Vecka 30  22 –28juli   2019   Killybegs, Irland – Vatersay, Yttre Hebriderna    173 sjömil   3-4 liggdagar.

22 juli måndag   Killybegs   5 km vandring
Vaknade i normal morgontid trots vår lite rubbade dygnsrytm efter nattseglingen mellan lördag och söndag. Blåsten från igår och i natt var inte borta men det var inte längre samma bett i vinden. Regnet var runt omkring oss men vi hade klar himmel rakt över oss.
Under frukost ringde Annika till tvätteriet vi såg igår, och jo dom hade tid för en maskin idag. Men först plockade vi upp allt i akterstuvarna för att få fram vindrodret. För att kunna montera det måste det ligga och ”dra” i vattnet några timmar, annars flyter det upp och är omöjligt att montera.
Därefter iväg med tvätten och på återvägen förbi den lilla mataffären där vi sett tillbud på lammkotletter och Agnus beef.
I Moon blev det lunch innan vi sjösatte dingen för att montera vindrodrets roderdel. Efter lite knep och knåp kom det på plats. Själva vindflöjeln och pendelrodret låg under kojen i förpiken, varför ett visst röjarbete behövdes för att komma åt även dom delarna.
Nu ser vi plötsligt ut som en ”långfärdsbåt” igen. Varför nu? När vi seglar dagsetapper i skärgårdsliknande miljö är det stora hjälprodret till vindpiloten en broms och ett elände vid manövrar i hamn och vid ankring. Nu ska vi segla lite längre sträckor till Skottland – Orkney och till Sverige varför vindrodret behövs.
Före fyra klev vi iväg upp i stan och hämtade tvätten. Med tvätten upplagd i Moon travade vi till den större matbutiken för kompletteringar inför seglingen till Yttre Hebriderna i Skottland.
Middag och lite skrivjobb innan det var dags för bingen.

23 juli tisdag   Killybegs – Gola Island   48 sjömil
Sovmorgon i det lite kulna vädret. Vinden som nu var rakt sydlig skulle bli sydost framåt lunch, något vi såg fram emot för att få bättre vindvinkel ut ur Donegal Bay. Strax före tio kastade vi loss och var tacksamma för den mycket breda pontonplatsen som gjorde det möjligt att köra ut på spring trots att vi låg mellan två ”fingrar”.
Den skyddande infarten till hamnen var nu en lite jobbig sträcka att ta sig rätt mot vinden och dyning, särskilt som vi hade en knop med oss, en ström som tryckte ihop vågorna och gjorde dom brant och täta. Efter en halvtimma var vi ute och kunde falla av mot väster. Den mycket gropiga sjön bidrog till att vi bara rullade ut stora förseglet ihop med storseglet. Vinden var ojämn i styrka och tillsammans med hemsk sjö slog det i seglen när Moon rullade i den branta sjön. Ett tag var vi tvungna att motorsegla med bara en bottenrevad stor för att komma fram i den upprörda sjön.
Till slut kunde vi falla av och länsa mot norr med sjön strax akter om tvärs. Dyningen har den gamla stormens riktning och det var nog huvudorsaken till dom första tio milens ”inferno”.
Nu blev det riktigt bra segling under spirade segel och vårt nymonterade vindroder i full tjänst. Loggade ibland upp till åtta knop genom vattnet. Har man då en knops medström går det fort.
Dagens etapp var kort med enda avsikten att ta oss ut ur Donegal bukten för att sedan kunna segla norrut mot Barra när prognosen samtycker. Mycket värre att hitta väderfönster om man först ska segla mot väster för att sedan vända norrut. Prognosen har ingen vind för natten, varför att fortsätta mot Barra nu i grov sjö och avtagande vind inte är särskilt smart.
Strax före fem tog vi ner spirbommen och lovade in mot öarna norr om Arranmore där vi senare rullade förseglen och motorseglade in genom ett smalt grunt sund norr om ön Gola. Innanför ön lovade vi upp mot vinden och tog ner storen bara några hundra meter norr om ankringsviken.
Ankrade i sjölä och frisk vind över ön. En vind som höll oss vinkelrätt mot dyningen. När havsdyningen är hög efter en storm är det svårt att helt bli av med den även i skyddade lägen.
En ankardram senare kom Mary och la sig bredvid Moon med några små skär emellan. Vi hade väntat på att dom placerade sitt ankare för att kunna släppa ut en massa kätting och driva bakåt med vinden för att där droppa vårt lätta Al-Spade-ankare med dyneemalina och sedan hämta tillbaka kättingen i fören till ursprunglig position.
Mycket riktigt falnade vinden och dyningen gick in än värre. Moon höll sig tack vare häckankaret i vågriktningen medan Mary hamnad parallellt och rullade när vinden dog. Häckankare är ok när man har en säker prognos, men om vinden kommer tvärs under natten kan det bli lite ”nattarbete”. Som vanligt är det inget som är bara bra!
Grillade Agnusbiffarna vi hittade i Killybegs tillsammans med Mary på stranden i en ljum kväll som tyvärr inte bjöd på solnedgång över den vulkanliknande toppen i land, Donegals högsta berg Errigal, 780 meter högt. Enligt reklamen ska berget bli rosaskimrande i den nedgående solen.

