Vecka 25   15 -21 juni   Ekholmen vid Nämndö – Öregrund  99 sjömil   18 km vandring

15 juni måndag   Ekholmen
Sol men begynnande molnighet från öster när vi vaknade. Fortfarande nordostvind.
Johan och Christina körde in till Saltis före vi vaknat. Annika satte igång en tvättmaskin medan Björn fixade frukost. Stillsam mulen dag med tvätt och datorfix uppe i huset under större delen av dagen, avbrutet för lunch nere i Moon. Under sen eftermiddag kom Johan tillbaka från stan med mera byggnadsmaterial
Till kvällen lagade vi gemensam middag.

16 juni tisdag   Ekholmen – Dyvik   27 sjömil   3,5 km promenad
Det förutspådda regnet startade vid fyratiden, ordentliga skurar med ibland ganska långa uppehåll.
När vi klev upp var det uppehåll till långt efter frukost, men vid elvatiden kom åska och mera konstant regnande.
Efter frukost öppnade vi manluckan (konstigt namn, inte tusan kommer en man genom den!) till dieseltanken för rengöring från bottensats. Tömde ur de sista fem-sex litrarna som dagtankens pump inte nått och skrubbade sen sidorna i det fack vi kommer åt. En hel del avlagringar kom loss.
Hällde i en liter diesel och när den kom upp med de nedsköljda avlagringarna kände vi att vi rengjort vad som var möjligt att komma åt. På med manluckan och nu var vi redo att fylla HVO 100 i huvudtanken. En sjömack i Furusundsleden har denna fossilfria soppa till ett pris av 17,03, ungefär tre kronor dyrare än ”vanlig” diesel kostar på en landmack. Å andra sidan kostar vanlig diesel uppåt 19 kronor på en del sjömackar… HVO 100 är en helt fossilfri ”konstgjord” diesel som bl a inte påverkas av åldrande i tanken, inte lämnar tjära eller koksning i tank eller motor. https://www.neste.se/neste-my-hvo/hvo
En stund efter vår salladslunch slutade regnet och vi började förbereda avgång.
Efter en sväng upp till huset för att ta farväl lyfte vi ankaret klockan två. Absolut spegelblankt vatten gav bara möjlighet för motorgång. Att glida fram tyst med lågt varvtal mellan tätt liggande öar är inte fel det heller. Tyvärr kommer vi inte under Djuröbron varför det fick bli utsidan på Djurö och Vindö till Gällnö som var dagens mål. Vi hade sett ut en fin välskyddad ankringsflad för natten. När vi närmade oss vid femtiden ombestämde vi oss och fortsatte dom resterande nio sjömilen till Dyvik där sjötappen med HVO 100 finns.
Passerade en holme som var helt full med skarvbon och naturligtvis en massa skarvar. Dock inga havsörnar som nere vid Valdemarsviken i förra veckan.
Kvart i sju la vi till i den lilla marinan som nästan bara har plats för en massa stationära små motorbåtar, förmodligen sommarstugeägare med hus på närliggande öar. Gick en promenad upp i skogen som luktade nysågad skog i den fuktiga luften efter dagens regn. Vi hade klart väder över oss hela sjöturen, regnfronten var strax nordost om oss hela eftermiddagen.
Ett glas i sittbrunnen med solen tvärs in före en dusch. Middag hade vi redan intagit under färd.
 
