Vecka 30 – 36 2017 Segling och motorering i Kanada Golf Islands och i US San Juan Islands.
Juli – Augusti 2017 602 sjömil

Vecka 30 24 – 30 juli 2017 Montague Harbour – False Creek, Vancouver 70 nm

24 juli måndag Montague Harbour – Ganges, Salt Spring Island 6 nm
Solsken och vädret är tillbaka till torr sommarvärme. Riktigt “otrevligt” varmt och pressande i solskenet. Vi har verkligen blivit bortskämda med att inte behöva skydda oss mot solen.
Åt frukost och sen klev vi över till Ammonite för att gå igenom rutter och platser genom BC och Alaska South East med Kaj. Han hade redan igår fått våra spår från våra två resor i området och vi använde nu dessa på hans dator som underlag för beskrivningar. Kaj har ambitionen att gå till Glacier Bay och sen tillbaka till Vancouver området innan hösten.
Efter att vi fått kopia på gårdagens dronefilmning sa vi på återseende och kastade loss. Kaj skall gå till Vancouver för lite underhåll och vi skall kajka omkring bland Gulf öarna till på fredag när vi har tillstånd att ankra inne i False Creek, Vancouver. Eventuellt träffar vi Kaj då igen om han inte blivit klar tidigare och startat norrut.
Medan vi lämnade och hissade storen körde Kaj en ny drone session som ihopklippt med gårdagens kan ses på https://youtu.be/UvkL0xgAG1g
Nästan ingen vind inne i viken, men när vi kom ut på fjärden drog en svag nordan som gav oss nästan sex knop i bidevindsegling. En vind som sen vred till vår fördel – väldigt ovanligt – medan vi svängde norrut mot Ganges där vi inte var ensamma. Men vi var nästan ensamma om att segla, lite roligt att segla om segelbåtar som går full fart för motor.
Ankrade inte i den del av viken som “alla” använder inklusive sjöflygplanen, utan framför den gamla hamnen och tog senare dingen in till bryggan där vi låg vintern – 2011-12 med Lindisfarne. Gick en ordentlig promenad i skogen som var skuggig och sval i det solheta landskapet. Tillbaka till bytorget, som nu var lite svalare, satte vi oss i skuggan på kajrestaurangen med varsin öl. Efter denna förstärkning handlade vi lite kompletteringar och körde hem till Moon för en enkel middag vid halv niotiden.

25 juli tisdag Ganges
Sovmorgon och sen frukost.
Bestämde oss för att lätta ankar och gå över till Yacht klubben och utnyttja landström för att fulladda batterierna. La till på samma plats som vi låg på tidigt i våras och ringde Ian och Aly som kom och hämtade vår tvätt någon timma senare. Annika tillbringade mycket tid vid symaskinen för att anpassa våra IkeaKanadaköpta påslakan mm till “normala” mått. Fick också äntligen kapat bort den skadade länken i änden på den rostfria kätting till dingen vi köpte i Nanaimo i vintras. Vinkelslip på båten är inte helt enkelt, så en bred betong ponton är välkommen. Eftermiddagen fick vi besök av trevliga båtgrannar som efter en halvtimma i Moon inviterade oss på middag i morgon, en invitering som omfattar hämtning och avlämning vid yacht klubben.
Till kvällen kom Ian och Aly på middag i Moons sittbrunn. Både solskydd och vindskydd behövdes. Det är smällvarmt i solen men den lilla vinden är vass. Dom hade egenodlade grönsaker och efterrättsbär med sig.
Av slutade kvällen med en film när gästerna kört hem.

26 juli onsdag Ganges
Sol och lite ostvind när vi vaknade. Middagsinviteringen igår innebär att vi blir ett dygn till i Ganges. Efter detta yachtklubbabesök har vi gjort av med dom två fria nätterna per år som besökande båtar får stanna. Avgiften är sen blygsamma 50 cent per fot vilket gör att vi kanske går dit igen i slutet av sommaren.
Frukost i sittbrunnen med resten av dom fådda bären på gröten. Man blir bortskämd av närhet till affärer och vänner.
Annika fortsatte med symaskinen men när värmen tog sig fortsatte vi med projekt fixa winchplattorna, dvs dom två teakplanken under wincharna runt sittbrunnen. En spricka lagade vi i förrgår med epoxylim efter uppslipning. Efterarbete av sprickan står på dagens meny nu när epoxyn härdat. En del pluggar är bortnötta och i “hålet” återstår bara epoxy över skruven.
Efter elvakaffet var det tillräckligt varmt för att börja utejobben. Sprickan vi limmade slipades jämn och fin, en vettig lagning om nu bara epoxyn håller teaken i schack. Skruvhålen har teakpluggar som uppenbart har varit allt för grunda. Fem på varje sida var i akut behov av åtgärd. Startade med ett tio millimeter borr för att få fram skruven som vi sen skruvade ur. Borrade upp hålet för en tio millimeters plugg för att kunna centrera ett femton millimeters borr. Rensa skruvhålet och i med epoxy i skruvhålet (skruvarna har gjort sitt medan epoxyn härdade för sjutton år sedan). Därefter epoxy på pluggen och hålets sidor. Kändes skönt att få gjort detta innan den spröda epoxy kunde erbjuda väg för vattnet ner i träkonstruktionen under teaken.
Provlimmade också våra i Sverige köpta snäpplås för kanvas/klarplast på en lucka och vid sittbrunnen. Förhoppningsvis fungerar det så vi slipper skruva in i trä i onödan.
Fyllt dagtanken med diesel och bytte20 micronfiltret till Watermakern.
Det är inte dumt med en extradag vid brygga!
Båtgrannen som inbjudit till middag jobbade på båten hela dagen så det blev bara enkel väg för “hämtningen”. Deras farm som hade både hästar och lavendelodling låg på andra sidan ön mot Victoria så bilresan tog en kvart.
En fantastisk anläggning som från början bara var tänkt som pensionärsboende, men utvecklade sig till odling bearbetning och försäljning av lavendel i olika former, den mest förädlade var en dyr olja som dom tillverkade och sålde i affären som dom drev. Två heltidsanställda och en halvtid. Ibland blir det inte som man planerat!
Fantastisk fyrarätters måltid med våra favoriter, ost grönsallad, lamm och pavlova. Ian och Aly var också med så transporten tillbaka till yachtklubben blev smidig eftersom dom bor halvvägs.

27 juli torsdag Ganges – Ladysmith 23 nm
Bestämde oss för att vi var tvungna att tvätta om en maskin. Ian och Alys brunn råkade sina när dom körde första maskinen åt oss och det innebar tydligen att sköljvattnet blev “lerigt”.
Frukost i det klara solskenet och sen fylla tankarna med vatten. Man blir lite väl frikostig med vatten när man ligger vid brygga och har obegränsad tillgång. När dessutom varmvattenberedaren är på finns det inga “spärrar”.
Halv tio kastade vi loss, dvs körde ut på spring eftersom vinden tryckte oss in mot bryggan. Vi börjar få lite snits på det nu. Det gäller bara att ta det piano och låta Moon tugga sig utåt på nästan tomgång.
Sen blev det motorgång runt halva Salt Spring Island i delvis motström. På nordvästra sidan upp mot Ladysmith kunde vi tidvis lufta både yankee och cutter
Vi ankrade alldeles utanför marinan, som var helt full med gästande båtar, och rodde in. Alla våra kändisar från i vintras var i tjänst och vi fick köra två maskiner tvätt trots att det bara är för marinagäster. Men vi är väl inte gäster utan nästan bofasta.
Uppe i affären kände dom igen oss och frågade om vi var tillbaka, dvs för gott!
Fiskmiddag innan vi rodde in till live musik kvällen i marinan där vi träffade ytterligare bekanta från i vintras.
Avslutade kvällen på Tobas akterdeck medan sommarnatten satte sig och den halva månen gjorde detsamma.
Kul att se marinan i full sommarsving.

28 juli fredag Ladysmith – Clam Cove 10 nm
Efter frukost rodde vi in till marinan för att slänga sopor och dricka kaffe i Toba med Pam och Mark som var upptagna i går kväll under live musiken. Tillbaka i Moon tog vi upp ankaret och motorerade i svag motvind och strålande solsken till Clam Cove där vi ankrade strax före ett.
Åt vår salladslunch och tog det lugnt ett tag innan vi sjösatte kajaken.
Paddlade den delvis grävda kanalen genom ön till Thetis två marinor där åtminstone den ena serverade god öl.
Tillbaka i Moon hade Ewan med sin Fairheide från Ladysmith ankrat nära Moon så det blev en öl till.
Middag i Moons sittbrunn till en fantastisk solnedgång.

29 juli lördag Clam Cove – False Creek, Vancouver 31 nm
Upp före åtta för att hinna med frukost innan strömmen vänder i Porlier sundet ut mot Strait of Georgia.
Upp med ankaret och iväg i lite kylig fartvind och strålande sommarsol. Ut genom sundet hade vi tre knop med oss och det blev lite choppigt den första halv sjömilen ut på “havet”. Det är trots allt nästan tjugo sjömil över. Efter en halvtimma fick vi en sydost vind på fyra sekundmeter och vi hissade alla segel och seglade 40 grader relativ vind i dryga sex knops fart.
Vinden ökade något efter hand och vred till vår fördel. Nu hade vi snart sju till åtta sekundmeters vind och dryga 50 grader mot vinden. Moon svarade tacksamt för detta med att forsa fram i dryga åtta knop. Det är inte ofta vi har så här goda förutsättningar under nästan en hel dagsetapp. Även strömriktningen bidrog till att det inte byggdes upp någon sjö. Denna etapp får nog betraktas som vår hittills bästa här i Kanada!
I English Harbour som bukten utanför hamnarna i Vancouver kallas, seglade vi bidevind mellan stora ankrade fartyg fram mot land, där vi rullade förseglen och startade motorn. Det var i alla fall planen… Motorn vägrade starta med lite samma symtom som tidigare, dvs startmotorn orkade inte runt. Med vår nyreparerade startmotor i åtanke insåg vi att det måste vara vatten i motorn! Öppnade vakuumventilen och visst var det vatten. Stängde bottenventilen för att inte pumpa in mer vatten under startförsöken och öppnade dräneringspluggen på ljuddämparen (tack Vetus för den finessen) och tömde en stor mängd vatten ur ett fyllt avgassystem. Nu gällde det att få ut vattnet ur cylindrarna och det är ju onödigt att motorn ska behöva pressa ut en massa onödigt vatten då vår avgasslang är tämligen lång och höjdskillnaden är stor.
Efter flera försök i omgångar med startmotorn, där motorn gissningsvis gick ett tiondels varv på varje försök, kunde äntligen startmotorn dra runt ordentligt och motorn hostade igång. Klar lättnad i besättningen och snabbt öppnade vi bottenkranen till kylvattnet igen. Angöra False Creek i motvind och motström går i princip inte utan motor. Vår reservplan var att ankra nära mynningen ute i English Bay och rigga dingen för bogsering in till ankringsområdet i False Creek.
(Efteråt har vi läst Nigels råd! Vi skulle ha ankrat, stängt bottenkranen, öppnat dräneringen, skruvat av ventilkåpan, lagt ett mynt under varje avgasventilslyftare och dragit runt motor för hand minst två varv för att undvika eventuella skador på kannringarna när motorn försöker själv få ut vattnet. Så nu vet vi det också!)
Med motorn “spinnande” som om inget hänt, tog vi ner storen, som vi hittills seglat omkring med i två knop med 40 grder mot vinden medan vi jobbade med återställandet av motorn.
Inne i False Creek var det ganska fullt, förmodligen på grund av kvällens fyrverkeri, men vi hittade en bra plats som troligen ratats för att det var lite grunt.
Varför hade nu motorn vattenfyllts? I samband med vårt byte av propeller och axellager byggde vi om vattenanslutningen till axelpackboxen för att utnyttja motorns kylvatten för smörjning/kylning av axellager och packbox. Installation följde i nästan alla avseenden instruktioner som finns i ämnet. Enda problemet vi har är att vakuumventilen sitter lite lågt, dvs klart över vattenlinjen, men inte dom femtio centimeter som rekommenderas. Vi har kollat flera gånger under segling att det inte kommer vatten förbi vakuumventilen, vatten som i så fall trycks upp från propellerhylsan. Förmodligen har vi varit nära och nu när vi seglade i full fart med femton graders krängning trycktes tydligen vattnet upp förbi vakuumventilen och ner i avgassystemet som sakta fylldes och så småningom kom upp genom avgasventilerna till cylindrarna. Vakuumventilen sitter i Moons centerlinje så lutningen har marginell inverkan, varför vi inte trodde det skulle ändra förhållandena från dom tidigare kontrollerna.
Plötsligt såg vi att båten som låg närmast dingebryggan lämnade sin unika plats. Snabbt som ögat tog vi upp ankaret och körde dom hundratalet metrarna och ockuperade vikens bästa plats om man ofta ska till dingebryggan. Man hamnar förstås mitt i “smeten” av de små turfärjorna som pilar kors och tvärs i False Creek, men det har ju också sin tjusning som omväxling när man är van vid ensamma ankringsvikar.
Under eftermiddagen tömde vi motorn på gråaktig olja och fyllde i ny frisk olja och bytte filter. Detta under en flödande sol som gjorde luft och däck olidligt varma. Vi spände för första gången sedan Malaysia upp vårt fördäcks-solskydd och fick därmed ner temperaturen inomhus åtskilliga grader. Klar skillnad när de båda stora förluckorna trycker ner luft från ett skuggat däck. Det var också skönt att sitta under solskyddet i våra stolar, som inte heller dom varit använda sen länge.
Sen tog vi dingen i land och köpte tjugo liter olja, en baguette och lite sallad. Nästa olje- och filterbyte fick anstå till morgondagen. Hemma i Moon blev det lamm tillagat på akterdäck. Nej vi har inte skaffat gasol! Vår lilla mobila induktionsplatta fungerar bra och håller stekoset utomhus.
Efter middagen tog vi dingen ut till English Bay där fyrverkeriet skulle börja klockan tio. Det var det Japanska teamet som var först. Senare i veckan blir det två team till.
Ryktet sa att dom brände av för 250 000 $ och vi kan inte påstå att det var fel. Enorm mängd av fantastiska pjäser och varianter, en del vi inte sett tidigare. Men visst är det fullständigt vansinnigt och onödigt.
Tillbaka i Moon blev det en film innan läggdax. Det var ju lördagkväll och lugnet la sig inte på den närliggande restaurangen förrän efter tolv.

