En liten snabb tillbakablick.
Sedan årets början som inleddes i Antarktis har vi under nästan ett halvår seglat i den södra tredjedelan av Chile. Planen var att i mitten av juli flyga norrut för en tre månaders semester i Sverige. Resten av år 2007 skulle vi tillbringa per buss och flyg i Peru, Ecuador och Mexico.
Nu blev det inte riktigt så...

För att börja från början så lämnade vi båten i sjön i en alldeles utmärkt marina i Puerto Montt. En av tre marinor varav ingen rymmer mer än c:a 100 båtar.
Det hade blivit den 22 juli och nästan midvinter på det södra halvklotet. Man kan likna vädret vid en vanlig september/oktober i Göteborgstrakten. Första anhalten var Santiago i något dygn för att sen flyga över till Påskön. Visserligen lite baklänges eftersom den ligger 5 timmars flyg längre västerut och vi som skulle till Sverige. Men vi ville se ön och att segla till Påskön från Chiles kust är ofta fel vad beträffar vindrikningen. Dessutom finns inte något bra ankringsställe för en tvåmansbesättning.
Så vi flög dit och bodde på ett bra pang i en vecka. På den tiden hade vi gott om tid för att utforska ön och det kan man enkelt göra för ön är inte så stor, bara 10 x 20 km. Det bor ca 3000 bofasta varav dom flesta med Polynesiskt ursprung. En viss invandring kommer från Chile då Påskön idag administreras av Chile.
Efter att ha sett nästan alla gubbar som står utefter kusten och blänger in mot ön, och bergsidan där figurerna höggs ut, kände vi att det var en resa som för oss var värd sitt pris. Men att åka från Norden med enda syfte att se Påskön - det känns som en allt för hög kostnad i förhållande till utdelning. Nu är ju smaken som baken... men ändå. Vi hade i alla fall tur med vädret!

Efter Påskön flög vi så tillbaka till Santiago där vi fick ytterligare några dygn på oss innan flyget till Sverige via Madrid startade. I Santiago, en liten storstad på 6-7 miljoner innevånare utan något pampigt höghuscentrum, var det lätt att flanera omkring. Vi besökte Palatset där Alliende blev skjuten, hoppsan begick självmord. Trot den som vill! Men visst kände man starkt att här hade nyligen stora politiska händelser timat. Lite småkallt men ändå bra turistväder.
Så flög vi den 2 augusti vidare till Madrid där vi övernattade en natt i en värme som vi inte varit i närheten av sedan ett år tidigare - i Brasilien. Det var 38 grader och den stora skillnaden mot i Brasilien var att luftfuktigheten var väldigt låg. Vi satt på en gatuservering och drack iskross med någon läskeblask i och döm om vår förvåning då det inte ens kondenserade utanpå glaset - så torrt var det. Motsvarande kalla glas i Brasilen hade snart stått i en pöl av kondensvatten.
En kväll i Madrids centrum är inte alls fel, men ack så dyrt i Europa!
Nu kändes det faktiskt att vi lämnat båten och hade semester.
Sista hoppet till Sverige blev så med Ryan air till Göteborg Säve. En trång boskapstransport med stolar som inte kan fällas... Nä någon mer tur med Ryan blir det inte.

