Vecka 1 1 – 7 januari 2018 Mazatlán – Bahia Chamela 240 nm-

1 januari måndag Mazatlán – söder ut
Nyårsnattens firande i Mazatlán var rätt stillsamt. Vi hade en restaurang på en bergsknalle nära ankringsplatsen som hade öppet till fram på morgonen och visst hörde vi musik, men nästan diskret?
Vi hade trots allt perfekt internet, kunde tom SKYPE ringa Björns mor och önska Gott Nytt År. Vi förmodade dessutom att vår nästa ankringsplats på Isla Isabela skulle vara helt fri från mobiltelefoni och internet, varför vi ägnade förmiddagen till koncentrerat skrivande med uppdateringar av webb och e-mail. Bestämde oss vid frukost att lämna vid lunch eftersom gribfilen lovade vind under sen eftermiddag kväll.
Kom iväg halv tolv och kunde segla halvvind i tre sekundmeters relativ vind på platt vatten. Moon susade fram med fulla segel i dryga sex knop trots den ringa vinden. Med denna ringa vindstyrka byggdes det inte upp någon sjö och vi kunde njuta av mycket bekväma förhållanden fram till solnedgången då vinden ökade några sekundmeter och vred till mer akterlig. Nu började sjön bygga och seglingen blev snart lite mer krävande. Tog ett rev i storen och spirade ut Yankeen med Kuttern planskotad bakom storen. Rätt ok men nu konstaterade vi att vi seglade på tok för fort för en ankomst till Isabela vid soluppgången. När det var dags att gippa, vinden vred hela tiden mot norr, fortsatte vi med bara storen uppe för att sakta ner och anpassa ankosten.
Det är inte kul att segla sakta i lite vind och dyning. Vi kröp fram i tre – fyra knop och rullade då och då väldigt obekvämt.

2 januari tisdag framme på Isla Isabela 85 nm
Timingen med soluppgång och angöring blev perfekt. Månen hade fortfarande en bit kvar till horisonten när solen gick upp och vi fick några fina bilder på månen över ön just som solen gick upp.
Ankringsviken var nästan helt upptagen av fyra båtar men vi lyckades hitta plats för Moon, även om ankarbotten där var blockig och stenig. Kättingen “pratade” hela tiden när den skavde omkring bland block och sten. Vid dessa tillfällen är det skönt att ha en rostfri kätting. Zinken nöts kraftigt om stenen är vass och ger i värsta fall upphov till framtida lokala rostangrepp som sänker kättingens utmattningshållfasthet dramatiskt. Ibland är det jobbigt med kunskap om hur utmattning fungerar!!
Sov en stund efter ankring för att sen sätta dingen i sjön och åka in tillstranden.
Anledningen till vårt stopp här är alla fåglar. Ön har smeknamnet Mexikos Galapagos och det stämmer nog vad det gäller fåglar och ödlors oräddhet för människor. Vi har aldrig kommit så nära fåglar och ödlor som här.
Dessutom är mängden imponerande. Vi har varit på flera öar i olika världsdelar som har häckande Fregattfåglar, men ingenstans har antalet fåglar kommit i närheten av detta.
Bobies häckar inte lika tätt och där är det svårt att konkurrera med Havsulekolonierna norr om Aukland i Nya Zeeland och Muckle Flugga i Skotland!
Här är det Blue Footed och Brown Bobies som häckar tillsammans med Heermans Seagull, en mås som beter sig som vår tretåiga men är förutom det vita huvudet helt ljusgrå och näbben är röd. Ser väldigt annorlunda och trevlig ut.
Vandringen genom fågelkolonierna var helt magiskt! Massor med fåglar i olika stadier av häckning, från fullvuxna ungar till små “kycklingar” som dom vuxna fåglarna skyddade mot solen i den tryckande värmen. Vingarna “utfällda”, näbbarna öppna och strupen pumpande luft så hela halsen vibrerade för att kyla sig själva. Många uppblåsta illröda strupsäckar såg vi bland träden, en och annan testosteronstinn hanne var tom uppe och flög med strupsäcken fullt uppumpad! Ett ständigt attackerande bland bona i buskträden, både för att tränga bort andra hannar, men också för att betäcka honor. Vi begriper inte riktigt när eller om det finns en egentlig häckningssäsong! Här verkar det som dom håller på hela året!
Vi såg dessutom massor med bon på klippsidorna runt om ön som nu var tomma. Vi blev inte riktigt kloka på vilken art som häckat där och när.
Men vi kom nära bon på marken där Blue Footed- och Brown Booby häckar. Fick flera bra bilder där dom karakteristiska blå fötterna lyser tydligt.
Tillbaka i båten blev det lunch och sen gick våra grannbåtar och lämnade oss ensamma i viken.
Upp med ankaret och ankrade om över det stora sandområde vi sett när vi letade plats vid soluppgången men som då låg för nära dom andra båtarna. Vilken skillnad! Tyst på kättingen och kanonfäste som dessutom inte var känsligt för ström eller vindändring.
Lugn kväll med lite lagom svalkande vind under paraplyet av fregattfåglar avslutade en fantastisk dag som började med en synnerligen okomfortabel efternatt. Vattnet är nu badbart – 25 grader?

