Annika & Björn
Moon
www.sailaround.info
Japan till Alaska 1367nm. 5 -15 juni 2016
6 juni Kall och molnfri natt utan måne.
Dygn 1
Vattnet är bara 4 grader och i luften kanske 6 grader under natten.
Sedan starten igår den 5 juni kl 15.00 var fältet av fyra båtar någotsånär samlat till midnatt. Ingen vind – bara motorgång i ett kustnära område med massor av nätmarkörer. Vår radar ser flötena så under natten åkte vi slalom mellan bojarna, nåja vi behövde bara väja för på ett par tre stycken. Men nära var dom ibland.
Tidigt på morgonen hörde vi Shuang Yu kalla på en fiskebåt via VHF-radion och det lät som dom blivit fångade i en trål, eller ett nät. Dom hörde inte oss när vi försökte kontakta dom så vi fortsatte. Shuang Yu var den enda av oss fyra som valde att gå ännu längre ut från land – inte alltid bra uppenbart.
Senare under morgontimmarna fick vi alla information via kortvågsradion att dom var fria men kunde inte använda motorn då dom fått ytterligare ett nät runt propellern. Pam som brukar hoppa i gjorde det nu också och det kunde slutat riktigt illa. 4-gradigt vatten badar man inte i utan bastu först, eller en ordentlig dykardräkt. Det hade hon inte. Upp kom hon men hade inte lyckats få propellern fri så dom seglade rakt in mot kusten där Japans absolut ostligaste hamn ligger i hopp om att få hjälp av kustbevakningen.
Närmast Shuang Yu i klungan av oss övriga tre låg Kea, en fransk katamaran, och då dom hörde hur illa det var erbjöd dom sig att vända några sjömil för att möta. Kea har både dyktub och dräkt ombord.
Dagens annonserade vind nästan uteblev, men det var en väldig fördel vid operation nätklippning.
Vi försöker segla när pustarna räcker men mest bidrar seglen bara lite då motorn får jobba nästan hela tiden.
Vid kvällens radiokontakt med dom andra båtarna kom ett glädjande besked. Fransmannen hade lyckats rensa proppen från nätet och båda var på gång mot nordost.
Avverkat ca 130 nm av 1300 till Attu i strålande solsken alla dygnets ljusa timmar.
Om vädret sätter käpparna i hjulen för Attu så blir det lite längre till nästa möjliga stopp. Attu till Adak är 400 nm och däremellan finns Kiska.
För aktuell position – titta på Positionsloggarna JRSK eller Winlink.
7 juni Kall och molnfri natt utan måne men med tindrande stjärnor.
Dygn 2
Natten blir dessutom kortare för varje dag. Vi färdas åt nordost vilket också betyder att vi nästan varje dag får justera vår lokala båttid för att dagsljuset ska infalla under dagtid.
Rutinerna för dygnetomsegling börjar ta form men två dagar till får vi räkna med för att känna sig någotsånär i rytm och utvilad efter frivakten.
Detta är nog andra gången vi startar i ett läge där vi vet att första dygnen kommer att vara väldigt vindfattiga. Förra gången var när vi seglade över Tasman Sea mellan Tasmanien och Sydön, Nya Zeeland. Den gången blev vindgenomsnittet lite över medel, dvs dom vindfattiga dygnen kompenserades med råge, men vi hann i hamn innan stormen kom. Hoppas kommande lågtryck inte blir lika häftigt som då… Vi kan inte mer än kolla prognoserna och försöka göra det bästa av läget.
Vi har extra hjälp med väderbedömningen från Fredrik, sonen till vännerna som seglar Chess. Fredrik är en riktigt hängiven seglare och dessutom med en just färdig kaptensexamen och jobbar nu på Norska Västlandet.
Kommunikationen med omvärlden inskränker sig till mail via kortvågsradion (SSB/ HF) som bara tillåter små filer och ett begränsat antal minuter per dag så det gäller att välja tider för kontakt när förhållandena är bra. Via HF-radion har vi också två gånger dagligen kontakt med dom andra tre som lämnade Kushiro samma dag.
Det dröjer nog närmare tre veckor till nästa internetuppkoppling.
Under tiden njuter vi av solskenet då det när som helst kan bytas ut mot en envis dimma. Vi läste en blogg som skrevs i dess farvatten förra året och dom såg inte solen många timmar, inte dagar alltså, på hela sommaren.
På vår babordsida ser vi öarna i den Ryska ökedjan söder om Kamchatka på ca 30 sjömils avstånd och som nästan är helt vita av snö, mycket vackert i soluppgången.
Dessvärre lite motström mest hela tiden då den kalla Kamchatkaströmmen trycker ner 3-gradigt vatten på oss. Hanskar, mössa, långkalsonger och så utanpå det vindtätt – då går det hyfsat. Dagtid går det nästan att sitta i bara tröja i solen om inte vinden tar i.
