Rigg, Segel & Drivankare
reviderad april 2016

Först och främst!
–   Läs riggtillverkarens rekommendationer och garantivillkor.
Seldén t ex har en förträfflig anvisning
“Råd och tips för riggning och intrimning av din Seldénmast”
– som går att tanka ned från deras Webbsida  www.seldenmast.com
Där finns många bra tips användbara oavsett vilket fabrikat på rigg man har.

Moon segel/rigg

Bild på Moon  med segelplan och skotning längst bak på dodgern.

Moon har en masttopp/kutter rigg, med två raka spridare, babystag, undre aktervant och löpande backstag för kutterstagspänning. Dessutom är riggen utrustad med en diamant/fiolstag för kuttern, vilket gör det möjligt att ha spänt kutterstag utan ansatt backstag i smult väder.

Akterstaget är försett med hydraulisk sträckare och bommens kickstång har gasfjäder och åttaskuren talja (två+två+fyra, ”fyran” har 12 mm lina med linlås och kan vid behov spännas med en fallwinch).

Masten är tillverkad av Holland Spars Handmade Masts i Ternheuzen, vitmålad och minst sagt kraftig.
Mastprofilen har olika tjocklek tvärs för att vara så effektiv som möjligt. 10 kg/m, IY 1062cm4 och IX 2595 cm4.
Två fallwinchar, Andersen ST 46 skruvade direkt i 15 mm tjocka, på masten svetsade, aluminiumplattor.
Stag och vant av rostfri 19 trådig 10 mm wire, förutom de aktre undervanten som är 12 mm och toppvanten som är dyform 10 mm.
Det senare för att få liknande förlängning som de kortare mellanvanten.
Löpande backstag är 14 mm dyneema utan utväxling för att enkelt kunna dra fram staget till parkeringsposition vid aktre undervant.

Löpande rigg och skot är genomgående SK78 dyneema från Robline, 12 respektive 14 mm Admiral 7000 Racing.
14 mm för backstag och delar av kicken, övriga linor 12 mm.
Även dirken (som tack vare gasfjädern i kicken inte används som dirk) är 12 mm dyneema för att bla kunna användas som fall för ankarsegel.

Förseglen har båda Harken furler.
Storen har ”normal” gammaldags revning, lazy jacks och sailpack.

Seglen är sydda 2013 av Albatross i Göteborg och tillverkade av DYS duk från Dimension Polyant.
Yankee (en mycket högt skuren genua) sträcker precis bakom vanten, medan kuttern når knappt till masten.
Yankee 48,3 kvadratmeter och kuttern 25,8 m, med fall och skot av 12 mm dyneema.
Kombinationen Yankee och kutter gör att ”genuan” endast är något större än på Lindisfarne, en tre meter kortare båt!
Båda förseglen är halsade väl ovanför mantåget för att undvika vatten i seglen och ge bättre sikt.

Storen, 45,3 kvadratmeter har fem fulla lattor och två rev, placerade mellan första och andra revet samt vid tredje revet jämfört med ett segel med tre rev.
Med två försegel revar vi första revet i storen redan vid 8 m/s (bidevind), sedan andra revet innan vi ”rör” förseglen.
Förseglen revas i ordning kuttern helt in först. När full Yankee är för mycket revar vi fyra varv. Vid ökande vind rullar vi Yankeen helt och ut med kuttern.
Två rev i storen och bara kuttern är en fantastiskt balanserad segelföring för Moon i styv kuling (bidevind).

Storen skotas en meter från bakkant på bommen via en sexskuren talja till travare på en lång skena placerad tvärs i akterkant på dodgertaket. Skotet leds till akterkant bom och ned i sittbrunnen via ett block med skotlås i akterkant bom.
Ett lite udda arrangemang som är effektivt då hela kroppsvikten kan användas vid skotning. Inga problem att bidevindsskota storen i hård vind utan winch och arrangemanget ger en fri sittbrunn utan skotblock och skotbalk.
Preventern, 12 mm dyneema, manövreras via block på relingslisten vid sittbrunnen.
Preventern dubblerar som nedhal för spinnakerbom.
Övriga linor till storen manövreras vid masten.

