Vecka 29   15 – 21 juli 2019   Inishbofin – Killybegs, Irland   196 sjömil , tre liggdagar.

15 juli måndag   Inishbofin   11 km vandring
Vaknade utsövda till en lite grå sommarförmiddag. Vi hade ingen morgonbrådska då dagen skulle ägnas åt promenad och solen skulle enligt prognosen titta fram efter lunch. Vinden är sydlig och det bidrar också till beslutet att stanna en dag. Öns namn ska betyda – Den vita koön -, inish är ö, bo är ko och fin ska vara vit. Här pratas och skrivs på gäliska liksom på Tory där vi var i förra veckan. Där hörde vi lokalborna prata med varandra flera gånger och kan bara säga att det är helt obegripligt för oss.
Dagens vandring gick runt den västra halvan på gamla körvägar som delvis fortfarande används. Längst ut i väster reser sig klipporna för att stupa tvärt ner i havet. Givetvis hoppades vi på fågelklippor och kanske sälar men utdelningen blev skral. På lite håll och med hjälp av kikare kunde vi konstatera att stormfåglarna har ungar i lite olika storlek och alla är långt från flygfärdiga. Vi fann en torvtäckt som brukades och kunde studera brytningstekniken på nära håll.
För övrigt bjöd dagen på sommarväder och det bidrog också till att behållningen av vandringen över dom gräsbevuxna slänterna blev hög. I gråväder är det väldigt gröngrått här i detta trädlösa landskap.
Vi gick på hårt betat kort gräs av någon sort som närmast liknar konstgräs. Det är till och med halt att gå på och glider man låter det som man går på plast. Naturen är fantastisk…
Middag på lokal innan vi rodde ut till Moon.

16 juli tisdag   Inishbofin – Kilronan, Inishmore, Aran Islands   43 sjömil
Uppe med tuppen och avgång klockan före halv sju. Första dryga tio sjömilen fick vi motorsegla mot söder för att sydvästen hade för mycket syd. Vid Slyne Head kunde vi falla av in mot Galway bukten med lite slack i skoten och fulla segel. Solsken och full fart i en öppen bidevind hela vägen fram till Kilrona som är den enda byn på Inishmore. Sista fem sjömilen ökade vinden som nu kom ner över ön och slutspurten blev snabb på platt vatten. Rullade förseglen och lovade upp mot hamnen där vi tog ner storen inne i bukten före hamnen. Verkligen bekvämt med vindriktning rakt från hamnen och dessutom platt vatten när storen ska ner.
Tiotalet gula gästbojar, men ingen märkning om maxlast. Hamnen är grund! Men vi lyckades hitta tillräckligt djup mellan gästbojarna och land med tillräckligt avstånd till färjornas pirar. Men vi fick acceptera att djupet bara var två meter vid lågvatten inom vår ankringscirkel men med sandbotten utan dyning är det ok. Klockan var bara två när vi var färdigankrade och med prognos om blåst och regn imorgon sjösatte vi snabbt dingen och for iland efter att ha oljat teaken på sittbrunnssargen. Den renskrubbades igår och det är bäst att passa på när det är uppehåll.
Aran är en turistmagnet/fälla. Flera butiker med Arantröjor och andra produkter av ull blandades med hotell, pubar och restauranger. Hästskjutsar och hop on/hop off bussar bjöds ut för att komma till dom ruiner som finns på ön, samtliga på lite för långt avstånd för vandring så här sent på dagen, särskilt som regnradarn visade skurar. Vi gjorde trots allt en lång promenad före en pint och sedan lite grönsaker i affären innan återfärd till Moon för salladsmiddag.
Vinden, seglingen, solen och promenaden tog ut sin rätt efter middag och kvällen blev allt annat än sen.