Och så plötsligt stod vi där igen på svensk mark och nu började ett par månaders ibland hektiskt socialt liv med många trevliga möten och inte minst en massa god mat och dryck. Det senare har vi fortfarande kännbara minnen av... flera kilo per person har vi nu med oss tillbaka. Tur att det inte är invägning på flyget!
Denna gödning började direkt med middag och övernattning hos Chessarna, Bill, Marie-Louise och Fredrik Söderberg som hämtade oss på Säveflygplatsen.
Det första som gällde efter ankomst var att besöka Björns mamma i Helsingborg så redan den 6 augusti åkte vi buss från Göteborg. Den svenska sommaren hade enligt ryktet varit bedrövlig så vad passade bättre än riktig högsommar när vi kom, vi som levt med höst/vinter/vår i över ett år.
Väl på plats i Helsingborg så blev det en veckas badliv på stranden i kombination med ett glas kallt under markisen. Björns mamma bor bara ett halvt stenkast från Öresund så det gick inte någon nöd på oss. Varken med tanke på svalkande bad eller på den för oss vanliga utsikten över vatten.
En av dagarna kom ett stort kryssningsfartyg genom sundet och till och med utan kikarhjälp såg vi att det var Marco Polo som stävade söderut in i Östersjön. Alltså samma Marco Polo som vi mötte i Antarktis ett halvår tidigare, snacka om att ha världen som arbetsplats.

I detta läge skulle vår tänkta period i Sverige vara till den 28 oktober så vi hade redan planerat en hel del aktiviteter. Eftersom vi nu var i Skåne och här är ju nära till allt, tog vi en tur till Öland, Kalmar och Karlskrona. Bara för att träffa segelbekanta. Lennart och Gerd Åberg på Öland som vi första gången träffade på Menorca, numera är dom heltidsölänningar. Eva-Lena o Lennart Gustavsson med sin Akka i Grekland, som vi träffade i La Coruna och senare i Lagos. Och så Rita och Bo Hoorn med Forgus 37:a Borita i Blekinge, som vi träffat många gånger både i Blekinge och Göteborg.

Det har nu hunnit bli 20 augusti och vi får låna mammas bil som vi åker norrut med. Målet är Bua där våra sverigeankare numera bor på heltid, Agneta och Anders Asplund. Även dom har en båt som används i hemmavatten, Baddaren. Vidare till Göteborg där vi nu tar in på ett lånat radhus. Ägarna, Gerd och Ulf Bramsby, är givetvis ute och seglar med sin båt Turandot till Norge.
Tid för tandläkarbesök.
På onsdagen före den flytande båtutställningen Öppna varv i Henån får vi besök av Anna-Karin och Håkan som seglar sin Unicorn i Medelhavet. Dagen efter åker vi var sin bil till Henån och Öppna varv. Många fina båtar, men dom flesta alldeles för plattbottnade för att passa en långseglare.
Vår Forgus kändes helt rätt!
Lördagen den 25 träffar vi Pärlans besättning, Monica och Janne, i deras bostad i Majorna. Första mötet med Pärlan tilldrog sig i Itaparica, Brasilien. Dagen efter, dax för släktmöte i Askim, hos klanen Krook, kusin till Björns mamma.
Veckan som kommer blandas med klubbmöte i Jordenruntseglseglarklubben ,JRSK, besök hos Seldén, återbesök på Björns gamla arbetsplats, hälsokontroll och mat o prat hemma hos SeaQwest, Helene och Bosse. Sen tar vi rast och åker till Bua några dagar innan en ny omgång tandläkarbesök, fortsättning på hälsokollen, mera mat o prat - denna gång hos Prima Donna, dvs Lisbeth o Hans Fridén.

Nu kommer ett välkommet avbrott - vi får flera dagar på sjön. Först över helgen 8-9 september med Brita o Lars i Nana, sen direkt övergång på Grötö till Bramsbys Turandot.
På Grötö stiftade vi för första gången bekantskap med Blåhallon. Det fanns så det räckte till en efterätt som Brita kokade ihop - mycket gott. Turen med Turandot tog oss upp till Ellös där vi mönstrade av och tog bussen till Götet.
Vi hade en hel del båtabstinens och helt klart saknat att vaggas till sömns under lite oljud och rörelse.
Tillbaka till stan så fortsatte veckan med övergödningen... Nu gästade vi Ulla o Ingemar Sjöstedt som seglat sin Cocktail i fem år till Medelhavet och Västindien. Därefter var det dax för  Emelie o Thomas - våra leverantörer i Ushuaia av reparationssats till jollen efter bithålen i Antarktis. Veckan asvlutades hemma hos Jörgen och Soffen med sin Lana liggandes på Öckerö.