Med stor saknad kan vi konstatera att nuvarande kuttersglet inte är alls lika effektivt som vår tidigare kryssfock på solentstag när det gäller rullningsfri undanvindssegling. Se nedan om ”Lindidfarne segel/rigg”.
Kutterseglet lämnar en större spalt till Ynkee/genua jämfört med ett segel på ett solentstag.
På Lindisfaren (Forgus 37) satt solentstaget 30 cm akter om förstaget, jämfört med Moon som har kutterstaget 1,7m akter om förstaget. 1,7 m är perfekt för bidevind till slör, men inte effektivt på undanvind med spirade segel och kuttern som stagsegel.
Moon var tidigare utrustad med ”lös” spinnakerbom hängande längs storbommen i parkeringsläge. Ett arrangemang som både gav skador på bommarna och var mycket svårhanterligt för en man på ett gungande fördäck, särskilt i kombination med babystag.
Efter ombyggnad sitter nu bommen fast på mastskenan och i ett beslag på däck omedelbart akter om babystaget. Dvs parallellt med och nära babystaget för att ta så liten plats som möjligt i parkeringsläge.
Klart säkrare hantering men har förstås krävt byte till en teleskopisk bom.

Babystag är till skillnad mot främre undervant suveränt vid segling med kutter, (inget undervant som stör skotet vid öppna bogar) medan babystaget begränsar spinnakerbommens vinklen framåt vid branta slörar eller som för oss som använder bommen vid gennakersegling.
Det verkar som allt inom segling är en fråga om kompromisser!

Så långt Moon.

Avsnittet nedan   –  ”Lindisfarne Rigg och Segel
är i stora delar relevant för alla segelbåtar och tar upp mycket om rigg trim och segelföring.

Länk till Detaljalbum – Drivankare, Rigg & Segel>

Rigg
– Dimensionering. Tänk på utmattning (förs.bolag kräver ofta max 10 år gammal stående rigg)
– Förspänn vant och stag. Toppvant 15-25 % av brottlasten beroende på riggtyp, (för att minimera utböjning och utmattning)
– Undvik vinkelfel i stående rigg. Röstjärn – vantskruv-vant/stag – infästning i mast i linje. Om inte använd toggel!  En toggel i rätt dimension är aldrig fel. Vinkelfel ökar risken för utmattningsbrott markant.
– Vertikala spridarvinklar.
Det ska vara lika vinkel mot vant ovan och under spridarnocken. Spridarvinkel mot masten blir då c:a 6 grader “uppåt” från horisontalplanet.
Alltså aldrig horisontella spridare.
– Justera nyoljade vantskruvar med minimerad last/spänning.
(Spänn akterstagssträckaren, spänn i lä vid eftertrimmning, aldrig i lovart)
– Aluminiumbrons i vantskruvar (ev en storlek upp) för att minska risken för att gängorna skär.
– Sta-lok/Norsmanändstycken. Lättare att få tag i endast wire om olyckan är framme. Känslig för montagefel, något mer förlåtande vid små vinkelfel.
– Pressändstycke. Svårt att få nya pressändstycken runt om i världen. Känslig för vinkelfel, framför allt om pressningen blivit lite böjd. (inte ovanligt vid rullande pressning)
– Röstjärn. Starka, täta, inga krafter i dolda gängor och rätt Ø för vantskruvens riggbult. Var noga med riktningen! Linjera vant och stag. Om vinkel mellan röstjärn och vantskruv föreligger är toggel absolut nödvändig. Det kan aldrig bli en toggel för mycket, men tvärtom är utmattande.
– Kontrollera inför varje översegling: infästningar, saxpinnars låsning, wire med avseende på trådbrott. Framför allt vid undervantens övre ändstycke, och kolla mastens aluminiumytor vid alla infästningar.
– Rullmast – rulla storen med lagom mothåll i uthal, rak mast och lagom spänning på profilen och släppt snörplina. Med böjd  mast blir profilen sladdrig och belastningen i lager och kuggar felaktig.
– Märk akterstaget vid 1- rak mast, 2- lagom spänn för genuarullning och 3- vid max tillåten spänning i förstaget.
– Rulla genua med lagom mothåll i skot och “seglingsspänning” på förstaget. (Mothåll viktigt för tät rullning och inget utmattande fladder).
– Låt skotet rulla med några varv för att minska risken för att seglet blåser ut i samband med eventuella stormbyar (särskilt viktigt när båten ligger obevakad).
Det är dessutom bra att låta skotet lämna genuarullen nära däck, särskilt när båten ligger på svaj. Minskar seglingstendens!
– Se till att det alltid finns 2-3 varv kvar då förseglen är inrullade under kraftig vind. Minskar risken för att dra sönder revlinans infästning i trumman.
– Säkra rullseglens revningslina. Fallavlastare fungerar utmärkt och ger säkrare inrullning i hård vind. (Man kan “tappa taget” utan att rullseglet fladdrar ut om man drar in genom stängd fallavlastare!)
– Undvik mastpumpning i grov sjö (checkstay, inre förstag och väl ansatt akterstag)
– Förstag/kutterstag med rulle får aldrig tillåtas att “pendla” i vind och sjö. Överhängande risk för flera typer av skador på profil, rulle, lager och infästningar. – Håll koll på akterstaget (och i förekommande fall toppvant vid icke masttopprigg)