17 juli onsdag   Kilronan/Inishmore   liggdag för att vänta ut vädret.
Den förutspådda kulingen från sydväst började planenligt nån gång efter midnatt och vid frukost blåste det drygt kuling från sydsydväst. Skönt med egen förtöjningsutrustning!
Regnet började efter frukost och blev mest drissel hela förmiddagen. Till lunch vred vinden till nordväst och avtog till nästan ingen vind. Regnet tilltog och himlen som under förmiddagen blev allt ljusare mörknade igen. Alla nio båtarna från igår kväll låg kvar fram till lunch då tre gick mot okända mål. Stugsittarväder mest hela dagen i det blöta och kulna vädret. Skrivarbete och intensivt studerande av väder. Prognosen för de närmaste sju dagarna är komplicerad med växlande riktningar och till söndag/måndag mycket stark vind.
Vi har nu beslutat oss för västkustsalternativet, dvs vi återvänder till Sverige istället för Portugal/Spanien, för att lyfta på Öckerö och byta alla bussningar, bottenmåla och lite andra pyssel. Visst lockar värmen under vintern i Portugal men vi tror att fördelarna med närhet till Göteborg väger över när det gäller båtjobben. Höst, vinter och vårsegling i svenska skärgården lockar också.
Alltså tittar vi plötsligt på vindar för att ta oss norrut och lika plötsligt är vindarna nu fördelaktiga för att segla söder ut. Nja riktigt så är det inte, men på väg söder ut tyckte vi mesta tiden att norrut såg lättare ut. Men det är som någon för länge sedan konstaterade; ”vindexen pekar dit man är på väg!”
Det ser ut som vi kan lämna Aran-öarna först på fredag.
Vi stannade ombord för att spara promenaden till morgondagen.

18 juli torsdag   Aran öarna Inishmore   liggdag för vandring (8km) och väntan på vindvridning
Vinden är envist lite hård och från väster och det blir nästan hopplöst att komma ut till havs mot nordväst i den rätt höga sjön. Efter sen frukost såg vi plötsligt Mary på AIS in mellan Aranöarna från söder.
När dom tagit en boj och installerat sig körde vi över med dingen för att snacka innan landgång.
Iland hyrde hela Marygänget cyklar för att ta sig till fornlämningen mitt på ön, 8km enkel väg.
Vi utnyttjade apostlahästarna och travade 8 km tur och retur till den södra fornlämningen. Båda är gamla fort för att skydda befolkningen vid angrepp och är fascinerande att se då båda har dom branta klipporna mot havet som ena försvars”muren”. Mycket bra vandring i ett kalkstenslandskap nästan helt utan träd. Fortet/borgen var i stora delar väl bevarad och sevärd.
Tillbaka i byn handlade vi det nödvändigaste för dom närmaste dygnen. Vi kommer att ta oss norrut och huka någonstans för en tuff sydlig storm/kuling som ska förbi under söndag – tisdag. Ska försöka nå Killybegs som har en skyddad hamn med ponton och by med affär. Viktigt med landkontakt när man inte vill sjösätta dingen!
Tillbaka i båten stuvade vi undan varorna och studerade väderfiler. Till natten ska västvinden vrida över till sydost, perfekt!, men under morgondagen vrida långsamt för att vara nordost efter lunch, inte så bra.
Att gå i natt med nästan ingen vind och grov gammal sjö är inget alternativ. Kvarstår tidig avgång i morgon för att försöka hinna fram innan det vrider emot för mycket.
Mary kom förbi för lite ankardram och snack. Ludvig körde efter en stund över barnen till Mary för att komma tillbaka och avsluta ankardrammen. Det tog sin tid och vid åttatiden konstaterade vi att det blir fler kvällar och nu var det hög tid för middag. Linda och Ludvig körde tillbaka till Mary och vi lagade torskrygg.
Efter middagen hade västvinden nästan dött och vi tog upp ankaret och la oss på boj över natten. Vi låg inte på tillräckligt djupt vatten för vindvridning till ost.

