20-08-16 Ljusterö
10 augusti måndag Svartsundet – Slada Hamn vid Örskär 53 sjömil
Sol och svag nordvästvind när vi vaknade efter en lugn natt. Frukost och iväg tidigt för att eventuellt komma ända till Öregrund.
Azelia lossade förtöjningarna från Moon och gled iväg medan vi ägnade oss åt att få ren kättingen från nattens dy. Nya spolmunstycket, ett billigare kombimunstycke, är rena skämtet! Det sk högtrycksläget tar bara bort leran på en sida av kättingen! Det får bli ett riktigt munstycke i nästa ”järnaffär”.
Till slut var kättingen ren och stuvad i boxen så vi kunde lämna viken. Hissade storen utanför vår skyddade ankarvik. Rullade sen ut förseglen för seglingen sydost mot Storjungfrun. Vi valde att gå öster om det stora grundflaket utanför Storjungfrun för att få en bättre länsvinkel ner över Gävlebukten. Trots lugn natt med spegelblankt vatten på ankringsplatsen var vågorna branta och inte i linje med vindvinkeln.
Mycket bråkig sjö som krävde centerbord för att vi inte skulle rulla för snabbt med backvind i seglen som följd.
När vi föll av mot Öregrund utanför Storjungfrun var det dags att spira seglen, en spirning vi behöll i fem timmar. Den utlovade vindvridningen mot nordost kom först sent på eftermiddag. Vid det laget hade vi gett upp hoppet om att komma ända fram till Öregrund. SXKs bojar innanför fyren Björn såg möjliga ut, men på håll såg vi att en boj var upptagen och att ankra på den steniga bottnen kändes fel i ett så utsatt läge. Fortsatte några sjömil och kom via en kort led in till en vik med en SXK boj där det fanns gott om svingutrymme för ankring. Vi är lite tunga för bojarna, särskilt som vi nu i så fall är två större båtar på en. Bättre då med två på Moons ankare!
Strax efter klockan sex och femtiotre sjömil hade vi gott grepp i botten i Slada Hamn. Azelia låg lite efter Moon, men kom lagom när vi var klara med ankringsbestyren och förtöjde vid Moons sida. Dagens vedermödor diskuterades i Azelias sittbrunn tillsammans med nypoppade popkorn och diverse flytande tilltugg.
Middag i respektive båt innan vi tidigt stöp i säng efter vind och sol under en lång dag.
11 augusti tisdag Slada Hamn – Öregrund – Varvsviken 18 + 2 sjömil
Lite rassel från kättingen bland stenar på botten väckte oss några gånger under natten, men i övrigt en stilla natt med spegelblankt vatten kring båtarna. Vinden kom tillbaka nån gång vid fyratiden och efter tidig frukost jagade vi några tusen små insekter som svirrade runt i sittbrunnen. När vi var av med flertalet hade vi lagom frisk bris från nordost, en bris som tog oss med god fart genom den steniga skärgården till Öregrund. Vi blev nästan straffade för vårt vägval när vinden, helt enligt prognosen, vred mot ost. Men vi lyckades pina höjd och hålla fart ända in i mål. Kanonsegling på tre timmar som kompensation för gårdagens lite tjatigt långsamma segling över en rullig Gävlebukt.
Förtöjde i Öregrunds gästhamn för proviantering hos diverse näringsidkare innan vi efter dusch och vattenpåfyllning halv tre springade oss ut mot en frisk bris som blåste oss in mot bryggan. Körde två sjömil mot söder till Varvsviken för ankring och middag med Azelia. Öregrund villa ha fem hundra för över 45 fot för en natt eller femtio för dagförtöjning. Lättförtjänta pengar och dessutom en underbar solnedgång vid ankringsplatsen. Lök på laxen var att man inte ligger bra i hamnen då dyning från all nordlig vind når in plus svall från förbipasserande gör hamnbassängen orolig. Väl på plats i ankarviken rodde Annika, Marianne och Lars iland för att leta blåbär, men dom var svårfunna.
Annika hoppade av i Moon medan Azelias besättning rodde vidare för att utforska omgivningen.
Tillbaka lagade Lars till en Hawaiiansk specialitet, Poké bowl, med gravad/marinerad lax som huvudingrediens. Mycket gott var bara förnamnet.