Gott om mat i kylen, vatten och diesel har vi också så det går ingen nöd på oss.
Temperaturen inom båten är dagtid med solens hjälp mer än väl. Nattetid med motorn igång har vi ett lite svalare klimat, men vattenburen värme i alla våra termostatstyrda radiatorer gör att det är helt ok. Statusen för övriga tre i vår “flotta” är “kallare” och väldigt skiftande. Liv, den svenska HallbergRassyn har en luftvärmare. Amerikanska Shuang Yu har en lös fotogenvärmare och får varmt tappvatten vid motorgång. Franska Kea har en Refleks som värmer ett vattenburet system men har problem att få igång cirkulationen – dom har det mycket kallt…
Sophanteringen – allt som går att äta eller är av metall och glas går tillbaka till havet. Vi samlar allt av plast till nästa landkontakt. Antingen bränner soporna på stranden eller och vi kommer till bebyggda trakter då lägger vi skräpet i en soptunna.
Apropå skräp – vi är nu långt från kustfiskarnas nedskräpade vatten och det vi börjar se nu är kelpruskor på uppåt några kvadratmeter plus en och annan liten stock.
Mängden sjöfågel var större igår då vi också såg några sjölejon.
Strålande solsken hela dagen, luftfuktigheten är riktigt låg så det ångar ur munnen fast det är hyfsat varmt.
Tillryggalagda sträcka under Dygn 2 – 125 nm.
8 juni Återigen en kall och stjärnklar natt.
Dygn 3
Framåt skymningen fick vi se en månskära, som snart försvann.
Vid kvällskontakten med övriga båtar framgick det att Stina o Janne på Svenskbåten Liv passerat alldeles nära ett valkadaver. Fåglarna var lyckliga…
I samband med radioandet strulade vår radio på ett konstigt sätt. Vi använder olika frekvenser beroende på vem som ska kontaktas och radions antenn justerar “längden” via en automatjusterare, en tuner. Nu hände det flera gånger på samma frekvens, som vi också använt tidigare, att radion “hängde” sig i sändningsläge utan att det gick att bryta. Efter ett flertal försök på andra frekvenser där allt fungerar som det ska vågade vi gå tillbaka till den strulande frekvensen som efter lite pillande och snabbavstängande – dvs lossa strömkabeln – så går den att använda, oftast…
Nattmörkret ljusas upp av den enorma marelden som lyser som den värsta undervattensbelysning i propellervattnet.
Ingen vind under natten. Ett tag i går kväll vaggades vi av en lite kort dyning men den försvann så i morse var det rena oljeytan så långt ögat nådde, dvs ända till dom snöfläckiga Ryska öarna i väster.
Solen gick upp som en riktig blodapelsin men fick lite konkurrens av lågt liggande dimma som begränsade sikten till under en sjömil. Solen vann och dimman försvann mestadels under hela dagen. Längre österut kunde vi av och till se tjocka dimbankar, men fick ett stråland solsken över ett nästan platt vatten.
Temperaturen i vattnet idag är 2 grader. Då ska man tänka på att vi befinner oss 46 breddgraden som i Europa motsvaras av något söder om Paris. För att inte glömma bort att Björns mamma som bor i Helsingborg badade i Öresund häromveckan på 56 breddgraden. Olika förutsättningar råder på vårt klot.
Hela dagen blev vindfattig och förmodligen delar av torsdagen och för att inte överraskas av dyning i samband med dusch så klarade vi av den detaljen redan under förmiddagen.
Oftast har vi motström och det är orsaken till den låga vattentemperaturen – strömmen kommer från Berings sund.
Idag har vi sett dom första lunnefåglar, närmare bestämt Tufted Puffin. Så söta!
Morgonens positionsrapporter från övriga båtar i “vår” flotta visar på ett tämligen spritt fält. Två av oss har en uttalad önskan att nå till Attu, en kanske till Kiska och en till Dutch Harbor. Ingen vet facit ännu. Sent på torsdag når ett lågtryck båten längst i söder och samma vädersystem når oss under fredagen. Det ser rätt beskedligt ut och ska bli kortvarigt.
Vår strategi att nå norr om fronten är möjlig tack vare Moons stora diesel tank. Vi har nog minst dubbelt så mycket som någon av de andra tre, och med ekonomifart på 5,5 knop genom vattnet, 1400 varv, drar vi ca en halv liter per sjömil, i stort sett lika med de övriga. Vi har mao diesel för hela sträckan tlll Adak och kan köra utan restriktioner medan de övriga får hushålla och segla trots att vinden egentligen inte räcker till. Vi hoppas att vår plan med att gå så fort som möjligt åt nordost fungerar. Men med lågtryck vet man ju aldrig… Skall bli spännande att se vilken av oss fyra båtar som drar vinstlotten.
