Ankring börjar med  bra utrustning för att möjliggöra en säker och uthållig ankring även under svåra förhållanden.
Ankarspel är en nödvändighet för att kunna ankra på större djup. Det är lätt att frestas att inte ankra om vid halvbra fäste om man inte har ett motordrivet spel.
Spelet (och elmotorn) skall vara dimensionerat för den övriga utrustningens vikt och en del extralaster, dvs kunna lyfta kätting, ankare (ibland tandemankare) och vidhängande tång, lera eller stenar/korallblock under en hel seglingen (5-10 år x 150 ankringar/år!).
Spelet skall dessutom tåla de tillfälliga belastningar som utrustningen utsätts för i samband med upptagning, då det kan vara svårt att undvika extrakrafter från fastsittande ankare i kraftig dyning under slutfasen av "normal" upptagningen. Här är det viktigt att känna sitt spel och dess slirbroms för att undvika haveri.
De flesta fabrikat föreskriver underhåll/kontroll av slirbromsen en gång i månaden för åretruntcruisers!!

Anordning för flexibel säkring av kättingen för att avlasta spelet är en viktig del av utrustningen för att spara spelet och dess axel. Säkring av kätting bör ske i två steg, dels en normalstark ankarkrok med gummidämpad tamp till knap och dels  en andra, starkare säkring på däck med lång tamp till knap.
Även denna kan med fördel förses med gummifjäder. Från andra säkring till spel skall kättingen ha ordentligt slack, så väl tiiltaget slack att eventuell gummifjädern kan gå av utan att spelet påverkas.
Fastdragning och lossdragning av ankare sker lämpligen med däcksäkringen inkopplad och slack till spelet, allt för att undvika andra laster än egenvikten av kätting och ankare på spelet så långt detta är möjligt.

När ankringen väl är klar, slås reläet av för att undvika "ofrivillig" upptagning om det blir kortslutning i kontaktdon, brytare eller relä.
Inte så lyckat om det händer, särskilt om hela besättningen är iland!
Med avslaget relä under segling undviker man också ofrivillig utmatning av kättingen som kan bli följden av nämnda kortslutning. ("Självklart" blir det alltid värsta scenariot om det blir kortis, dvs för ankare så matar spelet in och vid segling ut!)
Vi har inte själva råkat ut för detta, men båtar vi känner har råkat ut för bägge varianterna.
Kom ihåg att fästa ankaret och dra åt slirbromsen på spelet under segling så att inte grov sjö "hjälper" ankare eller kätting överbord.

1. Ankringsdjup:
Man måste med tillräcklig ankarvinkel kunna ankra på minst 25 m. Lång kätting behövs, eller möjlighet att enkelt skarva i lika stark ankartamp.
3ggr djupet +10m ger erforderlig längd vid dom flesta "vardagsankringar".
Skulle en oväderssituation råda bör kättingen vara längre, minst 5ggr djupet + 10m. Ju längre från ankaret man ligger (på samma djup) desto bättre blir dragvinkeln mot botten och dessutom förbättras dämpningen.
Se bara till att inte skapa någon svag länk vid förlängning av kättingen.

2. Kätting:
Kätting är oavsett hållfasthet känslig för kraftiga "stumma" ryck. Alltså bör kättingen alltid belastas via fjäder och aldrig stumt via spel eller annan fix låsning/säkring.
Vi har valt en 8mm rostfri höghållfast kätting istället för en tyngre 10mm kätting. Tyvärr bara 60m lång - vi skulle vilja ha 80 meter (ny 80m kätting under 2010). För att erhålla bättre dämpning genom vikt använder vi en 12 kg tung ankarvikt, Anchor Buddy från NZ. Denna glider ner på kättingen med hjälp av en rulle i vikten och tamp till däck. Placeras en halvmeter över botten vid lågvatten. OBS vertikalt mått från båten!
Kolla schackel och ev. svirvel vad gäller hållfasthet. Ingen kedja starkare än svagaste länken! T ex ett schackel som ska länka samman en 8mm kätting med ankaret begränsas i storlek av kättinglänkens mellanrum till 10mm och ett vanligt schackel av god kvalitet i den storleken deformeras lättare än kättingen. Alltså måste denna "svagaste" länken vara av höghållfast rostfri kvalitet för att matcha kättingen.
Vi har sett flera hemska varianter med både två och tre schackel i rad av varierande understorlek, rostgrad och kvalitet... Man skall också ha klart för sig att brotthållfastheter som redovisas för schackel är provade under gynnsamma förhållanden, inga sneda drag eller tillskottsmoment här inte, något som är vanligt vid  ankring med lite svaj och "ankarsegling"!  
Oavsett om man väljer svirvel eller ej bör/skall kätting eller i förekommande fall svirvel sättas fast med schackel till ankaret. Schacklets lyra/bygel skall vara i ankaret för att ta upp alla de vinkeländringar som är följden av vindvridning och båtens rörelser i sidled. Jo vi vet att det finns ankare med bara runda hål, men då är ofta stocken ledad som på CQR och med ett överstort schackel i ankaret, men det är fortfarande inte bra! Vi har sett åtskilliga svirvlar och schackel som deformerats av dessa böjkrafter och därmed försvagats helt i onödan.
Vid djup >15 m skarvar vi kättingen med 18 mm flätad polyester tamp. (se under 6) (Sen 2010, med 80 m kätting klarar vi 25 m utan skarv i måttliga vindar.)