12 augusti onsdag Varvsviken – Alnön 4 sjömil 4,5 km promenad
Lugn och ganska sval natt. Efter frukost lämnade Azelia för att vi skulle kunna ta upp ankaret.
Lite okoncentration när vi vindstilla sakta gled ”omkring” på ankarplatsen medan kättingen rengjordes och Annika plockade in fendrar. Plötsligt när det var dags att lägga i växeln bumpade det till, knappt så det på fördäck gick att märka skillnad mot växeliläggning. Men har man lång kölplanka så är det inte så lätt att komma loss. Ekolodet visade 1,8 m bara nån meter framför den djupaste delen av den långa kölen som sticker lite drygt 1,5 m – så det var en väldigt lokal liten knöl. Efter lite fram och back med fullt roder vred vi loss Moon bakåt och kom iväg på dagens långa etapp på fyra sjömil.
Alnön låg halvvägs ut mot havet och ankarviken skyddad för de förutspådda sydvindarna under dag och kväll. Det som kanske lockade än mer var ett naturreservat med bra vandring.
Vi körde motor för batteriladdning medan Azelia seglade bidevind en sjömil framför oss. Under färden kollade vi om vi hade hittat grundet inom vår ankrings cirkel. Det visade sig att vi drivit en bit utanför den avsökta cirkeln, slarvigt men skönt att vi inte missat grundet vid ankringskollen.
Azelia la sig på SXK-bojen och vi ankrade strax bredvid efter en extra noggrann avsökning av botten inom ankringscirkeln!
Dingen hade vi på släp efter gårdagens strandtur. Nu rodde vi över och hämtade Marianne och Lars för promenad över Alnön. Bra stig tvärs över ön, men sen ville vi förstås inte gå samma väg tillbaka. Vi åt vår matsäck sittande på berget med utsikt över vattnet söder om ön, uppvaktade av en havsörn som cirklade lågt över oss. När vi sett och ätit oss mätta gick vi genom skogen tillbaka. Hittade stora blåbär och en flock med kor och tjurkalvar. Blev bara lite angripna av mygg. Myggmedel gjorde kanske lite nytta.
Rodde sen ut till båtarna där det blev eftermiddagspyssel i värmen. Lite båtfix och bad i den tryckande värmen. Havsörnen följde oss tydligen för efter en stund kom den över båtarna och satte sig i högsta tallen i viken. Vi hörde en i öster som ”vår” örn besvarade, samtidigt kretsade en tredje örn knappt hundra meter från oss. Fantastiskt att en rovfågel som nästan dött ut nu har återhämtat sig så bra. Vi ser inte havsörn varje dag, men inte långt ifrån!
Till kvällen var det tänkt gemensam grillning i land, men vädret bestämde sig för att bjuda på ett försiktigt svalkande regn. Innan regnet kom hann vi ro över till Azelia för en sundowner och lite snack. Tillbaka i Moon tog vi upp dingen som regnskydd över förpiksluckan, extra viktigt med vädringsmöjligheter när termometern visar över tjugofem nere i båten.
Stor salladsmiddag medan dropparna började falla.
13 augusti torsdag Alnön – Gåssten – Lidö 8 + 37 sjömil
Lugn och stilla natt efter kvällens regn med lite blåst. Vaknade till en gråmulen tyst morgon. Efter frukost tog vi upp ankaret och kom iväg halv nio efter att ha svängt runt Azelia på SXK-bojen. Dom har inte som vi obegränsat med tid och kommer från och med nu segla fortare mot Råå än vi planerar, varför det var på sin plats med ett ”på återseende”.
Upp med seglen men motorn fick vara på tills vi fann vind. Nu blev det inte riktigt så…
Vinden falnade istället och vi fick rulla in förseglen. Bestämde oss för att avvakta över lunch, varför vi tog ner storen och tog bojen i sista viken före ”havet” på lilla ön Gåssten. Kaffe, lunch och lite båtfix hann vi med innan vinden började dra från nordost, perfekt för slör-halvvind utefter Väddö.
Strax före ett gav vi oss ut på ett nästan helt platt hav. Full stor och utspirad yankee med kuttern
bakom utbommad stor gav oss drygt fem knop i den svaga vinden tack vare nästan en halv knop medström. Spirade segel trots 120 graders vind för att kunna ”spänna upp” våra hårdvindsseglen i den svaga vinden. Tack vare obefintlig sjögång fyllde seglen hela tiden och vi fick en lugn, om än lite tålamodsprövande, segling mot Arholma.