Såna dagar som denna får vi gjort allt möjligt och en viktig uppgift är att läsa in sig på kommande ankarplatser. Som vanligt räckte tiden innan avgång inte till detaljgranskning, bara hopsamlande av information.
Solen, som sagt, värmer oss idag också vilket gör att vi magasinerar värmen och minnet av hur den ser ut då vi kallt räknar med att den inte kommer att visa sig många dagar i Aleuterna…
Tillryggalagt sträcka 123 nm
Motorgång hela dygnet…
9 juni Dis o dimma hela natten. Nya vädret är här…
Dygn 4
Vi kallar det för en ddd-dag, dimma dis och drissel. Frampå lunchtid såg vi solen svagt genom det tunna täcket av ddd.
Radiokontakten med övriga båtar medförde inget nytt mer än deras positioner och fartyg som passerat. Vi fick två lite för närgångna under natten som krävde radiokontakt och båda väjde snällt. Man förstår att småbåtar kan bli nerkörda! Båda två, stora lastfartyg, hade CPA (closest point of approach) under 100 m när vi tog kontakt och frågade om dom sett oss. Första var det väl lite tveksamt om dom hade sett oss, men det var fortfarande 10 sjömil till närkontakt och larmet på AIS var kanske satt med mindre framförhållning. Den andra hade redan sett oss när vi kontaktade dom. Lite kuriosa är att bägge var samma rederi och dom kom med fem timmars mellanrum med destination Pusan i Sydkorea och den senare Taiwan.
Vinden är fortfarande i vänteläge och nu ser det ut som vi får seglingsbar vind i morgon. Nu motorseglar vi i svag vind som äntligen kommer i sidan och stabiliserar oss. Glädjande nog har den envisa motströmmen bytts till medström långa perioder. En kort stund på morgonen njöt vi av att glida fram utan bullrande motor men det höll inte länge. Innan vi satte igång motorn igen kollade vi intagsfiltret för kylvatten och det behövde rensas från småkrill. Senast vi hade krill i filtret var på väg till Kushiro, sista hamnen i Japan, och den krillen med sina 12mm var nog 5ggr större än dom här miniatyrerna. Det var på inga vis tätt men uppenbart är det kalla havet fullt av smådjur.
När vi ändå var inne på underhåll så kollade vi också över slangklämmor lite här och där. I det här kalla klimatet behöver klämmorna efterdras då slangar krymper mer än vad man tror. Vi hade tidigare lokaliserat ett läckage vid en av avgasslangens anslutning vid akterspegeln och åtgärdat det, men ändå har vi fått in lite vatten i kölsvinet. I dag hittade vi förmodligen boven i dramat. Alltså ytterligare en läcka vid en slangklämma denna gång runt propelleraxelns tätning. Man vill ju inte överdra klämmorna i tropisk miljö.
För övrigt denna dag har vi ägnat oss åt att sova, läsa, lyssna på talböcker, baka bröd och laga mat.
Tillryggalagt sträcka 143 nm
Motorgång nästan hela dygnet…
Just som vi var klara att skicka in denna blogg fick vi ett närgånget besök av en kaskelott.
Den kom upp från djupet inom 20 meter från Moon och låg i ytan för att andas medan vi passerade. Lite väl nära…
10 juni ddd = Dis, dimma o drissel hela natten.
Dygn 5
Bidevind i 7 – 8 m/s relativ vind. Vågorna är moderata beroende på verklig vind bara är 5 – 6 m/s, med andra ord rätt perfekta vind- och vågförhållanden.
Radiokommunikationen är ibland urusel och ibland fantastiskt bra.
I morse var konditionerna otroligt bra så det gick snabbt att ladda ner allehanda väderinformation. Vi har ett litet lågtryck som ska passera oss i morgon och då är det extra angeläget med färsk väderinfo.
Vi saknar dock uppmuntrande tillrop från dig läsare. Ska bli skoj att få ett från dig!
Kvällskontakten igår mellan oss fyra båtar gav inga alarmerande nyheter, inte heller något glädjande då vi alla förbereder oss inför lite tuffare segling de närmaste dygnet.
Segling hela dygnet? Jo, faktiskt vi stängde av motorn några minuter in på detta femte dygn. Snacka om skönt. Vindrodet sköter styrningen med bravur så länge vinden överstiger 3-4 m/s, och det gjorde den hela natten. Autopiloten får alltså vila och det är bra både för elkonsumtionen och radiokontakterna. Det har visat sig att kortvågsradion gör att autopilotens roderindikator får ett spel och går alltså inte att ha på samtidigt med kortvågssändning. Vid motorgång kan inte vindstyrningen användas på grund av att propellerströmmens påverkan på paddeln överrider vindflöjeln och det gör att en av oss (läs Björn) måste styra för hand under radioandet, som ibland kan ta mer än en timma när konditionerna är dåliga.