3. Ankare:
Hårda bottnar kräver vassa, plogande ankare, medan mjuka bottnar fungerar bättre med mera skålformade. Vi har ett 23kg rostfritt Deltaankare som huvudankare och ett färdigriggat Bruce 20kg på andra rullen när det är mjukt. Skulle vi behöva två ankare lägger vi först Bruce och fem meter kätting schacklat i Deltaankaret. Nåt som vi bara praktiserat ett fåtal gånger, men med mycket gott resultat.
Spade, Manson-Supreeme, Roccna och Bygel är exempel på mycket bra allround ankare som om dom väljs i rätt storlek gör ett bra jobb på nästan alla bottnar.
2010 kompletterade vi med ett Manson-Supreme (vidareutveckling av Bygel och Roccna) som hänger som allroundankare på aktre ankarspelet tillsammans med vår "gamla" 60 m kätting som blev "över" när vi gick upp till 80 m i stäven.

4. Ankarspel och kablage:
Viktigt att ankarspelets eldel sitter väl skyddat i torrt utrymme. Placering av motor och eldel i ankarbox är klart olämpligt även på kort sikt. Vår ankarbox är "normal" och är ibland vattenfylld!
Läckström från installationen via ankarkättingen ut i vattnet/botten med snabb korrosion av kättingen kan bli en av följderna, förutom driftstörningar på själva spelet. Flera seglare vi träffat med driftstörningar har legat månader för att få fixat/nytt ankarspel!
Stora djup och eventuellt dubbla ankare ger stora tyngder. Kolla att ankarspelet minst jobbar med sin märkeffekt och med något så när bibehållen spänning. Dessvärre är inte märkeffekten direkt ett värde på spelets lyftkraft, så lyftkraft måste också kontrolleras. Om för stort spänningsfall erhålls (och därmed kraftförlust och ev överhettad motor) bör kabelarean ses över. Om nytt spel skall inköpas, gå gärna upp en storlek (obs även kabelarea!). Med lite kelp, stuubar och annat smått och gott (andras ankare tex) så blir det stora tyngder.
Försök alltid att bara "hämta hem slacket" dvs kör fram med "Pentan" mot ankaret, dra aldrig båten med spelet annat än i nödsituationer och var noga med underhållet av ankarspelet så att exempelvis slirbromsen verkligen fungerar.
Slirbromsen SKA underhållas ofta med både fett och dessutom med slippapper vid behov. Läs manualen där de flesta fabrikat anger en månad som underhållsintervall för slirbromsen när man långseglar.

5. Avväxling/säkring:
Återigen - Skapa ett system där kättingen aldrig får kraftiga ryck. Kättingen bör fästas i båten med tamp som fjädrar för att skydda kätting och ankarspel. Dessutom skall kättingen säkras för det fall då den första fjädrande tampen går av. Denna säkringskrok är betydligt kraftigare än den gummifjädrade kättingkroken, och fästs med en lång lina bak till tex springknapen för att ge tillräcklig fjädring. Denna säkring används också när ankaret dras fast eller lossas från botten. (ej att förväxlas med säkringen i ankarboxen (se 6.) Med en tungt lastad båt blir det stora krafter i kätting och i ankarspel om ankaret sitter fast när båten rör sig med någon knop, eller om det är kraftig dyning. Det är inte alltid lugnt väder när ankaret skall upp! Kolla att slirbromsen inte är för hårt ansatt. Den skall slira om ankaret sitter fast!! och då använder man säkringskroken för att med "Pentan" köra upp ankaret, motsatt det håll man drog fast.
Kättingavväxlingar/säkringar utan fjädring som skruvas i däck är klart olämpliga eftersom dom ej ger mjuka "ryck" i kättingen. (visserligen skyddas spelet, men kättingen...)