30 juli söndag False Creek, Vancouver
Lite lagom halvmulet när vi vaknade. Vi är verkligen inte vana vid solvärme utan vind.
Efter frukost rengjorde Annika ventilkåpan och ventillyftarna från vattenblandad olja och före vi varmkörde motorn tog vi ut en halv liter i botten och ersatte med en liter olja. Motorn fick sen gå en stund för att oljan skulle bli varm innan vi pumpade ur den. Klart bättre färg jämfört med den grå olja bottensatsen vi fick ut.
Efter att filtret bytts igen fyllde vi frisk olja för andra gången och körde en bra stund nu när motorn var varm. Verkar inte som vi får ny vattenblandad olja på ventilkåpans insida. Nu skall motorn köras i tjugofem timmar innan ett tredje byte och är kompression och oljeförbrukning normal så har vi nog klarat oss.
Vi passade också på att såga bort överskottet på dom tio teakpluggarna vi epoxy-limmade i onsdags, slipade och sedan oljade vi de slipade ytorna.
Eftermiddagen spenderade vi iland. Körde dingen sextio meter till närmaste brygga och gick sen hela vägen ut till Granville Island. Dels för att kolla hur vi kunde bli av med all spillolja och dels besöka en båttillbehörsaffär.
På hemvägen försökte vi hitta ett ställe för en öl, men antingen var det för fullt eller för varmt. Till slut bestämde vi oss för puben med utsikt över Moon sextio meter ut i False Creek. Men när vi fick vårt bord, där vi visserligen såg Moon, var det på tok för varmt i den strålande solen, särskilt när vi såg Moons fördäck skuggad av soltaket. Tio minuter senare satt vi i våra stolar och intog ett glas läskande grapejuice istället.
Sen blev det en enklare middag och därefter en välbehövlig dusch.

Vecka 31, 31 juli – 6 augusti 2017 False Creek, Vancouver – Silva Bay, Gabriola Island 77 nm-

31 juli måndag False Creek
Sol från en molnfri himmel när vi vaknade.
Efter frukost varmkörde vi motorn för att ladda batterierna och värma bort eventuell vattenånga i motorn.
Annika satt med internet och beställde prylar. Det visade sig nämligen när vi besökte båttillbehörsaffären att priserna i Vancouver är löjligt höga. En fotkontakt till ankarspelet kostade mellan 50 och 100 $ beroende på “märke” medan samma kontakt kostade 16 $ på nätet! Oljefilter likaså – istället för 43$ styck beställde vi samma märkesfilter för 6$. Blir man klok?
Efter dessa dont körde vi iland och köpte glykol och destillerat vatten för att kunna byta glykolvattnet i motorn, bland annat för att det var dags för ny glykol efter tre år och för att enkelt kunna rensa filtret mellan pump och värmeväxlaren från eventuella impellerrester.
Tillbaka i Moon fyllde vi tanken till utombordaren och Hondageneratorn. Tog sen dom tomma bensindunkarna och dom fyra dunkarna med spillolja och körde med dingen till sjömacken och blev av med oljan samtidigt som vi fyllde vårt förråd av bensin.
När vi kom tillbaka var det dags för lunch samtidigt som vi drog igång Hondan för att toppladda batterierna som 80% laddats med motorns generatorer under morgonen. Fungerar utmärkt att köra motorn tills laddningen gått ner till under 25 amp och sen starta Hondan som med sin ekonomiinställning anpassar varvet till laddarens förbrukning. Vi försöker toppladda en gång i veckan. Hondatanken räcker med denna laddning mellan fem till tio timmar beroende på hur mycket ström vi förbrukar förutom laddning. Med Hondan i dingen bakom eller vid sidan av båten hör vi den knappt mot allt bakgrundsljud från staden!
Under eftermiddagen tömde vi motorn på kylvatten, spolade och fyllde sedan på ny glykolblandning. Den gamla har varit med i drygt tre år så det var hög tid eftersom all korrosionsinhibitor förbrukats. I silen framför värmeväxlaren fanns mycket riktigt impellerbladsdelar som lossat tidigare.
Engelska bloggen från förra veckan blev nästan färdig.
Torsk med böner och ris till middag.

1 augusti tisdag. False Creek
Soldis när vi vaknade. Det sägs att dom stora skogbränderna öster om oss som ger detta solfilter. För oss som inte gillar direkt solljus längre är det inte alls så dumt oberoende om det är rökeller bara fuktig luft.
Efter frukost tog vi vår E-pirb i ryggsäcken och körde iland. Tog tunnelbanan sex stationer och två bussar senare var vi ute i ett industriområde där ett företag som servar sjöfarten huserar. Byta batterier på en Epirb gör man inte själv! Det är tydligen lätt att man stör inställningar, både vad det gäller frekvens och meddelandet.
Nu fick vi den testad och omcertifierad efter batteribytet. Kul att se mottagaren redovisa MMSI nummer, båtnamn, ägarnamn och den exakta frekvensen E-pirben sände på . Vår låg väl inom toleranserna. Detta tog av olika anledningar nästan hela dagen. Tillbaka i centrum unnade vi oss en öl innan vi handlade lite och tog oss sen ner till Moon. False Creek hade en skön fläktande vind, inte alls så tryckande varmt som vi upplevt i centrum och industriområdet under dagen.
Efter en avkopplande stund i stolarna under soltaket på fördäck lagade vi middag och röjde nere i Moon efter våra övningar med motorn och för att få plats med våra gäster i morgon.

2 augusti onsdag False Creek
Sol genom dis när vi vaknade. Diset luktar inte rök men filtrerar och sänker värmen rätt ordentligt. Frukost och sen lite fortsatt röjning innan vi körde in och tog tunnelbanan till flygplatsen.
Lars och Brita kom helt enligt tidtabellen och vi tog omgående tunnelbanan tillbaka till Moon. Efter att ha packat upp och installerat sig serverades kaffe med baguette innan vi alla fyra tog dingen tillbaka till bryggan för att handla inför de närmaste fyra dagarna. Tillbaka i båten blev det sent eftermiddagskaffe med nyköpta bullar.
Vi hade full underhållning av två båtar som försökte ankra nära oss. Efter åtskilliga försök att få fäste gav dom upp. Inget större fel på utrustningen, men tekniken byggde mest på hoppet! Ena killen lämnade till och med båten, men som väl var kom det en liten pust just som han gav sig av, varpå båten drev in mot erosionsskyddet på stranden – han vände och flyttade till en annan plats. Nåväl, lugnet la sig och vi fick ingen båt i vår omedelbara närhet.
Vi är glada åt den lilla bris som blåser på ankarplatsen. Uppe i stan är det oliidligt varmt. Tack och lov för soldiset.
Annika fick lite pyssel med vattenläckage ner i kölsvinet under motorn. Luckorna upp och leta runt på motorn utan att finna källan. Plötsligt kom det vatten akter om motorn! Av outgrundlig anledning hade slangen från tvättstället på aktre toan lossat från gråtanken och vattnet rann direkt ner i kölsvinet under motorn. Alltså motorn var inte alls inblandad, men med alla våra arbeten med oljebyte och glykolbyte var förstås motorn den troligaste källan. Nu fick Annika demonstrera hur man tar sig ner under dieseldagtanken för att nå gråttanken. Behöver vi påpeka att utrymmet inte är tänkt för normalstela äldre gentlemän…
Dusch och sen blev det middagsförberedelser. Stor sallad förstärkt med nygrillad kyckling, bröd och ost. Middagen inleddes med skumpa och paté på kex/bröd.

3 augusti torsdag False Creek – Clam Cove 31 nm
Samma väder som tidigare, sol och soldis och en svag vind. Ingen chans att visa våra gäster dom fina vyerna över snöfläckade bergstopparna i fjärran.
Åt frukost innan vi lättade ankar och körde ut till dieseltappen där vi för syns skull fyllde 100 liter för att inte bara fylla vatten när det var båtar som väntade. Därefter körde vi motor ut genom English Bay rakt mot en svag västvind. När vi kom ut ur bukten och kunde falla av mot söder hade vinden ökat och vi kunde hissa en revad stor och två fulla försegel. Vinden var ok och gav oss dryga sju knop i den branta sjön mot tidvattnet. Blev lite i skumpigaste laget första timman innan vi utanför Fraser River kunde falla av ytterligare och både sjö och vindvinkel blev angenämare. Halvvägs över Strait of Georgia vred vinden ännu mer mot norr och vi ändrade kurs från att ha siktat på södra Gulf öarna till att sikta på Porlier pass för att få stagande vindriktning med bra fart.
Vi som planerat att antingen starta i norr eller söder av Gulföarna hamnade nu i mitten! Att planering är till för att ha något att ändra besannar sig ofta. Dom dryga tjugo milen över gick fort och vi var ankrade väl före klockan tre.
Lite samkväm i sittbrunnen innan delar av besättningen tog en napp före middagsbestyren. Med Brita ombord råder ingen brist på matidéer och vi åt till kvällen en god kycklinggryta.

4 augusti fredag Clam Cove – Ganges 16 nm
Soldis och ingen vind.
Frukost och sen drog vi oss i sakta mak till Ganges. Hissade storen i den labra brisen mest för att den var revad när den togs ned i går. Motorerade med storen uppe i 4,5 knop på förhöjt tomgångsvarv i medström. Soldiset var så tätt att inga solglasögon behövdes!
Framme i Ganges var det “kaos” med anländande båtar där marinorna var fullbokade. Efter lite snirklande bland ankrade båtar lyckades vi via VHF:en få en plats i den innersta marinan på deras vågbrytare. Låter kanske inte så bra, men vågbrytaren behövs nästan bara vintertid.
Gick en handlingssväng innan sundowner. I marinan som också huserar Seattle Yacht Club hittade vi Wing med våra “bryggvärdar” från Bainbridge Island. Kul möte och våra gäster var imponerad av allt lackarbet på Wing som är en 50+ fots coldmolded träbåt utan några kompromisser när det gäller utrustning. Fenderhållarna som vilar på den lackade relingsbrädan är av läder med fårskinnsfoder mot lacken…
I den andra marinan låg Island Universe som vi träffade på Vancouvers västkust och medan Lars och Brita tog en paus innan middagsförberedelserna gick vi över och hälsade.
Tillbaka i Moon blev det räkor med grönsaker i het sås och lite pasta som Brita förberett medan vi var på rymmen. Mycket gott.