För oss betyder motorgång inte att värmen är avslagen men förutsätter att Whispergeneratorn fungerar, och det gör den nu. Full värme och elproduktion hela tiden gör att brödbak och matlagning går som en dans. Radar och nav-PC kan också obehindrat vara på, skönt när dimman ligger tät runt Moon.
Morgonens radiokontakt hade lite tråkig information att förmedla. Svenska Liv’s luftvärmare vill inte starta så nu har dom endast en fotogenlampa som visserligen bidrar till att jaga ut den råa luften, men ändå. Franska katamaranen hade under natten seglat på något som gjort en skada i ena skrovet. Om vi nu uppfattade rätt har dom en 20cm lång repa/rispa genom det tunna ytterskiktet. Skroven är av sandwichtyp med skum mellan tunna glasfiberlaminat. (Inte som på Moon med 32 mm red ceder mellan tjocka glasfiber skikt). Just där repan är har dom dess bättre en förstärkning så någon fara för båten är det inte. Förmodligen seglade dom på en stock och dom forsätter seglingen och klagar mera över bristen på fungerande värmare.
Tre av oss fyra båtar har valt att gå så direkt på mål som möjligt medan den fjärde siktar på att gå söder om lågtrycket vilket gör att dom kommer att tillbringa många fler dagar, kanske en vecka, till sjöss än vi andra. Man kan lättast diskutera vilket som är bäst efteråt med facit i hand men faktum kvarstår att ju fler dagar på stora vida havet ju fler väderskiften utsätter man sig för.
Tillryggalagt sträcka dygn 5 = 136 nm.
Från Kushiro till Attu – teoretiskt 1300 nm kortaste vägen och vi har nu avverkat 657 nm.
Segling hela dygnet!
11 juni dd = Dis och dimma hela natten, inte så mycket drissel.
Dygn 6
Dagtid ingen nederbörd och sikt mer än tre sjömil.
Vi tuggar på så högt som möjligt med tanke på fart och bekvämlighet.
Stundtals under natten blev vindriktningen och dyningen inte riktigt överens vilket betyder en ganska hoppig framfart. Frampå förmiddagen stabiliserades förhållandena i samband med att vinden sakta börjat vrida mot ost och vi följer med.
Förmodligen styr vi mer norrut i ett och ett dygn till innan det är dags att slå.
Vindstyrkan har varierat mellan 7-10 m/s relativ vind och då går Moon riktigt bra fart trots att vi seglar med max revad stor för att slippa däcksjobb. Vi har sedan tidigare märkt att Moon gör väldigt bra ifrån sig med ett litet storsegel när vinden är för om tvärs, vilket gör att det är enkelt att justera yta med hjälp av yankee och kutter.
Dessutom är det helt nödvändigt med en liten stor när vinden falnar och motorn behöver hjälpa till, annars flappar/rycker infästningar och segel sönder.
Kvällskontaken via radion visade att Liv och Moon går tämligen lika med fördel Moon. Vi är trettio sjömil ifrån varandra så vind och ström varierar en hel del, varför jämförelsen är inte bara beroende på “båtfart”. Katamaranen Kea går förstås fortast när vindriktningen är den rätta för dom.
Shuang Yu som ligger längst i söder hade 15 m/s och seglade nu rakt norrut i den tilltagande dyningen. Under natten hade vi bara en fraktbåt i närheten.
Liv hade ännu inte lyckats at få igång sin värmare, det börjar luta åt att själva dieselmatarpumpen gett upp.
Positionsuppdateringen på radiomorgonen visade att Kea nu ligger längst i norr med Moon 30 sjömil söderom och Liv ytterligare 30 i söder och att vi alla hade bra seglingsförhållanden. Shuang Yu hade tappat vinden och låg nästan stilla i den 4m höga dyningen. Stilla o stilla…
Den nya vindprognosen visar att vi tre i norr inte kommer att få mer vind utan att den successivt avtar och vrider till i morgon och sen kommer ett nytt lågtryck från öster och ställer till det för oss… Med lite tur är vi framme på Attu på fredag/lördag nästa vecka.
Under förmiddagen började vår Whisper som står för värme och laddning att strula. Den hade då gått i ett och ett halvt dygn utan knot men nu envisas den med att stänga av sig när den nått sin interna maxtemperatur. Det betyder att vi får leva lite sparsammare vad gäller värme och elförbrukning då vi seglar. Vid motorgång har vi alla bekvämligheter i full verksamhet.