6. Fastsättning av kätting i ankarbox:
Schackla aldrig fast kättingen i boxen! Den bör sitta fastknopad med en tamp (tunn men stark) som når upp, genom och förbi ankarspelet. Detta först och främst för att i trängda lägen kunna frigöra båten från ett i botten fastsittande ankare (eller kätting), men dels också för att spelet skall "frigå" om för mycket kätting spelats ut (annars kan spelet rycka av tampen med sin levande kraft), och dels för att underlätta  iskarvning av förlängningstamp vid stora djup. Den under 5. nämnda säkringen på däck används då som avlastning under skarvningsmomentet. Skarvning innebär att vi sätter ett 10mm HR (höghållfast) schackel i kättingens "tampände", som vi sedan med hjälp av ett grövre 12 schackel fäster i kausen på den 18 mm flätade ankarlinan. I 12mm shacklet fäster vi en boj för att minska risken för att den flätade linan hamnar bland stenar/korall på botten Därefter  använder vi spelet igen för att avlasta och lossa kättingkroken. Om man har reptrumma på vinschen blir detta sista moment betydligt enklare och bättre kontrollerat, inte minst när tampen skall upp. Vi får då använda genuavinschen tills vi får upp kätting förbi ankarvinschen på däck. Lossandet av skarvtampen sker i omvänd ordning med säkringskrok osv.  (2010 blev det en ny vinch med trumma, så nu slipper vi använda genuavinchen. ) 

Så långt utrustningen. När det gäller själva ankringsförfarandet har vi ett antal punkter som vi i alla lägen försöker att leva upp till.

- Gör en "rundsväng" som täcker hela svajområdet för att undersöka bottendjupet. Så flack botten som möjligt  utan grund. Undvik definitivt starkt lutande botten om inte möjlighet finns för en lina iland (mot 
bottenvinkel)

- Fäller ankaret med frifall under backning i den förhärskande vindens riktning (viktig att  kättingen inte
  lägger sig över/runt ankaret. Sedan vi lärt oss att slirbromsen måste motioneras och när  man fått in
  tekniken med frifall så är detta absolut att rekommendera. Man får lättare ankaret där man  tänkt sig med
  frifall. Men man måste känna sitt ankare! Vårt nya Manson-Supreme seglar iväg på sin deltavinge. Iinnan vi
  lärt oss for ankaret ibland iväg in under båten, med följ att kättingen hamnade över ankaret i en liten hög.
  Flera omankringar innan vi lärt oss!
  Frifall är en metod som rekommenderas i många manualer. Men det varnas i samma manualer för att ens
  titta åt slirbromsen innan ankaret nått botten!!

- När minst tre gånger djupet + 10 m  kätting är ute säkras kättingen med däckskroken enligt ovan  med slack
  i kättingen till spelet (lossad broms), varefter ankaret backas fast utan ryck med minst två  tredjedelar av
  motorns maxvarv.

- Vid större djup än kättingen medger med tillräcklig vinkel mot botten, förlängs kättingen med lina.
  (Se  under 6. ovan)

- När ankaret sitter, lossas däckskroken och den gummidämpade kättingkroken hakas i kättingen och
  tamparna beläggs med hanfot på de främre knaparna. Däckssäkringen fästs igen, för att skydda ankarspelet vid  ev brott på tamp till den gummidämpade kättingkroken, efter att tillräckligt slack matats ut över rulllen. Det senare framför alltför att minimera ljud från kättingrörelser inne i båten.

- Ankarets låspinne/skruv vid stävbeslaget sätts tillbaka för att hindra kättingen från att hoppa av rullen vid sjögång.