Vecka 38-39 och 40 är nu upploppet i Göteborg och sprängfyllda av aktiviteter.
38 - Beök hos familjen Ljung i Ljungskile, Åsa o Erik Geisler med en Forgus 37:a, Elisabeth o Jan Svernhage med sin Snubbler och fam Boke i Billdal. Hos Bokes träffade vi också Åsa o Jan-Erik Dalkvist som senare fick en oplanerad roll som lägenhetsutlånare en längre tid. Till detta blandades nytt tandläkarbesök, optiker, lunch med gammalt jobbfolk, segelmakare Albatross. Vi hann även med ett återbesök hos Pärlan och ett besök hos Lars Brune som har stora seglingsplaner för de närmaste åren.
Veckan avslutas på Källö Knippla där JRSK firade 20-års jubileum. Vi fick bästa kojerna i Marianne o Lars Ivarssons Tru Love IV, en Forgus 52:a.
Vecka 39 - startar med första bildspelsvisning för lite större publik när vi gästade klubb Slören. Vi hade vid det här laget visat/provkört bildspelet en massa gånger i samband med alla "hembesök".  Sen var det återigen tandläkarbesök, tro nu inte att tänderna är på väg att falla ur munnen på oss... Det är rena reparationsjobb, alltså inget som hör till skörbjugg. Faktum är att vi inte hade några nya hål, men Annika fick en krona på en sprucken tand, därav alla återbesök. Mer middagsmat hemma hos Lisa o Sven-Gösta Köhler som har en Overseas40 som ska gå långt, snart.

Sen kom då den eländiga dagen den 26 september.
Björn ska på återbesök för sitt PSA-värde och efterföljande cellprover.
Du har prostatacancer - hur lätt är det att ta så där rakt av?
I ärlighetens namn ska sägas att efter den första stundens allvar och påminnelse om sin egen dödlighet så satte hjärnkontoret in flera anfallsplaner. Först så begravde vi cancerspöket.
Ihop med mer information om cellprovernas elakhetsnivå verkade prognosen mycket gynnsam. Alla faktorer pekade på att borttagning av hela körteln  var bästa angreppsätt, men först efter operationen och efterföljande undersökning av den borttagna körteln skulle den verkliga allvarlighetsgraden kunna fastställas.
Hur gör man nu då?
Vänta på nästa återbesök grubblandes hemma i soffhörnet var inte något bra alternativ, så vi fortsatte med alla inrutade programpunkter, avbrutna av mer god mat i goda vänners lag.

Vi hade returresan till Chile bokad till den 28 oktober så den var ju bara att avboka och då blev vi varse hur det finstilta lyder för de olika bankkort vi använt.
Om det kan du läsa under "Tips & Erfarenheter" på startsidan.
Näst på tur för hembesök stod Ingalill o Kjell i Hällsvik tillsammans med Berit Engberg med sin båt  Iguana. Berit seglade med oss en dryg vecka i Lofoten -05.
Dagen efter gjorde vi ett besök på banken, man måste ju förvalta sina pengar på bästa sätt så här i börsbackarna...
Mera bildspel, denna gång höll vi två, ett på var sitt håll och som avslutning på en vecka med ovälkommna besked, en välbehövlig seglingshelg med Chessarna till Fotö och Dyrön.

Vecka 40 åter igen fullt på program. Största bildspelskvällen med 140 åhörare hos SXKVäst gick av stapeln på onsdagkvällen. Det är roligt att prata och visa bilder för redan frälsta!
För mindre samlingar på 2 till 6 personer hann vi också med och då i kombination med mer god mat. Vi var hos Jacobsson, Gunilla och Torsten som också har en Forgus 37:a med namnet Blåskajsa, och hos Bramsbys dotter Inger med sin Johan och lilla Alva på runt året samt hos Ninna och Tence i Kungälv. Veckan avslutades med segling i Eva och Peters nygamla HR 49 ett dygn innan det var dax för bildvisning för JRSK:are i Saltholmens varmbadhus på söndagseftermiddagen.

