Vecka 34 20 – 26 augusti 2018 Achriesgill Bay i Loch Inchard – Norge 330+80 sjömil

20 augusti måndag Achriesgill Bay innanför Kinlochbervi – Loch Eriboll 30 nm.
Lugn natt på ett platt vatten. Regntunga moln när vi vaknade men inget regn. Tog det väldigt lugnt eftersom vi var tvungna att vänta på tidvattnet runt Cape Wrath. Pysslade med lite av varje nu när vi har internet via vårt svenska telefonabonnemang. Kan tom ringa utan kostnad. Hur nu det kan fungera!
Efter lunch var det så dags att ta upp ankaret och ge sig av. Hissade en revad stor som stödsegel i den nästan obefintliga vinden. Körde motor mot en lång dyning med strömmen med oss hela dagsetappen. Runt Cape Wrath som vi gick på armlängds avstånd när vi såg att dyningen utifrån nästan slogs ned av spegelsjön från udden. Visserligen lite korssjö men bara branta små vågor som nästan inte påverkade Moons framfart. Efter udden fick vi nästan två knop med oss, varför passagen gick extremt fort. Fram mot Loch Eriboll minskade medströmmen men var aldrig under en halv knop med.
Ankrade strax efter sex långt in i viken bakom en halvö som ger perfekt skydd mot dyningen som alltid följer med in i den stora viken. Trettio sjömil går fort när strömmen är med. Det omvända hade tagit tjugo procent längre tid!

21 augusti tisdag Loch Eriboll – Stromness 58 nm:
Vaknade tidigt och lättade ankar före frukost. Hann med frukust under den långa motorkörningen ut ur Loch Eriboll.
Ute på havet stod en svag sydvind och en lång dyning från nordväst. Motorseglade med båda förseglen och ett rev i storen. Vi höll nära land rakt österut för att vinna höjd medan vi motorseglade. Dagens mål var fyra. Antingen Scrabster på nordkusten strax väster om Pentland eller Stromness på Orkney. Det tredje alternativet var att fortsätta öster ut genom Pentland mot Skandinavien. Strömmen vänder österut vid fyratiden, vilket skulle passa oss bra. Strömmen i Hoy sund in till Stromness går öster ut fram till 20-tiden. Det fjärde alternativet var att nattankra vid Hoys sydöstra hörn för att ligga nära Pentland. Som vanligt är det vinden som avgör. Efter lunch kunde vi stänga av motorn och segla dryga sju knop i svag motström utefter kusten, en vindriktning som var klart mer fördelaktig än vad prognosen talat om. Prognosen var anledningen till att vi höll nära kusten för att vinna höjd inför eftermiddagens starkare sydostvind.
Plötsligt när vi var halvvägs till Scrabster friskade vinden och vred till sydost. Perfekt att falla av mot Hoy sund med sextio graders vind över Moon. VHF hade varnat för sydlig kuling någon timma tidigare, nästan enligt prognosen men lite starkare. Full fart på Moon och snart fick vi dessutom medström. När vi närmade oss dom branta bergsidorna på Hoy var det dags att reva förseglen. Vi hade nu kulingstyrka och nittio graders vind, varför det var helt ok med bara storen den sista sjömilen fram till sundet. Fallvindarna var inte nådiga och det var skönt att bara behöva hantera ett segel i byarna.
In i sundet fick vi en vindmässigt lugnare resa. Inga byar, bara en stark jämn vind som till slut var bidevind innan vi vände in mot hamnen och fick plattläns. Medströmmen genom sundet var upp mot fyra knop, trots att det är nip.
En hel del brytande sjö körde vi igenom och väntade därför med nedtagning av storen tills vi kom in i viken in mot hamnen. Lagom när vi beslagit storen och sakta tog oss in i innerhamnen tutade Scrabsterfärjan tre gånger.
Ok störst går först! Vi gick sakta framåt ordentligt bredvid färjan för att låta den backa ut innan vi girade nittio grader och körde in till marinan innanför färjterminalen. Kapten på bryggan vinkade till oss som tack för vår tydliga och tidiga undanmanöver.
Marinan som skryter med sextio platser har bara två T pontoner för större båtar! Dessutom så korta att fyra tolvmeters båtar knappt får plats. I praktiken har man alltså bara pontonplats för två av Moons längd. När vi kom in låg en stor katamaran på ena T-et och en amerikans segelbåt på det andra. Killen var ombord och vi frågade om vi kunde “rafta”. Han började genast hänga ut fendrar men vi hojtade avböjande och sa att vi hade många egna. Det är hopplöst att ha fendrar på båda båtarna när man kommer upp långsides. Det blåste rätt bra men längs båtarna så tilläggningen gick helt enligt planen. Våra stora kulfendrar är ovärderliga när man inte har bogpropeller. Moon väger trots allt femton ton och hur försiktig rorsman än är blir det lite tryck på slutet som en vanlig fender knappt karar.
Väl förtöjda fick vi en välförtjänt öl och sedan var det handling i Coop butiken som var öppen länge. Gick tillbaka till Moon via en sväng genom byn i det stilla regnet som började strax före åtta.
Lax, sallad och ost i Moon innan en film och sedan läggdax.

