Vecka 20 14 – 21 maj 2018 Port Jefferson, Long Island NY – Newport, Rhode Island 93 nm

14 maj måndag Port Jefferson
Vaknade till en vindstilla morgon med låg molnbas. Tände Refleksen som vi hade stängt av vid tvåtiden för att det var för varmt i båten. Mulet och ingen vind kyler inte lika mycket som klara nätter. Prognosen spådde bra vind i rätt riktning under tisdagen, så snabbt beslutade vi att ligga kvar hela dagen.
Annika pysslade med Facebook med hjälp av flera “vänner” för att förstå alla finesser. Björn skrev en introduktionsartikel till OCC som vi just anslutit oss till. OCC, Ocean Cruising Club, med säte i England har en hel del att bjuda på i norra atlanten
Efter lunch, när solen kommit fram, hissade Björn upp Annika i masten för att vända upp VHF antennen nu när vi inte har några låga broar framför oss. Bron på Färöarna mellan Stremey och Esterey går vi inte under även om antennen pekar neråt. Vi fastnade där och fick vända tillbaka med Linsdisfarne 2001. Vilka minnen vi har från broar!
I samband med topptrippen fick storfallets blockskiva en ordentlig smörjning med McLube torrspray och skivan med bronslagring mot rostfri axel blev helt tyst efter den behandlingen.
Därefter i med dingen och rengöring av vattenlinjens beväxning, innan vi rodde in för en promenad till sandreveln mellan oss och havet. Hittade flera skal av Dolksvans och massor med vattenslipade stenar i mängder av olika sorter från marmor till granit. Några fåglar fick vi på bild, fiskgjuse, rödvingad koltrast och en mockingbird, för att inte tala om alla kanadagäss som underhåller oss tidvis runt Moon.
Tillbaka i Moon hissade vi upp dingen och gjorde klart för morgondagens tidiga start mot fastlandet, om prognosen håller. Det blev en varm avslutning i en solig sittbrunn innan matlagning.

15 maj tisdag Port Jefferson, NY – Stonington Harbor, Connecticut 60 nm
Lätt dimma när vi vaknade strax efter sex. Upp direkt för att komma iväg innan strömmen blir för stark i den smala kanalen in till bukten. Dimman var en missräkning, men sikten var trots allt en halv sjömil. På med underställ och sjökläder för att klara alla timmar i kall blöt dimma.
Ankaret kom upp utan jobbig spolning som blivit regel de senaste ankringarna och vi hissade sedan storen innan vi gick ut genom kanalen. Dimman höll sig tre timmar innan solen värmde bort den och vi fick rätt bra sikt resten av dagen. Vinden som vi lovats var rätt svag, även om riktingen var den utlovade. En dryg knop motström gjorde att vi motorseglade under förmiddagen och körde vattenmakaren för första gången på länge. Nya förfilter och rätt klart vatten i motströmmen. Alltså inte avloppsvatten från New York utan nytt vatten in från nordatlanten. Apropå lukt från avloppsvatten, New York ligger på en inte hedrande andraplats den i särklass värsta platsen hittills – Pusan i Syd Korea.
Före lunch ökade vinden och vi stängde WM och sen motorn. Seglade i fin vind med fulla segel en halvtimma innan vinden försvann. Mycket märkligt, men inget att göra mer än rulla in försegel och på med motorn igen. Vi hade inte fyllt färdigt vattentanken så WM startades igen. Resten av eftermiddagen blev motorkörning i soldis istället för dimma. Det såg mörkt ut på himlen i nordväst, men vi hade försommarliknande förhållanden hela vägen in till hamnen. Strax innan hamnen såg vi vår första ejder, en guding, sedan vi lämnade Nordeuropa för tretton år sedan!
Vi ankrade klockan fem och fick en öl med popcorn sittandes i sittbrunnen och njöt av fiskgjusar i soldiset. När vi gick ner började himlen mörkna och Annika kollad in väderradarn på internet.
WARNING: åska med hårda vindar, regn och åtminstone en tornado!!! Hur tur kan man ha med ankomst i hamn strax innan “helvetet” bryter ut? Stängde bakväggen och satte oss till bords för middag under åskvädret. Vi fick nog bara en touch av ovädret som snart övergick i bara regn efter den första fasen med vind och åska.
Nanny som lämnade Port Washington två dagar efter att vi gått österut såg vi på Marinetraffic kämpandes med ovädret som dom enligt väderradarn fick halvvägs mellan Port Washington och New Haven där dom ankrade framåt sju-tiden. Hoppas dom mår bra trots hårdhänt behandling av vädergudarna. Fascinerande hur olika en dag kan se ut trots att det bara skiljer drygt trettio sjömil. Lite lotteri känns det som.
Vädergudarna pratar om nordost och regn i natt och i morgon. Det är nordostlig kurs till Newport så Newport får nog vänta på oss till på torsdag.

