Vecka 8 19 – 25 februari 2018 La Playita, Balboa – Portobelo på Atlantsidan av Panama 70nm-

18 februari måndag La Playita
Uppe extra tidigt och körde in till marinan väl före åtta.
Missade bussen till stan och tog en taxi för att vi var tvungna att vara inne före 8,30. Vi skulle hjälpa Tina Prinsess som ligger i Thailand att betala deras satellitabonnemang som dom köpte för ett år sedan när dom passerade Panama. Deras bank i Sverige kunde av någon anledning inte betala till Panama. Kanske samma anledning som Malaysia var lite “svartlistad” av vissa banker och företag i US när vi försökte handla därifrån.
När allt var klart var klockan för lite för det stora köpcentret som öppnar först klockan tio. Vi tog två lokalbussar till Panama City nya centrum och flanerade i “gränderna”, dvs mellan enorma, moderna höghus tillbaka mot den gamla staden.
Verkligen tur att vi tog oss för att besöka denna UNESCO listade sevärdhet. Visserligen något av en turistfälla, men vi var tidiga och de var måndag så turistinriktningen märktes mest på café och restaurangpriser. En huvudrätt kostade tre gånger så mycket som på “vår” bra restaurang ute på La Playita/Flamenco, som också är turistiskt i varje fall för Panamanianer.
Efter att ha nobbat flera restauranger hittade vi trots detta en trevlig liten restaurang med vettiga priser där vi intog en god lunch. Inte bara maten var billig, även ölen som vi normalt betalar 2,25-2,50$ för kostade här bara 1,50 när grannen tog 4-6$. Begriper man något??
Under vandringen hamnade vi på en gågata där Kuna-indianerna från San Blas får sälja sina alster, så nu har vi sett dom och behöver inte ta oss till San Blas? Dom är specialister på en speciell lapptäcksvariant. På tygstycken något mindre än 40×40 cm sys olika lager med otroligt fin söm för hand och mönstren och färgerna blir väldigt fina. Men priserna är anpassade för dollarturister från US som gärna verkar betala lite extra.
Därefter var det dags för lite inhandling av mat för att börja förbereda oss för kanalfärden. Vi letade efter en stor matbutik som skulle finnas några kvarter norr om gamla staden.
Plötsligt ropade en polis på oss och kom småspringande efter oss i värmen där vi gick under våra paraplyer. Vi stannade och han förklarade på skaplig engelska att vi inte skulle fortsätta gatan framåt. Vi tittade lite förundrade framåt gatan och förstod omgående vad han syftade på. Vi var på väg rätt in i kåkstaden och fattigkvarteren. Polisen tillhörde Police Turistico och ville bara undvika att vi råkade illa ut. Vi förklarade att vi bara skulle till supermarcadon tre kvarter in i kåkstaden. Han tittade på oss och såg varken kameror, klockor eller smycken. Verkade som han tyckte att vi var nog inte det vanliga objektet och sa att det gick nog för sig. Det var dessutom mitt på dan och folk i rörelse.
Efter vi handlat i butiken, som bara innehöll folk från kvarteren runt om, tog vi en taxi hem för att inte anstränga vår tur för mycket. Dessutom är det inte lätt att ta sig till vårt område utan att använda två bussar som kör tillbaka in i centrum innan nummer två går ut mot Flamenco. Taxin kör utefter stranden på den nybyggda vägen så det är både kort och snabbt.
Tillbaka i Moon ringde Annika till kanalbolaget och fick löfte om onsdagen!
Annika bad att få återkomma, vi var ju tvungna att skaffa tre linhanterare och de vi hade på G visste vi inte kunde på onsdagen.
En båt ställde villigt upp med tre linhanterare så vi accepterade erbjudandet om onsdagen.
Himla tur att vi gjort både nya och gamla stan idag!!
Nu blev det full fart. Städa för att kunna härbärgera fem sovande i Moon redan från tisdag kväll eftersom rådgivaren/advisorn kommer tidigt, något som skall bekräftas av kanalbolaget på tisdag kväll.
En sväng iland för att handla dieselfilter, motorolja och kolla om vi kan tanka i marinan på sydsidan om gångvägen som vi är ankrade vid på nordsidan.
Det visade sig att den marinan var både billigare än på “vår” sida och tog ingen kajavgift när man tankar.
Tillbaka i Moon blev det lite ytterligare stuvning innan vi satte oss ner för lite enkelt tugg framför en film.