Förmodligen är bristen på kvävgas i sterling motorn den största boven i dramat och det hoppas vi kan åtgärda i Dutch Harbor då gasen är samma som används vid bland annat svetsning. Innan vi lämnade Kushiro var det på vippen att vi kunde fylla vår tomma flaska, men så blev det inte…
Nu har vi alltså sällat oss till båtarna med värmebrist och vi tröstar oss med att vi kan köra motorn för värme och el även under segling. Dom andra får visserligen el och varmvatten vid motorkörning men ingen värme.
Den vridande vinden har nu fört oss närmare den tunga trafikens motorväg och möter respektive blir omkörda men nån timmas mellanrum. En kallade vi upp på radion vid lunchtid 10 sjömil före “kontakt” för att försäkra oss om att dom sett oss och bra var det för det hade dom inte. Dom passerade akter om oss på en skärande kurs som bara skilde några grader mot vår. Vi är övertygade om att deras AIS larmsystem hade “sett” oss långt innan dom kört på oss, men vem vill sitta och vänta på det när man enkelt kan ropa upp båtar som har CPA mindre än en sjömil.
Tillryggalagt sträcka 148 nm.
Segling hela dygnet!
12 juni DDd = Dis och dimma hela natten, igen nederbörd.
Dygn 7
Dagtid ingen nederbörd och sikt på mer än tre sjömil. Samma som igår alltså och lika kallt. Vinden avtog successivt under kvällen.
Kvällskontakten med dom andra gav inget nyheter. Vi tre i norr seglar och motorseglar på efter en tämligen gemensam strategi medan Shuang Yu i söder fått “helt fel” väder. Dom hade gått norrut ytterligare en bit och närmade sig den position där vi var för tre dygn sedan! Dom lät glada och positiva ändå.
Vid 22-tiden i går kväll försvann vinden och motorn fick ta vid. Det positiva är att vi då fick värme i våra element igen. Vinden ska enligt prognosen vara svag i två dygn framåt för att sen ta i igen när ett nytt lågtryck kommer, som fortfarande ser beskedligt ut.
Vid kontroll av filtret till motorns kylvattenintag såg vi genom glaslocket en liten squid om ca 6 cm. Den hindrar inte vattenflödet så rensning av filtret kan vänta.
Under natten hade vi ett möte med ett stort fraktfartyg med CPA mindre än 100 m, som vi efter flera försök att förklara läget för lyckades trots knapphändig engelska på tankern få dom att ändra kurs 10 grader och passera oss med god marginal, två sjömil, som under natt och dimma är den marginal vi vill ha.
Vi ser i allmänhet fartygens AIS sändare på 30 sjömil så det är väldigt många fler som trafikerar den här rutten som passerar oss med massor av sjömils marginal.
Morgonens radiokontakt med vårt “Alaska nät” redovisade förhållandet mellan våra positioner för oss tre i norr i stort sett lika som i går kväll, delvis pga att Kéa hade gått för motor och därmed tappat istället för som “vanligt” dra ifrån. Tråkigare var att Shuang Yu nu var på väg söderut igen och höll på med felsökning på sin nya autopilot. Utan en fungerande elektrisk självstyrning såg dom som enda alternativ att vända tillbaka till Hokkaido i Japan. Visserligen har dom en vindstyrning men den går ju inte att använda under motorgång. Verkligen tråkigt om dom inte hittar felet och känner sig tvingade att vända.
Mitt under radiopratet ropar Björn, det är han som får handstyra då motor och radion är igång, att han såg en stor val bara 50m från Moon. Senare identifierad som antingen en Sei- eller Fin Whale. Stora är dom båda och svårt att identifiera under ett kort möte. En och annan stormfågel och albatross är för övrigt det enda vi ser – när inte dimman ligger tjock…
Under förmiddagen startade vi vattentillverkning. Vår vattenmakare har varit konserverad sedan vi lämnade Japan per flyg i november och vi har dragit på uppstarten tills vi dels har bra vatten runt om oss och att vi behöver vattnet. Vi har fortfarande massor kvar i stora tanken men den senaste fyllningen i Japan gav inte gott vatten. Nu med vatten runt hela horisonten var det alltså dags och efter bara en tre kvarts genomsköljning kunde vi starta fyllningen av den lilla tanken som blev tom i förrgår. Extra praktiskt är det att i motorns vattenintagsfilter kunna kontrollera hur mycket krill det är i vattnet runt om oss. Dom sätter garanterat igen förfiltret till vattenmakaren.
Det börjar se ut som ankomst Attu på torsdag den 16:e set ur vår Japanska tidräkning. Vi ska snart passera datumlinjen vilket innebär att vi hastigt vinner en dag.