5 augusti lördag Ganges – Preedy Bay 30 nm
Gårdagens soldis gav oss en kraftig dagg. Allt var blött när vi klev upp.
Efter frukost var det lördagsmarknaden som gällde, huvudorsaken till att vi valt Ganges igår.
Annika och gästerna travade iväg till marknaden redan halv nio medan Björn vaktade båten och skrev blogg.
När landgruppen kom tillbaka vid halvtio kastade vi loss och motorerade söderut i soldiset. Ingen vind och inga vågor gjorde att vi puttrade fram med förhöjd tomgång i dryga fyra knop plus en dryg knop medström. Vi bestämde oss strax för att köra runt Salt Spring Island, vi hade aldrig kört på västsidan tidigare så det var en ny upplevelse även för oss. Förhållandevis smalt och mer ström mellan Vancouver Island och Salt Spring än de flesta passager i Gulf Islands. Vi hade tre knop med oss där det var som smalast, vilket var tur eftersom våra då spirade segel bara gav oss tre knop genom vattnet. På det sättet fortsatte vi långsamt fram till eftermiddagen med kaffe, lunch osv till vi ankrade väster om Thetis Island.
Lugn eftermiddag som avslutades med broccoli, skinka i grönmögelsås avslutat med några kex och ost.

6 augusti söndag Thetis Island – Silva Bay, Gabriola Island 11 nm
Sovmorgon med frukost i sittbrunnen först strax före nio.
Samma soldis, möjligen lite tätare. Tråkigt eftersom vi inte ser bergen på Vancouver Island eller på fastlandet. Under hela tiden vi varit här har vi bara vid några få riktigt mulna dagar missat bergen. Typiskt nu när Lars och Brita är här…
Drog upp ankaret och gled i sakta mak för motor norrut mot Pirate Cove. Som vanligt så här års är viken mycket välbesökt. Efter att ha nöjt oss med att bara titta in i viken fortsatte vi ut genom Gabriola Passage till Silva Bay där vi ankrade.
Genom Gabriola passet hade vi fem-sex knop med oss och 35 graders avdrift. Kul att kunna visa upp ett pass som inte har hemska stående vågor utan platt vatten med häftiga strömvirvlar. Passet är smalt och med den kraftiga strömavdriften fick vi “slaviskt” styra på COG med fören pekade in mot land när vi “sidledes” for i drygt elva knop genom passet. Efter denna hisnande passage var det bekvämt att komma tidigt till Silva Bay då många lämnade runt lunch och det fanns plats för ankring bland alla bojar.
Åt lunch innan vi tog dingen iland för en kortare promenad. Tillbaka i Moon lämnade vi gästerna för en tur med dingen till en av de yttre öarna. Där hittade vi fantastiskt fina erosionsmönster i sandstenen som vette ut mot Strait of Georgia.
Avslutade ytterligare en fin dag med lax i ugn med jättegod citronsås.

Vecka 32 7 – 13 augusti 2017 Silva Bay, Gabriola Island – Privost Harbor, Stuart Island (US) 105 nm

7 augusti måndag Silva Bay – False Creek 25 nm
Samma sol/rökdis som vi vant oss vid sen det varma och fuktiga vädret kom för en vecka sedan.
Efter frukost tog vi upp ankaret och gav oss ut på Strait of Georgia. Det blåste en nordväst på 7-8 sekundmeter så vi hissade en revad stor med två fulla försegel. 70 grader vind gav oss nästan full fart trots revad stor. Sju dryga knop genom vattnet och en ytterligare över grund tills halvvägs där vinden mojnade och vred mera mot väster och gav oss 90 – 100 graders vind. Slog ut revet och kunde behålla farten något sånär. Runt sex knop genom vattnet i avtagande vind resten av sträckan in till English Bay där vi till slut fick starta motorn i den skvalpiga sjön på grund av alla omkringkörande båtar.
Vår centrala plats i False Creek var förstås upptagen, men vi hittade en bra ankarplats bakom tre båtar från Europa – två fransmän och en holländare.
Lugn eftermiddag innan det var dags för middagsförberedelser. Lamm med potatis, god sås och sallad smakade utsökt.

8 augusti tisdag False Creek
Soldis och lite svalare än de föregående dagarna.
Efter frukost i sittbrunnen satte vi motorn på dingen och körde in med hela besättningen till dingebryggan. Gick sen utefter södra stranden till Granville Island och dess saluhall. Fick elvakaffe på en att av caféerna innan vi handlade inför dagens lunch och middag. Lufttorkad skinka med melon till lunchen och grovmalen köttfärs till middagen. Lite parmesanost och pepparkorv följde med ner i påsarna.
Tillbaka var vi bara tvungna att använda dom små käcka färjorna som trafikerar False Creek. Det visade sig tyvärr att vår plan att lämna av tre av oss på Moon inte var “tillåtet” så alla fick följa med förbi Moon till “vår” dingebrygga som är en av färjans sex ordinarie hållplatser.
I Moon blev det lunch med nyinköpta råvaror och lite utspätt kallt vin.
Annika utnyttjade eftermiddagen till att försöka hitta vår startmotor på nätet, plus en del annat bra och ha för leverans till Blaine i USA dit vi tänker ta oss nästa vecka.
Vi körde motorn för laddning och varmvatten efter lunchen. Vi hade ju seglat nästan hela vägen över från Gabriola igår och dusch stod på eftermiddagens program.
Lars och Brita skall flyga till Chicago i morgon eftermiddag så det blir avskedsmiddag i kväll.
Middagen bestod av god köttfärsröra med färska tomater och grönsaker, spetsat med färskriven parmesan.
Väldigt gott tillsammans med lite Malbec på “låda”.

9 augusti onsdag False Creek – Irish Bay, Samuel Island 35 nm
Fortfarande samma smogliknande dis. Nu har vi fått klart att det är sviter av de stora skogsbränderna i inre BC. Vi hoppas få lite vind från havet till helgen som trycker tillbaka röken mot inlandet.
Frukost i sittbrunnen, sen var det dags att följa Brita och Lars till tunnelbanan där dom tog tåget direkt ut till flygplatsen. Ovanligt centralt och enkelt för att vara en storstad. Det blev en lyckad vecka trots diset med många seligstimmar, nåt som vi inte är bortskämda med i dessa farvatten. Våra gäster uppskattade både värmen och dom lugna inomskärsvattnen inklusive kvaliteten på råvaror i dom Kanadensiska matbutikerna.
Mesta matlagningen stod Brita för som är en välkänt bra kocka.
Vi gick från tunnelbanan till vår vanliga matbutik och handlade för några dagar utan butikskontakt. Lite oplanerat hade vi tidigare i våras preliminärbokat ett möte med ägaren av Lindisfarne, numera Irie, och plötsligen infann sig den helg vi bokat. Vi stod mellan att bli kvar i False Creek eller att dra oss söderut.
Hastigt under promenaden tillbaka bestämde vi oss för att lämna storstaden med lite oklart mål.
Tillbaka i Moon drog vi upp ankaret och körde ut till sjömacken där vi återigen fyllde våra tankar. Det tär på vattenförrådet när man är fyra som duschar med mera i en vecka.
Välfyllda på vatten körde vi ut i English Bay och vidare söder över mot Gulf öarna. Idag var det absolut ingen vind så motorn fick göra tjänst i motströmmen alla milen över till skärgården.
När vi kom närmare Active Pass var vi en knapp timma tidiga för slack, så vi fortsatte ute i Strait of Georgia till nästa pass, Georgeson, söder om Active. Det var lite motström genom passet, men inte värre än att vi gjorde fyra knop över grund på de värsta ställena. I och med detta pass har vi testat alla pass mellan Gulföarna och Strait of Georgia. Under motorerandet kom vi fram till att Friday Harbor som har färjeförbindelse med Seattle var det mest lämpliga mötesplatsen och det föll i god jord hos Craig med for oss ny kvinnlig bekant Sue.
Vi ankrade i Irish Bay alldeles norr om Winter Cove som är den mer kända ankringen med naturområde i land. Winter Cove innehöll drygt tjugo båtar och Irish Bay bara fyra. Enkelt val, mycke beroende på att Winter Cove är grund och vår tidigare erfarenhet sa oss att det nog skulle bli svårt att hitt en plats som fyller våra ankringskriterier med så många båtar redan ankrade.
I Irish Bay hade vi inga problem med varken plats, djup eller inbäring.
En snapper inhandlad i Vancouver blev en god middag med några potatisar som blev över från igår.

10 augusti torsdag Irish Bay – Roche Harbor – Friday Harbor 25 nm
Lite bättre sikt när vi vaknade efter en kall natt.
Frukost i sittbrunnen som snabbt antog normal temperatur när solen fått värma en stund.
Utnyttjade det fallande vattnet för färden mellan Saturna Island och South Pender Island ut till Boundery Pass. Rundade Turnpoint Light house på Stuart Island och fick motström de sista milen till Roche Harbor. Kraftig sidström de sista två milen. Vi styrde 35 grader öster om mål för att komma rätt!
Vi lyckades klarera in och köpa ett nytt cruising permit. Lyckades, därför att det var cirkus med båtar, de flesta amerikaner som skulle “hem”. När vi var här i april var vi två båtar! Nu var det kö ute på vattnet, men vi var den enda båt med gul karantänflagga och vi betraktade de övriga som besökare till marinan. Vi vet inte riktigt hur dom övriga köande reagerade, men när det blev en plats ledig på tullpontonen som var lång nog för oss, var det ingen som “ville”/hann före.
Efter det gick vi ut och la ankare för en försenad lunch.
Planen var att tvätta här i Roche och sen fortsätta till Friday Harbor i morgon för att plocka upp Craig och hans partner för två dagars segling. Craig köpte Lindisfarne för sex år sedan. Sue och Craig kommer med snabbfärjan från Seattle vid lunchtid i morgon.
Röran i Roche gjorde att vi lättade och körde vidare till Friday Harbor där vi ankrade strax före fem, satte motorn på dingen och körde in till marinan för att reka tvätt med mera för morgondagen.
Tillbaka i Moon blev det rester från avskedsmiddagen

11 augusti fredag Friday Harbor -Blind Bay Shaw Island 7 nm
Klart bättre sikt när vi vaknade jämfört med de senaste tio dagarna med brandrök.
Städade och fixade lite till elvatiden då vi tog dingen in till marinan för att möta våra gäster från Portland.
Björn tog alla väskor och körde tillbaka till Moon medan Annika tog gästerna till matbutiken för tre dagars handling. Dingen blev sen full med mat och fyra personer. varför nästa färd till Moon tog långt mer tid.
Lunchade och varefter vi tog up ankaret och försökte segla österut mot Shaw Island. Till en början gick det ok, men sen fick vi motström och på tok för lite vind. Motor de sista milen till Blind Bay där vi ankrade före fem. När vi var här i april var vi ensamma med fyra tomma båtar på boj. Nu var det tjugo båtar ankrade med folk i. Men viken är stor och vi fick plats längst in i lovart. Skönt med båtar bara i lä.
Happy Hour och sen lax i ugn som smakade bra. Men det är skillnad på vår Atlantlax – Cocho blir fort lite torr.

12 augusti lördag Blind Bay – Garrison Bay, San Juan Island 12 nm
Kyligt och dimma söder om oss när vi vaknade.
Frukost i sittbrunnen innan vi tog upp ankaret och hissade en revad stor. Vi skulle segla mellan öarna i byig vind med nästan bidevind första biten. Medström gjorde att vi trots vindskugga då och då kunde få rätt ok framfart. Craig och Sue turades om att styra. När det blev läns blev det svårare i den lite guppiga sjön på låringen. Genom Roche Harbor var det byigt och en hel del fart bland de många båtarna. Ankrade i Garrison Bay söder om Roche strax efter ett.
Åt lunch i sittbrunnen innan vi tog oss in till dingebryggan vid den Engelska Campen från dom tolv åren då engelsmän och amerikaner var oense om vem som rådde om San Juan öarna.
Trevlig promenad och intressant museum. Fick bekräftelse på hur man hissar Union Jack när England gett sig. (upp och ner). England gav sig inte i detta fall utan konflikten löstes politiskt av Kaiser Wilhelm som utsetts som domare/medlare och engelsmännen flyttade helt utan att ett skott lossats när beslutet kom om att öarna skulle tillhöra USA.
Kvällen avslutades med Annikas Thai kycklinggryta som smakade förträffligt som vanligt.
Regn helt enligt prognosen under sen kväll som fortsatte till strax före ljuset kom.