19 februari tisdag La Playita
Startade efter frukost med att gå runt udden med Moon och fylla diesel och vatten.
Mycket enklare angöring, något vi alltid måste tänka på med vår långa “köl” och ingen bogpropeller, jämfört med vår marina där vi förtöjer dingen. Dessutom hade marinan även bensin vid bryggan, något vi också behövde nu när vi har använt dingen en hel del. Som extra bonus fanns också en butik alldeles nära som säljer vin mm tax free som också bidrog med några liter vitt vin.
Efter det blev det buss in till stora köpcentret för storhandling av mat och dryck. Vi skall plötsligt föda sex personer(som blev sju!) under kanske två dygn (som blev ett!). Har vi tur kommer vi igenom på en dag, men det är tydligen sällsynt även om man påstår att från Stilla havssidan startar man före ljuset och borde komma fram på en dag om man inte får vänta vid slussarna.
Tillbaka i taxi med massa bärkassar och två ryggsäckar var det vindstilla med tryckande värme. Verkar som värmen verkligen vill visa vad den kan så här sista dagen. Men hoppet om svalka på andra sidan håller oss uppe. Vattentempen har sjunkigt och är nu runt 20 grader.
Vid sextiden åkte vi in för att möta vår besättning och äta middag på “vår” närrestaurang.
Efter middag och två dingefärder ut till Moon var det snart läggdags för att komma upp redan strax före fem som var starttid enligt senaste uppgiften.
Lite ovant att ha tre nattgäster.

20 februari onsdag och dagen K som i Kanalfärd Balboa – Shelter Bay, Colon 45 nm
Klocka ringde tjugo i fem, men innan vi tog upp ankaret ropade Annika på trafikledningen som avtalat och dom flyttade fram mötet med “piloten” en timma och gav oss en mötesplats bara fem minuter från vår ankringsplats. Nu hörde vi dessutom namnet på den båt vi skulle samsas med, Taurus, som vi strax såg lanternorna på när dom kom ut ur marinan. Vi var glada att konstatera att det var en segelbåt i storlek med Moon. Nu blev det frukost före start istället för på väg mot första slussen.
Kvart över sex låg vi vid vår mötesplats, boj nr sex i leden, och väntade på kanalbåten med advisors tillsammans med Taurus som visade sig vara en Contest 50. Lite kul att det var två holländska båtar men ingen Holländare i båtarna då Contesten hade tyska ägare. Våra advisors dök upp nästan i tid? Det visade sig att vi fick två! En kille och en tjej som var trainee. Hon hade lite problem med sin egen status och att Annika skeppade Moon.
Men hon tinade snart upp och vi fick en väldigt bra dag tillsammans. Killen var lugnet själv och en erfaren kanalbåtsskeppare som var advisor på sin lediga dag för att tjäna lite extra.
Båda var väldigt tveksamma när vi ville använda rekommenderad svensk slussteknik med för och aktertamp dragna från knaparna till winchar. Men efter första slussen såg dom helnöjda ut och när vi påpekade hur Contestens inhyrda linhanterare hade problem med att både ta hem med spänd lina på väg upp och släppa ut med spänd lina på väg ner så nickade vår kille och det var helt klart att han insåg den stora fördelen att ha lina över en winch och aldrig behöva “lägga loss” för att ta hem eller mata ut. Vi kanske har spridit en bra svensk teknik?
Vi hade den stora turen att inte ha något lastfartyg i slussen på uppgång. Först låg en Mexikansk fullriggare med manskapet på rårna och sjöng till dom många åskådarnas förtjusning i Mirflorslussen. Därefter en liten turistbåt och tre bogserbåtar. Längst bak Taurus och Moon.
Genom alla slussar var vi hopknutna med Contesten och behövde bara hantera en för och en akterlina mot kaj. Dagen blev mer som en utflykt än jobb för våra tre linhanterare. Men vi satte en av våra kameror i händerna på vår unga danska läkare, en trevlig tjej som efter examen nu hade mönstrat på en båt för några månaders segling i framför allt Polynesien.
När vi kom ut ur de första tre slussarna kopplade vi loss från Contesten och sen blev det ett race mot klockan för att vi skulle hinna fram över Gatunsjön innan dom vänder trafiken till sydgående i slussarna vid Colon.
Nästan 30 sjömil med en knapp halv knops motström och därtill bitvis stark motvind gjorde att Moon fick bekänna färg. Contesten löpte enkelt iväg med sin stora turboladdade motor kändes det som, men efter att vi justerat upp varvet från våra normala 1400 till 1600 höll vi jämna steg och knappa sju knop över grund. När vi kom ut på sjön och motvinden blev mer markant tillsammans med lite sjö, tappade Contesten fart medan Moons stora fyrbladiga propeller gjorde att vi fick sänka farten för att inte köra in i häcken på tysken! Snacka om att få betalt för propellerinvesteringen i våras.
När vi hade en halvtimma kvar till Colonslussarna fick vi klartecken för slussning om vi “snodde oss”.
Vi körde om Contesten för att hetsa dom till lite högre fart och nästan i full fart, strax före slussen, knöt vi ihop båtarna. En stor fraktbåt låg och väntade på att vi skulle smita in framför. När vi var längst fram i slussen och började få våra kastlinor från kajsidorna kom lastfartyget in i slussen, dragen av sex lok. Vilken skillnad att vara framför en båt istället för alldeles bakom dess propeller när man skall ur slussen. Den Mexikanska fullriggaren var vi nu ikapp, men av någon anledning lät dom den slussa ensam i parallellslussen.
Ute ur slussen hade vi en kuling i nosen och en halvtimma till platsen där vi skulle lämna av våra advisors, en tämligen så skvättig tur.
Efter det skulle vi hitta en plats att lämna av våra linhanterare och runt hörnet i hamnen finns den gamla Club Nautico som i stort sett är övergiven. När vi kom dit visade det sig att sjön låg på med ordentliga vågor och vind med kulingstyrka, inte särskilt kul att ankra, sjösätta dinge och motor för att sedan köra in besättningen. Kändes alldeles för osäkert med okända människor vad det gällde sjövana och jollar. Vi försökte på ett ställe till där det var sjölä, men istället var markområdena omkring en stor byggarbetsplats. Colon är egentligen en enda stor hamnanläggning på sjösidan utan något för privatbåtar.
Vi fick vackert bita i det sura äpplet och köra tvärs över hamn och ankringsområdet för stora fartyg till Shelter Bay Marian där vi förtöjde strax efter solnedgången alldeles bakom skyddspiren på superyachtbryggan. Lyckades få tag på en taxi som körde våra tre linhanterare tillbaka till Panama City för 100 dollar.
Vi behöver väl inte skriva att det var skönt att duscha och få en avslutning av dagen i en tom båt efter att ha varit sju personer i Moon hela dagen.
Dessa sju personer utfodrades med mat och dryck hela dagen. Kul att se att sju personer kunde sitta till bords i sittbrunnen och Moon var fortfarande väl över vattenlinjen i häcken trots sötvatten.
Nu har vi gjort kanalen och är tillbaka i Atlanten. Vi ligger nog kvar här trots marina avgiften och städar, tvättar och väntar på lite mildare motvind innan vi fortsätter till Portobelo 20 nm åt NO för utklarering från Panama.