Tillryggalagt sträcka 135 nm. Hittills på väg 833 nm.
Motorgång 18 av 24 timmar.
13 juni Månen lyste upp förnatten en liten stund innan moln och dimma kom tillbaka.
Dygn 8
Dimman lättade på efternatten och i tidig gryning färgades horisonten röd. Men det blev inte mycket till solsken före lunch, men sen kom hör och häpna solen fram på en himmel som bara var delvis täckt av moln under några timmar. Väldigt skönt efter flera dagar med dis och dimma. Från morgontimmarna har vinden vridit över ost till nordost varför vi inte längre kan använda försegel utan motorerar med enbart revad stor mot 2-3m/s. Högtrycket ger NO vind fram till tisdag lunch då lågtrycket gör sig gällande och vinden skall öka och vrida mer mot norr och sedan på onsdag em bli nord väst.
Radiokollen under kvällen var positiv, dvs Shuang Yu fortsätter österut efter att ha fått igång sin autopilot. Dom har sikte på Dutch Harbor och frågan är om vi inte kommer att angöra DH före dom trots dagsegling mellan Aleutöarna fram till DH. Övriga rapporter visade på svaga vindar för alla tre i norra fältet. Vi alla motorseglar med kurs mot nordost lite norr om Attu för att bättre ta hand om vinden senare när lågtrycket ska passera. Natten lunkade på och vi lider ingen brist på vare sig värme eller underhållning. Med radar och AIS-bevakning på hela tiden tillåter vi oss att sitta nere där vi ser båda instrumenten. Ute ser man inget i mörker och dimma!
Morgonkontakten hade ett tråkigt meddelande och det var att franska katamaranen kört in i ett nät som fastnat på den ena propellern. Dom har dykartuber och hade eller skulle dyka för att skära loss, det är ibland svårt att höra alla detaljer över radion. Problemet är att det är väldigt kallt så trots dräkt kan man inte vara nere länge. Vi erbjöd oss att bistå på plats med varm dusch men dom har eget varmvatten, dock nästan ingen värme inne i båten. Det var bara 20 sjömil mellan oss, men dom avböjde och tackade för erbjudandet.
Vi hade hela natten och morgonen sett ryska fiskebåtar i området norr om oss på AIS:en och det var i det området katamaranen “fiskade” upp ett nät.
I samband med uppgraderingen/reparationen av Moon investerade vi i en hel uppsättning nya instrument och däribland en 3G radar. Det fanns 4G att köpa men mycket dyrare och enda försäljningsargumentet var att den ser längre. Dessutom fungerade inte 4G, då vi köpte, tillsammans med pekskärmar som vår plotter har.
Radarn i Lindisfarne var av den gamla sorten som inte ser särskilt bra på vare sig nära eller långt håll men vi hade vid flera tillfällen god nytta av den i samband med ankomst till ankringsplats i mörker. Det gjorde att vi prioriterade närsikt och då dög 3G-varianten bra. Broadband radarteknik som bygger på en utsänd VHF signal gör att både 3G och 4G drar väldigt lite ström, och till skillnad mot den gamla tekniken med magnetron som kräver uppvärmning före start går 3-4G igång i stort sett direkt.
Nu har vi hunnit testa radarn med olika inställningar och hittat ett läge som verkar fungera fantastiskt bra. Vi sätter räckvidden till 2 sjömil och lägger en cirkulär alarmzon på mellan 1-1,25 sjömil, och låter den bara larma när något är på väg in i zonen. Innan vi kom fram till den mycket begränsade zonen larmade den för både fåglar och vågor som beroende av sjögången är olika störande. Nu ser vi nätflaggor/bojar och större objekt, men fortfarande finns inget bra varningssystem för sånt som ligger alldeles i vattenytan, såsom valar, drivande tång eller nät resp skräp.
I kombination med AIS bevakning som lätt plockar upp signaler på mer än 20 sjömil åt alla håll känns kombinationen riktigt bra.
Vakten har alltså mest till uppgift att bevaka skärmarna och ropa upp fartyg som enligt AIS:en verkar passera närmare än en sjömil. I mörker och dimma “ser” vi mycket bättre med denna metod än att försöka blänga ut i det grå.
Tillryggalagt sträcka 128 nm. Hittills på väg 961 nm.
Motorgång 24 av 24 timmar.
14 juni Disigt och varmare i vattnet. Hela 6-7 grader…
Dygn 9
Sedan i går kväll har vinden från lågtrycket börjat påverka sjön och den kommer dessvärre rakt framifrån. Vindstyrkan under natten var inget att hurra för och alla rekommendationer pekade på fortsatt kurs mot nordost. Så det gjorde vi med mullrande motors hjälp.