3 januari onsdag Isla Isabela
En stilla lugn natt med en svag dyning som nästan helt försvann på efternatten.
Under tidig frukost hade vi ett stort stim delfiner alldeles i vikens mynning som fiskade tillsammans med fem knölvalar under tjugo minuter. Vilken start på denna soliga dag i vår ensamma vik!
Tog sen dingen på en tur runt ön. På ostsidan av ön, med mindre skydd mot dyningen, låg de tre segelbåtar vi passerat i går morse kvar. Vi undrade för oss själva om dom inte uppfattat att fyra båtar lämnat vår vik, men var tacksamma för att vi får ha vår vik för oss själva.
Mellan en liten ö och vår ankringsö kom vi mitt in i ett stim av drygt halvmeter stora tonfiskar som plöjde runt runt i en snäv cirkel. Förs när vi kom nästan på dom dök dom. Beteendet verkar udda om det inte handlar om nån form av “fortplantning av arten” då omvärldsuppfattningen nästan försvinner. Inte undra på att det finns större fiskar och delfiner som jagar här.
Tillbaka i Moon blev det bad och koll av botten på Moon. Kollade också in ankaret som satt fint horisontellt nedgrävt i sanden trots att man tydligt kunde se i sanden att vi börjat med ankaret på sidan, 90 grader från dragriktningen. Avståndet till märket i sanden var knappt mer än tre gånger ankarlängden.
Moon var ren och fin på bottenfärgen och även propellern var helt fri från beväxning. Det är idag åtta månader sedan vi målad. Vi kunde inte känna något glapp i propelleraxellagret när vi försökte “rycka” i axeln/propellern, vilket var skönt. Vi har varit lite fundersamma över slitaget i det förra axellagret och hoppats att den fyrbladiga ger en jämnare förslitning på grund av att blad passerar skrovet samtidigt som ett passerar bottenstocken, borde ge en jämnare belastning på axeln jämfört med den trebladiga där det bara var ett blad i taget som gav laster tvärs axeln. Det var också första gången sedan vår lilla malör i Kanada då vi fastnade i ett grunt sund under 20 minuter innan tidvattnet lyfte oss loss, som vi kunde konstatera att det inte syntes något. Möjligen lite färg var borta på den rostfria kantskoningen runt centerbordslådans kant.
Otroligt skönt med 25 grader i vattnet. Dessutom dessa förhållanden i en helt ensam vik! Det var länge sedan vi kunde njuta av att soltorka våra avsköljda kroppar!
Får bara hoppas att den utlovade brisen börjar efter lunch, annars blir det för bra!
Efter vår vanliga salladslunch började en svalkande nordvind dra inifrån viken. Perfekt riktning ut mot det öppna havet söder om oss och håller oss dessutom vinkelrätt mot den lilla dyning som vi bland känner av.
Lugn eftermiddag utan nya grannar i vår vik. Fotade en massa fåglar runt Moon, läste, skrev och hade det allmänt väldigt avkopplande. Gribfilen lovade vind på torsdag eftermiddag till åttatiden på kvällen, inget man seglar 70 nm över natt på till Puerto Vallarta. Samma vind men lite starkare lovas för fredagen så till kvällen bestämde vi oss för att skjuta på avgång till tidig fredag morgon för att kunna dra nytta av vinden.