13 augusti söndag Garrison Bay – Prevost Harbor, Stuart Island 11 nm
Klar och vindstilla morgon efter nattens regn.
Frukost i sittbrunnen och efter att vinden friskat tog vi upp ankaret och hissade på.
Norrut mellan alla båtar i Roche Harbor och sen full fart nordväst utmed Stuart Island. Härlig halvvind och strax under åtta knop under en halvtimma innan vinden dog ut och vi fick köra motorn resten av sträcken runt ön.
Ankrade klockan ett och åt lunch i sittbrunnen.
Dinge iland för en låång promenad till Turnpoint Lighthouse som vi även besökte tidigt i våras.
Denna gång var alla hus öppna och guider berättade om fyrens historia. Fick lite repetition om konflikten mellan USA och England som bland annat innebar att fyren inte blev bygd förrän det blev avgjort vem ön tillhörde (ingen ville förstås betala tidigare). Det mesta som berättats igår stämde med dagens berättelse.
Tillbaka i Moon blev det stora räkor i god sås med massor av grönsaker.

Vecka 33 14 – 20 augusti 2017 Prevost Harbor, Stuart Island – Blaine 53 nm

14 augusti måndag Prevost Harbor, Stuart Island -Friday Harbor 12 nm
Sol och ingen vind när vi vaknade. Frukost i sittbrunnen och strax efter tio tog vi upp ankaret och körde ut ur ankarviken. Fick motström men gick sen nära land och undvek därmed två knop emot. Hade till och med lite medström inne på femton meter vatten!
När vi kom söder om Stuart hade tidvattnet vänt och vi fick nästan två knop med oss de resterande tio sjömilen till Friday Harbor dit vi anlände vid halv ett tiden. Lunch och sen var det dags för Sue och Craig att packa ihop sina pinaler.
Vi plockade ihop två tvättsäckar och allt fick plats i dingen när vi tillsammans körde in till dingebryggan.
Vi gick och startade tvätten medan våra gäster fann ett café där vi sen tillsammans drack en kopp medan tvätten blev klar. Under kaffet gick Annika och startade torktumlaren. Till saken hör att startandet av tvätten tog lite tid då plånboken endast innehöll kanadapengar. Annika rantade iväg till närmaste ATM och det hela löste sig.
När kaffet var slut gick våra gäster till Seattlefärjan och vi hämtade tvätten. Gick sen ner till färjan för att vinka av Sue och Craig, varefter vi drabbade matbutiken. Vi var tillbaka i dingen strax innan färjan skulle lämna kajen och kunde från “sjösidan” vinka av dem en gång till medan vi speedade iväg till Moon där det var tyst och lugnt.
Skrev färdigt veckobloggen så att den trots alla störande moment kunde publiceras innan tisdagen!
Efter en vecka plus ytterligare en helg med lite väl mycket mat var det ingen av oss som var i behov av middag. Lunchen hade dessutom bestått av rester från gårdagens goda Thai kyckling.
En lugn kväll som vi avslutade med en film innan vi flyttade tillbaka till akterhytten.

15 augusti tisdag Friday Harbor
Sol men dimma ute på fjärdarna väckte oss i en för sommaren rekordkall båt. Bara fjorton grader inomhus.
Tände Refleksen och låg sen och lyssnade på de stora båtarnas mistlurar. Vid halv nio hade solen värmt bort dimman från ett spegelblankt vatten. Prognosen talar om svag ostvind, så vi stannar här och fixar med båten och beställer fler prylarna som skall sändas till Blaine.
Skönt med en dag utan andra hålltider än kaffe och mat!
Engelska bloggen kom en vecka framåt, dvs bara en vecka back. Det är svårt att få tid till bloggen när det är aktiviteter med gäster hela tiden.
Vi lämnade inte båten på hela dagen utan koncentrerade oss på att få färdigt alla beställningar. Gasfjädern till kicken som varit på villovägar i Tyskland dök plötsligt upp tillbaka hos tillverkaren. Paketet var en centimeter för långt och 70 gram för tungt i förhållande till de uppgifter vi fått. Tyska posten är noggrann!!
Ny beställning till posten, nu med nästa större och tyngre prisgrupp. Vi betalade nu även för snabbare transport! Vi får se hur detta faller ut. Egentligen kan man tycka att den tyska tillverkaren skulle betala frakten denna gång men vi orkade/har inte tid att ta den diskussionen.
I övrigt är det en 24 volt och en 12 volts generator, en startmotor, en Webasto vattenvärmare med tillbehör, nya fotkontakter till ankarspelet, en Walbro dieselpump och ett Racor filter för att förbättra dagtanken och kunna “polera” diesel, en elektromagnetisk ventil till vattenslangen för propellerlagret som skall öppna när motorn körs (inget mer vatten i motorn under segling) med mera. Inalles fjorton olika försändelser som kommer till Blaine inom en vecka (hoppas vi).
Rester från söndagens räkmiddag blev en god middag innan en film avslutade dagen.

16 augusti onsdag Friday Harbor – Point Roberts 28 nm
Kallt och lite dimma när vi vaknade. Tände Refleksen och låg sen kvar till framåt åtta.
Efter frukost bestämde vi att segla till Point Roberts för handling och middag tillsammans med Christine och Stephen i Island Universe som vi senast träffade i Ganges för en dryg vecka sedan och då blev inviterade på middag senare. Nu stämde det bra innan det var dags att lägga sig för ankar i Blaine och vänta in alla våra paket.
Tidvattnet vände först vid tiotiden så vi kunde lämna vår ankarvik utan att “skynda”.
Dåligt med vind men två knop med gjorde motorfärden snabb norrut mellan San Juan och Orcas Island. Nordväst om Orca fick vi fin halvvind och två försegel kom upp/ut med fart. Motorseglade eftersom vi strax innan dragit igång watermakern för att fylla den tomma dricksvattentanken. Vi behövde dessutom ladda batterierna efter två dygn för ankar.
Den fina vinden försvann totalt norr om Orcas höga berg och förseglen fick rullas in. Fin medström hela tiden och när vi passerat syd om Valdron Island fick vi igen seglingsbar vind och kunde snart stänga av motorn eftersom dricksvattentanken nu var full. Seglade resterande sträcka från Patos Island Lighthouse över hela Strait of Georgia till Point Roberts som vi angjorde vid högvatten slack halv tre. Viktigt med högt vatten eftersom baren vid pirmynningen är väldigt grund vid ebb.
Fick en bra plats “rakt in” bredvid Island Universe. Skönt med fingerponton avsedd för upp till sextio fot. Inga problem med plats varken i sida eller längd.
Satte genast igång två tvättmaskiner och sen kopplade vi el och fyllde de stora vattentankarna. Annika och Christine plockade björnbär som blev ett bra mellanmål med yoghurt .
Till kvällen var det middag i grannbåten, helstekt fläskfile’ med broccoli, rödbetor i ugn och kulpotais i ugn. Äppel/björnsbörskaka med glass som avslutning. Och vi som skulle minska på maten efter alla middagar med gäster…

17 augusti torsdag Point Roberts – Blaine 13 nm
Mulet men inte så kallt som vi haft i Friday Harbor. Inget behov av extravärme före frukost.
Annika tvättade en maskin till och Björn tvättade däcket. Många veckor utan regn eller spolning med sötvatten ger ett grådaskigt däck av salt och sotnedfall. Dingen som legat i vattnet flera veckor fick sig en ordentlig bottenrengöring upp och ner på bryggan.
Annika fick skjuts till matbutiken och med fyllda förråd gav vi oss av när högvatten var tillräckligt för passage av baren. Först motorgång i väldigt choppig sjö i det grunda vattnet. Vind i nosen och en knop emot. Efter en halvtimma kunde vi fall av mot Blaine och hissa förseglen och stänga av motorn.
Fin bidevindsegling med fyra fem knop i fyra sekundmeters vind, en vind som vred och ökade när strömmen minskade. Halva vägen gjorde vi mer än sex knop innan vinden falnade och nästan dog just innan vi var framme vid Blaine och Drayton Harbor som den stora viken innanför Blaine heter. Vi ankrade kvart i fyra väster om marinorna för att minimera vindens sträcklängd. Det blåser inte mycket men det grunda vattnet ger snabbt en kort brant chopp om det är långt till stranden i lovart.
Sjösatte kajaken och paddlade in till stranden för en promenad på landtungan som avgränsar lagunen mot norr och fram till det smala sundet till Blaine och fastlandet. Massor med stora björnbär fick vi med oss tillbaka i medhavd burk. Björnbärsbuskar växer som ogräs “överallt” och är lika taggiga som i Norden. Men bären smakar ljuvligt gott.
Rockfish med grönsaksröra i panna.

18 augusti fredag Drayton Harbor
De kalla nätterna vi upplevde i Friday Harbor är borta. I natt var det 15 grader och 18 inomhus när vi vaknade, mycket beroende av vattentemperaturen som är nästan 18 grader här i lagunen mot dryga tretton i Friday Harbor.
Skönt med högre temperatur eftersom det var mulet och lite vindigt. Frukost i sittbrunnen som har bra vindskydd nu med våra två extra sidoskydd. Lugn förmiddag med läsning och uppgradering av våra PC nu när vi har stabil telefonkontakt.
Skönt att ha “all tid i världen” nu när vi inte har gäster och “bara” väntar på paket. Några har redan anlänt, men vi kör nog inte in förrän tidigast på lördag och hämtar det som då anlänt och kan sen sysselsätta oss med lite montagejobb i väntan på resterande.
Skrev färdigt förra veckans engelska blogg före middag som tillreddes i stekpannan av rester i kylen. Ägg och grönsaker var huvudingrediensen. Smalmat som omväxling!

19 augusti lördag Drayton Harbor
Lite vindigt under natten som tillsammans med tidvis lite knepiga tidvattenströmmar gjorde att vi ibland vaknade av kluck mot skrovet, plus att närliggande vågbrytare är rastplats för skarv, mås och framför alt skräntärnor som är, särskilt de senare, väldigt snacksaliga vid gryningen. Det är lätt att förstå varför dom fått namnet skräntärnor!
Morgonen solig och lagom varm. Frukost i sittbrunnen innan vi drog igång med tre projekt. Styrbordssidans winchplatta fick resterande teakpluggar utbytta.
Toastolen i bakre toa har sprickor i plastfoten vid varje skruv upp i porslinet. Det var dessa skruvar som vi satte med epoxy för att klara problemet med att vi inte kom åt underifrån. Tydligen blir det för stora spänningar i plasten runt hålen när hålen är fyllda med epoxy och porslionsdelen belastas i samband med utnyttjande av faciliteten! Alla fyra hålen hade sprickor i olika framskridna stadier. Ny fot är på ingång till Blaine och den gamla är nu efter lunch losstagen och utrymmet under sanerat från en liten mängd utläckande svartvatten. Som tur är det samma fot som också hade gamla sprickor.
Tredje projektet var sanering av konservförrådet under Annikas fåtölj. En gammal ananasburk hade läckt ut sin juice utan att skapa några problem, utöver rengöring. Alla ytor är antingen epoxyvävda (skrovet) eller epoxybehandlade och epoxy tål de flesta vätskor.
Sen lunch i sittbrunnen under en flödande sol från en molnfri himmel. Tur att vi har en bimini! Vi sköt på landbesöket och fortsatte med fixningsjobb resten av dagen.
Fyllde utombordarens tank med bensin och tvåtaktsolja inför morgondagens besök på paketutlämningen.
Duschade och fick en sundowner i sittbrunnen på utspätt gott kallt vitt vin.
Efter lite skrivarbet lagade vi middag med lamm, ris och vitlöksyoghurt med gröna ärtor.

20 augusti söndag Drayton Harbor
Natten helt vindstilla och tyst. Fåglarna vaknade naturligtvis som vanligt vid femtiden men det var skönt att ligga kvar och känna närheten till naturen. Frukost i en solig sittbrunn innan vi förberedde landgång med dingen in till marinan. Men först en kopp kaffe och lite batteriladdning med motorn för att sedan under eftermiddagen toppladda med Hondan.
Körde dingen in till samma brygga i marinan som vi låg vid i aprilstormen då vi hämtade vår nya propeller. Fick grindkoden av en båtägare och travade iväg till paketutlämningen efter att ha blivit av med två soppåsar i marinans sopsortering. Promenaden till utlämningen tog lite extra tid pga björnbär. Stora och goda men konstigt nog inte lika goda som på andra sidan viken.
Fem paket, de tyngsta var startmotorn och en 12 volts generator som hamnade i varsin ryggsäck där dom samsades med fyra oljefilter, en pump och en liten kran.
Tillbaka i Moon blev det lunch innan vi satte igång med lite eftermiddagsjobb. Babordssidans winchplatte blev av med resterande pluggar och skruv som ersattes med epoxylim och ny teakplugg.
Lite experimenterande med skarvar i korken som krympt isär. Annika provade att fräsa spår och sen limma i korkstrimlor.
Efter detta sjösatte vi kajaken för att paddla en sväng och plocka mer björnbär. Dingen var upptagen bakom akterspegeln med Hondan som stod på dingebotten och toppladdade Moons batterier.
Paddlade först en bra bit i den lilla motvinden för att sen gå iland och gå en promenad som avslutades med björnbärsplockning. Kajaken tillbaka till Moon och sen var det dags att laga till enkel middag med energi från Hondan som fortfarande puttrade.
Efter middagen var det solnedgång över Mt Baker i sydost med sina spektakulära glaciärer.
Söndagskväll innebär när vi inte har gäster att veckobloggen skall färdigställas, så kvällens program var givet.
Nu ser vi med spänning fram mot i morgon förmiddag då det ska bli solförmörkelse. Vi är lite utanför den totala mörkergatan men den kommer definitivt påverka dagsljuset här också.