21 februari torsdag Shelter Bay Marina
Fin vind genom Moon hela natten och vi sov förträffligt efter det lite långa onsdagsdygnet. In till marinakontoret så fort dom öppnade för att få en plats inne i marinan istället för på superyachtbryggan. Fick en bra plats med fören mot vinden som Annika enkelt manövrerade in till trots att Shelterbay är lite trång på en del ställen.
Sen blev det operation städning av båt och tvätt av kläder och lakan, Hela båten hade ett fint rödbrunt “mjöl” från den röda jorden bladat med föroreningar från Panama City som vi legat i lä om i två veckor.
Alla linor vi använt i kanalen las i sötvatten och alla tampar efter relingen som plockats bort för att minska risken för trubbel under kanalpassagen fick också fyra bad av sötvatten.
Vi har glömt att berätta att vi inte haft någon agent, inga hyrda linor och inga hyrda fendrar. Moons standardutrustning klarade provet med glans! Mycket trevligt att ha linor som kan hanteras på winchar istället för otäcka gamla grova polypropylenlinor som kräver handskar och som kinkar på knaparna när man skall ta hem respektive ge ut. Vi summerade även dieselförbrukningen med förhöjt varvtal på motorn under alla milen över Gatunsjön. Vår Perkins Sabre drog bara försumbart mer än när vi går vår vanliga marchfart! Tusan vet hur det går till.
I städivern blev också styrbordssidans däck skrubbat och sköljdes kontinuerligt under processen. Inte klokt vad svart vattnet var som rann av däcket under skrubbningen. Nu lyser korken gul och grann igen.
Eftermiddagen ägnade vi åt två norska båtar som just anlänt från San Blas.
Enkel middag i Moon eftersom Annika lagat köttfärssås till lunch som var avsedd för en eventuell extradag i kanalen som mat för sju personer. Det räcker flera dagar för oss två?

