Vecka 26, 25 juni – 1 juli 2018 Isle Aux Morts – St Lawrence, Newfoundland, via Frankrike 183 nm

25 juni måndag Isle Aux Morts
Småkulen morgon med bara femton grader i salongen när vi vaknade och tände kaminen. Låg kvar en stund i bingen tills temperaturen krupit över 18. Bra var att vi redan i går kväll flyttade Moon in i hörnet och vred båten 90 grader för att ligga bättre mot den kommande kulingen. Frukost i lugnt tempo, men sen kom gubbarna som igår eftermiddag lovat att skjutsa oss till grannbyn några kilometer västerut som har en ganska stor mall med många butiker. Grannbyn, Port Aux Basques, är väsentligt större än “vår” by och sydvästra Newfoundlands största by med 4000 invånare.
Annika och Berit åkte iväg och Björn stannade och vaktade Moon. Vädret var på gränsen till regn redan tidig morgon, men drisslet gick inte över till regn förrän handlingsgänget kom tillbaka strax efter lunchtid.
zEnkel snabblunch innan Annika och Berit gick upp till puben med dator för att kolla öppettid och våra e-mail. Puben var stängd men WiFi nätet påslaget. Vi har lite svårt att anpassa oss till Newfoundlandtiden som är en halv timme före övriga atlantkanada.
Vindprognosen varnar för nordostlig kuling från midnatt. Vi som flyttade Moon redan igår kom på det viset mer in i skydd och med fören i huvudsak i vindriktningen. Alla fendrar ute inklusive fenderplanka. De fyra däcken som hängde lite huller om buller på kajen lyfte vi upp på kajplanen med hjälp av spinnakerfallet. Hamnkapten var imponerad över att vi lyckats lyfta dom och ville inte att vi skulle hänga tillbaks dom. “Dom skall bort” var kommentaren. Någon hade självsvåldigt hängt dit dom vilket tydligen inte är ok på en “public dock”. Vi var i alla fall tvungna att ta bort dom för att få en ren kajsida att fendra av mot. Med drygt en meter tidvatten är det svårt att parera två “högar” med däck.
Film till kvällen innan vi stängde Refleksen och kojade.

26 juni tisdag Isle aux Morts
Den starka vinden började dra strax efter midnatt. Vid tvåtiden var det full kuling, men som vi nu låg var det inga som helst problem. För att inte Reflekskaminen skulle blåsa ut i dom starka byarna och osa, hade vi stängt den innan vi gick och la oss.
När vi vaknade vid sjutiden hade vi elva grader i båten. En blåsig natt och mer än femton timmars konstant regnande hade kylt uteluften ner till fyra grader. Bara några kilometer in på ön kom regnet som snöblask!
Innan vi vågade oss upp satte vi på Webastovattenvärmaren, en fantastiskt effektiv liten “burk”. När vi gick upp en timma senare var det drägligt varmt. Vinden ökade under morgontimmarna och vi hade mer än 15 m/s vid tiotiden när vinden vred mot nordväst och vi fick vinden lite in mot sidan av Moon och kajen. Vi la ut en tamp från springknapen till vinkelbryggan och tog därmed bort trycket på fendrarna mot kajen. Vid lunchtid upphörde så äntligen regnet, men vinden fortsatte hela eftermiddagen.
Gick en långpromenad vid tretiden när vinden bedarrat något och horisonten i väster visade en klar himmel under molntäcket. Längs promenaden kunde vi läsa om gångna tiders heroiska insatser för att rädda folk från förlista fartyg alldeles kustnära. Kyrkogårdarna vittnar om ett stort antal skeppsbrutna som inte klarat livhanken utan begravdes onamnade.
Tillbaka i Moon blev det glögg med pepparkakor för att värma våra kalla själar. Efter lunch hade tryckkokaren lagat en köttgryta som nu blev en god middag i kvällssolen med vinden vinande i riggen, en vind som nu hade ökat igen. Avslutade dagen med en sväng upp till puben för WiFi och en öl.
Tillbaka i Moon hade vinden helt enligt prognosen vridit till nära ren väst. Vi vände tillbaka Moon mot vinden och förtöjde igen på vinkelbryggan där vi förtöjde när vi kom på lördagskvällen. Dels för att ligga bekvämt, men framför allt för att ha en enkel avgång tidig i morgon bitti.