16 maj onsdag Stonington Harbor
Lugn natt efter att åskvädret dragit bort. Mulen morgon men utan regn och blåst.
Tog dingen efter frukost in till byn och gick en ordentlig promenad. Sömnig sommarstad med lite kvarvarande fiskeverksamhet. De flesta fritidsbåtarna låg på land och en del verksamhet inför säsongen förekom. Träden är inte helt utslagna och vårblommorna ser fortfarande fräscha ut Syren och liljekonvalj har precis slagit ut.
Tillbaka ute vid Moon hade den förutspådda nordostvinden just börjat ta i och det var lite guppigt när vi tog upp snurran och sedan dingen. Flyttade Moon från ankringsområdet in till en mera central och skyddad plats nära hamnbassängen. Lite väl nära de få fiskebåtarnas “farled” men inte i vägen. Klart mindre rörelser i Moon efter flytten och bekvämare för lunchberedningen.
Annika försökte med FaceBook men blev utkastat av någon anledning. Vi följde kanske inte deras “profilupplägg”? Får se om vi gör ett nytt försök eller helt enkelt ger upp. Gårdagens isolerade oväder fick Volvo Ocean organisationen att stänga sin raceby i Newport i går eftermiddag, så helt klart tar man vädervarningar på allvar i den här delen av världen. Vi fick kontakt med Nanny som sett gårdagens front i tid och fått ner seglen innan helvetet bröt lös. Dom fick en mycket värre körare än vad vi fick men dom klarade både vinden, åskan och den förblindande nederbörden utan problem.
Just innan mörkret då vinden lagt sig flyttade vi tillbaka till samma ankringsplats som tidigare. Allt för att inte störa, och bli störda av tidiga fiskebåtar.

17 maj onsdag Stonington Harbor, Connecticut – Newport, Rhode Island 32 nm
Uppe med tuppen redan klockan sex för att ta oss ut till havs genom den trånga strömutsatta skärgården vi har dom första milen. Gårdagens vind var nu ersatt med stiltje och lätt dimma. Trelagers klädsel behövdes för rorsman.
Tog upp ankaret och nu märks det verkligen att vi kommit norr ut och att botten är tångbevuxen. Ingen lera eller gyttja på kättingen, men rejält med sjögräs och kelp. Härligt och dessutom klippor längs stränderna som inte är långa sandstränder.
Tog oss ut genom skärgården mer eller mindre rakt öster ut innan strömmen blivit för stark. Vi skulle haft slack, men tydligen vände strömmen tidigare än våra informationer i sjökortsprogram och listor. Många grund och skär med mängder av bojar som visade var farligheterna var. Detta med bränningar och skär har vi nästan vant oss av med under “tropiktiden”. Känns nästan som hemmavatten i Norge och Bohuslän!
Efter några sjömil kunde vi ändra kursen mer norrut längs kusten och hålla oss utanför femtonmeterskurvan. Dis och en knapp sjömils sikt med lanternorna på hela dagen. Mötte tjugotalet små trålare men behövde bara väja för en. När trålarna var borta efter femton sjömil började flöten dyka upp istället. Vi passerade två uddar där motströmmen ökade till nästan två knop och där var det extra tätt med flötena. Vid ett tillfälle upptäckte vi flötet när det passerade sittbrunnen en meter ut och en halvmeter under vattenytan, nedpressat av strömmen. Flötet kom aldrig upp och hade förmodligen inte varit uppe framför Moon. Vattenytan var hela dagen nästan oljigt blank i avsaknad av vind, varför flötena gick att se på rätt långt håll när dom ibland kom upp över ytan i dyningen.
Vi såg mycket vitfågel, särskilt i samband med en del trålare. Blev inte klok på varför några trålare hade horder av mås och trut bakom sig och andra hade inga alls. Vid ett tillfälle låg det massor med fågel på vattenytan och när vi kom närmare körde vi igenom mängder av död fisk som förmodligen var för stor för måsen men för liten för trålen. Om dom klämts till döds eller varför dom flöt omkring begrep vi inte, men måsen verkade vänta på dom skulle klara att äta fisken.
Sista timmarna blev det lite ljusare och sikten blev bättre, men lanternorna fick ändå vara på.
Framme vid Newport var det full fart på Volvo Ocean Race. Coastguard dirigerade oss runt hela hamninloppet som uppenbar var avstängt för allmän trafik för att bereda plats åt de sju racebåtarnas dagliga “inshore race”. Vår omväg runt banan gav oss första parkett medan alla de namnkunniga lagen förberedde dagens tävling med segelsättning och startfältsplacering. Fick en hel del intressanta bilder. Många i åskådarbåtarna vinkade glatt åt oss när dom såg den svenska flaggan.
Vi kunde så småningom gena genom fältet in till Newport hamn där vi fann en skaplig plats att ankra på bland alla bojliggare. I Newport är det bara inte att tänka på bryggplats. Om det finns någon så kostar det upp till fem dollar per fot! Ankring är fritt och dingebryggan verkar också vara fri.
Sen lunch efter att vi ankrat strax före klockan ett
Drygt två timmar senare kom Nanny och ankrade drygt hundra meter från Moon. Vi tog dingen och önskade dom välkomna till Newport innan vi sen åkte in till dingebryggan och gick en längre promenad genom samhället. Många stora båtar som man annars bara ser i Yachtmagasinen! En trevlig by med massor av restauranger och båtrelaterade butiker (mest kläder!). Volvo racet satte naturligtvis sin prägel på en så här pass liten ort. Efter att ha gjort hela centrum försökte vi följa vattnet men det finns bara små återvändsgator ner till vattnet från huvudgatan. På väg tillbaka till Moon gick vi upp i byn och fann supermarket för lite inköp. Återvägen gick mellan de berömda “mansions” som förmögna New Yorkbor byggde när förra seklet var ungt. Enorma och påkostade “hus” som användes några veckor varje år när det var för varmt i NY!
Mötte massor med festklädda (lång klänning och kostym) ungdomar på vägen ner i byn. Efter en stund kom vi på att det var nog inte 17 maj dom firade utan “studentexamen” eller vad det kan heta här i US.
Tillbaka i Moon var klockan över sju och det blev snabbdusch innan enkel matlagning. Lunchen var ju sen och bestod av spagetti med köttfärssås, varför det bara behövdes en ordentlig sallad till middag med nyinköpta ingredienser.
För varje förflyttning norrut närmar vi oss tidig vår, och även här hittade vi bland annat blommande liljekonvalj.