19 juli fredag   Inishmore -Inishbofin   42 sjömil
Just som klockan ringde kvart över fem hörde vi Marys motor passera på väg ut. Upp utan frukost och iväg fem minuter senare. Det går fort när man ligger på boj och förberett allt kvällen innan. Upp med en revad stor för motorkörning första timman. Vi behövde ladda efter tre nätter utan laddning och dessutom var det plattläns i lite vind från sydost och dyning emot.
En och en halv timma senare när vi ändrade kurs mera norrut kunde vi rulla ut förseglen och stänga av motorn. Revet i storen slogs ut och vi fick full fart. Dessutom upp till två knops medström, bara att tacka och ta emot nu när vi hade lite bråttom för att hinna fram innan vinden vred för mycket mot norr.
Efter en halvtimma var vi tvungna att spira för att hålla fart när kursen gick ut mot fyren innanför Slyne Head.  När vi rundade fyren, lovade och tog ner spirbommen, blev vindvinkeln en lite öppen bidevind. Full fart med fulla ställ och medström. Gick som tåget och vi höll tummarna för att strömmen skulle hålla i sig och att vinriktningen skulle hålla sig fram till Inishbofin.
Ja vi är mycket riktigt på väg norrut mot i slutänden svenska västkusten. Allt sammantaget känns det helt rätt, även om en del bestyr får lite kortare uppstart i förhållande till arbete i Portugals vintervärme.
Strömmen och vindriktningen stod sig till öarna sex sjömil söder om Inishbofin men trots det kunde vi nästan hålla upp till hamnen genom att pina höjd. Framme var det bara att rulla förseglen och sedan köra rätt mot vinden och hamninloppet under nedtagning av storseglet.
Inne i hamnbassängen var ”vår gamla” ankarplats ledig, varför vi bara körde fram och droppade utan den sedvanliga kollrundkörningen.
Lunchsoppa och sedan kom Mary och la sitt ankare tio meter bakom häcken på Moon. Hamnen är smal och båtar ankrar i princip på rad för att inte störa färjorna. Nu ska vi vänta ut nattens vindvridning över norr till morgondagens västvind som ska ta oss ytterligare en etapp norrut mot säker stormhamn.
Morgonen och förmiddagen bjöd på grå himmel med drissel till regn, ett regn som blev mera ihållande när vi ankrat. Inbjuder inte till landgång, särskilt som vi redan besökt ön under två dagar.
Området vi seglar i bjuder inte på många hamnar som klarar vindvridning och dessutom vill vi inte förlora ”höjd” mot morgondagens västvind, varför Inishbofin ute till havs blev det självklara valet.
Efter lunch och en del skrivbordsjobb medan regnet öste ner blev det kaffe och morotskaka i Mary. Inbjudan levererades av Lovis som kom simmande mellan båtarna. Det är 17 grader i havet men Lovis har en halvkroppsdräckt som bidrar till viljan att simma. Ludvig var chaufför och transporterade oss mellan båtarna så att vi slapp sjösätta dingen.
Tillbaka i Moon strax före sju blev det en stor salladsmiddag, vi hade ju haft värmande soppa till lunch.