I vecka 41 var så meningen att vi skulle avsluta Göteborgsvistelsen för att hinna med lite Skåne och Stockholm innan återresan så planen innehöll en tur till Helsingborg via Bua. På vägen söderut stannade vi i Vejbystrand hos Ulla o Christer Månsson med sin Nueva som vi träffat i Portugal 2005.
Hos Månssons tillstötte även JRSKarna Elisabeth och Morgan Boklund som var särskilt nyfikna på Brasilien inför sin nära förestående segling dit. Ulla o Christer skulle vara extrabesättning från Kanarieöarna till Salvador.
Den 11 oktober hade Björn ett förberedande besök på Sahlgrenska sjukhuset inför operationen så det blev en endagstur och retur Göteborg men innan dess hade vi tryckt in ett besök i Trolleboda utanför Ronneby hos Björns moster som då satt rullstolsbunden efter ett ankelbrott.
Dan efter, den 12:e, flög vi till Stockolm för två veckor som började med en tur ut i skärgården med Annikas bror Johan med familj. Ett par dagar på Nämndö är inte fel.
Därefter tog vi oss in till stan för att på tisdagen den 16:e visa bildspelet för ett 80-tal OSK:are. Efterföljande mat hemma hos  Cathrine och Anders, dit även Lars Hässler, som sen skjutsade oss hem till Östermalm, kom med. Se artikel 0704 under "Artiklar & Dokument" på Startsidan.
Dagen efter åkte vi på en tur med  Estlandsfärjan där vi hade bildvisning för två korrossionsgäng (Björns gamla synder). En av visningarna var på engelska och krävde en del skärpning. På köpet fick vi en jättefin dag i den väl bevarade stadskärnan i Tallin.
Väl tillbaka i Stockholm betade vi av flera kusiner på båda sidor och en moster till Annika. Återigen bilder och god mat på programmet och så tillbaka till Gunilla Peterssons våning,  vår "bas" i Stockholm.

Vecka 42 och tisdagen den 23 flyger vi tillbaka till Skåne men innan dess har vi haft en haldag/helkväll med Cathrine o Anders från Ellinor som då låg på Grenada. I Skåne körde vi igång direkt med en bildkväll för Björns mammas vänner, ett 20-tal och efter det en kväll i Ariel IV som låg i Råå  med Birgitta o Eric. Kvällen delade vi med Christel o Harald som har sin Aurora i Helsingborg och Eva o Peter som planerar att segla om några år.
Dagen efter turar vi till Danmark för att hälsa på Björns moster Asta och kusin Leif med sin Anne.
Vi bokar bussresa till Göteborg och hinner hälsa på hos ytterligare en moster till Björn, Eva med sin Tore som bor i Helsingborg.

Tiden för operationen den 12 november var nu stämplad svart på vitt och före dess ska ett föroperativt möte med både narkos- och avdelningssköterka plus sjukgymnast passas in så vi drog till Göteborg den 29 oktober. Inför denna period runt operationen hade vi nu turen att få låna Åsa och Jan-Eriks lägenhet på Vågmästareplatsen, nära spårvagn och nära till centrala stan. Det var faktiskt nästan med lite humor vi ringde Åsa o Jan-Erik två dagar före deras resa till Sydamerika för att berätta att någon utlovad segling med oss i Chile i slutet av november kunde det inte bli pga operationen, men att vi gärna kunde vakta deras lägenhet och bil medan dom var borta.
Det är gott att ha många vänner.