22 augusti onsdag Stromness – Longhope, Scapa Flow 12 nm
Lite vind under natten helt enligt kulingvarningen. Vaknade till ett uppsprucket molntäcke med lite solsken. Körde Webastovärmaren en stund innan vi gick upp och fixade frukost. Det nu mycket varmare vattnet jämfört med vad vi vant oss vid de senaste månaderna gör att inomhustemperaturen inte sjunker under sexton grader tack vare relativt varma golv. Våra dryga sju ton bly under salongsgolvet lagrar nu värme istället för kyla!
Anledningen till vår lata morgon är tidvattnet i Scapa Flow och Pentland. Det är inte medström ner mot Pentland genom Scapa Flow förrän vid tretiden. Planen är att ankra i södra Scapa Flow eller fortsätta ut genom Pentland beroende på hur vindprognosen ser ut i eftermiddag. Vindläget är svårbedömt. Dom olika prognosmakarna har olika utveckling på vindarna över nordsjön resten av veckan. Men i huvudsak ser det ok ut med vindar akter om tvärs i tre dagar.
Vid elvatiden gick vi en lång promenad ut genom Stromness by och sedan längs sundet ut mot Hoy. Ganska blåsigt från väster och häftiga overfalls när tidvattenströmmen ut genom sundet möter havsvågorna. Man kunde klart se strömmens påverkan på vågorna en dryg sjömil ut från sundet. Solen sken skarpt från en himmel med mörka moln i väster. När det var dags att vända in från kusten tillbaka mot samhället drog regngardiner fram nordväst om oss. Vi fick några droppar på oss men bara under några få minuter. Sen sken solen igen!
Tillbaka i Moon halv ett blev det salladslunch, kaffe och “soptömning, dvs Björn gick iland med soppåsen innan tampen till bryggan togs ombord. Nu hade vi bara fyra linor till grannbåten kvar. Annika startade motorn och Björn lossade oss från den Amerikanska båten där ägaren var iland på promenad med sin hund. Frånlandsvind gjorde manövern busenkel. Bara att hålla an fören så att aktern gled ut och sedan kliva ombord på ankaret. Moon gled snällt vidare och Annika kunde lägga i framväxel och styra Moon mot hamninloppet. Fendrar och tampar in tar en stund men snart var allt klart och vi kunde rulla ut Yankeen och stänga motorn. Nästan full fart för bara Yankeen i vinden som pressades in genom sundet mot Scapa Flow. Vi slörade i tio sekundmeter med lite motström, vårt tålamod räckte inte för att vänta ut strömskiftet.
Alldeles när vi en dryg timma senare strax var framme vid vår ankringsplats fick vi lite medström. Ankrade i lä av en pir med två gästbojar mellan oss och land. Förträffligt att dom inte placerat bojarna längre ut och därmed hindrade ankarliggare att utnyttja skyddet av piren.
Nu skall vi duscha, äta och sova för att passera Pentland med morgontidvattnet. Vindprognosen ser bäst ut med avgång torsdag morgon.

23 augusti torsdag Pentland och österut mot Skandinavien.
Vi hade satt klockan på 6 för att gå strax före den nattparkerade färja som la sig på piren i går kväll. En kvart senare var vi på väg och mötte den sydliga vinden efter att ha rundat första ön. I lite motström valde vi att gå mot sso runt xxx där vi också fick vår planerade medström. Här var det så dags att bestämma vilken sida av Skerries vi skulle gå och vi fick hjälp med beslutet då vi hade tre lastbåtar på väg österut att ta hänsyn till. Det blev norr om Skerries i en medström som maxade på 5,5 knop. Sjön var helt acceptabel och vi hade bra stöd av vinden genom hela passagen. Körde motor med två rev i storen och kryssfocken för att få max stöd och max manöverförmåga.
Strax efter åtta när havet lugnat sig efter Pentland drog vi ut yankeen och stängde av motorn i en lagom halvvind som av och till gav oss dryga sju knop genom vattnet. Ett hotande regnmoln drog österut snabbare än vad vi seglade och senare lyste solen på oss från en nästan klar himmel större delen av dagen.
Framåt kvällen närmade vi oss borrplattformarna och då var den fina sydvinden slut och motorn fick göra tjänst igen. Två rev i storen och inget försegel under hela natten.

