Vecka 7   12 – 18 februari 2018   La Playita, Balboa, Panama City för ankar

12 februari måndag   La Playita anchorage
Bra kylande vind genom båten under natten varför vi sov förträffligt. Det är perfekt att ligga för ankar jämfört med i marinor. Hela dagen spenderades i båten, mest under fördäckstältet och dess skugga i en laber bris. Helt uthärdligt!
En sväng iland på kvällen för motion och mat. Helt tydligt att det är karnevalsledigt. Massor med folk på strandpromenaden och fullt på alla restauranger. Slutade med att vi körde tillbaka till Moon utan att trängas med restauranggäster. Enkel middag i Moon.

13 februari tisdag   La Playita
Nästan lite för bra vind under natten. Det är lite trångt på ankringsplatsen varför vi bara la ut tre gånger djupet när vi ankrade. Med vinden mer än nittio grader mot hur vi drog fast ankaret har vi nu ”ankrat om” och kommit lite nära grannen.
Före lunch gick vi fram till ankaret och flyttade det lite bortanför det första stället och drog fast med nu drygt fyra gånger djupet vid högvtten i riktning för den starka nord-nordostvinden. Inte kul att lämna båten när ankaret satt om sig och vi inte har provdragit med drygt 50% varv på motorn.
En Holländsk Malö 43 som vi sett bland ARC deltagarna ute på Las Perlas kom och ankrade bredvid oss. En svensk båt med Holländsk besättning känns som grannen med en Holländsk båt med svensk besättning borde höra om man kan hjälpa till. Uppenbart är något galet när resten av ARCbåtarna är mer än halvvägs till Galapagos.
Björn körde över och frågade om vi kunde hjälpa till med något. Det visade sig att dom under Atlantöverfarten i hårt väder fått en skada (inte klart vad) på ett undervant. Före kanalpassagen hade dom beställt ett nytt som skulle komma nu efter karnevalen.
Vi fortsatte underhållsarbetet under eftermiddagen och alla wincharna i sittbrunnen fick en genomgång. Alla delar plockades loss och rengjordes från smutsigt fett och försågs med lite nytt. I värmen är det extra viktigt med extra lite fett. Alla winchar mådde bra och var lättdemonterade sedan vi i Malaysia försett alla skruvar med TEFgel.
Till kvällen var det promenad igen och nu fick vi plats på den bättre restaurangen som vi nyttjat två gånger tidigare.