Vecka 34 21 – 27 juli 2017 Drayton Harbor, Blaine -Drayton Harbor 114 nm

21 juli måndag Drayton Harbor
Ingen vind under natten och sol när vi vaknade.
Till frukost en liten svag men kall västvind, samtidigt som solen sakta blev svagare allteftersom månen skymde del av solen. Vi var lite för långt norr ut för att få total förmörkelse, men ljuset var tydligt svagare under tjugo minuter.
Vi jobbade “för fullt” under detta himlafenomen med teakplattorna under wincharna. Styrbordssidans 15 mm pluggar kapades med Feintool för att vi skulle kunna återanvända resterande delar på babordssidan som igår fick 10 mm pluggar limmade. Vi har slut på stora plugg, därför denna sparsamhet. När 10 mm pluggarna var kapade borrade vi 15 mm hål “över” varje plugg för att dölja de gamla synliga limfogarna, resultat av varvets slarvigt borrade hål. Sen limmade vi stora plugg i alla hål och teakbrädorna ser ut som nya.
Annika fortsatte efter lunch att åtgärda isärkrympta korkskarvar och Björn tog sig an två ställen på mast och bom med blåsor i färgen. På bommen är det den rostfria axeln till revavlastarna som vi inte lyckades få loss under riggrenoveringen som genererar blåsor och på masten är det vid en av M10 skruvarna till mastfoten som ger bubblor i mastfärgen. I båda fallen är det förmodligen bristfällig isolering mellan rostfritt och aluminium som är boven. Slipa, rengöra och zinkcromatmåla innan epoxygrundfärg och sist vit polyuretan.
Vi har under dagen haft kontakt med en segelmakare i Sidney som kan sy om sömmarna på solskydden på våra försegel så snart vi dyker upp. Lite svårt att bestämma sig för när. En del av våra paket verkar ha svårt att hitta hit. Ugnen är tydligen fortfarande i Tyskland trots att det är tio dagar sedan vi beställde och betalade. Övriga beställningar verkar fungera, även om det tar tid. Sidney är ju dessutom i Kanada och vi är i US. Men tull/immigration bar sig lite underligt åt när vi klarerade in i Roche den 10 augusti, inga nya stämplar i passet eftersom det bara var fyra månader sedan vi stämplade in i Roche och därmed två månader kvar på de sex man får när man checkar in. Så nu har vi alltså “visum” och cruisingpermit i både Kanada och US. Inte tror vi att detta är meningen, men tittar man i passet så är vi i Kanada pga sista instämpeln är Kanadensisk – men har ett färskt US cruisingtillstånd från Roche i fredags.
Att segla från Blaine till Sidney är att tima strömmen mer än vinden. Mesta delen av sträckan är påverkad av den starka tidvattenströmmen in och ut ur Strait of Georgia genom Boundery Pass, fartygsleden mellan Kanada och US, och ut till Juan de Fuca. Mot slutet av veckan startar vattnet att rinna “ut” lagom vid tiotiden och ger oss då en bekväm tid att starta och medström hela sträckan med stark ström. Med andra ord ser det ut som vi väntar till helgen med att segla över och stå på kajen i Sidney med seglen på måndag morgon.
Sen eftermiddag kom det mail om att toafoten anlänt till postutlämningen. Vi körde dingen in till marinan och började med att trava dom nästan tre kilometrarna till mataffären. Snacka om att US och Kanada är bilburna! När vi går med våra ryggsäckar och handlar skapar vi nästan trafikfällor, så ovanligt är det med fotgängare. Paketutlämningen ligger som väl är i första kvarteret från vattnet på lagom gångavstånd från marinan varför vi hämtade toafoten på hemvägen.
Dingeturen tillbaka till Moon var vindlös varför passagen av den närmaste marinans vågbrytare, full av vilande sälar, blev en luktsensation. Inte kul att ligga i den marinan när det drar från syd. Vi är ankrade bara två hundra meter väster om sälarna och hittills har vi inte haft nån odör som nått Moon. Fördelen med ankring är att om vi hamnar i lä om sälarna kan vi flytta oss, vilket inte är lika lätt för en marina…
Tillbaka i Moon var klockan redan halv åtta och det var hög tid för middag. Rock fish, ris och vitlöksfrästa morötter med yoghurt var en lagom avslutning på dagen.

22 juli tisdag Drayton Harbor
Ännu en vindstilla natt, men det måste dra lite från sydväst eftersom vi inte känner något från sälstanken.
Solig morgon med frukost i sittbrunnen innan vi gav os på toafoten. Fyra 8 mm hål skall passa fyra fastgjutna M8 skruv. Går naturligtvis inte, bla för att de fastgjutna skruvarna sticker upp några centimeter från underlaget och ger i toppen en lite annorlunda “träffbild”. Borrade upp de fyra hålen i foten i tre etapper till 9,5mm och då smög foten precis över skruvarna. Foten och porslinsdelen är nu hopskruvade med spel mot plasten runt skruvarna, för att i möjligaste mån undvika spänningar i plasten, och en ny packning mellan plast och porslin är på plats. Korken på hyllan under plastfoten är rengjord och oljad.
Centerbordets manövrering har sedan ett bra tag tillbaka en provisorisk brytare eftersom den gamla la av för länge sedan. En ny brytare finns nu, men vid demontage av den gamla visade det sig att det nog bara var kontaktproblem orsakat av “båtklimat”. Ny packning och sen får vi se om den gamla fortsätter att fungera.
Annika fortsätter med korkskarvar på överbyggnaden och i sittbrunnen. Mast/bom målning fick sin epoxymellanfärg före lunch.
Efter lunch fortsatte korkjobbet och teakpluggarna på babords winchplatta sågades bort.
Mail om våra paket dyker upp med ojämna mellanrum. Några är redan här men tre kommer tidigast i början av nästa vecka.
För att inte tappa en massa tid ringde vi segelmakaren och kom överens om att vi dyker upp på torsdag morgon när dom öppnar för att sy om solskydden på förseglen.
Alltså måste korkjobbet, målningen och toafastsättningen vara klara innan kvällen.
Alla jobben blev klara och efter middagen åkte vi in till marinan och plockade upp de två paket, ett Racor filterhus och en dieselpump, som dykt upp under dagen.
Vi ville ha dom i båten för att kunna skaffa kopplingar i någon av båttillbehörsaffärerna i Sidney.

23 augusti onsdag Drayton Harbor – Tsehum Harbour, Sidney 35 nm
Uppe med tuppen halv sju, för att dra nytta av tidvattnet på vägen över Strait of Georgia och i Boundery Pass.
Första gången på mycket länge som vi haft nytta av spolpumpen för kättingen. Leran/dyn satt verkligen ingörad i kättingen. Även delen uppe i vattnet var belagd med slime. Inte undra på att bottenmålningen ser lite grå ut.
Motorseglade med revad stor dom första sjömilen tills vi fick fri vind nere från Rosario Strait. Strömmen satte söderut mot vinden och gav en kort brant tröttande sjö. Trots sjön kunde vi nu motorsegla med även kuttern. Sjön, den svaga vinden och det faktum att vi gjorde vatten till dricksvattentanken innebar att vi fortsatte motorsegla en halvtimma ut i sundet. Längre ut var strömmen söderut så kraftig att vi måste styra tio grader norr om mål, något som tillsammans med ökande vind innebar att vi plötsligt hade femtio grader mot vinden och kunde hissa Yankee och stänga av motorn. Sjön blev under hand mer hanterbar och Moon kom upp i vanlig fart trots ett rev i storen och bara sex-sju sekundmeters vind.
När vi efter tre timmar passerat Patos Island och kommit in i Boundery Pass tilltog strömmen och dessutom gick den ny mera sydväst. Tyvärr dog vinden, men sjön var nästan platt och med drygt tre knop medström är det svårt att tycka synd om sig.
Några timmar senare var vi framme Tsehum Harbour där vi förtöjde vid tullbryggan, som var en förlängning av dieselbryggan. Ringde tullen och fick nytt clearingnummer för Moon. Fyllde vatten från dieselbryggans kran och gick sen ut på ankar vid sidan av alla bojliggare. Sidney har minst sex större marinor och tre huserar i denna vik. Lindrigt utryckt är det gott om båtar och väldigt trångt. Men mellan några sälskär fann vi utrymme för Moon. Klockan var bara strax efter tolv så det blev salladslunch innan vi tog ner förseglen och körde in till segelmakaren med seglen i dingen. Nu slapp vi ytterligare en tidig start för att lämna in seglen enligt tidigare plan vid åtta på torsdag morgon. Vi kom överens om att vi dyker upp vid tio då dom hunnit bedöma omfattningen av översynsåtgärderna.
Gick en promenad iland där vi passade på att kolla in dom tre båttillbehörsbutikerna. Det mesta i omgivningen var antingen privathus eller båtrelaterad verksamhet.
Tillbaka i Moon blev det lugn eftermiddag innan middag på lamm.
Under kvällens film lät det lite mycket om kättingen och mycket riktigt hade ankaret inte hittat nytt fäste när tidvattnet vände ut ur viken adderat med en heldel vind. Tunt lager lera på berg visade det sig. Men vi hade inga problem med fästet när vi ankrade.
Upp med ankaret i beckmörkret och med radar och plotterns hjälp var det inte svårt att finna nytt läge med bra fäste, nu för den nya vind och strömriktningen. När strömmen vände tidig morgon var vinden emot strömmen, så vi sov rätt bra trots omankringen. Men vi hade för en gångs skull ankarlarmet på eftersom botten trots allt inte var den bästa.

24 augusti torsdag Tsehum Harbour – Tod Inlet 14 nm
Sovmorgon och efter frukost körde vi in till segelmakaren. I princip alla sömmar på solskydden behövdes sys om, samt några ställen med början till skav behövde skyddslappas. Fallhornet på kuttern hade sömmar som solen tagit även på motsatta sidan till solskyddet. När vi försökte förstå varför var det helt klart. Toppen på seglet är så styvt att det inte rullar sig och därmed exponeras båda sidorna av seglet. Nu får seglet en triangel skyddstyg även på “insidan” av rullen. Allt klart i morgon eftermiddag till det facila priset av nio hundra kanadadollar.
Gick sen till båtbutikerna och fixade anslutningar till vårt nya Racorfilter och dieselpump plus ny slang mellan huvudtanken – filter/pump – och dieseldagtanken. Nu skall vi äntligen bli färdiga att installera ett system för att kunna “polera” den diesel som vi pumpar upp i dagtanken.
Tillbaka i Moon före lunch tog vi upp ankaret och körde runt Sidneyhalvön in i Saanich Inlet och slutligen in i Tod Inlet där vi la till på Liv som låg ankrad där. Stina och Janne var på utflykt med buss till Victoria men dök upp kort efter vi avslutat vår sena lunch.
Nu blev det mycket berättat om tiden i Sverige med barnbarn och andra.
Sundowner i Moon och middag i Liv, varefter vi avslutade med te nere i Moon. Det var klart kyligt när solen gått ned bakom träden i den smala viken.