27 juni onsdag Isla aux Morts – Ramea Island 66 nm
Iväg halv sex, just efter vi vaknat för att komma undan regnet som såg ut att hänga om hörnet.
Motor första timmarna med en revad stor som stödsegel i en svag sydväst. Körde watermakern fram till elvatiden då vi fick vind nog att stänga av motorn. Fin segling under flera timmar innan motorn kom på igen. Motorsegling halva dagen och resten segling är bättre facit än vi är vana vid. Regnet som hotade under morgontimmarna blev nästan ingenting och från tiotiden hade vi sol resten av dagen, men kallt.
Centerbordet var i bruk en timma för att testa söndagens justering av tätboxen kring axeln. Inte en droppe nu efter att simringen justerats. Väldigt skönt att inte behöva bekymra sig för läckaget vi hade under lördagens segling.
Strax efter halv fem var vi framme i Ramea, en trevlig liten ö 3-4 sjömil utanför kusten 60 nm öster om Isla aux Morts.
Gubbarna på kajen undrade var vi var under gårdagens blåst. Det hade blåst nästan tjugo sekundmeter rätt in mot bryggorna här på Ramea. Vi som fick vinden över land såg aldrig mer än sjutton sekundmeter, och vi konstaterade nu att det var ett klokt beslut att skjuta på färden österut till idag. Klockan här i Newfoundland är an halv timme före Kanada öst och nu var den ca fem och vi gick en informationssväng till puben. Efter angöraren, dvs var sin öl, gick vi en lång promenad runt ön på en fin plankväg ända längst ut i sydväst där fyren, som vi just passerat med Moon, lyste ut mot havet och Nova Scotia lång t i söder.
En bit färsk lax hittade vi i den lilla butiken innan vi fick en dusch i Moon före salladsmiddag, sallad eftersom lunchen bestod av varm köttgryta i den friska kylan.
Tidig kväll pga vår tidiga start och långa segling i kylan. Ligger man stilla pga väder i tre dagar måste man passa på när vädergudarna är nådiga.

28 juni torsdag Ramea Island, Newfoundland – Grand Miquelon, Frankrike 55 nm
Jo det är ett faktum – det finns några öar som är franska även här.
Lämnade Ramea strax efter sex för att dra nytta av den enligt prognosen sydvästliga vinden. Lite fundersamma blev vi när vi gick upp och fann att det blåste svagt tvärs Moon, vilket indikerade en mer sydostlig vind. Körde ut mellan öarna som skyddade hamnen och hissade på en revad stor. Vi fick starka fallvindar utefter ön som förhoppningsvis inte visade hur det blåste utanför ön.
Tyvärr besannades våra farhågor om vindriktningen. Vindexen i masttoppen pekade rakt mot Miquelon, den franska ön vi hade tänkt segla till. Det var inte mycket vind varför vi gav det en chans, körde motor och hoppades att prognosens vindriktning skulle infinna sig snart. Det tog drygt en timma innan den började vrida mot syd och sedan sydväst efter lunch.
Testade centerbordet i den lite bråkiga sjön och det var kruttorrt kring axeltätningen under hela provet.
Eter nio blev det möjligt att motorsegla med kutter och stor i fem sekundmeters vind med en vindvinkel som efterhand tillät yankee och avstängd motor. Flera timmar seglade vi dikt bidevind, men tack vare den nu snällare sjön, trots hög dyning från sydväst, loggade vi över sju knop. Efter lunch ökade vindstyrkan, vred ytterligare och vi fick 60 grader relativ vind och full fart. Lite medström gjorde att vi såg över nio knop på SOG bitvis när Moon loggade dryga åtta knop.
Det som började som en usel seglingsdag, vårt alternativa mål för dagen låg lika tokigt till fast på andra “bogen”, blev efter hand en verkligt fin seglingsdag om än lite kylslagen.