Under radiokontakten under kvällen hörde vi båten Shuang Yu längst i söder men dom hörde inte oss. Senare skrev vi ett mail för att tala om att vi hörde dom och att allt var bra för oss tre i norr. Övrig information handlade mest om franska katamaranens försök att få bort alla nätrester som kilar in sig mellan propeller och segelbåtdrevets hus. Risk finns alltid att nätet fördärvar axelpackingen med följd att det läcker in vatten i oljan runt kuggdreven. Inte bra. Dom hoppades att det var tillräckligt rensat, då vattentemperaturen inte inbjuder till någon längre dyktid.
Liv som ligger lite söder om oss hade mer vind men den gjorde också att dom tvingades lite väl mycket åt sydost, men det är bara att gilla läget.
Under natten såg vi bara ett fartyg inom vår närzon och det är skönt.
Vid morgonradion hade vi återigen kontakt med alla båtar och Shuang Yu går konsekvent väldigt långsamt. Franska båten hade motorseglat under större delen av natten och Liv mestadels seglat. Vi och franska Kea ligger längst i norr och har mindre vind. Framåt kvällen räknar vi med både vindvridning och ökning. Det ska bli skönt att stänga av motorn…
Sedan några dagar har vi letat efter en liten dieselläcka och igår hittade vi en, förhoppningsvis är det bara en…
Från stora dieseltanken pumpas automatiskt diesel till dagtanken, men senaste fyllningarna har vi kört igång manuellt då vi blivit tveksamma till automatiken. Manuellt påslag av pumpen är ingen stor “belastning” då tanken rymmer diesel för drygt två dygns kontinuerlig motorkörning.
I samband med en annan kontroll som betydde att böja sig ner och nästan under dagtanken fick Annika diesel i håret, jo så mycket att hårtvätt blev nödvändig.
Med ficklampans hjälp och några papperstussar kan vi nu konstatera att runt nedre nivåmätaren var ytan fuktig av diesel. Kan vara ett samband med att automatiken inte verkar fungera längre. Mer felsökning får vänta till vi ligger ankrade.
Vi kan mata motorn direkt från stora tanken om det kniper.
Det andra lilla läckaget av saltvatten verkar ha stoppats genom åtdragningen av slangklämmor runt propelleraxeltätningen för någon dag sedan.
För övrigt använder vi vaken tid till att skriva, organisera gamla dokument och titta på film (i surfplattan, en åt gången…).
Hela dygnet har vi nu långsamt lurvat med motorstöd då vind och vågor inte överensstämmer riktigt. Prognosens utlovade 10 m/s har inte dykt upp ännu.
Vi har mindre än 200 nm kvar.
Tillryggalagt sträcka 99 nm. Hittills på väg 1060 nm.
Motorgång nästan 24 av 24 timmar.
14 juni Disigt ingen måne eller sol och drissel då och då.
Dygn 10
Vinden kom och stämde i styrka med prognosen men vindvridningen lät vänta på sig.
Kvällskontakten via radio placerade oss längst i norr med Kea knappt 30 nm i ssv och Liv knappt 90 nm också i ssv. Shuang Yu går mycket sakta mot mål och hade till och med drivit bakåt stundtals då dom konsekvent spar diesel.
Nattpasset blev inte roligt då dyningen kommer från dit vi ska vilket gör att vi inte riktigt kunde styra mot mål på förnatten. Dessutom en kort sjö som stoppade båten hela tiden vilket betydde att vi motorstöttade ända tills vinden tog över farten. Dvs när båten seglar fortare än vad propellern driver på. Dessutom blir vi av med värmekällan då vi stänger av motorn vilket gjorde att framåt morgonen hade runt 15 grader inomhus. Seglingen gick fort men blev tämligen blöt med brytande sjöar då och då.
Just före morgonradion såg vi Kea’s AIS information dyka upp och fortfarande under eftermiddagen ligger vi inom 5 sjömils räckvidd.
Liv hade under natten hoppat sig fram i vågbergen med god fart och tagit in drygt 40 sjömil på oss. Vi har sedan igår eftermiddag medvetet gått långsamt för att inte angöra Attu i mörker. Det ser ut som vi alla tre angör under morgontimmarna i morgon.
Under natten och morgonen har vi passerat två gränslinjer, först territorialgränsen mellan Ryssland och USA och några timmar senare datumgränsen.
Det här med datumgränsen gör det besvärligt att tänka på vilken tid och datum vi egentligen har och ska redovisa. Fram till datumgränsen hade vi följt tidjustering enligt Asien och hade från Japans UTC +9 timmar justerat till +11 timmar.
Hastigt och lustigt hamnade vi i zonen -12 timmar i samband med korsningen av datumlinjen.