22 februari fredag Shelter Bay Marina
Fortsatt jobb med tvätt och städning.
Annika kopierade material över Stilla Havet till Norrmännen och en Engelsk-Finsk Swan, vilket levererades under eftermiddagen, hårddiskar fyllda med info och bland annat spår i Stilla Havet att användas i sjökortsprogrammet OpenCPN. Annika installerade och Björn drack öl med övriga i besättningarna, en rätt vanlig arbetsfördelning…
På kvällen åt vi middag på restaurangen tillsammans med våra kanalgrannar i den tyska Contesten.
På restaurangen träffade vi Johan och Lisa från Rubicon hemmahörande i Fjällbacka. Vi hade en svag men bortglömd aning om att dom skulle vara i området och bestämde snabbt att ses i morgon.

23 februari lördag Shelter Bay Marina
Fortfarande 10 – 15 sekundmeter från norr och vi har svalt i båten nattetid! Även dagtid håller sig tempen nere i båten anständig, utom när vi tvättar däck och måste stänga alla luckor. Vattentempen är nu uppe i 27-28 sedan vi kom till atlanten. Babordssidans däck tvättades efter frukost innan solen hunnit för högt. Alla linor efter relingen sattes på plats och även skoten kom på plats.
Annika hjälpte vår tyska Contest med SSB radion som inte ville kommunicera med PCn.
Björn gick till varvet för att kolla när Rubicon skulle sjösättas efter att ha bottenmålats.
Jo det var dags i förmiddags? men en reparation av deras ankarspel gick inte så snabbt som tänkt.
Med några plåtar och diverse annat från Moon var det dock klart en bit efter lunch och Rubicon kom i vattnet.
Vi tog oss äntligen tid för en promenad och lite senare kom Lisa och Johan över till Moon samtidigt som en av våra två Norska båtar kom på besök. Plötsligt var vi åtta personer som gick “husesyn”.
Norrmännen var snart nöjda med sitt besök och vi övriga fyra kunde sitta ner med en öl, välbehövligt för framför allt Rubicons besättning efter stressen att komma i vattnet. Dom väntar nu på sin kanalpassage som startar på onsdag. Det visar sig att det är samma två till tre veckors väntan efter man betalt även från Atlantsidan. Efter vår sundowner gick vi upp till restaurangen där Rubicon bjöd på middag som tack för hjälpen med ankarspelet.

24 februari söndag Shelter Bay – Portobelo 21 nm
Lite mindre vind under natten.
Efter frukost gick vi över till pontonen där norrmännen och Rubicon låg för att säga adjö och leverera en fullmatad hårddisk till Rubicon.
Därefter körde vi ut ur marinan och vidare mot nordost, rakt mot sjön från två veckors blåst med kulingstyrka. Vinden nu på morgonen var sju – åtta sekundmeter över båten. Hissade en revad stor för att få lite stöd och farthjälp, men det var maskin som fick göra nittionio procent av jobbet.
Vinden ökade efter en timma till dryga tio sekundmeter och en del vågor blev “berg”. Målet låg rakt in i vågorna och det blev efter ett tag helt omöjligt att hålla fart, även om vi ökade varvtalet på maskin. Vi föll av tio grader mot land och våglängden blev genast lite längre och vindvinkeln 15 grader. Nu hade vi inga problem att hålla mellan fyra och fem knop över grund. Både vågor och motström försökte bromsa Moon.
Tre timmar efter vi lämnat Shelter Bay kunde vi styra in i bukten där Portobelo ligger inne i botten. Vinden blåser från botten av viken rakt ut mot havet och ger fullständigt sjölä och fin svalkande vind med nu nästan mulet väder. Vi fick tom några regnstänk!
Men vilket sunkigt ställe. Vi har visserligen inte varit i land, men fem sjunkna segelbåtar plus några arbetsbåtar ger ett dystert intryck bland trettiotalet segeldugliga ankrade. Att sedan några av de ankrade segelbåtarna ser hopplöst övergivna ut förbättrar inte bilden. Några av dessa “övergivna” har folk ombord!!
Varför är vi nu här? Enligt guiden skall det gå att klarera ut ur Panama här i Portobelo, något som verkar otroligt när man ser rucklen från sjön i kikaren.
Det återstår att se i morgon.

Annika & Björn