24 juli onsdag   Gola Island, liggdag i väntan på vind för Barra   6,5 km promenad.
Sol när vi vaknade efter en lugn natt. Häckankaret har skött sig och Moon har inte rullat alls under natten, endast en lugn rörelse längs båten som nästan inte känns när man ligger ner. Rullning i sidled däremot gör det svårt att koppla av och sova!
Sol när vi åt frukost strax före nio. Det var planerad sovmorgon. Väderfilerna spår lite tuff sydost för torsdag och fredag, men avtagande sydsydväst under fredag lördag. Sydväst ger plattläns medan sydost är lite starkare än vi önskar. Av två onda ting blir det nog sydost vi väljer. Får kolla väderfilerna det närmaste dygnet för planerad avgång torsdag em. Med stark vind på låringen har vi under 18 timmar till Barra, men komma fram under mörkret till en okänd ankring är inget vi står efter. Bättre segla över natt och komma fram i förmiddagsljus. Barras marina förefaller ligga med pålandsvind i syd till sydost så det alternativet har vi strukit för tillfället. Bättre ankra söder om Castle Bay på Vatersay men inte i viken Vatersay utan i Cornaig Bay.
Innan vi hann ut i dingen mulnade det på och vi stannade inomhus för att jobba och gå iland efter lunch.
Innan vi sjösatte dingen limmade Annika två skyddslappar på dingens pontoner där årorna skaver.
Iland mötte vi Marys besättning som gjort ön under förmiddagen. Gick tillsammans över till sydsidan men där gick dom tillbaka till sin dinge och åkte hem till Mary för att köra över till Tory Island under den sena eftermiddagen.
Vi fortsatte runt och ut på västsidan av ön med sina branta spektakulära klippor och raviner. Ett flertal ”doliner” fann vi, dvs tunnlar in från havet där taket rasat in en bit in i land och skapat en tunnel från havet in till ljusschaktet. Dramatiskt brant och berättar om det uppspruckna bergets benägenhet att ge vika för havets raseri.
Vi undrar alltid hur många får och framförallt lamm som trillar ner i havet varje år då deras stigar som vi följer ofta går väääldigt nära stupen.
När vi kom upp på öns högsta punkt såg vi Mary rulla ut mot Tory i nästan ingen vind och hög dyning.
Tillbaka i Moon var vi ensamma i viken, Mary och även alla badgäster var borta. En svag nordväst, helt enligt prognosen, drog genom viken och vi fick ytterligare nytta av vårt akterankare som nu höll oss ut från stranden.
Nu blev det middag och studier av vindfilerna för att fastställa bästa avgångstid för Barra.