- Om botten och övriga förhållanden är sådana att tillräcklig fäste inte kan erhållas använder vi
  tandemankare. 5 m kätting mellan Bruce-ankaret och Delta-ankaret (alltså båda ankarna på samma
  kätting) ger nästan alltid ett superfäste.
  För att enklare få det hela ombord vid upptagning har vi en 10 m lång tamp mellan ankarna. Tampen fästs halvvägs mellan ankrna och en bit "ovanför" Delta-ankaret. På så vis kan vi hjälpa ankarvinchen i
  det besvärliga skedet just när Delta-ankaret skall upp på rullen. Tungt i vanliga fall, men med 30 kg
  hängande i Delta-ankarets nos blir momentkrafterna för stora för de flesta spel.
  När Deltaankarets stock nått rullen, säkras kättingen med däckskroken, bromsen lossas och 10  meters
  linan läggs över ankarspelets trumma och Bruceankaret vinchas upp. När det är uppe är det bara att dra åt
  slirbromsen och ta upp Deltaankaret på vanligt vis. Inga förstörda ryggar!

Bild - Dubbelankring för utskrift

- Vid ringa tidvattenström och inga växlande fallvindar sätter vi sedan ankarsegel på akterstaget för att
  undvika att båten seglar "omkring" och rycker  i kätting/ankare. Båten tar dessutom mindre plats i
  ankarviken med ankarsegel, något som är viktigt när man ankrar flera båtar i samma vik.

- Slutligen slår vi av relät till ankarspelet. Gäller både efter ankring och upptagning.

Vi har bara draggat en gång (än så länge...) efter att vi dragit fast ankaret och då när en annan båt draggade och lyfte vår kätting och ankare!

Exempel på hållfasthet,( X markerar av oss vald utrustning) (WL =arbetslast, BL=brottlast)

Ankring bland koraller
Koraller är trevliga att se på men ett stort problem vid ankring.
Om man ankrar på vanligt sätt har man vid små vindskiften snart snott in kättingen bland koraller och man ligger inte längre och svingar kring ankaret. Nåt som snart blir ett problem vid populära ankarplatser och tätt mellan båtarna. Om en båt plötsligt börjar svänga runt en ny punkt, låt säga 40m ut på kättingen, och båten som ankrat "bakom" fortfarande är fri från korallen när vinden skiftar, kommer dom att svänga kring punkter som är kraftigt förskjutna i förhållande till den första ankarplacering.
I många fall innebär detta att båten som sitter fast rör sig som kring en boj, medan grannen fortfarande rör sig runt sitt ankare med en radie motsvarande utlagd kätting. Det är då inte konstigt att det blir lite rörigt med ombordläggningar, även om man har tagit till avstånden vid själva ankringen.

Bojad kätting
Ett bra sätt att undvika att fastna och därmed behålla sin svängradie (och svänga lika som andra båtar som inte fastnat vid vindvridning) är att boja kättingen så den inte släpar efter botten och "samlar" koraller. Dessutom är risken att man skadar korallen väsentligt mindre.
En annan viktig fördel är att det är lätt att ta upp ankaret när inte kättingen sitter fast i korallen, något som kan vara nog så viktigt i trängda lägen när vinden ökat och/eller vridit oförutsett. Att dyka och lossa kättingen i dessa lägen, som "naturligtvis" ofta sker i mörker, är knappast någon genomförbar åtgärd utan stora risker.
Glöm inte bort att hajar är farligare när man inte kan se dom!!

Vi tillämpar en metod där vi sätter en hård boj 10-15 m från ankaret (beroende på djup) och sen större runda fendrar som fästs på 2x ankringsdjupet -5m bakom boj nr ett. Om djupet är ringa behövs flera bojar för att erforderlig kättinglängd skall kunna hänga fritt över botten. 
Det är viktigt att avståndet mellan båt och "sista" bojen är så stort att kölen kan passera fritt över den hängande kättingslingan. Ström satte oss en gång så att kättingen fångade kölen och båten kom tvärs strömmen. (Slingan mellan båt och sista boj var för kort bla på grund av den grunda ankringen. )
Metoden kan med fördel tillämpas där det finns andra hinder på botten, men aldrig i kombination med kättingtyngd.

Bild - Bojankring för utskrift

Kättingtyngd
I Nya Zeeland har vi köpt en Anchor Buddy.
Det är en 12 kg tung zink/aluminium vikt som rullar ner utefter kättingen och fixeras med lina strax över botten. Allt i avsikt att minska svängradien vid trånga ankringsplatser och minska belastningen på ankaret genom ökad dämpning.
Vi använder denna vikt i korallfria vatten och aldrig tillsammans med bojar. Både bojar och ankarvikt är utmärkta vertikala dämpare, fast de verkar från olika håll!

Läs mer i Ankringsartikel i Oceanseglaren