25 augusti fredag Tod Inlet – Tsehum Harbour – Ganges 14nm +14 nm
Vaknade tidigt efter en mycket stilla och tyst natt. Frukost och sen lånade vi Livarnas dinge för att slippa jobbet att hänga på motorn på vår dinge. Körde in till dingebryggan och promenerade till Butchard Gardens som är huvudattraktionen när man ankrar i Tod Inlet.
Vi hade i höstas mött ägaren till trädgården och då fått fribiljetter. Vi förstod nog inte riktigt vilken ynnest detta var. Inträdet var nämligen 32 $ per person! En rätt fantastisk anläggning med massor av sommaranställda. Trädgården är byggd i ett nedlagt kalkbrott och har bland annat en “sjunken” trädgård nere i botten på brottet där det också finns en konstgjord sjö med foreller. Klart värt ett besök, särskilt om man har fribiljetter. Hur vi sen lyckades passera entrén utan att ens visa biljetten är en gåta.
Tillbaka återlämnade vi dingen och kastade loss från Liv för att hämta våra försegel.
Stina och Janne blev kvar i viken då vi avgick men tänkte sig mot Sidney Spit under eftermiddagen, ett trevligt ställe som vi besökte under några dagar i slutet av juli.
Ankrade i Tsehum Harbour på samma ställe som vi lämnade igår lunch. Tog dingen in och hämtade seglen efter bara en timmes försening.
Tillbaka i Moon tog vi upp ankaret och motorerade mot Ganges med förseglen i säck på däck. Nästan ingen vind men medström merparten av sträckan. Åt andra halvan av köttfärsröran från i förrgår till lunch under gång.
Såg Liv på AIS svänga sydväst mot Sidney och ropade på dom för att tala om att Ganges har marknad på lördagar. Men det lockade tydligen inte för dom fortsatte mot Sidney. Vi ankrade alldeles före sex i Ganges där det som som vanligt var överfullt med båtar. Om det är den berömda marknaden som drar vet vi inte, men det har varit “knökat” dom gånger vi varit där.
Tog dingen in för en öl på puben och sen lite promenad bland restaurangerna med live musik så här på fredagskvällen. Handlade två kartonger vin (dom har inte så bra sortering på det i US!) och en baguett till kvällens sallad.
När vi skulle gå till kojs hade just tidvattnet vänt. Ingen vind och spegelblankt vatten. Björn gick en kollsväng och upptäckte då att båten som låg väl akter om oss när vi drog fast ankaret var nu alldeles nära vår för efter att tidvattnet vänt. Vad hade skett? Problemet heter kätting på en båt och lina på grannen! När lite vind eller lite ström vänder båtarna 180 grader åker båten med lina utan motstånd till “andra änden” av linan, dvs full radie. Vi å andra sidan låg rätt över ankaret. Strömmen var så svag att vi inte drog ut kättingen. Startade bara motorn och backa ut kättingen och problemet var löst till i morgon förmiddag då strömmen vänder igen. Men då vänder linbåten ifrån oss!
Sov sen gott hela natten.

26 augusti lördag Ganges – Montague Harbour 7 nm
Uppe relativt tidigt för frukost i en solig sittbrunn. Därefter tog vi dingen som redan hade utombordaren på in till hamnen och dingebryggan. Redan ganska fullt med folk trots att marknaden knappt hade öppnat. Men det är tydligen så att bröd och andra matvaror tar slut rätt fort, varför det är gott om kunder redan tidigt. Köpte två dyra bröd och gick sedan till den “vanliga” mataffären och köpte grönt och lamm.
Tillbaka i Moon drog nu en lätt vind, varför vi sköt på segeluppsättning och istället tog upp ankaret och körde den korta biten till Montague Harbour där vi ankrade långt in i viken innanför de många ankarliggarna. Absolut ingen vind varför vi, så fort vi fått fast ankaret, började fixa med seglen. Ny gänglåsning på schacklen och sen var det bara att hissa. Passade förstås på att smörja fallsvirvlarna innan seglen kom upp. Aldrig har vi haft så perfekt väder för att dra upp förseglen. Kändes skönt att vara segelbåt igen!
Salladslunch efter allt segeljobb. Vi vågade inte chansa på lunch före segelsättning när vädret var så perfekt.
Eftermiddagen blev det mer jobb. Annika sydde en “säck/hängmatta” för fallen att fästas under bommen. Vår stege på var sida om bommen skapar vissa möjligheter som naturligtvis måst utnyttjas Hittills har fallen uppkvajlade hängt på bommens stege med viss siktförsämring som följd.
Sen eftermiddag blev det en dingetur iland för promenad på de vältrampade stigarna. Det är verkligen skillnad på våra promenader iland nu efter två månaders torka. I mitten på maj var det svårt att ta sig fram torrskodd på stigarna.
Rock Fish med ris intogs i sittbrunnen till den fantastiska solnedgången.

27 augusti söndag Motague Harbour – Point Roberts -Blaine – Drayton Harbor 17 nm + 13nm
Tidig start innan solen nått ner i viken. Vilket inte bara berodde på den arla morgonstund. Mest berodde det på att vi har en hög bergsida mot öster.
Tog upp ankaret före klockan sju och dessutom före frukost! Den tidiga starten berodd främst på Active Pass, det största passet från Strait of Georgia in till Gulf Islands, ett pass som är vältrafikerat av alla färjor mellan Victoria, öarna och Vancouver. Passet är ovanligt långt och Z-format. Det skulle vara medström till tiotiden, men vi vågade inte chansa på att passera så sent. Det är mer än en sjömil och strömmen sätter upp mot fyra-fem knop. Lägger man sen till alla färjor som manövrerar med viss svårighet i den trånga passagen så har ni bilden.
När vi hade tio minuter fram till passet gick en av de stora färjorna in och på AIS såg vi färjan mot Victoria göra första svängen i passet. Drog av lite på gasen för att anpassa vår ankomst till färjans utpassage. Vi skulle dessutom korsa över till passets sydsida för att hamna på “styrbordssidan”.
Timingen var näst intill perfekt. Färjan kom ut ur passet när vi hade några hundra meter kvar till passet. Vi visste att dom såg oss på AIS och hade förmodligen dessutom sett vår anpassning till deras rutt och fart.
Inne i passet var vi ensamma till en början och kunde glädjas åt dryga åtta knop över grund. Efter första böjen i Z kom två mindre färjor från Vancouver. Men nu var vi redan över på rätt sida och hade inga som helst problem att hålla undan. Andra halvan ut mot Strait of Georgia blev mer turbulent med en del vågor och kraftiga strömvirvlar. Det är lika dant varje gång. Man drar en suck av lättnad när man går in i passet med strömmen och det är i stort sett fritt från virvlar. Efter halva passet, när det börjar “ta emot” från andra sidan börjar “eländet” med virvlar och stående vågor.
En sjömil ut på Strait of Georgia lugnade strömmarna sig och vi kunde stänga av motorn och hissa förseglen som tillsammans med en revad stor gav oss sju knop genom vattnet trots att vinden inte var stakare än fem till sex sekundmeter. Till skillnad från när vi seglade över i onsdags hade vi nu nordlig ström och nordlig vind som gav oss 55 grader mot vinden och en nästan positiv avdrift. Halvvägs över vände tidvattnet och nu fick vi 45 grader mot vinden och tio graders avdrift. Det är tur vi har COG att styra mot!
Halvvägs över kom det ett MAYDAY över VHF. Tre personer var i vattnet från en sjunken båt alldeles utanför fyrhuset vi passerade en knapp timma tidigare i Active Pass östra sida. Massor med färjor och två privatbåtar var nära och en halvtimma senare var personerna i vattnet lokaliserade och upplockade. Coastgards båtar kom en kvart efter att allt var “uppklararat”. Det gäller att välja plats om man skall hamna i nöd.
Angjorde Point Roberts strax före elva där vi la till vid tullbryggan, det var ju dags att klarera in i USA igen.
Efter en halvtimma kom tullarna från den närbelägna gränsstationen. Fick ett inklareringsnummer men ingen stämpel i passet! Dom är envisa med att våra sex månader sen april gäller. Det verkar som dom inte räknar våra fyra månader i Kanada sen vi lämnade US.
Körde sedan över bukten öster ut till Blaine där vi la till i marinan för att hämta fyra paket. Ugnen är lite klumpig att ta i dingen och när nu marinan tillåter fyra timmar utan betalning var det bara att tacka och ta emot. Paketet med gasfjädern var trasigt och gasfjädern “tittade ut”. Det har verkligen gå troll i den leveransen! Men vi kunde inte upptäcka några visuella skador så vi får hoppas den mår bra även på plats. En ny tar en månad att få fram.
Tillbaka i Moon lastade vi in grejorna och körde tillbaka den lånade kärran med alla tomkartonger.
Kastade sen loss innan vi fick värmeslag och körde ut i Drayton Harbor och ankrade nära där vi låg för fyra dagar sedan, dock med längre avstånd till sälarna och dom något högljudda fåglarna…
Fin svalkande bris som snabbt gjorde livet mer uthärdligt.
Annika gav sig på den nya tabletten (ett av dagens paket) och Björn skrev på veckobloggen innan en enklare middag avslutade dagen.

Vecka 35 28 augusti – 3 september 2017 Drayton Harbor – Friday Harbor 36 nm –

28 augusti måndag Drayton Harbor
Absolut stilla natt och en strålande sol när vi vaknade. Skönt att vi dubblerade avståndet till sälarna när vi ankrade den här gången. Vindstilla natt kan förmodligen sprida dofterna i alla riktningar.
Frukost i sittbrunnen där det var skönt att sitta i skuggen eftersom solen redan strax efter åtta var gassande varm.
Efter frukost gav vi oss på två projekt, byte av ugn och installation av gasfjäder i kickstången.
Efter att spis/ugn paketet hängts av kardanupphängningen kunde ugnen demonteras och åka ut.
Nya ugnen är något mindre både i höjd och bredd så en viss anpassning för fastskruvning måste till. Elsladden var lite kort så väggdosan fick byta sida.
Kickstången var “bara” att ta isär och sedan skjuta in gasfjädern i det övre tjockare röret. Därefter var det bara att dra ihop stången/fjädern med den sexskurna kicktampen. Gasfjädern har ett tryck på 3000N så det är med nöd och näppe man klarar att dra ihop fjädern tillräckligt för att kunna sätt tillbaka stången i bomfästet. Nedre delen av stången togs inte loss från mastbeslaget varför det var bara en riggnit med saxpinne som behövde återställas. Verkligen skönt att släppa på kicken och se dirken slacka! Vi hoppas nu att denna gasfjäder håller längre än den tidigare fellevererade utan extra oljepackning.
Nya ugnen provkördes på akterdäck, dels för att det alltid ryker en del när man “bränner in” ugnen och dels för att vi ville provbaka kanelbullar ur konservburk! Det finns många onyttigheter här i Nord Amerika, men det smakade förträffligt till elvakaffet.
Jobbet med ugnen tog större delen av dagen på grund av alla anpassningar som måste till för att det skall se nåt ut och ugnen sitta fast i vaggan.
24 voltsgeneratorn dök upp idag, så nu är det bara Webaston från Tyskland vi väntar på. En elpatron från Alde kommer att skickas till en adress längre söderut, den har vi inte tålamod att vänta på här uppe.
Ugnen kom till användning även till middagen. Lamm med potatis och morötter i ugn. Lite ost och vin som avslutning. Ugnen har fått med väl beröm godkänt

29 augusti tisdag Drayton Harbor
Rökskyarna från bränderna i inlandet är tillbaka och skymmer åter bergen. Men solen skiner stadigt och när vinden falnar blir det varmt redan till frukost.
Började förmiddagsjobben inomhus i väntan på att däcket skall torka från nattdaggen. Ström till vår nya elektromagnetstyrda ventil för kylvattnet till propellerhylsan. Inte helt enkelt eftersom den bara skall ha ström när motorn går. Vårt 24 voltsystem ställer också till det eftersom vi förmodade att vi borde köpa en 12 volts magnet. Motorn har 12 volt i alla elektriska delar (förutom den stora 24 volt extrageneratorn)
Lösningen blev till slut att låta motorrumsfläkten driva elektromagneten via en omformare. Ingen risk att vi glömmer stänga av den när motorn stängs av. Ljudnivån är hög!
Korkskarvarna som Annika limmade i förra veckan slipades och renskars för att kunna fylla nåtmassa i morgon på hälften av lagningarna.
Äntligen har vi fått ett livstecken från Webaston. Den har idag anlänt US, dvs av någon anledning till New Jersey. Ankomst Blaine på fredag. Vi håller tummarna. Brydde oss inte om att hämta generatorn idag. Fullt upp med jobb utan den.
Från och till dog vinden under dagen och då blir det väldigt varmt på däck och nere i båten. Hur skall detta gå i Mexico? Men det blåser nog en stadig vind där.
Kycklingryta med ris avslutade en varm eftermiddag.

30 augusti onsdag Drayton Harbor
Natten innehöll lite mer vind än vi har vant oss vid. Nu betyder detta inte mycket vind eftersom vi är vana vid stiltje på nätterna! Men fem-sex sekundmeter från syd hjälpte till att blåsa bort smoggen så till frukost kunde vi återigen njuta av Mt Bakers glaciärklädda sluttningar.
Förmiddagen ägnades åt inomhusarbeten tills däcket torkat och korkarbetet utomhus kunde fortsätta. Annika skar till kork för dom sneda “durkytorna” i akterhytt och förpik, dvs de små ytor av “golvet” som går ut på skrovet.Dom blir väl kalla i kalla vatten med kondens som följd. Björn skrev färdigt den engelska veckobloggen. Under eftermiddagen nåtade vi alla korklagningar och ankarspelets nya “ned” kontakt fick sina skruvhål preparerade med epoxy.
Intensiv arbetsdag som i trötthetens tecken avslutades med en enkel kokt korvmiddag.