20 juli lördag   Inishbofin – Inishkea   35 sjömil.
Den utlovade vindvridningen var på plats och vädret riktigt hyfsat. Med hjälp av strömkartor i kombination med resans längd försökte vi anpassa starten till medström. Det betydde avgång före nio och redan halv nio passerade vi den sovande Mary på väg ut ur hamnen. Dagen artade sig riktigt bra och solen gjorde flera försök att ta över hela himlen. Tanken var att fortsätta över natten till Killybegs 110 sjömil bort. Det betyder att vi passerar tre till fyra tidvattenskiften och att få ihop den ekvationen med bara medström är nästan omöjligt, men det lyckades. Första kritiska udden (Achill Head) låg 27 sjömil från start och den passagen kan bli tuff om vind och sjö inte vill samarbeta. Vi kom lagom till slack och skulle få motström på andra sidan men inte ens där blev det mot. Fortsatte åtta sjömil till Inishkea som vi sett på vägen ner och som såg intressant ut. Stannade för en landtur, middag och för att tajma tidvatten samt morgonankomst till Killybegs.
Ön och grannön har var sin by som består av husruiner sedan öarna avfolkades på 30-talet. Medan vi höll på med sjösättning av dingen närmade sig en tullbåt. Dom stannade en bit från oss och sjösatte sin rib. Två killar kom mot oss i ribben men fastnade på en tamp till en tina. Inte värre än att dom efter lite metande med båtshakar kom loss och satte ombord en tullare på Moon. Efter några frågor och noterande om oss och båtdata önskade dom trevlig resa och lämnade oss. Vi rodde genast iland och hann precis med promenad genom byn och upp till toppen och sen middag innan det var dags för nästa etapp.
Vattnet runt nästa uddar, Eagle Island, Erris Head och Benwee Head skulle vi kunna passera i medström om vi avgick kl 18. När vi tar upp ankaret ser Mary närma sig. Dom tänker också stanna en stund och vi säger – ses på nästa ställe – och seglar vidare. Att vi hittills haft medström är inte så avancerat men att vi under hela nästa etapp om 76 sjömil får vattnet med oss är riktig bonus. Vi som vant oss vid att ha mest motström på väg söder ut!
Under kvällens avtagande ljus passerar vi resterande tre uddar och fortsätter genom natten över Donegal Bay i en lagom frisk bris med kurs 70 grader mot Killybegs i nordöstra delen av Donegal Bay.

21 juli söndag   Inishkea – Killybegs   76 sjömil
En av dom bästa nattseglingarna på väldigt länge.
Bara en skur och för övrigt lagom vindstyrka, lagom vindriktning, lagom sjö, lagom temperatur (med mössa och vantar på…) och dessutom ett lite tunt molntäcke som släppte igenom månljus. Kan inte bli mycket bättre. Resultatet blev 76 sjömil på 11 timmar och det är också väldigt bra, särskilt med tanke på den relativt ringa vindstyrkan.
Vid sextiden var vi framme i den välskyddade hamnen, trots att mynningen vetter åt sydsydväst och den kommande blåsningen. Mynningsviken är lång och gör några böjar. Här lär inte någon sjö hitta in även om den låga och trädlösa naturen inte bjuder vinden särskilt stort motstånd. Killybegs ligger dessutom en bra bit österut i en stor havsvik och det bidrar till skyddet eftersom sydvinden mest drabbar längs den västra kusten.
Mary som hade samma mål kom fram strax före 12 och hade också haft en bra segling. Mer vind och motström men framför allt mer regn än vad vi hade. Nu ligger vi båda med stora svenska flaggor som enda gästande båtar i en hamn full av stora högsjöfiskebåtar som väntar på vintersäsongen. En lång flytbrygga, där vi också ligger längst ut, är full av lokala fritidsbåtar med övervägande andel motorbåtar.
Efter vår ankomst i tidiga morgontimman åt vi frukost och tog sen en lur i några timmar. Före lunch var vi på benen igen och tog emot Mary och fick sedan en länge efterlängtad dusch (vi har inte haft tillgång till ”kajvatten” på dryga två veckor, också en anledning till val av ”stormhamn”) i väntan på att regnbyarna ska dra över så vi kunde gå till matbutiken. Gick en fyra kilometers promenad i byn inklusive ett besök i supermaknaden som faktiskt var öppen. Det är ibland stängt på söndagarna i detta katolska land. Butiken var hyfsat omfångsrik men brödval var som vanligt en utmaning. Inte lätt att veta vad som är minst dåligt bland dessa mästerverk av engelsk brödtyp!
Mötte Marys besättning i centrum på återvägen och vi försökte bestämma oss för en Pub till kvällen. Men dom tre alternativen hade antingen hög diskomusik eller storbilds-tv med hög fotbollsvolym!
Tillbaka i Moon med våra fynd från butiken började det strax regna, ett regn som blev ”konstant” genom hela natten.
Efter middag kom Linda och Ludvig tvärs över pontonen för lite snack över ost och vin nere i Moon. Barnen har inga problem att sysselsätta sig själva i Mary.

Annika & Björn