24 augusti fredag andra dagen mot öster
Hela natten var lugn, frånsett motorbullret och lite rull. Massor med oljeplattformar lyste upp natten tillsammans med en måne som gjorde tappra försök att tränga igenom molntäcket. Den annonserade månförmörkelsen missade vi helt då hela horisonten var full av moln. Enstaka blixtar nedanför horisonten i sydost.
När det ljusnade försökte vi spira ut Yankeen, men det varade bara en halvtimma, sedan var det dags att rulla in.
Hela dagen motorgång i svag vind rakt akter ifrån. Periodvis ganska grov sjö och därmed rulligt. Mörka regnmoln omkring oss hela förmiddagen, regnmoln som efter lunch fångade in oss en dryg timma. Vid tvåtiden kom solen tillbaka och började torka upp en välsköljd Moon. Vi har nu vid tvåtiden 140 nm kvar till Lindesnäs och beräknade angöra kusten under förmiddagen om vi inte får vind så farten ökar. Med motor lurvar vi fram i medsjön med dryga sex knop. Strömmen är knappt mätbart emot.
Sen eftermiddag kunde vi spira Yankeen och stänga av motorn och seglade till hela kvällen till strax efter midnatt i farter mellan dryga sju och ner till knappa sex knop. Vinden var nästan hela tiden 170 grader över båten, sakta vridande mot nordväst.

25 augusti lördag tredje dagen på Nordsjön till Seli vid Korshamn i Norge totalt 54 timmar och 330 nm ger 6,1 knop i genomsnittsfart, med och motström inkluderad
Vinden tog slut strax för klockan ett mitt i natten då motorn fick ta vid en motor som i stort sett sedan var igång tills vi ankrade i Norge. Ganska rullig natt i en sjö som efter hand lugnade ner sig när det inte fanns någon vind som drev på. Månen lyste nästan full hela natten. Gick ned bakom moln strax före solen kom upp vid femtiden. En sol som gick upp över Norges kustberg. Vi hade då fyrtio sjömil kvar till Lindesnäs, men kusten norrut låg närmare.
Massor med mörka regnmoln längs kusten. Det tog flera timmar innan vi fångades upp av ett av de mörkare molnen. Vinden snurrade hundra grader men ökade inte i styrka. Vi motorseglade med två rev i storen och kutter bidevind. När regnet kom fick vi 150 grader vind och en välsköljd båt. En vind som underligt nog nästan dog ut, i motsatts till vad som brukar vara fallet under mörka moln. Vindvågorna slogs effektivt ned av det kraftiga regnet och det såg nästan ut som någon hällt olja på vattnet.
Skönt med bakväggen där man torrt kan inta sitt morgonkaffe medan regnet vräker ned. Bara det nu slutar regna så vi kan sätta upp vår sista artighetsflagga på denna trettonåriga resa utan att bli blöta.
När vi var nästan framme vid Lindesnäs bestämde vi oss för att ankra i Selöyhamn, en välskyddad hamnbalja strax väster om Lindesnäs, för att få sova ut i en helt stillaliggande båt.
Framme strax efter klockan ett och tursamt nog var det ingen båt ankrad. En Bavaria låg på kommunbryggan och gästbryggan var upptagen av två motorbåtar. Det är sommar och lördag!
Sov några timmar innan det var dags för dusch och middagsförberedelser.

26 augusti söndag Selöyhamn – mot Sverige via kustnära segling ca 80 sjömil.
Från tidig morgon kunde vi njuta av segling längs hela kusten ända upp till Arendal. Vinden som lagom vred med oss räckte nästan genom alla passager i denna fantastiska skärgård. Vinden som var nordvästlig till att börja med vred sakta med oss och det gjorde att vi hela tiden hade vind över land och det gör att vi slipper sjögång. Att dessutom solen lyste på oss hela dagen är bara att tacka för. Vinden var lite sval i början men till sen eftermiddag var det nästan sommarvärme. Ju längre norrut vi kom desto fler båtar men inget att prata om jämfört med under värsta semesterperioden.
Under hela dagen kollade vi väderläget och velade mellan att stanna eller dra över till Sverige under natten. Kulingvarning för efternatten från väster bidrog till att velandet slutade med att vi efter att ha passerat Arendal tog sikte på Bohuskusten i en bekväm seglingsriktning som vi hoppas kunna hålla hela vägen över. Vinden kommer att vrida vilket gör att vi kommer att segla i en båge som börjar lite åt sydost. Var på kusten vi hamnar spelar inte så stor roll men det vore väldigt roligt om vinden tar oss till Väderöarna.

Annika & Björn