14 februari onsdag   La Playita
Under morgonens VHF nät annonserade vi att vi hade en massa guideböcker från Alaska till San Diego om någon var på väg åt det hållet.
En amerikansk HR46 nappade och kom över och tog hand om alla tio böckerna. Dom var även tacksamma för alla våra spår som dom kan använda i OpenCPN. Av dom lånade vi sex vatten behållare för att hämta vatten i marinan. Dom tar betalt om vi går in med Moon, så det tänker vi bara göra innan vi lämnar och då även toppa upp dieseltanken.
Efter frukost bar det av till centrum och immigration. Vårt visum som förlängdes i lördags räcker bara till idag. När vi kom dit visade det sig att efter karnevalen öppnade dom inte förrän klockan ett!
Vi tog en lokalbuss mot köpcentrum för att utnyttja tiden. Bussarna här går i en slinga och man vet inte riktigt var på slingan man är när det är en okänd linje. DVS om chauffören svarar jakande på frågan om köpcentrum så kan det betyda att vi måste åka hela slingan för att komma dit.
På telefonens GPS kunde vi se att vi avlägsnade oss mer och mer från köpcentrummet. OK nu var vi nästan ute vid kanalen och slussarna vid Miraflore, ett ställe vi tänkt besöka någon dag nästa vecka. Men vi är cruisers och är vana vid att ändra planer när förutsättningarna förändras! så vi hoppade av bussen när den var nära vägen ner till slussen.
Gick två kilometer i värmen från busshållplatsen till slussen (med paraplyer), betalade entréavgift och kunde se film om kanalbygget och studera när två stora fartyg slussade. I bakgrunden, lite högre upp, kunde vi se ett ännu större fartyg slussa i dom nybyggda större slussarna. Kul att se det hela i verkligheten och få lite perspektiv på det man läst om. När det slussande fartyget ska ur slussen dras dom delvis av små lokomotiv, flera på var sida, men hjälper också till med egen motor. Propellervattnet bakom det slussande fartyget var klart respektingivande, men också det enda som skilde sig markant från de slussningsäventyr vi varit med om i Sverige, Skottland och Holland. Bra att ha sett slussningen för att kunna relatera de berättelser vi hört till vad vi nu sett och våra tidigare erfarenheter.
Tillbaka kunde vi ta en buss som startade sin slinga vid slussarna och hoppa av vid tvärgatan till immigrations kontor dit vi anlände strax efter ett. Allt verkade ok tills killen plockade fram ett papper som skulle fyllas i och förses med foto och tumavtryck. Tumavtryck var enkelt för dom var ju med men fota hade vi inga. Ut och promenad till närmast drugstore där dom kunde ta några bilder och trycka fram passfoton.
Tillbaka på kontoret var vi strax $210 fattigare och två stämplar i passet rikare. Turistvisum för sjömän kallar dom det. Under torsdagens VHF nät framkom det uppgifter om att man från och med onsdagens datum slopat denna kostnad för sjömän, men om det är riktigt så kände i varje fall inte huvudkontoret till detta beslut!
På tillbakavägen handlade vi lite nödvändiga grönsaker och frukostäpplen innan vi tog lokalbussen hem till Moon.
Till sundownern var vi bjudna till Malö 43an, och åkte dit för att uppskjuta denna övning till morgondagen eftersom seglarmiddagen visade sig vara ikväll.
Mer än tjugo seglare samlades på pizzerian vid marinan. Det var seglare från alla tre ankringsplatserna här i Balboa. Kvällens behållning var att flera hade hört vår fråga om ”linehandlers” på VHFnätet och vi fick flera som erbjöd sig att följa med över till Colon. Vi upptäckte att inte så få båtar tillbringar år här i Balboa och då är det kanske inte så konstigt om man kan tänka sig en båtutflykt. Hur som helst var det en klart positiv utveckling på ett annars lite dyrt problem.

15 februari torsdag   La Playita
Fin vind under natten och nästan svalt, men så är också vattentempen nere i 22 grader. Vi sover bra och nästan utan avbrott när temperaturen är sovvänlig och vi inte ätit för mycket…
Nomad som tagit hand om våra böcker kom över med vattendunkar som Annika åkte in till  dingebryggan och fyllde, medan Björn pysslade om wincharna på masten.
Annika åkte sen in till marinan för att tvätta med hjälp av holländarnas passerkort. Dom ligger nu i marinan i väntan på att nya vantet ska komma.
Efter ytterligare en omgång vatten var styrbordstanken halvfull. Nu borde vi klara oss till avgångsdatum som nu är nästa söndag. Det verkar bli en dag tidigare varje gång Annika ringer kanalkontoret och tjatar/frågar efter uppdatering. Men snart måste vi låsa datum för kanalpassage för att kunna komma överens med våra tre linhanterare och köpa mat mm dagarna innan.
Eftermiddagen ägnade vi åt att delvis vara sociala och delvis att installera spår mm i Nomads datorer. Nomad är en amerikansk HR46, en väsentligt större båt än vår Koopmans 47. Dels är Moon bara 47 fot medan HR46 är 48-fot och har full bredd ”hela längden”, särskilt akterskeppet på HR46 är volyminöst jämfört med Moon som nästan är att jämföra med ett rundgattat skrov.
Tillbaka i Moon plockade vi ihop för en promenad i land, men stannade i den Holländska Malön inne i marinan för lite snack och öl. Annika fixade deras nya Raymarine plotter som dom hade problem med och vi tittade på deras ena främre undervant som var orsaken till stoppet och reparationen. Sex-sju av wiretrådaran var av just där pressändstycket slutar! Det var änden uppe vid spridarna som gått av. Inga synliga skador på de övriga tre undervanten. Lite svårt att förstå att ett vant går, kanske en hanteringsskada som sänkt utmattningshållfastheten dramatiskt? Ny wire ska komma i morgon och riggaren byter omgående. Deras kompisar i ARC rallyt är redan på Galapagos så dom har lite bråttom att hinna ikapp. Kanske måste dom segla mer eller mindre direkt till Marquesas… Rallyt har mycket hög fart runt jorden!
Efter solnedgången blev det så äntligen lite exercis i land. På väg tillbaka kollade vi in flera restauranger men bestämde oss för en sen middag i Moon med lite fisk och tillbehör.