17 juni onsdag   Dyvik – Högmarsö – Trindasken   motor 13 sjömil och segling 13 sjömil
Regn från tretiden fram till efter frukost då solen nästan tittade fram. Vid tio när macken öppnade bytte vi brygga för att fylla bränsle. 650 liter senare var vi klara. Då hade vi även fyllt vatten och blivit av med våra fem liter skitig diesel från gårdagens rengöring av huvudtanken. Lyckornas slip i Fiskebäckskil på västkusten ville ha drygt två kronor mer per liter för HVO 100. Antingen är Stockholmarna smartare eller så är det en annan hund begraven…
Kastade loss och körde i motvinden till Högmarsö där det vid varvet finns en ICA Nära-butik. Flera öar med skarvkolonier passerades, alla utan havsörnar. Strax efter ett la vi till vid en betongponton inne i varvsområdet. En märklig samling båtar, allt från vrak till fräscha nybyggen. Gamla Kinesrestaurangen som legat i Göteborg för ”hundra” år sedan (före parkeringspråmen) låg här och väntade på nästa liv.
Vi hade vissa problem med förtöjningen då tärnor anföll intensivt. Det visade sig att pollaren där förtampen skulle fästas innehöll ett tärnbo med ett ägg. Björn fick en del skit på ryggen och åtskilliga nyp i huvudet under förtöjningen. Det är verkligen försäsong, inga båtar har stört tärnorna tidigare.
Gick iland och upptäckte Artemisia, Milos båt, uppe på kajen. Jovisst där stod Milo och skrapade. Båten kom upp igår! Lite snack om då och nu, och strax bestämde vi att fika i Moon när vi handlat. ICA butiken hade öppnat för säsongen igår! Allt var färskt och nytt, även om butiken var liten så var den tack vare nyöppningen välförsedd. Vi fick handlat nästan allt vi hade på listan inklusive en kanellängd. Tillbaka i Moon packade vi upp och malde kaffe för en fika med Milo som fick en stärkande paus i båtarbetet.
Det var många år sedan vi såg senast (juli 2009). I Ystad på Milos utväg nr två träffades vi i hamnen när Annika levererade en av våra datorer med sjökortsprogam inklusive den sammanställning av ”hamnar” på Antarktishalvön som Annika samlat och digitaliserat inför vår trip till dom södra regionerna två år tidigare.
Nu var det mest snack om mulltoa och korkdäck, det senare något som Milo ”puffat för” när vi valde mellan teak och kork i samband med reparation av Moon i Malaysia.
Efter mycket snack och löfte om eventuellt återseende framåt hösten på Yxlan där Milo har ett hus. Förberedning inför avgång med avseende på tärnorna! Regnjacka med huva på och sen fram till förtampen. Massiv attack med åtskilliga hack mot huvan och nersketen regnjacka. Men både patienten och ägget överlevde och vi kom loss från pontonen under ständiga attacker från tärnorna. Men nu räckte det att vifta med armarna när vi väl var ombord och snart la sig lugnet bland tärnorna.
Ute i Furusundleden hissade vi på fullt ställ och seglade nordost mot Furusund i den labra sydosten. Mestadels kom vi upp i dryga sex knop, men den svaga vinden stördes mycket av närliggande öar. När vinden fick mera fritt spelrum hade vi fem till sex sekundmeter och vi gjorde dryga sju knop under andra halvan av seglingen. Ankrade kvart över sex i Trindasken, en liten ankringsflad några sjömil söder om Arholma.
Kokt potatis (under sista sjömilen) och pocherad torsk stod på bordet en kvart efter ankring.

18 juni torsdag   Trindasken – Lidön – Arholma   3 – 5 sjömil och   8,2 km vandring på Lidön
Lugn och tyst natt med dimma under förnatten. Spegelblankt och nästan molnfritt när vi klev upp.
Frukost och sen tog vi upp ankaret för en kort motortur till Lidön i obefintlig vind. Ankrade vid elvatiden och rodde iland för en promenad runt ön. Massor med vindfällen som höll på att avverkas gjorde det lite svårt att hitta stigen. Ön är naturreservat och trevlig att vandra på, trots all avverkning.
Tillbaka i Moon tog vi upp ankaret och slöseglade till Arholma. På slutet dog vinden helt och vi fick avsluta dagens andra etapp för motor. Bara fyra segelbåtar på svaj i den populära viken. Vi fann gott om plats längst in i nordväst och kunde droppa ankaret på fem meters djup med en väl tilltagen fri cirkel kring Moon. I den nu varma eftermiddagssolen klockan fyra var det bra med ett stort glas vatten och sen en öl i sittbrunnen. Landtur får vänta till i morgon.
Vilstolarna kom upp och det var skönt att sitta i lite drag på fördäck när det blev väl varmt i sittbrunnen. Nu är det sommartemperatur dygnet runt och vattnet mellan 15-17 grader.