Nu när tiden i Sverige blev förlängd dök flera önskemål om mer bilder och mer berättande om erfarenheter. Det gjorde att kalendern snart var lika fullbokad som innan den tänkta avresetiden, och det var ju kul att vi inte bara försvann från allas horisont så där direkt.
Redan på tisdagen träffar vi Pärlan igen och blir guidade till en adress som vi inte kände till innan. Vi hamnande på Slottskogens koloniområde där dom för ett  arv investerat i en kolonilott med vidhängade sommarhus. Helfint och låg verkligen bra till.
Resten av veckan blev full av god mat och prat igen... Thomas Darholm med delägare Ingemar Qvarford, delar en Forgus 36:a, Brita o Lars med sin Nana och till helgen en tur med Lana, Jörgen o Soffens båt. Vi tog bussen till Marstrand och fick en fin söndagssegling tillbaka till Öckerö.

Tisdag den 6 november är dagen för preoperativa mötet och det är ju bra att man inte är sjuk när man ska in och opereras. Mycket information och många konstiga termer att lägga på minnet. Mycket får man nerskrivet på papper men vissa information är inte riktigt patientanpassad så det föder följdfrågor. Det har förresten kommit frågor då och då i stil med - Hur mår Björn?
Jodå svarar Annika - Han är inte ett dugg sjuk, han har bara cancer.
Och i detta fallet stämmer det. Man kan ha en ganska långt gången cancer utan att andra delar av kroppen fattat galoppen så att säga.
Som avslutning på kvällen träffade vi Gunilla o Jan Nogeus med sin båt Liva som dom seglat jorden runt med under 5-6 år. Resten av veckan blev full av flera möten. Hemma hos Karin Asplund med sin Tobias tillsammans med Agneta o Anders blev vi bjudna på god mat och så fortsatte det hos Fia o PO och hos Inger o Bengt Ludvig som seglat ett år till Medelhavet med sin Juliett.
Till helgen tog vi en tur med Åsa o Jan-Eriks bil som vi lovat rasta. Turen gick till Bua och hos Asplundarna avnjöt vi ytterligare en god middag. På söndagen var vi bjudna till Susanne på lunch/middag. Susanne och Annika spelade fotboll ihop 1975-76, då vi också bodde i Bua. Vi byggde även vår B31:a bakom Susannes föräldrars svinstall.

Nu är det dax för operation - måndagen den 12 november, och inget återbud eller annan störning hindrar planeringen, skönt.
Tre gubbar ska opereras denna dag och Björn åker in som nummer två vid 10.30 tiden. Färdig och hopsydd men ännu inte riktigt vid full vigör kommer han tillbaka till avdelningen framåt 19.30
Dagen efter går redan gubbe nr ett hem vid lunch, men Björn o gubbe nr tre ligger vackert kvar. Det visade sig att Björn tappade drygt 1,5 liter blod och det ersätts inte om det inte är absolut nödvändigt så Björns lite långsamma start efter operationen var helt förklarlig. Dag tre (alltså två dygn efter operationen) kan både kvarvarande gubbarna gå hem för egen maskin men ändå inte helt utan hjälpmedel. En slang in till blåsan genom den vanliga vägen, sprutor att ta själv i 2 veckor plus stödstrumpor på underbenen för att minska risken för blodpropp. Och så förstås en näve smärtstillande att ta vid behov.
Första veckans rehabilitering i stillhet avbröts redan på söndagen då vi var bjudna till Brita o Lars på middag. Det går alldeles utmärkt att röra sig med en dagpåse som rymmer en halv liter fastsatt på ena benet.
I planen fanns en tanke på att hinna åka ner till Helsingborg inför Björna mammas födelsedag den 26:e men då kateter och stygn inte skulle tas förrän just den 26:e fick vi vackert skjuta på den returen till Skåne.
Lägenheten kunde vi låna ända till den 17:e december så nästa Skånetur flyttades fram till jul istället. Dessutom fick vi i veckan en inbjudan till en 50-års fest den 21 december. Marie-Louise Söderberg stod i tur för det magiska årtalet. Festen tackade vi givetvis ja till så nu gällde att hitta ett boende för den sista veckan före jul men som också skulle fungera då sista återbesöket för Björn var planerat till i början av januari.
Det fanns flera lockande erbjudanden och bäst kändes Pärlans lägenhet i Majorna. Monica o Janne skulle flyga till Kanarieöarna där deras båt låg och väntade så snabbt o lätt fick vi en uppsättning nycklar innan vi vinkade av dom på Landvetter.