Segel (Lindisfarne)
Vi har enbart Dacronsegel utan andra invävda fibrer. Stor och kryssfock har varit med i drygt 32 tusen sjömil och Genuan i 25 tusen, fram till 2009.
Slitage och åldring ger sig till känna framför allt genom att solen tar tråden i sömmarna, som alltså måste underhållas innan sömmen “öppnar” sig.
Seglets deformation pga belastning har gett en ökad bukighet. Men ett starkt och framför allt säkert segel som håller tills det inte längre “seglar”,  dvs så länge det driver båten ordentligt framåt.
– Riggen är en masttopprigg med två raka spridare, genomgående mast, separat mellanvant och dubbla undervant som “standard”. Vi har kompletterat med kutterstag/solentstag, checkstag och flyttbart inre förstag.
– Stormfock, med pistolhakar på det flyttbara inre förstaget.
– Rullstor med stående lattor (4 st 2,5-3m långa vertikala lattor). Ny i NZ 2009 med samma lattlösning och dacron duk, sytt av Doyle i NZ.
– Genua 1,3 på Furlexrulle 300 som sitter i bogbeslaget (förstaget). Ny i NZ enligt ovan.
– Kryssfock, självslående, på Furlexrulle 200, ca 30cm akter genuarullen. Ny i NZ enligt ovan.
– Gennaker, som vi “spinnakerseglar” med spinnbom, jockybom, skot, gaj, nedhal och lift. Såld i NZ sedan vi kommit på hur man “skall” undanvindsegla utan rullning/pendling.
– Funderar på att komplettera med en drifter med egen lätt (mobil) rulle som hissas i spinnakerfallet typ Seldéns Code 0 rulle.

På grund av kutterstaget kan vi inte slå med genuan utan att rulla in. Med vårt djupa skrov slår vi inte så snabbt utan vi hinner rulla in och sedan släppa ut genuan under slaget. Detta minskar slitaget på genuan avsevärt då den sällan fladdrar eller slits mot spridare och vant.
Segelmakare räknar ofta med halva livslängden på en genua jämfört med ett storsegel, bla beroende på just detta slitage (mest pga fladdret).
Det långsamma slaget med genuan uppvägs väl av de fördelar som en självskotande kryssfock ger. Kryssfocken är, förutom ett lättseglat och bekvämt bidevindssegel, ett utmärkt stödsegel när man länsar med spirade segel. Focken skotas då nästan midskepps, i lä bakom storen, och stänger spalten mellan mast och den spirade genuan (där det med spirade segel “blåser” en kraftig skenbar vind tvärs båten).

Bild – Stagsegel för utskrift

Följden blir att den effektiva segelarean ökar, farten ökar, men framför allt – båten slutar pendla och lutar mot lä några grader beroende på vindstyrka. Ibland får vi reva focken något för att minska lutningen.
En annan effekt av att pendlingen försvinner är att seglen drar hela tiden utan att tappa vinden som normalt vid kraftig mastpendling, nåt som också påverkar fart och komfort. Tack vare focken som trycker tillbaka en del vind mot genuan, kan vi bära den spirade genuan ända till 100 grader relativ vind. Mycket praktiskt eftersom genuan inte fyller vid slörskotning, när slören blir plattare än ca 120 grader.
En massa fördäcks jobb undviks när vinden vrider fram och tillbaka, vanligt förekommande vid lite svagare vindar i passaden. Med andra ord – ett fantastiskt snabbt och bekvämt sätt att länsa.

Möjligen bör man påpeka att dubbla försegel, “butterfly”, ger en för vindroder mer lättstyrd segelsättning, dock väsentligt långsammare och obekvämare (rullar/pendlar) än spirade segel i kombination med en planskotad fock. Flera båtar vi träffat har lyckats få liknande effekt även med mindre kuttersegel.