19 juni fredag   Arholma – Bofjärden på fastlandet nordväst om Arholma   6 sjömil   4,6 km vandring
Sol och vindstilla när vi vakande efter en tyst och stilla natt.
Frukost i sittbrunnen innan vi rodde iland och gick en tur på ön. Först norrut, men skogsvägen var sönderkörd av skogsmaskiner så vi vände tillbaka till byvägarna. Gick tvär över ön till västsidan där ångbåtsbryggan för ”vaxholmsbåtarna” och handlaren ligger. Handlade och gick sen hem till Moon via Båken och kyrkan. De flesta hus ingår i den gamla bebyggelsen, även om de nu förmodligen bara har sommargäster. Husen är inte ombyggda utan restaurerade. Byn känns lite som ett museum med väderkvarn bredvid kyrkan
Tillbaka i Moon lyfte vi ankaret och körde ut ur den skyddade viken. Tolv båtar och fler på G iför midsommarafton gjorde att vi satsade på en egen vik. Kändes som en inte allt för säker satsning att bli ensam eftersom viken vi var på väg mot såg helt perfekt ut och i anslutning till farleden norr ut.
Absolut spegelblankt vatten med soldis ute till havs medan vi körde över fjärden mellan Arholma och fastlandet.
Viken har en grund och dessutom grundfylld entré som, trots att viken mynnar direkt ut mot havet i nordost, skapar en skyddad vik. Började med att köra ner i södra delen av den långsmala viken, men bestämde oss för att havsutsikt och skydd för nordvinden var viktigare än ännu en promenad.
Kaffe sittande i stolar på fördäck. Det var för varmt i sittbrunnen! Sen blev det en timmes solande på fördäck innan bad och dusch ute på däck!! Ja det är verkligen högsommarvärme med 19 grader i vattnet här i den stora viken.
När vi duschat konstaterade vi att det inte var spillkråka på avstånd vi hört ett tag. Två stora havsörnar satt i närmaste stora björk och skrek med ojämna mellanrum. Tydligen är vi för ovana vid det ljudet för att direkt reagera. Underhållande med flera anfallande fåglar, både tärnor, mås och ibland kråkor. Det kan inte vara lätt att vara havsörn! Men långa stunder fick dom vara ifred.
Matjessill, potatis och gräddfil serverades i sittbrunnen. Inget regn avbröt vår middag. Ostkusten har klarat sig bra från skurar.

20 juni lördag   Bofjärden
Sol och en svag ostvind när vi vaknade. Bestämde efter frukost att stanna kvar och vänta på bättre vind. Annika kände redan igår kväll av huvudvärk och lite feber, något som bidrog till beslutet att stanna i vår ensamma vik. Dagen förflöt med läsning och lite pyssel för Björns del, medan Annika mest slöade och ibland sov. Oavsett vad som drabbat Annika är det bra att veta att hon inte kunnat dela med sig till några av alla våra besökare vid stopp i Stockholm, frågan är mera vem som delat med sig… Vi har ju handlat på rätt många ställen vid det här laget.
Havsörnen, ja idag har vi bara sett en, underhåller oss. En flygtur nära båten avslöjade dess fina vita stjärtfjädrar. Det är en fullt utfärgad vuxen fågel.
Under eftermiddagen dök havsörn nr två upp igen. Vi är välbevakade.

21 juni söndag   Bofjärden – Varvsholmen söder om Öregrund   32 sjömil
Sol och svag ostvind när vi åt frukost. Annikas ”influensa” har inte blivit sämre, men natten innehöll en period av frossa, så bra är den inte. I den stilla brisen planerade vi att Björn kunde ”ensamsegla” med lite assistans vid segelsättning och ankring medan Annika stannade nere mesta tiden.
Upp med ankaret. Även storen kom upp innan vi gick ut genom det grunda sundet. Märkligt nog stod en rätt brant dyning utanför viken. Inte bara en dyning! Två huvudriktningar, en på babords låring och en på babords kranbalk gjorde seglingen lite orytmisk lindrigt uttryckt. I den labra brisen som gav oss två till tre sekundmeter hundra grader över båten fick vi inte mycket stagning. Trots centerbordet nere rullade vi ibland så kraftigt att seglen tappade vind när masten rullade med vinden.
Det blev långsamma och tjatiga femton sjömil utanför skärgården, en skärgård som är stängd för oss av en massa låga broar.
Efter fyra timmar försvann vinden nästan helt och vi körde motor de sista tre sjömilen in i sjölä bakom Svartklubbens fyr. Fortsatte med motorkörning en halvtimma innan ny vind gjorde att vi kunde spira och glida vidare dom återstående tio sjömilen mot Öregrund. En av de långsammare seglingar vi gjort.
Framme vid Öregrund bestämde vi oss för att ankra istället för att ligga i hamn över natt. Handling får vänta till måndag.
Fann en bra vik alldeles söder om Öregrund, rullade Yankeen, lovade upp och tog ner storen. Strax var vi inne i viken och för en gångs skull fann vi två grund som inte var med i kortet. Solen gjorde att dom syntes på långt håll, varför det var enkelt att justera ankringscirkeln och droppa ankaret utanför farorna.
För att minimera Annikas utetid lät vi spirbom vara uppe under ankringen, men trots det var Annika tvungen att ligga i solen med en massa kläder på för att få upp värmen efter en kvart vid ratten. Fortfarande ger influensan ”bara” huvudvärk och lite feber, ingen hosta eller snuva. När ankaret var fast kunde Björn fixa spirbom och alla andra utejobb.
Lite läshörna före middag och en film före sängen, och Annika kände sig bättre.
A&B