31 augusti torsdag Drayton Harbor – Blaine Marina 1 nm
Efter frukost tog vi upp ankaret och körde in till marinan för att få ett dygn vid kaj med el-ström och vatten.
Handla mat, hämta stora växelströmsgeneratorn och bli av med gamla ugnen stod också på programmet.
En starkt bidragande orsak till behovet av kajliggning var att vi inte ville ligga på ankar när vi tar loss startmotor och bägge generatorerna.
Fick en bra plats halvvägs in på pontonen med ström alldeles vid akterspegeln nära vårt landströmsintag.
Knallade omgående iväg till matbutiken och efter lunch gick Annika och hämtade 24voltgeneratorn. Björn kollade var man lämnar gammal olja och när Annika kom tillbaka bytte vi olja i motorn, som nu har fått tre oljebyten i snabb följd efter att vi fyllde den med vatten…
När oljan var bytt satte Annika igång demontering av två generatorer och en startmotor.
Trots alla kontroller och rätt typnummer så passade inte startmotorn rent fysiskt. Tillbaka till sophanteringen för att rädda originalkartongen för returen. Till saken hör att befintlig startmotor har slipats för att passa, men vi vet inte om den är original eller en reparation. Nu får vi försöka hitta en som är lite smalare och har ingreppet till motorns svänghjul i rätt vinkel.
Efter alla dessa jobb i motorrummet var klockan nästan sju och maskinisten inte särskilt trakterad av att laga mat. En mobil Fish and Chips kantin stod vid marina kontoret och blev nödlösningen. Ingen höjdare och dessutom rätt dyrt. 22 $ för två portioner friterad fisk och frittisar!

1 september fredag Blaine Marina – Drayton Harbor 1 nm
Stilla natt som bara stördes av dom irriterande tutningarna från dom många godstågen som rullar förbi hela dygnet. Måsskriken är inte heller att leka med, men måsarna håller i alla fall tyst under dygnets mörka timmar. Vid vindslilla hörs också sälarnas rapande!
Gamla startmotorn kom tillbaka på plats igår kväll och nu efter frukost blev det montage av dom bägge generatorerna. Under provkörning fungerade allt som det ska. Dom båda använda generatorerna ska nu bara rengöras och läggas i reservdelshögen, vi vet ju att dom fungerar.
På däck blev det rengöring av allt rostfritt som utan regn har blivit lite flammigt. Korklagningen mellan ankarbalkarna slipades med hjälp av Feintool. För trångt mellan balkarna för “normala” slipmaskiner.
Nya fotkontakten till ankarspelet monterades färdigt, dock ej inkopplad.
Webaston är i Seattle under leverans till Blaine och vi hoppas kunna hämta den på lördag.
Men det är på tok för varmt i marinan, varför vi vid tretiden samlade ihop oss, slängde sopor, fyllde vatten, tvättade kajaken mm och flydde ut till ankringen igen. Verkligen befriande att få lite bris över båten och fri sikt mot Mt Bakers glaciärer igen.
Kopplade in centerbordet på sin gamla brytare så nu kan vi igen med vänsterfoten trycka upp eller ned. Den provisoriska kontakten satt under akterdäck i babords stuvutrymme som alltså måste öppnas för att komma åt brytaren. När vi ändå var nere i stuven och allt måste ut för att åter koppla in brytaren blev det röjning och sortering. Rodret till vindstyrningen, som sedan i höstas har legat undanstuvat längst ned, kom upp på däck för att monteras innan vi drar söderut efter US kusten.
Lite avkopplande sundowner på fördäck innan middag. Klart tystare ute på ankarplatsen jämfört med inne i marinan.

2 september lördag Drayton Harbor – Blaine Marine – Sucia Island 17 nm
Sol som vanligt när vi vaknade och ingen vind. Vår Webasto anlände till postkontoret i Blaine under natten. Nu väntar vi bara på besked att vårt “utlämningsställe” har den inregistrerad för leverans.
Efter frukost kopplade vi in ankarspelets nya fortkontakt och strök winchplattan på styrbordssidan med teaksealer. Den avsaltade kajaken tömdes på luft och stuvades ner i sin bag. Väldigt skönt med ett återvunnet fördäck!
Efter lunch fick vi mail om att Webaston var redo för hämtning. Snabbt upp med ankaret och in till marinan där det fanns plats på gästbryggan. Fyra timmar får man ligga utan avgift. Två tvättomgångar sattes på innan Annika gick och hämtade Webaston och samtidigt returnerade startmotorn som inte passade.
Björn tvättade däck, fyllde vattentankar, sopor till återvinningen och tvättade sen inomhus.
När Annika kom tillbaka var det bara att tömma torktumlarna och sen kasta loss. Igen var det hiskligt varmt inne i Blaine och i marinan.
Vi har blivit rätt bra på att låta fören glida ut och samtidigt “dra” aktern utefter bryggan för att på så sätt komma runt i trånga marinor. Bekvämt och säkert att bara kliva på vindrodret när aktern passerar bryggan. Det omvända gäller när vi måste dra fören utefter bryggan. Inte helt lätt att komma upp på vår höga för från en låg pontonbrygga när man är en stel pensionär!
Det formligen rann på oss i värmen när vi körde ut ur marinans heta klimat, ett förhållande som snabbt ändrade sig när vi kom ut i svag motvind. Skönt att kunna andas igen!
Klockan var nu halv fem och det var på gränsen att vi skulle hinna till Sucia på andra sidan Strait of Georgia innan solnedgången. Men tillbaka till Blaine ville vi inte.
Körde motor de 17 sjömilen till Sucia med middag och dusch under färden och ankrade lagom för att få en sundowner i rätt tid.

3 september söndag Ewing Island Cove, Sucia – Friday Harbor 17 nm
Lugn natt trots att vi ankrat med öppen horisont mot sydost och Strait of Georgia. Men BC upplever just nu en historiskt kraftig högtrycksrygg som ger väldigt lite vind och tyvärr beräknas röken från skogsbränderna komma tillbaka om nån dag.
Tog upp ankaret och kom iväg före frukost strax efter åtta. Tidvattnet var lågt och hade knappt fyra timmar kvar innan vi skulle få motström mot Friday Harbor. Bra medström upp mot tre och en halv knop större delen av sträckan. Ibland har vi tur och strömmarna går vår väg på anständiga tider. Hade vi inte kommit iväg tidigt var det sen motström nästan resten av dagens ljusa timmar. Drygt tre knop emot kostar tid och onödigt mycket diesel!
Framme i Friday Harbor försökte vi få våra pass stämplade på tullbryggan, men där var ingen bemanning och telefonen verkade inte heller fungera. Pontonen ligger väldigt utsatt för vågor från förbipasserande båtar varför vi inte ville ligga och vänta på att en tullare dök upp. Vi var ju dessutom redan inklarerade i US.
Tog oss ut på spring mot skvalsjön och strömmen, ett lite tuffare äventyr än vanligt. Men vi har fått upp både teknik och kommunikation så det gick över förväntan trots stora yachter runt om oss.
Körde bort till sydhamnen där “vår” ankarplats som vi använt oss av två gånger tidigare var ledig. Tydligen har även små båtar problem att vilja ankra på två – tre meters djup. Utanför oss låg det flera båtar, men dom hade lämnat vår grunda plats till oss.
Efter lunch blev det lite jobb. Annika oljade babords winchplatta mm och Björn skrev på veckobloggen. Sen blev det mer korkjobb i den stekande solen, och även nedgångsluckorna reparerades då faneret släppt lite i kanterna.
Vädret med det kraftiga högtrycket ger inga bra vindar för kusten ner mot Columbia floden. Ser nu ut som vi får minst en vecka innan seglingsbar vind finns i prognosen.
sundowner med utspätt vin på fördäck i den nedåtgående solen och efter det köttfärsröra förstärkt med morötter, lök, paprika och ärtor, en bra avslutning i sittbrunnen just som solen försvann bakom träden och vi fick bra temperatur.

Vecka 36, 4 – 11 september 2017 Friday Harbor – Neah Bay vid mynningen av Juan de Fuca Strait 147 nm

4 september måndag Friday Harbor
Spegelblankt vatten runt båten hela natten. En fantastisk måne och många stjärnor reflekterades i vattenspegeln.
Sol och en svag nordvind drog när vi vaknade strax efter åtta. Frukost i lagom långsam takt innan Annika började få myror i byxorna för att börja producera. Redan igår hade vi “sjösatt” vindrodrets hjälproder. Efter våra mer eller mindre desperata försök att skruva fast det i Japan har vi nu lärt oss att låta det ligga i vattnet ett dygn för att minska flytkraften. I Japan ville det hela tiden flyta upp och omöjligöra fastsättning med de sex M10 bultarna.
Nu kunde vi hålla rodret i en tamp medan Annika från dingen försökte skruva i insexskruvarna, ingen lätt manöver när det är två flata ytor utan styrning som skall sättas ihop. Inte blev det enklare när en säl ville undersöka vad vi höll på med. Att inte Annika tappade första skruven när sälen kom farande och träffade rodret! Sen fick vi mer eller mindre skrämma bort den när den stannade mellan Moons huvudroder och vindrodret! Till slut kom rodret dock på plats och Moon är nu med det “fasta rodret” akter om huvudrodret en ännu mer svårmanövrerad båt i hamnar.
Korkförbättringar är fortfarande på programmet.
Björn tog sig an den nyanlända Webaston för att försöka begripa hur all kablar mm skall kopplas. Inte helt lätt när manualen är till för folk med Webastoutbildning! Dessutom var det ju frågan om vi fått allt som behövdes, vilket visade sig inte vara fallet efter många funderingar. En specialbrytare med kontrollampa ingick inte i leveransen. Men nu har vi i alla fall förstått kopplingsschemat och hur allt hänger ihop. Värmaren skall integreras i Moons dubbla värmesystem och det ger en del extra huvudbry.
Sen eftermiddag tog vi dingen in till byn och besökte den stängda matmarknaden, Labour Day, och några öppna butiker. Middag på en Pizza med Happy Hour innan vi drog hem till Moon där det blev lite ihop plockning/städning innan kvällste.

5 september tisdag Friday Harbor – Griffin Bay, San Juan Island sydost 6 nm
Grå morgon med en med en illröd sol som försökte tränga igenom ask/röksmoggen. Hel båten småprickig av asknedfallet. Denna gång är det skogsbränder i Oregon och delar av Washington som genererar röken och nedfallet.
Efter frukost körde vi dingen in till byn för att besöka tullen och handla mat.
Tullen för att vi skulle försöka övertyga dom om att stämpla våra pass för sex månaders uppehållstillstånd i US. Det gick inte alls! Vi skulle ha begärt att tullkillen i Point Roberts stämplade passen, något dom sa att dom aldrig gjorde i Point Roberts för att dom inte var en fullständig “Port of Entry” (detta visade sig vara skitsnack, men man argumenterar inte med “Homland security”!). I Friday Harbor fick dom inte stämpla eftersom vi redan var i US. moment 22 alltså. Lite slokörade gick vi till matbutiken. Vi kan inte segla vidare ner genom US utan förlängt visa och att förlänga längre söderut när det visa vi har tar slut i månadsskiftet går av praktiska skäl inte. Man måste nämligen lämna US i två veckor och det är inte lätt när närmaste “utland” då är Mexico. Värsta scenario är att vi får gå tillbaka till Kanada och komma till US när vår nuvarande US stämpel är mer än sex månader gammal, dvs den 29 september. Man får nämligen inte mer än sex månader på en tolvmånaders period! Om inte tjänstemannen bedömer att man är “en låg risk”! Till råga på allt anser dom inte Kanada som “utland” i detta avseende, dvs om man varit sina sex plus sex månader i Kanada och US, ger reglerna i US tjänstemannen möjlighet att vägra inresa. Det är mycket som blir lite godtycke med sådana överdrivna regler som saknar motsvarighet någonstans vi tidigare passerat gränser. Och detta var innan Trump.
Tillbaka i Moon med alla matvaror fixade vi lunch innan vi tog upp ankaret och lämnade Friday Harbor.
Planen var att gå ner till gamla Amerikanska basen från 1800-något som ligger på öns sydostspets, motsvarande den Engelska Campen på norra delen av ön som vi besökte för några veckor sedan. Där skall vi möta Ice Dancer med Gail och Dick ombord.
Motor i motström dom sex sjömilen. Halvvägs låg “The World” (ett kryssningsfartyg) för ankar och deras barkasser gick i skytteltrafik in till olika turistmål på öarna.
Ice Dancer kom strax före oss och var färdig med ankringsbestyren precis som vi anlände. Vi förtöjde Moon med babordssidan mot Ice Dancer, som är en 55 fots Nordhavn, och kunde bekvämt gå över och få en pilsner i salongen, klockan var visserligen bara nästan fem.
Dick och Gail träffade vi första gången i Hobart januari 2010 och ankrade sen ihop på flera ställen i södra NZ. Träffades igen på Fidji, på Hawaii och i Alaska, både 2011 och 2016 och nu var det alltså dags igen. Dom hade gjort sin vanliga sväng från Hawaii, där Ice Dancer ligger på vintrarna, över till Alaska och nu ner efter kusten mot San Diego innan det bär “hemåt” mot Hawaii för Ice Dancer. Gail och Dick bor i Anchorage när dom inte är på sjön. Med ombord hade dom en vän, Terry, som i sin tur har en bror som är bosatt med sin familj i Stockholm. Terry hade introducerats till inlagd sill, något han med värme kunde berätta om. Senapssillen var hans favorit.
Många minnen att glädjas tillsammans åt under en inte allt för lång kväll där vi bjöd på Annikas goda köttgryta med ris. Gail stod för sallad och efterrätt.