18 maj fredag Newport
Nattens blåsning började vid fyratiden och skapade behov av lite koll på vår närmaste granne, en stor Spansk segelbåt från Mallorca “Ocean Phoenix”. Dom hade ankrat i motsatt vindriktning och nu kändes det som dom var väldigt mycket närmare. Men vinden vred strax innan den ökade till den förutspådda 10-15 m/s och därmed var dom vid sidan av oss om dom draggade mer. Därmed gick vi tillbaka till bingen och somnade gott. Nu var nämligen dimman bortblåst och foghornen äntligen tysta, så trots vinden och vågskvalpet var det mer sovvänligt.
Sen uppgång med frukost först strax före nio i det nu än byigare vädret. Det är en bit i vindriktningen in till botten av hamnviken så det hinner byggas upp en lite skvalpig chopp, men inte värre än att det gungar lite och plaskar en del. Gårdagens dis, småregn och absolut ingen vind är utbytt mot mulet och blåst utan dimma och regn.
Vinden är nordost och blåser med kulingstyrka ute runt Cape Cod varför vi självklart ligger kvar i Newport.
En annan anledning till vårt stopp i Newport är ett möte med Annikas bror Johan som kommer seglande från Bermuda med planerad ankomst under sen lördagseftermiddag eller natten mot söndag. Hoppas inte kulingen rätt i näsan fördröjer honom.
Under eftermiddagen avtog vinden och vi tog dingen iland för en lång promenad ut till “Race Village”, mest för att “ha gjort Volvo Ocean”. Kändes knepigt att vara i Newport samtidigt som Volvo Ocean och inte besöka publikarragemangen. Lite kappsegling för åskådarna med katamaraner från respektive team ute på fjärden, men i övrigt rätt avslaget i det kylslagna vädret. Vi upplevde en underlig antiklimax, förmodligen pga förväntningar skapade av minnen från Volvo Ocean i Göteborg för massor av år sedan med fint väder och mängder av folk vi kände i vårt “förra liv”.
Här har dom har haft nästan maximal otur med vädret under uppehållet. Tisdagen stängde man tom byn inför ett annalkande åskoväder, det vi fick en liten släng av i Stonington. Söndag, som är startdag för fortsättningen mot Europa, spås det hård sydvind.
Promenad tillbaka till dingebryggan längs samma väg inne bakom dom stora husen som kantar vattnet. Inte har man något strandskydd här inte. Inte ens en gångbana eller motsvarande utefter vägen inne i land. US är verkligen inte ett land där man prioriterar fotgängare! Men vi fick se att innanför dom stora husen fanns tom några gamla lantgårdar, numera förmodligen ägda av rika “månskensbönder”. Får, kor och alpacka såg vi på dom välskötta ängarna. Tillbaka i Moon vid sjutiden var det hög tid för middag och sedan en film.