16 februari fredag   La Playita
Vindfattig natt, men trots det var temperaturen helt ok i vår sovkupé.
Helt vindstilla morgon och fortfarande svalt innan solen började pressa på och det blev oliidligt hett igen. Vindstilla är inte alls kul. Lågtrycket borta i Columbia som gett oss nordvindar på sju-åtta sekundmeter verkar ha fyllts ut, för nu talar prognoserna om lätta vindar om det blir några alls. Nästan lite åskvarmt och kvalmigt efter lunch. Strax efter tre började det regna! Vårt första regn sedan San Francisco och då var det första efter maj i Brittish Columbia!
Regnet varade bara en halvtimma och efter det körde vi dingen över till Kokopelli, den båt som lovat var linehandlers under vår kanalfärd, för lite snack om när dom kunde och om dom hade några tips från sina tre kanalfärder.
Sedan dingen in till marinan för att hämta en pilot över Kuba som en båt från den tredje ankringen gav oss.
Middag på vår ”vanliga” restaurang och sedan hem för lite film och sömn.

17 februari lördag   La Playita
Nästan helt utan vind under efternatten, men trots det bra temperatur i sovhytten. Efter frukost ringde Annika till kanalkontoret för att höra om tider och påpeka att den bogserbåt vi såg i slussen var för hög för Moon att förtöja mot. Nån ny tid fick vi inte. Annika pysslade vidare med våra gamla spår som seglare gärna lägger in på sina sjökort. Vi bytte också olja i backslaget. Marinan tar hand om vår gamla olja, något dom inte klarade i sista marinan i Mexiko.
Moon börjar så sakteliga bli klar för kanalen. En del handling återstår förstås, inte bara för att kunna utfodra ”lotsen” och linhanterarna under max två dagar. Dom skall dessutom ha flaskvatten, vilket säger en del om deras förtroende för det lokala vattnet, ett vatten som vi tankar i marinan och använder utan problem.
Detta med vatten är något som skiljer mellan cruisers. Några köper mängder av flaskvatten och stuvar i båten, medan merparten använder sina vattentankar även för dricksvatten. Många har watermaker men vill inte köra den på skitiga ankringsplatser, ett problem om man med små vattentankar ligger flera veckor. Moon har så stora tankar att vi utan vidare klarar två veckor utan påfyllning, men här har vi hämtat drygt 100 liter för att klara oss tre veckor.
Våra Holländare fick inte sitt vant igår utan kom ut på ankringsplatsen för att vänta här. Marinan tar $86 per dag för deras Malö 43 och det är sannerligen en onödig utgift när man bara ligger och väntar. Dessutom blir klimatet i båten bättre här ute när båten svänger med vinden och ventilerar naturligt. Även om det är vind i marinan kan man ge sig på att det inte blåser ner i förpikslucka och båten blir i solskenet bara varmare och varmare.
Sista biten av guldmakrillen som legat i kylens frysfack blev god lördagsmiddag.

18 februari söndag   La Playita
Morgonen kom med mulet väder, som tyvärr bara varade i någon timma innan solen brassade på igen från en klarnande himmel. Frukost under förtältet och sedan lite läsecirkel.
Annika fortsatte sedan med ihopsamling av våra spår från alla år som snart är klara för publicering.
Vi provade också ut våra egna linor för slussningen. Vi tänker använda tekniken med block i fören och linor till wincharna, ala Göta Kanal anvisningarna som vi med framgång använde när vi slussade ensamma för ”en generation” sedan. Akterut får vi för första gången riktig användning av winchen på akterdäck! Vi skulle nog enkelt klra oss utan linhanterare, men kanalbolaget kräver att vi har fyra förutom den speciella advisorn, som, vad vi har hört ibland int är så ”vise”…. Det senare kan tydligen vara den största prövningen under färden.
Ankarspelet fick en totalgenomgång med rostborttagning och rengöring av clutchen. Innan återmontage smörjde vi clutchens ytor noggrant. Nu känns det som Mon är förberedd för kanalpassagen.
Eftermiddagen blev lite vindig och till och med svalt på fördäck.
Promenad iland men middag i Moon.

Annika & Björn