6 september onsdag Griffin Bay (US) – Oak Bay (CAN) – Chatham Island – Sidney Spit 33 nm
Tidig morgon sa vi farväl till Ice Dancer och körde ut i Sjuan de Fuca genom det väldigt strömmande passet mellan San Juan Island och Lopez Island med tre knop extra fart. Svängde sedan väster ut mot Victoria och Kanada dit vi anlände efter tre timmar. Checkade in i Kanada och tankade tio liter bensin till utombordaren. Det senare för att få ett kvitto som visar att vi varit i Kanada eftersom inte heller Kanada stämplar om man read har en giltig stämpel. Man blir lite nojig .
När vi klarerat in och tankat körde vi några mil över till Chatam Islands där vi ankrade för lunch och dusch.
När vi just var färdiga med duschen kom en av valskådningsbåtarna och la sig hundra meter utanför vår vik. Björn försökte se varför dom stannat. Folk skrek upphetsat på båten. Strax fick vi också syn på en grupp späckhuggare som i sakta mak rörde sig mellan oss och båten. Men vi skrek inte! Vi har läst om reglerna för valskådning och dom innebär bland annat att man inte får “jaga” eller vara närmare än 300 meter. Ingetdera bryr sig uppenbart valskådningsbåtarna om.
Vi lättade strax ankar och gled sakta ut i riktning mot vår nattankring vid Sidney Spit. Fick några bilder på späckhuggarna som vi sen såg vända och följa land, följda av flera valskådningsbåtar som anslöt en efter en, förmodligen kallade över VHF. Späckhuggarna verkade inte bry sig om de närgångna båtarna utan fortsatte sitt patrullerande i det strömturbulenta vattnet.
Motor i nästan ingen vind nordväst till Sidney Spit där vi ankrade vid tretiden. Rodde iland och gick en lång promenad i parkområdet. Gick på två små hjortar som vi faktiskt lyckades fota i det magra ljuset. Det är lite kusligt ljus från den av aska/rök skymda solen. Det blir varken varmt eller mer än gryningsljus. Det är lätt at föreställa sig effekterna av de enorma vulkanutbrotten som skall ha orsakat dinosauriernas död och klimatförändring på jorden. En bra påminnelse om hur känslig balansen är. Undrar om han som bestämmer i US har reflekterat över detta?
Tillbaka i Moon blev det middag på sill, potatis och ägg. Vi har faktiskt hittat en välsmakande sillinläggning!
Efter en film var det skönt att krypa till kojs in sval båt.

7 september torsdag Sidney Spit (CAN) – Roche Harbor (US) – Friday Harbor – ankring Friday Harbor 21nm
Absolut spegelblankt och återigen en illröd sol bakom askmolnet när vi vaknade. Alldeles som vi avslutat frukost såg vi Jim och Debs båt från Ladysmith passera mot sydost bakom sandspitten, förmodligen på väg att checka in i US för att vara med på träbåtsfestivalen i Port Townsed kommande helg.
Vi tog upp ankaret, körde runt “spitten” och styrde mot Roche med tummarna knutna för att vi skulle lyckas klarera in i US och få nya sex månaders uppehållstillstånd. Snacka om att man får större förståelse för de stackars invandrare som skall bedömas av nån tjänsteman!
När vi kom fram till Roche var det som vanligt cirkus med båtar som försökte få plats på tullbryggan. Underligt hur hjärnan fungerar. Man kan skälla som tusan på en liten båt som ligger och tar upp massor med plats eftersom utrymmet bakom och framför är för kort för en normalstor båt. När den klagande båten sen kommer till förtöjer dom mitt på den lediga ytan där två båtar kunnat få plats. Händer hela tiden och över allt! Hur som helst, till slut fick även vi en plats alldeles framför Deb och Jim. Jim stod i tullkön tillsammans med Annika medan Björn stod på fördäck och språkade med Deb plus Mark och Pam som var gästande besättning. Efter en stund var Jim klar och dom gick vidare mot träbåtsfestivalen.
Det tog ett bra tag innan Annika fick börja lämna uppgifter. Konstigt är att US tullen måste skriva in allt från början varje gång trots flitigt användande av datorer. I Kanada räcker det med registreringsnummret och vips får dom upp allt på skärmen – där räcker det också att ringa för att får sitt nya licensnummer. Men alltså inte US. Nu skulle vi ju dessutom försöka få sex nya uppehållsmånader för utan det visumet kan vi inte segla söderut. Mycket hänger på vem man möter bakom disken och denna dag var en bra dag. . Tjänstemannen frågade bara var vi kom ifrån (inte hur länge vi varit där!) och Annika svarade sanningsenligt Sidney. Efter ifyllning av ett nytt inresedokument som häftas i passet var vi äntligen klara och lämnade Roche för Friday Harbor där vi behövde handla igen nu när vi äntligen var på gång söderut.
Efter handling och vattenfyllning vid bryggan gick vi till vår vanliga ankringsplats i södra änden av Friday Harbor.
Kvällen avslutades med middag – rotfrukter i ugn och lamm.

8 september fredag Friday Harbor – Port Angeles 34nm
Det blir inte alltid som man planerat. Vi morgonens väderkoll konstaterade vi att det nog var bättre att dela etappen till Neah Bay vid mynningen av Juan de Fuca som vi tänkt ta hela vägen under lördagen. Snabbt beslut då vi ändå var vakna tidigt och strömmen redan vänt till vår fördel. På med kläder och upp med ankaret för att motorera till Port Angeles. Fortfarande ingen vind i sikte så att vänta på seglingsväder går inte.
Kraftig medström och tät dimma på fjärden mellan Lopez och San Juanöarna. Längst i sydost ligger sundet mellan öarna och ut i Juan de Fuca. Fyra knops medström och lyckligtvis lättande dimma. Vi hade varit lite oroliga för att dimma skulle vara ännu tätare ute i det dimberyktade Juan de Fuca. Det blev på intet vis klart, men sikten ökade från knappt hundra meter till några sjömil. Lite duggregn under en halvtimma men för övrigt uppehåll som under eftermiddagen övergick i nästan solsken.
Vi kom fram redan kl 13 och åt en snabb lunch innan vi tillsammans med Livarna dingade in till stranden för en handlingspromenad. Liv har vi inte sett sedan kvällen i Tod Inlet för några veckor sedan och dom låg i Port Angeles sedan igår för att vänta in ett paket som kommer med posten. Paketet kom inte idag heller så dom får vackert ligga kvar till i värsta fall på måndag. Vi gör besöket kort och går vidare med strömmen tidigt i morgon bitti.
Åter i båtarna fikade vi ihop, vilket för en gångs skull innebar dinge över till liv. Det rullar för mycket för att kunna förtöja sida vid sida.
Tillbaka i Moon packade vi färdigt och la dingen på däck för första gången sedan havsseglingarna på Vacouveröns västsida.
Fiskmiddag och en film avslutade dagen.

9 september lördag Port Angeles – Neah Bay 53nm
Uppe före tuppen efter en lite rullig natt. Tog upp ankaret just som solen, genom dis och lätta moln, började ge ledljus. Bra medström men tråkig brant dyning från havet den första timman över lite grunda områden.
Efter den första timman blev sjön nästan platt trots att strömmen (med oss) mot sjön ökade till två knop, ett förhållande som stod sig resten av dagen tills vi fick akterlig vind med byggande sjö sista timman.
Sikten varierade mellan en halv sjömil till nästan två i regn och dimma, så långa tider fick radarn göra tjänst. Lanternorna var på hela sträckan!
Vi kunde vi hålla oss strax söder om trafiksepareringen hela vägen och hade inga problem med de få stora lastbåtar som gick i sundet. Förundrades över en nöjesbåt som gick lite hur som helst under flera timmar inne i mötande trafikseparation. Ingen reaktion från trafikledning eller mötande tankers. Lite underligt efter allt vi hört om hur noga man är med uppföljning av missbruk.
Kom fram till Neah Bay vid tvåtiden just som strömmen var på väg att vända inåt igen. Perfekt tajming och vi tjänade åtta sjömil tack vare strömmen. Verklig sträcka 53 sjömil och avverkad genom vattnet 45 sjömil! Att gå i två knop motström med 5 – 6 knop fart genom vattnet är inte att tänka på, varken tidsmässigt (det hinner bli mörkt) eller rent psykologiskt. Timma efter timma med bara tre knops framfart är inte kul!
Ankrade på lagom djup med rätt bra skydd från havet.
Sjösatte dingen och körde in till land för lite motion och för att undersöka om ryktet om billig diesel stämde. Dieseln kostade drygt 50 cent mindre per gallon än vi sett någon stans i US inklusive Point Roberts som ansågs sälja billig diesel.
Tillbaka i Moon blev det plockmiddag och en film innan vi rätt trötta somnade i en stillaliggande båt.

10 september söndag Neah Bay
Lugn och stilla natt som bara stördes strax innan solen gick upp av sjölejonen inne i marinan. Dom för ett hiskligt liv så vi tycker man skulle få betalt för att ligga inne i marinan. Vi ligger rätt långt bort men hör likafullt sjölejonen tydligt. När vi besökte marinan per fot igår var ljudet öronbedövande! Visst är det kul med djur på nära håll, men det finns avigsidor med orädda djur.
Sol, vindstilla och nästan klart när vi åt frukost i sittbrunnen som var torr tack vare biminin. Resten av Moon var drypande våt efter nattens dagg och dimma.
Ingen telefonkontakt/internet, men via kortvågsradion hade vi mailkontakt med bl a Liv som nu fått sitt paket och kört mot mynningen i går tills strömmen vände. Dom kommer förmodligen hit under eftermiddag.
Ingen vind som förutspåtts och vi ligger kvar och fixar i väntan på måndagsvinden.
Annika gav sig på nedgångsluckorna som skall få epoxyimpregnering på alla slitkanter i ett försök att rädda det tunna fanerskiktet. Luckorna blev som nya för några dagar sedan efter tvätt och försiktig slipning.
Den eftersläpande engelska bloggen skall få lite tid.
Före lunch tog vi upp ankaret och gick in till dieselbryggan för att fylla tankarna. Dvs dagtanken fyllde vi medan vi tog upp ankaret och sen fick huvudtanken 79 gallon. Mot normalbillig diesel sparade vi alltså 40 $ vilket kändes som en trevlig överraskning.
Gick tillbaka ut på ankare, denna gång längre från marinans sjölejon och med marinans pir som ljudvall.
Åt vår salladslunch som precis var uppäten när Liv kom in i bukten och la till mot Moons alla fendrar.
Efter att Stina och Janne haft sin lunch tog vi alla fyra vår dinge in till byn och gick en sväng. Indianmuseet fick ett besök som närmast kändes som vi sponsrade museet med våra 4×5 $ i entréavgift.
Tillbaka i våra båtar blev det dusch för vår del och stuvning av dingen på däck inför morgondagens start på första havsetappen söder ut.
Grillat lamm med wokade grönsaker i Livs sittbrunn under kapellet. Vindstilla och spegelblankt vatten runt båtarna, men med en sol som bara delvis lyckades ta sig genom molntäcket.