Enda vågstörningen var Ålandsfärjan som passerade två kabellängder framför oss på väg in till Grisslehalmn. På grund av spirningen kunde vi inte riktigt hålla upp mot leden förbi Arholma utan fick ta ner spirbommen en knapp sjömil norr om inomskärsleden och segla halvvind i en vind som nu vred mer på ost. Inne i leden blev det nästan vindstilla, varför vi rullade och körde motor dom sista sjömilen till Lidö där Azelia väntade med tänd grill. Ankrade klockan sex längst in i viken, innanför två båtar för att inte ha någon i lovart om den utlovade sydvind kom på efternatten.
Rodde iland för mat och prat på klipporna till mörkret föll.
14 augusti fredag Lidö – Vätö 6 sjömil 3,5 km promenad
Lugn natt men regn från efternatten fram till frukost då det sakta ljusnade. Långsam start på grund av vädret plus att vi inte hade långt att köra idag. Promenad med Marianne och Lars på Lidös vägar eftersom stigarna över ängar och i skog var blöta efter nattens regn. Korna som vi gick ibland när vi var här i juni hade begåvats med en tjur, varför vi undvek att gå genom beteshagarna. Tjuren lät som om han inte skulle samtycka om vi försökte. Det gäller att välja de lätta striderna!
Tillbaka i Österhamn rodde vi tillbaka till Azelia för att lämnade av Marianne och Lars. Tog återigen farväl för obestämd tid, innan vi rodde ut till Moon på svaj i viken. Åt en salladslunch innan vi tog upp ankaret och gav oss av mot Vätö längs viken in mot Norrtälje. På Vätöudden vid Håknäs har Annikas kusin Henrik ett sommarhus och här ankrade vi i viken väster om udden klockan två. Under ankringen fick vi sällskap av två fiskgjusar som spanade av viken.
Hängde sen motorn på dingen och körde in till bryggan där Henrik och Cicki tog emot. Eftermiddagen upptogs av husesyn och båtsyn. Vi lånade deras bil och körde en snabbis till affären för lite komplettering samt grädde till kvällens jordgubbar. Före middag spelade vi boule, killarna vann!
Till middag som serverades på verandan i den ljumma kvällen kom Cickis bror med familj och pappa. Vi var inalles tio personer med hemmavarande dotter Jenny.
Solnedgången över Moon blev en fin fond i väster under middagen som avslutades när mörkret föll och Moon lyste upp viken med sitt ankarljus i masttoppen.
15 augusti lördag Vätö – Klinkorna, syd Söderarm 15 sjömil + 3 sjömil med dinge ToR Söderarm
Väldigt stilla natt som avslutades med en varm sol redan före sju när vi vaknade. Frukost i lugn takt medan flera av gårdagens middagsdeltagare tog upp nät runt Moon. Dom påstod att sälen ätit upp fisken och snott ett nät! Hur som helst så blev det några braxar som sälen ratat.
När fiskafänget ebbat ut tog vi upp ankaret och körde öster ut mot ytterskärgården. Efter en timma började en lagom sydvind dra, varpå vi stängde motorn och rullade ut förseglen. Nästan ingen vind, men vi gjorde ändå fyra-fem knop mot mål tack vare fördelaktig vindvinkel. Vi hade ingen brådska så vi kopplade av och gled vidare i en tyst och stilla värld, endast avbruten av motorbåtar som körde om. Och faktiskt ett störande frasande från dingen som vi drog. Vi är bara ovana då den oftast ligger på däck.
Ju längre ut mot ytterskärgården vi kom, desto färre motorbåtar. När vi passerade farleden mot Åland och Finland fick vi falla av och ge plats för en Tallinfärja som susade förbi i 19 knop.
Halv ett var vi framme vid vår ”hamnbalja”. Vi var spända på hur många båtar som redan ockuperat. Men till vår förvåning var det helt öde, trots lördag, sol och nästan platt vatten ända till Finland.
