvägen genom Panama som vi alltså efter många funderingar valde. Vi såg flera fördelar med vägvalet som innebar att vi hade en chans att vara i Sverige med Moon redan till vintern.
Panamakanalen som vi inte sett tidigare var lockande för oss två tekniker, och vidare norrut längs USAs ostkust till Kanada var sedan en självklarhet. Vi hoppades få med både Grönland och Island. Island blev dock kvar till en annan gång då vinden där inte var till vår fördel den här gången heller.
Vi hamnade istället i Stornoway på Hebriderna på dagen 13 år sedan vi kom dit efter ett första misslyckat försök att nå Island i motvind 2005.
Sista hoppet från Skottland till Sverige via Norge gick utan mankemang och i september klev vi över relingen på Moon till svensk mark för första gången.
Tidigt efter beslutet att ta genvägen bokade vi en vinterplats i Helsingborg för att vara nära Björns då 93åriga mor som bor på lagom promenadavstånd från Norra Hamnen. Nu så här lite efteråt kan vi bara konstatera att det var tur att vi valde som vi gjorde då hon redan i mitten av november föll och skadade bäckenet. Vi fick då en inblick i det svenska skyddsnätet med tanke på hjälpbehov och kan konstatera att – jösses vad det fungerar bra.
Dessvärre upprepade hon med ett nytt fall i sista veckan av december med en ny fraktur som gör att sannolikheten för att kunna bo hemma minskat till i stort sett noll. Med det får vi börja det nya året med nästa kapitel i svensk äldrevård.
Planering för 2019 – ja i skrivande stund är det mesta väldigt oklart men i våra tankar ser vi halvårssegling i norra atlanten och planerar att till sommaren besöka Norge, Skottland/Irland plus svenska vatten förstås.
Hoppas möta flera av våra läsare under seglingssäsongen 2019.
Siktet för kommande år är att vi ska göra en Grönlandstur till och då få med Island…
Under året har vi tankade 3500 liter diesel och seglat och motorerat 10 000 sjömil.
Motor har jobbat i 1200 timmar och efter justering med hänsyn till värmarens förbrukning och korrigerat för mängden diesel vi har kvar kommer nära 6 sjömil för 2,5 liter diesel. Dvs motorn drar lite drygt 2,5 liter per timme och av dom tillryggalagda sjömilen har vi bara seglat 35%.
Kan konstatera att seglen fortfarande är i bra kondition…