25 juli torsdag   Gola Island –liggdag i väntan på sen avgång mot Barra
Ingen vind under natten helt enligt prognosen och den lilla vinden från sydost ökade redan under morgontimmarna. Efter frukost tog vi up akterankaret som nu drog Moon lite tvärs sydosten. Alltid knepigt att ta upp akterankare när vinden inte ligger rakt över de båda ankarna. Men med massor av kätting att lägga ut från fören är det ”bara” att vinscha hem dyneemalinan i aktern, så är man snart över ankaret. Utan vinsch är det inte möjligt när det blåser i sidan. Trots allt håller kättingen i fören upp fören en hel del mot vinden trots massor med kätting ute.
När akterankaret väl hängde i aktern hämtade vi tillbaka kättingen i fören och fäste snubbern och säkringslinan på samma ställe som när vi först drog fast ankaret.
Kollade sen vindprognoserna för de närmaste två dygnen och fann att vår plan fortfarande gäller, avgång under kvällen mot Barra ser helt rätt ut, även om det kommer att bli åka av. Alternativet att vänta ett halvt dygn och gå fyra i morgon bitti ger samma vind i början men risk för att sitta med grov sjö och falnande vind flera timmar innan ankomst Barra.
I den rätt friska vinden var det inte möjligt att rengöra skrovsidorna som planerat, varför dingen lyftes upp och säkrades på däck. Dingen är ett verkligt vindfång när den ska vändas runt på däck, men det gick bra den här gången också.
Förmiddagen bjöd på en del regnskurar, men efter lunch blev det sol mellan molnen och drygt tjugo grader varmt i luften. Vi startade seglingen något före 19 iklädda shorts och t-tröja. Visserligen hade vi medvind men ändå! Efter knappt två timmar passerade vi Tory Island som vi besökte på väg åt andra hållet, där nu Mary låg på lur. Väderfilerna talade om avtagande vind och sen mer vind längre norr ut, vilket också stämde. Vi motorseglade under en knapp timma tills vi fann ny stark vind, så stark att vi till och med fick rulla några varv på Yankeen för att Moon inte skulle skena i de branta höga vågorna som kom på styrbords låring. Vinden var större delen av natten och morgonen konstant över tolv meter per sekund i medelvind, med gigantisk sjö från sydost, en vind som maxade runt 15-16 i verklig vind under många timmar. Moon slingrade sig i den höga medsjön på låringen och autopiloten skötte sig perfekt även om den fick jobba ordentligt när Moon skar iväg och krängde ner i surfsjöarna. Under nattens mörka timmar hände något med vindstyrningen som gjorde att vi sen  bara använde autopiloten.
Totalt gjorde vi 122 sjömil på sexton timmar så även med en dryg halv knops medström hela tiden blev det en snabb men lite obekväm överfart. Glädjande att himlen i stort sett var klar och efter solnedgången lyste himlen ljus nästan ända till halvmånen orkade upp vid 1-tiden.

26  juli fredag   – till Barra från Gola Island   122 sjömil
Fin soluppgång med hög sjö kring Moon. Efter att vi tidigt under natten revat lite av Yankeen gick Moon lagom fort tillsammans med bottenrevat storsegel. 7 – 7,5 knop genom vattnet (utom vid surf förstås då vi ibland såg nio knop på loggen) men den branta sjön gjorde krängningen/rullningen i sjön obekväm även med fullt tryck i seglen. Vi lyckades dock sova en del under frivakten varför frukost serverades till en hyfsat vaken besättning strax efter nio. Det går bra att laga mat i Moon även under förhållanden som dessa och frukost består vanligtvis av havregrynsgröt med äppelbitar tillsammans med hemgjord yoghurt, så även denna morgon.
Vid elvatiden angjorde vi Barra och tog oss in till den tilltänkta ankringsplatsen mellan Vatersay och Barra för att vi trodde att Barras hamn var för blåsig/gungig. Tyvärr gick dyningen med oss in mellan öarna och vi valde att gå tillbaka och ankra bakom fästningen i hamnbassängen som var den enda gungfria platsen. Sov två timmar och tog sen upp ankaret och gick tillbaka till första tänkta viken. Djuphålan vid fästningen man kan ankra i är liten när bojar tar mesta utrymmet. Vi låg ok för sydostvind, men hade inget utrymme för att svinga runt, ingen bra situation om man ska sova gott under kommande natt. Den nya marinan i Castle Bay ligger väldigt utsatt för syd-sydost och är för dyr för att bara knyta fast vid för att sova. Det minst dåliga alternativet var att gå tillbaka mot Vatersay vid vägbanken som sammanbinder öarna och ankra trots lite krabb sjö. En halvtimma efter vi ankrat dog vinden, helt enligt väderfilerna och var en av anledningarna till att vi seglade över igår och inte i dag med extrem tidig avgång. Ska bli intressant att höra Marys erfarenheter efter att ha startat från Tory i morse, cirka tio timmar efter vi passerade ön.
Nu ligger vi med gott svingrum på nästan platt vatten efter att vinden dog och helt ostörda av byns alla hus och färjor.
Tillbaka i Skottland kan vi konstatera att mobilnätet inte har bra täckning så kortvågsradion står för kommunikation och väderinformation.
Middag och sen en tidig kväll.