4 januari torsdag Isla Isabela söder ut
Fortfarande ensamma i vår vik när vi vid soluppgången vaknade. Samma fantastiska väder som de två tidigare dagarna. Dessutom började en svag svalkande bris dra inifrån viken redan före nio vilket höjde komforten flera tum. Det blir fort varmt nere i båten om solen brassa på och luften står stilla. Fläktar låter illa och är skönt att slippa använda.
Vi såg en av segelbåtarna från utsidan lämna mot söder och en dinge kom till vår vik för att förmodligen reka ankringsställe. Moon ligger i stort sett mitt på den enda stora sandplätt som finns i viken! Vi har inte hört något från kättingen under hela tiden på sandplätten.
Killen i jollen återkom inte med sin segelbåt så han bedömde kanske att dom trots allt låg bättre på utsidan.
Fram på förmiddagen började en frisk nordan blåsa. Vi fick lite beslutsångest. Skall vi vänta som planerat till i morgon tidigt för att segla till Vallarta eller?
Dom små vita vågtopparna vi såg väster om vår skyddade vik gjorde att vi bestämde oss för att sticka. Om timingen med att anlända under dagtid till Vallarta inte fungerade var det bara att fortsätta till nästa ankringsvik.
När vi började förbereda kom dingen från i morse tillbaka med hela besättningen för att gå iland till alla fåglar. Björn som stod på fördäck och fixade med ankardonen vinkade dom till sig och berättade att vi låg på sand och skulle lämna om tio minuter. Dom blev glada och vände tillbaka för att flytta in sin segelbåt, något vi konstaterade när vi en kvart senare hissade storen utanför viken. Alltid kul att kunna hjälpa till!
Fin segling i två timmar! Sen falnade vinden och farten blev medioker. Men med nästan platt vatten och ingen tid att passa gled vi vidare för segel till sena kvällen då vinden dog fullständigt. På med motorn och vattentillverkning. Under efternatten passerade vi utanför Vallarta och ett stort kryssningsfartyg kom från söder och svängde in mot Vallarta tvärs vår kurs. Lite underhållande i nattmörkret att studera AIS och se hur skärningspunkten först var strax akter om oss, dom var då fortfarande fem sjömil ut, för att sedan ändras till alldeles framför oss när vi var som närmast (CPA). Den senare kurskorrigeringen var klart syd om Vallarta och förmodligen en manöver för att passera för om oss. Vi är tacksamma för skeppare som förstår att en segelbåt sällan ökar farten några knop, men det omvända händer ofta! Alltså går en erfaren skeppare för om en segelbåt!
När dom passerat vår kurslinje en halv sjömil framför oss, ändrade dom kurs tio grader rakt mot Vallarta. Vi berättar detta för att belysa hur bra och säkert AIS ger information som förenklar säker manövrering när fartyg är i närkontakt. Vi gick för motor och förde navigationsljus inklusive motorlanterna och var dessutom väjningsskyldig. Trots detta valde skepparen, kanske av erfarenhet från tidigare möten med småbåtar, att ändra sin kurs för att vi skulle mötas säkert.