Lite fundersamma var vi över ankarbotten här längst ut i havsbandet. Bara stenskravel längs stränderna och inget naturligt sediment från land och floder. Men till vår förvåning var det gott fäste på åtta meters vatten (i blålera visade det sig vid upptagning).
Lunch och sen lite avslappningsövningar innan vi satte motorn på dingen och körde till Söderarms lotsutkik. Det är numera varken lots/fyrplats eller försvarsanläggning utan ”bara” en trevlig eventplats med bastu, bar, restaurang och övernattning. Vi blev förevisade bastun, inhyst i den gamla bunkern för det norra batteriet! Och gick sen en sväng runt ön med en mängd fortifikationer sen andra världskriget och kalla krigets dagar. Trots att militären lämnat och förseglat det mesta är det ”hemligt” och man får inte fota. Nu med Putin på frammarsch verkar det bli aktuellt för försvaret att komma tillbaka…
Återfärden i dingen mot vinden (7 m/s) blev lite kryssande mellan öar för att hålla nere sträcklängden och därmed våghöjd.
Tillbaka i Moon var det tid att förbereda kvällens middag. Annika gjorde en colslaw med mycket vitlök som packades ner i middagsboxen tillsammans med vin, paprika och saltmarinerad lammrostbiff.
Dingen iland med alla ingredienser plus grillen. På en klipphylla strax bakom Moon kunde vi sen avnjuta en aperitif medan grillkolen blev så där perfekta för lammbitarna. Men före lammet blev paprika lagom mjukgrillade. Lammet smakade himmelskt gott.
Innan solen sjönk helt packade vi ihop och körde tillbaka till Moon för disk och kaffe.
16 augusti söndag Klinkorna, syd Söderarm – Starrbäck på Yxlan – Söderviken Ljusterö 26+7 sjömil
Lugn och absolut tyst natt. Sol och en stilla nordvästlig bris när vi vaknade. Frukost i lugn takt då vi bestämde att slösegla söderut till Ut Fredel eller Norrpada.
Iväg strax efter nio körde vi motor mot öster för att få lite bättre vindvinkel. Utanför yttersta kobbarna rullade vi ut yankeen och stängde av motorn. Det blev verkligen slösegling med dryga tre knop i plattläns.
Vi förundrades över mängden svanar som stilla simmade runt öarna och långt ut från land på djupt vatten.
Efter en timma ringde Annika till kusin Hans för att bestämma vilken dag i veckan vi skulle träffas. Diskussionen slutade med att vi lovade och satte kurs på Yxlan där han har sitt sommarhus. Två fördelar, dels fick vi sextio graders vind över Moon och därmed över sju knops fart, och dels kan vi fullt ut ta hänsyn till sydvinden som prognosen innehåller resten av veckan.
Farten höll i sig genom hela ytterskärgården, därefter vred vinden mot nordost och vi fick sämre vindvinkel. Men vi kämpade på och med lite medström höll vi oss över som minst tre knop. På slutet fick vi plattläns och falnande vind varför sista två sjömilen utefter Yxland blev motorgång.
Kvart över tre var vi framme vid Starrbäck och kusin Hans sommarhus. Egen brygga med djup för Moon gjorde förtöjningen enkel och snart var både Hans och dotter Sandra ombord för en snabbkoll på båten.
Efter lite snack ombord gick vi alla fyra iland för att gå riktig husesyn. Rejäl brygganläggning med stockade stenkistor och vidstående bastuhus. Tomten är jättestor med flera hektar skog bakom huset som ligger drygt femtio meter upp i slänten från vattnet. Gammalt med extremt högt i tak på bottenvåningen och ”normalhögt” till tak i andra våningen. Gediget byggt för hundra år sedan och välrenoverat. Riktigt roligt att se två så härliga hus inom några dagar.
Efter husesyn med kaffe och lite historier om hus och släkt lättade vi vid femtiden för att Hans och Sandra skulle ta färjan och bilen hem till Bromma.
Nu var vinden än svagare varför vi puttrade på in mot Furusundsleden för att tanka i Dyviken, enda båt tappen med HVO 100 diesel (vad vi vet). När vi passerat halva Ljusterö bestämde vi oss för att ankra på solsidan av Furusundsleden, äta middag, duscha och spara tankningen till morgondagen.
På måndag drar vi österut igen för att besöka fler av ytterskärgårdens fina små ögrupper.
A&B