Under dessa två veckor i förhållandevis stillhet hann vi beta av Att göra listorna. Det mesta hade vi dock redan fixat före den ursprungliga avresedatumet, men man hittar ju alltid på en massa nytt.
En del av tiden gick åt att hjälpa Brita o Lars att specificera ett underlag inför ett eventuellt mastbyte för Nana. Sånt e kul.
Veckan avslutades med att vi tillsammans med ett 40-tal JRSK:are tittade på SeaQwests bildspel från Skottland där dom deltagit i Wiskey-rutten. Det var helt klart bättre väder där än i svenska farvatten sommaren 07.
Den 25:e åkte hela klanen Asplund för en vecka till Teneriffa så efter stygntagningen den 26:e tog vi ledigt och bodde några dagar i Bua vaktandes huset och tömmandes posten.
Veckan rymde också ett möte med besättningen på Crux, Anna o Roger, vars båt låg i Colombia. Ett återbesök hos Svernhages i deras nyköpta hus i Fjärås. Även en extra hudkontroll med tanke på alla soliga söderhavstimmar vi kommer att utsättas för klämde vi in.
Veckan avslutades med höstens häftigaste segling i 20-25m/s medvind och ösregn. Vi som liksom har vanan inne njöt i fulla drag. Vi är inte helt säkra på att värdparet Bill o Marie-Louise gjorde detsamma. Fram kom vi i alla fall i flygande fläng och målet var ställt till Kyrkesund och julbord på restaurang Magasinet. Vi smorde kråset tillsammans med familjen på Vips, dvs Annika o Tomas Svensson med sina två barn, som också surfat från Göteborg i rasande fart med sin båt, en X382.

Nu skriver vi den 3:e december och Björns återhämtning går väldigt bra. Tempot med aktiviteter är nästan tillbaka i samma nivå som före operationen. Veckan fylls med mat o prat igen men också en stor del gick åt för att förbereda ett nytt föredrag på Kryssarklubben i Långedrag för att prata erfarenheter.
En kväll med paret Stillman, Anita o Lars, i deras båt Tindra som dom också bor i. En kväll med återbesök hos Ulla o Ingemar, Cocktail. På lördagen stor uppslutning hos Lars o Brita för den årliga  glöggeftermiddagen. Där är alltid så fullt av folk att det inte går att räkna upp alla trevliga människor vi mötte där.
Söndagen ägnades återigen åt att titta på bildspel tillsammans med en hel hög JRSK:are. Denna gång var det Lena o Björn Runmalms resa med Ronja. En segling till Brasilien och upp genom de västindiska öarna och tillbaka till Göteborg.

Näst sista veckan i Göteborg och kalendern är sprickfärdig igen. Vi började med en tur till Henån för att hälsa på hos Ingela o Lars i deras nybyggda hus. Dom seglade till Brasilien något år före oss men liksom Ronja  seglade dom sen norrut upp genom västindien och tillbaka med sin Crusader och resan var nu ett avslutat kapitel. Båten ligger åter på sin plats på Vallda Sandö.
En bildspelsvisning trycker vi in, denna gång på Annikas gamla arbetsplats där ett 20-tal nyfikna hade samlats.
Vi har också ägnat många tankar och funderingar åt nya segel då flera av dom vi har i bruk nu är uppåt 8 år, så i Nya Zeeland är det dax för  utbyte. Vi har pratat med flera segelmakare och den gemensamma nämnaren är att för långsegling rekommenderar alla Dacron. Så långt är alla överens, men det finns Dacron med Spectra förstärkning som förordas av vissa och nerskrivs helt av andra. Vi har försökt att inhämta så mycket information som möjligt och för oss lutar det åt klassisk Dacron utan tillsatser, samma typ som fungerat bra för oss under alla år och under många ibland tuffa sjömil.
Övriga kvällar tillbringades återigen i lag med goda vänner. Ett återbesök hos Gunilla o Jan, Liva, och hos Lisa o Sven-Gösta i deras Overseas 40 som ligger i Tångudden. En kväll ihop med Eva o Rune Jansson, bror till Gerd Bramsby hann vi också med.