När vi kom nära Miquelon förväntade vi oss fallvindar men havet såg inte upprört ut varför vi seglade på med ett rev i storen och fulla försegel. Vi skulle nog ha rullat Yankeen och seglat in under kusten. Nu blev det att falla av i den trots allt starka fallvinden och rulla Yankeen innan vi kunde lova upp och segla bidevind mot hamnen. Manövern gjorde att vi kom ut från land i rundningen och kunde inte segla högre än parallellt med land. I höjd med hamnen slog vi in mot land och när vi närmade oss land gick vi upp i vind och beslog storen efter att ha rullat kuttern. Motorerade in i hamnen som är väldigt trång och inte har någon plats för gästande båtar. Framför en fiskebåt, under en lastkran, hittade vi en plats för Moon. Låt vara att kajen var avfendrad med däck mm för arbetsbåtar, men med fenderplankor och många fendrar fick vi till en hyfsad förtöjning.
Tullaren stod på kajen under vår tilläggningsmanöver och väntade på att vi alla tre följde med in på kontoret där vi i vederbörlig ordning blev inklarerade i Frankrike! Inga stämplar i passen eftersom vi är EU medborgare, en bestämmelse som vi lärde oss sist vi flög till Sverige just då hade införts. Tullaren hade dock en stämpel med bara ö-namnet och datum som han erbjöd att stämpla i passet och den tog vi gärna för att visa att vi varit i Frankrike. Nu var vi officiella i Frankrike med stor fransk gästflagga och allt. Här är klockan en haltimma före Newfoundland, dvs en timme före atlantkanada.
Gick en sväng i den lilla byn och dreglade över kött- och ostdisken hos handlaren. Byn har bara knappt 600 invånare, men utbudet är mycket bättre än i motsvarande Kanadensisk by på Newfoundland. Men restaurangen, sa tullaren, håller inte Fransk standard. “Där märks det att vi är Fransmän nära Kanada, burgare mm…”
Den färska bit vild lax vi köpte i Ramea blev en god middag i Moon efter att vi flyttat Moon fyrtio meter akterut mot färjläget.
Fiskaren bakom oss ville att vi flyttade oss från kranen när han gick ut och fiskade vid sextiden. På så vis skulle vi kunna ligga ifred när han kom tillbaka för att lasta ur i arla morgonstund.
Det var lite tätt på färjläget, men lite arrangemang med en bit kätting för att kunna utnyttja färjans stora pollare skulle det nog gå bra.

29 juni fredag Grand Miquelon
Hörde vår fiskare komma strax efter tvåtiden och senare på morgonkvisten lämnade två havsodlingsbåtar hamnen. Hamnen är liten och trång varför det låter som dom kör i sittbrunnen!
Björn gick till Boulangère och handlade bröd vid åttatiden, lite fundersam på om det skulle finnas något kvar. Tänkte på våra vänner Brita och Lars som under sina kanalfärder i det “riktiga” Frankrike beskriver många trevliga besök hos bagarn, därär det nog är ännu viktigare att vara tidig. Här fanns lite kvar i glasdisken, förutom alla baguette på hyllan bakom.
Tillbaka i Moon kom färjan. Den var stor! Vi hade måttat in oss efter den träramp som färjan använder, allt enligt tullarens anvisning. Men den rampen var nog för en gammal, mindre färja. Nya färjan hade alla tänkbara finesser för manövrering och vinden blåste ut från kajen och från oss mot färjan. Hade vi haft en vanlig tamp runt deras pollare hade nog tampen klämts av när färjan spände sin vajer! Nu låg vår kätting längst ner mot marken och berördes inte av vajern och färjeskepparn gjorde så småningom tummen upp och var nöjd.
Vi åt på detta vis frukost mitt i “morgonrusningen”, men det var besynnerligt få Fransmän som bevärdigade oss med ens en blick. Är det månne ett drag hos Fransoser?
Liggdag i väntan på att sydvinden ska tillta ytterligare för att på lördagen bedarra så vi kan segla vidare till grannön i söder, Saint Pierre, en mycket mindre fransk ö med fyratusen femhundra invånare. Anledningen till snedfördelningen är troligen att St Pierre har en stor naturlig hamn skyddad för alla vindriktningar. Här i Miquelon har man stora problem när det drar från ost. Fiskaren, nu framför oss, fick sin avbärarlist demolerad i tisdagens blåsväder då hamnen utsattes för kraftig surge. Väldigt ovant att höra arbetarna på kajen tala franska till varandra!
