Vi, dvs Björn Christensson och Annika Koch, kommer inte från några
sjövana familjer.
De första trevande erfarenheter från segling kommer från tidiga jolleår för oss båda.
Det var inget organiserat seglande eller tävlande med i bilden och
de flesta erfarenheterna kommer från vattnen runt ST Anna och Gryts skärgårdar på Ostkusten.
Intresset var väckt och utvecklades vidare till att instruera andra på seglarskolor i denna sköna konst.
Det var också i samband med en kursvecka 1973 för vuxna på ostkusten, där vi båda var instruktörer, som vi träffades.
På den vägen är det...Sedan 1974 har vi varit västkusten trogen och 1976 köpte vi ett tomt
B31-skrov och la nu all energi på att bygga en fungerande inredning.
Denna båt såldes efter några år och vi "lät" jobbet styra våra liv i
alldeles för många år.
Fram till 1998 då vi köpte vår Forgus37 levde vi på lånade eller hyrda båtar.
Längsta sammanhängande seglats under denna tiden blev en sjuveckors segling
från Turkiet till Mallorca.
Det var mycket velande inför valet av båt, eller kanske snarare vilken prisklass vi kunde klara av, för när det kom till kritan hade vi väldigt klart för oss
vilken båttyp det skulle vara.
Att det sedan blev denna Forgus berodde till stor del på att utbudet av begagnade båtar som uppfyllde alla "krav" inte var så stort på hösten 97 - våren 98.
Nu har vi hunnit prova vår båt en del och vi är mer än nöjda med vår Lindisfarne.
Ja, vi blev nöjda redan under första resan.
Första sommaren, 98, var vi på sjön i 5 veckor och "leverans"-seglade båten från Dalarö i Stockholms södra skärgård till hemmahamnen Krossholmen
på Hisingen, ett stenkast från fd Torslanda flygplats i Göteborg.
Sommaren 98 var - regnig, kall och blåsig - för den som lyckats förtränga detta.
Vi njöt dock av varenda sekund.
1999 tog vi det stora steget över Skagerack och seglade under 5 veckor mestadels i Norge. Vi hade inte riktigt koll på hur lång tid som behövdes för den planerade Bergen tur och retur - vi anlände Bergen efter 8 dagar, utan att ha haft bråttom!
Det blev en lugn returresa... med många lata dagar under gennaker.
En avstickare ända in till Oslo hann vi också med.
År 2000 blev siktet inställt på en tur runt Skottland på 6 veckor.
Göteborg - Farsund - Inverness på en vecka. Kaledonian kanal och sedan en
sväng runt Mull, Hebriderna, norra Skottland och vidare till Orkney. Sedan till Shetland och då på västsidan med en fantastisk dag i grottorna på Papa Stour, genom Yell Sound - via Out Skerries tillbaka till Norge.
Under denna sommar hade Skottland det torraste året på länge.
Det blåste lite åt fel håll och kallt var det, men vilket strålande solväder.
Vi fick se mer under dessa veckor än vad fler återkommande Skottlandsresenärer har
sett, å då har dom lagt ihop alla gånger...
Sex veckor tur o retur Göteborg var även det väl tilltagen tid.
2001
Nordsjön hade inte avskräckt oss så vi spände hanen lite till och drog till Färöarna. Detta år med 5 veckors restid. Nu liknade inte detta föregående års vädersituation överhuvud
taget.
Rutten utgick som vanligt från Göteborg, via Norge till Shetland. Det mesta av färden gick i dimma dold.
Från Lerwick på Shetland runt nordost-udden, via Muckle Flugga med sin stora havssule-koloni, ut i dimman mot Thorshavn. Ingen sjö, ingen vind - bara dimma...
Det är bra med radar!
Nu fick vi några fantastiska dagar på Färöarna innan vi la om hemåt, dvs till Ålesund.
Det ingick i planen - blev det inte Färöarna så skulle det åtminstone bli Ålesund.
Det blev båda - på 5 veckor, utan brådska.
OK, vi ligger inte ofta två nätter i rad i samma hamn, vi ska öva på det nån annan gång.
Ålesund med skärgård var jättefint och vi hade en härlig resa söderut med växlande väder.
Dessa fyra förberedande seglingssomrar OCH utrustningsvintrar har nu fört
oss fram till det naturliga valet.
Längre segling - både i tid och längd.
2002 gick turen från Göteborg till Turkiet på 5 månader.
2003 fortsatte vi i Medelhavet i 5 månader.
2004 blev sista året i skandinaviska vatten - Östersjön runt.
2005 startade vi vår långa längesegling, och på den vägen är det.
Alla dessa och kommande seglingar kan du läsa om på denna hemsida.
Varför nu namnet Lindisfarne?
Enkel förklaring - båten var begagnad och hade redan ett namn som föll oss på läppen.
Namnet kommer från en liten ö utanför Englands nordost-hörn med ett kloster som båda hade samma namn.
Numera heter ön Holy Island.
Nedan kan du läsa några rader jag hittat på webben som beskriver dåtiden...
Inte för att vi på något vis vill efterlikna sådana rövartåg, men förra ägarna gjorde vad dom kunde - gennakern har en stort stiliserat vikingahuvud med horn och allt i blått och gult.
"I slutet av 700-talet dök de första "rövarna från norr" upp. De spred skräck längs Europas kuster.
Året var 793 när vikingar överföll ett kloster i Lindisfarne vid Englands nordöstra kust.
Det var män från Norden som hade hört talas om klostrets stora rikedomar.
En dag kom de dit med sina skepp, och snabbt, nästan ljudlöst gled de in mot stranden.
De dödade munkarna och tog alla dyrbarheter de kunde bära bort från kyrkan.
Sedan tände de eld överallt och drog sig tillbaka till skeppen."
|