19 maj lördag Newport
Natten var lugn med lite lagom vind för att hålla oss i riktning mot småvågorna trots den ringa strömmen.
Mulet och risk för regn när vi steg upp för frukost. Vid tiotiden började det regna, helt enligt prognosen.
Slö start på dagen i väntan på bättre väder för landtur och mathandling. Vi vill vara stadsoberoende för kommande två veckor upp genom Maine, vilket innebär en hel del matplanering.
Vi fick inga rapporter om Annikas brors segling mellan Bermuda och Newport under dagen, men hoppas dom anländer i kväll.
Dagen fortsatte i lite gråmulet väder med en skaplig bris, inte som i torsdags då kappseglingsbåtarna stod stilla, under eftermiddagens segling. Seglingarna idag med Volvo Ocean båtarna kunde vi beskåda från sittbrunnen i grådiset. Strax efter att seglingarna var över kom regnet och dimman inrullande. Så lite tur i oturen har dom allt.
Det blev ingen landgång för handling i det regniga vädret, även om vinden lagt sig. Läsa och skriva stod på tapeten. Annika försöker också reda ut varför FaceBook spärrar ut oss. Nanny fick en konstig kommentar om att ett mess vi växlat med dom “innehöll olämpligt material”! Och det skall komma från ett företag som underlättar spridning av fakenews!!
Matlagning på den “hummande” Reflekskaminen som skapar en skön värme inombords.

20 maj söndag Newport
Vaknade vid fyratiden då vinden ökade från sydväst. Vårt ankare var fastdraget för den nordostliga kulingen vi hade i förrgår varför det kändes lite viktigt att ha koll på om ankaret satte om och hur mycket vi då ändrade position. Dessutom hade den närmaste båten ankrat om under kulingen och låg efter det närmare oss än när vi ankrade. Efter en halvtimma bestämde vi oss för att det var ok, även om vi var lite väl nära den omankrade båten.
Medan vi höll på och kollade läget via plottern och radar i dimman såg vi AIS signalen från Annikas brors båt tio sjömil utanför kusten. Dom hade förmodligen saktat ner för att inte anlända i både mörker och tät dimma.
Gick och la oss och somnade strax. Vid åttatiden gled Sea Breeze, Annikas brors bå,t in som en vit skugga i dimman dryga hundra meter vid sidan av Moon och vidare in i hamnen där dom la sig på en boj inför inklarering.
Frukost och lite VHF kontakt med Sea Breeze innan vi tog dingen över för att säga hej och sedan gå och handla. Eftersom dom ännu inte klarerat in ville vi inte irritera tullen med att kliva upp på båten.
Vi hade planerat att detta skulle vara “slutproviantering” i Newport, men när nu Sea Breeze dök upp stannar vi en extradag och storhandlar i morgon.
Lunch när vi kom tillbaka till Moon och därefter lite pyssel inför kvällens aktiviteter.
Men först en dusch och när vi torkat åkte vi över till Nanny för en “avskedsöl, dom skulle åka vidare i morgon.
Medan ölen intogs fick vi en dunderskur som slutade lagom tills vi skulle åka över till Sea Breeze och Johan som just fyllt år. Förs lite skumpa i sittbrunnen, om man nu kan kalla verandan med dom två stora sittgrupperna mellan “förarhytten” och dom bägge rorsmansplatserna för sittbrunn. Det blir lite andra proportioner när “båten” är 26mx6m och väger 85 ton…
Johan fyllde år igår ute på havet så nu var det middag på restaurang som gällde. Två dingar in till kajen där bord var reserverat. En trevlig kväll med åtta personer varav Johan med sonen Nicke och kusinen Göran tillhörde “familjen”, övriga tre var besättning och en vän från Boston.
God mat på en trevlig fiskrestaurang, men som vanligt äter man för mycket när det är så himla gott.
Regnet vi fick vid sextiden efterföljdes av uppklarnande väder och när vi kom ut från restaurangen strax efter elva var det riktigt varmt med spegelblankt vatten. Rätt enkelt att hitta Moon ute bland alla ankarljus i den klara natten.

Annika & Björn