UTC – Universal Time Coordinate, samma som gamla benämningen GMT, alltså vårt klots alla orters tid dvs vad klockan är i förhållande till UTC anges för dom flesta orter ett heltimmes plus eller ett minusvärde. Det finns ett fåtal som har halvtimmes och tom tiden angiven med ett 15 minuters värde till UTC.
För oss betyder detta att vi får återuppliva tisdagen den 14 juni då vi går från +11 till -12. Alltså är detta dag 10 på vår segling och återigen den 14 juni och det är tisdag lokal tid.
Sist vi passerade datumgränsen per egen båt var på väg till Alaska från Nya Zeeland 2011, och gången innan var på väg västerut i söderhavet 2008.
Det blir lite rörigt att trycka in två dygn i kalendern men problemet går snart över.
Helt klart är att vi i morgongryningen kommer fram till Attu där vi trodde vi skulle kunna ankra ensamma i en vik, men vi kommer alla tre att njuta av stillheten på ankarplatsen redan före lunch i morgon onsdag den 15 juni lokal tid.
Som extra krydda på moset ska vi snart också passera gränsen mellan 180 grader E till 180 grader W. Det blir lite för mycket för våra trötta hjärnor men i kort innebär det att longituden som hittills från Japan har vuxit byter till att minska i värde och det känns lite baklänges. Men vi vänjer oss snart. Så länge solen går upp i öster är vi nog på rätt plats… Hoppas vi inte rört ihop det nu…
För alla som seglar i utökade skandinaviska vatten vet ju hur det är att passera mellan ostlig och västlig longitud.
Tillbaka till vår näromgivning.
Vinden har nu under sen eftermiddag lagt sig något liksom vågorna och vi har kört igång motorn för att få upp värmen igen.
Tillryggalagd sträcka 127 nm. Hittills på väg 1187 nm.
Segling under hälften av senaste dygnet.
15 juni Framme på Attu och vi har samma väder som igår…
Dygn 11
Vid kvällskontakten via radio stod det klart att vi tre i norr kommer att angöra Attu samtidigt. Vi beslöt att inte ha någon morgonradio då vi tre förmodligen skulle vara mitt uppe i ankringsbestyr vid den tiden.
Och mycket riktigt, dom sista 70 sjömilen har vi sett varandras AIS signal. Det finns inte så många ankringsplatser att välja på så målet var rätt självklart.
Under dom sista 20 sjömilen fick vi glimtar av delvis snötäckta sluttningar medan solen gjorde några tappra försök att fördriva dom lågt hängande molnen. Då och då försvann även båtarna bakom oss i en lätt ytdimma.
Klockan hann bli 10 på förmiddagen när vi stängde av motorn efter att ha dragit fast ankaret. Strax efter låg Kea och Liv på plats.
Vi valde en rymlig vik för att alla skulle få plats i närheten då vi inbjudit dom två besättningarna på en sundowner i Moon till kvällen. På vägen in såg Kea att två små fordon i närheten av några baracker faktiskt rörde på sig. Vi visste att det kunde vara bemannat och så är det tydligen.
Vi pumpade och sjösatte dingen och Annika rodde runt till dom båda bara för nöjets skull. Alla var i behov av en tupplur så vi beslöt att spara landpromenaden till senare.
Lågtrycket som borde flyttat sig verkar ha parkerat då barometern fastnat på 1006 mb i många timmar så något uppsprickande molntäcke är nog inget att hoppas på. Frampå eftermiddagen började det drissla, ja nästan regna.
Ett långt tag kunde vi se fyra människor stående vid sidan av ett fordon stirrande uppåt fjällsidan. Ingen verkar bry sig om oss, men dom kan inte ha undgått att se oss. Vi får se i morgon vid landpromenaden hur dom har det.
Behöver vi beskriva att trots dis och duggregn är väldigt vackert med snödrivor ända nere vid fjällsidornas fot. I övrigt väldigt grönt men inte ett enda träd. Det kommer att dröja ända till Kodiak innan vi får se skog.
Efter någon dags vila och beroende på vädret drar vi snart vidare österut. Det är lite för glest mellan öarna för att kunna daghoppa så en det blir en eller flera över natt seglingar får vi se. Det hänger på vindarna.
Lite fakta från turen Japan till Attu, Alaska:
Tid – 10 dygn plus 16 timmar
Teoretisk kortaste väg – 1300 nm (storcirkel)
Vår väg – 1367 nm (över grund, oräknat med- och motström)
Vår väg genom vattnet – förmodligen närmare 1500 nm
Summa summarum ger detta en snittfart av 5,33 knop.
En viss reservation för siffran Vår väg – den känns för kort i förhållande till storcirkelrutten. Kanske hittar vi några sjömil till när vi återhämtat oss…
Annika & Björn
Moon
www.sailaround.info
Japan till Alaska 2016