5 januari fredag till Bahia de Chamela 155 nm och en massa motortimmar..
Solen kom upp på en klarblå himmel. Fortfarande absolut ingen vind.
Vid frukost konstaterade vi att Mexikos fastland är betydligt grönare än Kaliforniahalvön. Detta var egentligen första gången vi såg kusten som vi körde längs. Efter Manzatlan vår första ankring på kusten angjorde vi i mörker och efter det har vi varit för långt från kusten för att se detaljer.
Vi utnyttjade motortimmarna till att baka bröd och göra mer vatten, det senare föregånget av att vi spolade båten och fyllde stora tanken med det vatten vi gjorde igår natt. Känns extremt lyxigt att ha överskott med vatten i detta regnfattiga klimat. Vi har inte haft regn sedan åskvädret i Astoria, förutom en eftermiddag i San Francisco, så var det gröna vi ser utefter kusten får sitt vatten från är en stor fråga.
Ankrade strax före fyra i den skyddade badviken Bahia de Chamela bland tio andra båtar. Mycket gott om plats och väl tilltaget “respektavstånd” mellan de ankrade båtarna.
Rätt ljudligt från restauranger på stranden men ljusår från larmet och hysterin med båtar och jet-skis i Cabo de Lucas. Men unders alla under, vid sextiden blev det tyst. Bara vågornas brus när dom mötte stranden förgyllde kvällen.
Våra nya funderingar om vägvalet fortsatte under middagen som bestod i huvudsak av ost, bröd kex och vin. Vi har börjat bli lite tveksamma om livet är tillräckligt långt för att man skall återuppleva platser, eller om det i huvudsak är nya platser som är viktigare att hinna med. Vi får sova på saken några dagar till?

6 januari lördag Bahia de Chamela
Sol och enormt kraftig dagg på alla ute ytor trots att vi inte haft någon saltvattenstänk. Torkade av alla glasytor och målade ytor innan frukost för att ytterligare sänka salthalten. Kan undra om det är denna enorma fuktutfällning som gör att grönskan klarar torkperioden.
Efter frukost och lite mailande var vi klara för en tur iland.
Körde dingen in i en liten “flodmynning” som var avskild mot den enormt långa stranden runt bukten med en stenpir. All dyning försvann och vi kom in i en lagun som bildades av det låga inlandet och den halvö som bildades mot havet där byn och alla små restauranter låg. Förtöjde dingen mot halvön och vandrade upp i byn. Fann åtskilliga små och en lite större butik för grönsaker och mat. Gick tillbaka längs stranden som verkligen inte hade många turister trots säsong. Runt halvön och tillbaka till dingen. Nu var det lite lägre vatten, men fortfarande fullt tillräckligt även på dom grunda ställena.
Tillbaka i Moon blev det försenad salladslunch innan vi åkte över till en Kanadensisk båt vars besättning vi träffat iland. Dom hade seglat många år i västra Karibien och kusten från Panama upp till US. Massor med info och guideböcker fick vi låna över natten.
På väg tillbaka till Moon hade en rätt frisk nordväst börjat dra över land ut mot båtarna. Det blev nästan svalt i vinden!
Middag i Moon och studier av guideböcker.

7 januari söndag Bahia de Chameal
Svalkande vind under första delen av natten. Morgon med kondens på däck, en kondens som snabbt värmdes bort av solen.
Ägnade morgonen åt att fota av valda delar av pilot böckerna vi lånat, samt till att författa mail till Pantaenius. Vi lämnar snart vårt seglinsområde och behöver nytt område.
En svag sydvind drar svalkande över ankringsbukten vid lunchtid. Efter lunchen dingade vi över till Kanadensarna för att återlämna böckerna och sen vidare till byn. Kom överens om att ses i byn för en öl efter vår långa strandpromenad.
Vi träffade Kanadensarna lagom för en mindre omfattande grönsakshandling och fortsatte sen till en av strandrestauranterna där vi satt och språkade om livets trivialiteter medan vi konsumerade två Corona var.
När solen började närma sig finalen gick dom till sin dinge på stranden och vi gick till vår bakom byn uppe i “floden”. På vägen ut passerade vi restaurangen på flodens motsatta sida, dvs vi passerade inte utan förtöjde och gick upp för att fråga om dom fortfarande serverar. Dom flesta stänger redan klocka sju! Vi fick en god helgrillad fisk med massor av vitlök som vi intog medan dom sista strålarna lämnade stranden och bergen i bakgrunden.
När vi var klara och körde ut till Moon i sista kvällsljuset för ett välbehövligt dopp och dusch innan kväll.

Annika & Björn