27 juli lördag   Vatersay – Barra – Vatersay   3 sjömil   promenad till Co-op och på Vatersay 4km.
Absolut ostörd natt på platt vatten trots obruten horisont mot öster. Sov i nästan tolv timmar, rekord för Annika att sova till strax före nio. Frukost i lugn takt medan vi studerade väderfiler för St Kilda och var vi ska ankra under väntan på måndagens fönster för Kilda.
Tog till slut ”hela” Moon och inte bara dingen in till marinan i Barra för att handla och fylla vatten. Dagavgift tio pund för dinge eller båt var helt ok. Stannade några timmar för handling, vattenpåfyllning och dusch iland. Inga extrapengar för dusch var ett plus i noteringarna.
När vi var rena och fina kastade vi loss och körde runt nordostudden på Vatersay och ankrade framför den långa sandstranden som nu var skyddad från dyning. På vägen in mot stranden mötte vi Mary som ankrat framför stranden nån gång i natt och nu skulle göra som vi, gå in i marinan, handla, duscha och tvätta för att troligen komma tillbaka ut och ankra.
Sen salladslunch när vi ankrat och sedan en tur iland för en andra promenad idag. Gick över ett smalt näs helt bestående av sanddynerna till västra stranden och fascinerades av den annorlunda bergrunden här jämfört med Irland, som strandens alla stenar visade på. Gick längs stranden och tillbaka över dynerna till östra stranden där fiskarna just kom in med dagens fångst. När vi nyfiket tittade på vad dom fångat visade det sig att det var dags för sumptömmning och avleverering till fiskbilen som väntade med luftinjicerade stora vattentankar. Det var lådvis med stor hummer och några krabblådor som plockades upp ur fiskebåten. Naturligtvis fick Annika en hummer, så tillbaka i Moon blev det middagskokning av hummer. Den planerade laxmiddagen får skjutas på till morgondagen. Är det synd om oss eller?

28 juli söndag   Vatersay
Regnet startade redan sent igår kväll och lättade inte förrän vid frukost. Regngrått utomhus och lite småkyligt inomhus. Refleksen fick ge oss lite värme för både kropp och grötkokning.
Luftfuktigheten är hög under regnen när vi inte behöver värma luften inombords, så när vi vaknar till sexton grader är det dubbelt skönt att tända i kamin.
Helt enligt prognosen drar en svag nordvind från närmaste land där vi ankrat i den norra änden av sandstranden.
Det som för någon dag sen såg ut att vara ett ”perfekt” tillfälle att segla till St Kilda under måndagen ser inte riktigt lika bra ut längre. Vi får se hur det går.
Före lunch gav vi oss på vindrodret. Enkelt fel! Vi hade inte efterdragit dom åtta M10 skruvarna som reglerar höjd och vinkel på rodret, som därmed sjunkit något och fått en galen vinkel mot färdriktningen. Fäste dirken i hjälprodret och lossade alla bultar för att sedan med dirkens hjälp hissa upp det i rätt läge. Nu är alla skruvar/bultar dragna ordentligt.
Dimma drog in efter lunch och det blev innesittarjobb för resten av dagen. Regnet tilltog och så gjorde även nordvästvinden som stod till långt in på natten.
Söndagsmiddag på lax, champinjoner och böner. Till detta drack vi en vit Italienare.
Sista gribfilen för kvällen tyder på att vinden försvinner helt dom närmaste dagarna, St Kilda får vänta för inte kör vi motor drygt 60 sjömil – dessutom i gammal sjö emot. Det riktigt tråkiga är att närmaste veckan ser ut att bara innehålla nordlig vind.
Två alternativ återstår, långsamt norrut mot vinden genom Hebriderna eller Kaledoniakanalen.

Annika & Björn