Högvatten vid elvatiden och Moon ligger en meter från kajen i frånlandsvinden och vajar lite sakta i byarna. Tidvattnet gör att förtöjningstamparna blir lite långa, men en extratamp från kajens lejdare till en av Moons vinchar gör det lätt att komma iland.
Vid lågvatten ligger vi på fendravstånd från kajen med nästan sträckta tampar. Vi har två fenderplankor mot dom två vertikala gummislitskydden på kajen och ligger därmed ganska tryggt, även om det blir en del surge när den stora färjan kommer in mot hamnen. Men surge i hamnar har vi tränat på i Japan!
Gick en långpromenad före lunch till fyren på västsidan i det blåsiga, varma och nästan soliga vädret. Vid fyren kunde vi läsa om några av alla skeppsbrott som drabbat sjöfarare i forntiden. Grande Miquelon hade på den tiden en granne i söder med namn Petite Miquelon och sundet mellan öarna lurade fartyg in på grunt vatten. Numera är det en smal landtunga med farbar väg mellan öarna och det ska fortfarande finnas spår av grundstötta fartyg från lång tid tillbaka.
Typiskt att den fina vinden blåser rakt från St Pierre dit vi skall härnäst. Tillbaka i Moon efter en dryg timma blev det lunchsallad och sedan gick Annika och Berit till Informationskontoret för info och internet. Det är väldigt ovant att behöva trava iväg för att se på väder och utväxla mail. Mail och väder kan vi vissa tider på dygnet ta ner via kortvågsradion, men att tanka ner större filer går inte. Men det är väl lika bra att vänja sig för på fortsatta resan är det nog bara kortvågen som gäller för kommunikation.
Vinden friskade i vid fyratiden och är förespådd att hålla i sig till lunch i morgon. Regnet började samtidigt som vinden ökade. Vi tog ner den stora franska flaggan när vinden vred och blåste tvärs. Oljud när flaggan smattrade mot vanten. Det är nog bättre med stormstorlek på flagga när man inte ligger för ankar och har vinden över bogen.
När damerna kom tillbaka var kaminen tänd och en värmande angörare serverades som aptitretare. Köttgryta med ris var kvällens närande middag ackompanjerad av vindens vinande och regnets strilande. Ute var det dessutom tät dimma.
Somliga frågar varför vi seglar i dessa vatten.

30 juni lördag Grand Miquelon – Saint Pierre, Frankrike 25 sjömil
Regnet och vinden slutade på efternatten och på morgonen var dimman lite lättare.
Vi åt frukost och lämnade Miquelon vid niotiden för att inte tävla om utrymmet i hamnen med färjan, som vi senare såg i dimman.
Lite vind rakt i nosen första timmen och tack vare att vi körde i lä av öarna hade vi nästan ingen dyning emot. Men tät dimma varför Annika nere i Moon hade koll på radarn och sittbrunnsbesättningen kollade flöten och eventuella hinder. Radarn hittade alla bojar, båtar och större flöten. Hummertinornas små flöten syntes dock inte och fem av dem fick vi väja för.
Efter fyra timmar dök St Pierre upp i dimman, en dimma som lyfte i lä av ön och vi bjöds på fina vyer av hamnen med omnejd.
Vi fann en plats i Yachtklubben utanpå en av tävlingsbåtarna som deltagit i racet Halifax – St Pierre.
Försökte träffa både yachtklubbens kansli och tullen på vår promenad men lyckades inte, istället besökte ett kafé där vi åt en kirchpaj med kaffe. Inte billigt! Men ingen skatt eller dricks tillkom! Vi är verkligen i “Europa”. Vi konstaterade att en hel del EU pengar pumpas in i hus, anläggningar och underhåll av befolkningen! Tråkigt att det skapar inflation så att priserna stiger i skyn.
Promenaden var inte så lång men väldigt brant upp och ner i samhället innan vi kom tillbaka till Yachtklubben för en siesta innan prisutdelningen skulle hållas. Vi kände att nu när vi låg bland alla tävlingsbåtarna borde vi kanske delta, men efter en öl och en massa tal på franska gick vi tillbaka till Moon. Yachtklubbens arrangemang besöktes av halva stan, kändes det som, och traktens tonåringar uppträdde som tonåringar gör mest överallt. Dvs högljudda och rökande iklädda halvtrasiga kläder. Har vi blivit gamla eller?