Länk till artikel i På Kryss 2010
Stadig och rullfri gång på läns

När vi spirar genuan fixerar vi först spirbommen (som är en teleskopisk spinnakerbom) i tre riktningar, lift, nedhal och en tamp akteröver, för att kunna dra ut och reva genuan oberoende av spirbommen.
(Utan extratampen akteröver följer bommen med föröver vid revning och de sista två metrarna av seglet går inte att rulla in och fladdrar sönder. Detta pga bommens överlängd jämfört med avståndet mast-förstag).
Vid revning nattetid låter vi bommen stå kvar tills det ljusnar. Då tar vi ner bommen om inte vinden har mojnat, då vi i så fall bara drar ut genuan igen. Väldigt säkert och arbetsbesparande.

Vi har också ett nytt något mindre ankarsegel än det vi startade med. (Nytt i NZ…)
Det hissar vi med pistolhake på akterstaget och skotar framåt till masten via ett kindblock på bommen.
Även efter komplettering med akterstagsisolering för kortvågsradion kan vi använda seglet då nedersta isolatorn medvetet är satt långt ner.
Med ankarseglet satt seglar inte båten till ankarkättingens ändläge, utan slår på “sedvanligt sätt” med “roderverkan”, bara det att rodret är ankarseglet.
Alltså är bara en viss “svansviftning” är kvar istället för rycken när vi tidigare “slog” i änden av kättingrörelsen. Fungerar också utmärkt när vi ligger på en boj.

I tidvattenområden med stark ström i kombination med stark vind och på ankarplatser utsatt för starka fallvindar bör dock inte ankarsegel användas.
Det senare är obekvämt och det förra lite knepigt när det finns andra ankrade båtar omkring. Risken att vi har ett annorlunda rörelsemönster än de utan ankarsegel är överhängande när strömmen vänder och vinden håller oss kvar men inte dom!!

Checkstagskompletteringen på Lindisfanre kom till efter några turer på Nordsjön med rätt tuff sjö – masten rörde sig lite väl mycket i längsled vid övre spridarpartiet – det känns bättre med några extra stag…
Dessutom behövs checkstaget för att sträcka upp inre förstaget, framför allt när man hissar stormfocken på inre förstaget!

Våren 2005 bytte vi hela riggen…! Varför då då?
Jo, vi hade under seglingen i Medelhavet (2002-2003) en sträcka med osedvanligt grov motsjö i kombination med stark medvind under flera timmar.
Efter det hittade vi en popnitskalle på däck som kom från kickens beslag på masten. Då vi senare demonterade beslaget visade sig en spricka  mellan fyra av sex popnitar på ena sidan.
Masten förstärktes temporärt för sommaren -04 med en fräst aluminiumplåt inne i masten bakom kickbeslaget.
Men vi beslöt att inte segla iväg på lång längesegling med den temporära åtgärden.

När vi nu ändå bytte hela riggen så passade vi på att gå upp en dimension på vant och vantskruvar för att öka framför allt utmattningshållfastheten.
Fallboxen för liften, som dubblerar som stormfocksfall, blev också ett snäpp större. Övrig rigg, såsom mastprofil, bom mm är motsvarande ursprungliga dimensioner.
Samtliga röstjärn och akterstagsfästen är utbytta. I första hand beroende på läckage. Konstruktionen bestod av en röstjärnsbygel genom däck och ett kraftigt T-järn under däck, väl förankrat i skrovet via skott och grova bult.
Den nya konstruktionen är enkelt uttryckt ett genomgående plattjärn, helt i linje med vantskruv och vant, fastsatt med ursprungliga grova bultar och med fastsvetsad stor tätplåt över däck.
Svetsning var möjlig tack vare höghållfast stål som gav marginal för den ökade känslighet för utmattning som svetsen innebar.
Hålen för bult och vantskruvens riggbult är borrade med minsta möjliga spel för att maximera den kraftöverförande ytan och minimera hålkanttryck.
Dessutom kopplade vi samman alla röstjärn, stagfästen och relingslist med kölen via ett gnistgap för att minska skador vid ett ev blixtnedslag.
Även masten är kopplad till detta åskskydd, viktigt inte minst eftersom den nya mastfoten är isolerad!

En länk till fotoalbumet-
Tekniktips & Erfarenheter

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail

Comments are closed.