Väderprognosen lovade lite blandade karameller, varför Annika och Berit gick en runda till byn för lite handling. Allt för att kunna sticka tidigt i morgon om vädret vill det.

1 juli söndag St Pierre, Frankrike – St Lawrence, Newfoundland 37 sjömil
Det blev inte så mycket sömn under förnatten då festligheterna för dom 15 deltagande båtarna pågick till något efter midnatt och sen fortsatte några tämligen högljudda i närliggande båtar. Vi gick ändå upp med ljuset och lämnade så tyst vi kunde för att inte väcka besättningen i vår närmaste båtgranne som vi legat utanpå. Trots prognosens dis o dimvarning hade vi riktigt bra sikt och den svaga motvinden störde inte särskilt. St Pierre ligger bara 10 sjömil från närmaste Newfoundland udde som vi kunde se efter bara en halvtimmes gång. Vi siktade på ett litet samhälle dryga 30 sjömil bort och angjorde viken strax efter lunchtid.
Under motorerande såg vi bara ett fåtal havsfåglar och undrar om vattnen är så utfiskade att fåglarna saknar mat. Plötsligt ganska nära land får Björn syn på två valar på mötande kurs och nära Moon. Varken Annika eller Berit hann se dom trots ivrigt spanande. Gissningsvis vikval på Björns beskrivning och han såg en halv val upp ur vattnet.
Längst in i viken låg St Lawrence där vi fann gott om plats på public dock, alltså återigen en natthamn utan att behöva ankra. Berit skar till salladslunchen medan vi fixade till förtöjningarna för att bekvämt nå en av stegarna upp till kajen. Ingen på hamnkontoret under helgtid och ingen möjlighet att ringa tullen då vi inte har täckning på vårt telefonkort. Vi måste klarera in till Kanada efter våra tre dagar i Frankrike.
Under lunchen kom en bil ut på kajen och Annika hoppade ut och hoppades på hamnkapten. Men nej det var en fiskare som var nere och såg till sin båt och hade sett oss komma in och var nu bara för att ge oss lite färsk torsk. Kan det vara bättre?
Strax efter kom en bil till och det var hamnkapten som hälsade oss välkomna. Trots att kontoret inte var öppet idag låste han upp till dusch och tvättdär inne fanns också koden till WiFi. Björn kollade strömmen på bryggan medan Annika efter lunch gick till hamnkontoret för att försöka med tullen nu när vi hade WiFi. Vid hamnkaptens kontor mötte Annika kontoristen som direkt slog tullens nummer på sin telefon så inklareringen var snart överstökat med ett nytt rapportnummer och allt. Inklareringen sköts av en centralt placerad tjänsteman som inte verkade veta var Newfoundland låg! Lite svårt att känna respekt för hanteringen när det sköts så summariskt. Men fan ta den som försöker smita in utan inklarering.
Björn hittade 120 v – 30 amp på kajen så nu testar vi vårt el-värmesystem. Vi kör “lilla” 24 volts batteriladdaren på 25 amp , 12 voltsladdaren på 15 amp och elpatronen i cirkulationsvattnet på 2000W på direkt el. All annan 220 ström i båten går i detta läget på inverter – och batteribanken. Om allt fungerar som det ska har vi upp till 6kW 220v under kortare tid och 4kW “obegränsat” i båten utan att säkringen i land löser. Systemet är byggt för att vi skall kunna använda en 6 amp säkring iland (220) och ändå ha full kräm i båten, dock utan 220 värmaren.
Satte på en tvättmaskin och gick sedan en kortare promenad nu när dimman kom smygande från havet. Vi var glada att den väntat tills vi var i hamn! Efter promenaden duschade vi i hamnhuset och tjejerna väntade på att torktumlaren skulle bli färdig.
Lite skrivjobb och internettande, nu när vi har WiFi i båten, innan spagetti med köttfärssås. Torskmiddagen får vänta till i morgon, en dag som återigen blir en liggdag.
–
Annika & Björn