Sista veckan i Göteborg: På middag hos Brita o Lars på måndagen som avslutades med att vi hämtade Åsa o Jan-Erik på Landvetter. Vi hade under dagen flyttat vårt pick och pack till Majorna och där lämnades vi av lagom till läggdax.
Tisdagen - en bildspelsrunda igen, denna gång för ett 15-tal på Elu, ett företag som Björn haft mycket att göra med under sitt tidigare liv. Onsdagen en kväll hos Marianne o Lars och planen var att vi på torsdagen skulle träffa Åsa o Jan-Erik, men Jan-Erik hade efter sin Sydamerika resa svårt att anpassa sig till den svenska bakterifloran så han åkte på en förmodligen vanlig turistmage... i Göteborg. Vi hann med det mötet dan efter i några timmar innan vi på kvällen var på 50-års baluns längst ut på Hisingen, i Hjuviks båtklubb, för att fira Marie-Louise. Vi som ju ändå var lediga hade under förmiddagen hjälpt till med dukning och leverans av diverse dryckjom. En för oss extra rolig present var att hon fick en resa till Tonga i Söderhavet, lagom till vi är där bland alla knölvalar.
Lördag förmiddag och bussen till Helsingborg väntar. Nu är det snart jul och vi såg fram mot några lugna dagar tillsammans med Björns mor och bror, Richard. Plus dvärgtaxen Max förstås.

Vi lyckades till och med vara tämligen återhållsamma med julmaten, endast det mest önskade lagade vi till och i små mängder. Alldeles före nyår träffade vi åter Ariel och Aurora för mer mat o prat och där dök även Ann-Marie o Micke upp som tillfälligt lämnat sin båt Eos i Australien
På självaste nyårsafton tog vi tåget till Varberg där vi blev hämtade av Anders för transport till Bua. Tillsammans med Agneta, Anders och Kerstin o Tommy från Stockholm skålade vi in 2008.
Redan den 2:e måste vi till Göteborg för  provtagning inför sista läkarbesöket den 4:e och planerna för dessa dagar var redan fullbokade.
Den 2:e - provtagning och sen med start kl 14 erfarenhetsföredrag för 9 avgående båtar i JRSK. Samtliga hade datorerna med! En lyckad dag som inte slutade förrän vid tiotiden. Vi hann med både kaffe och Pizza under kvällen!
Den 3:e - Middag hemma hos Annki o Lennart Falck med sin båt KnopLisa tillsammans med Brita o Lars. Dagen hade också en förmiddag och en eftermiddag fullknökade som man säger i Göteborg. Startade med förmiddag/lunch hos Åsa o Jan-Erik, därefter gick Björn till stan för långlunch med en gammal arbetskontakt, Ljot Strömseng, och Annika gjorde ytterligare ett hembesök hos Gunilla o Jan. Varefter vi återsamlades i Majorna för gemensam transport med Brita och Lars ut till Näset och Falckarna.

Den 4:e - klockan 8.45 på Sahlgrenska med allt pick och pack. Lägenhetsboendet i Göteborg var nu slut så alla tillhörigheter skulle med.
Möter med läkaren Johan Stranne som också hade utfört operationen avlöpte precis så bra som vi hoppats. Den genomsökta prostatakörteln visade inga allvarligare cellförändringar än vad som framkommit vid den tidiga cellprovstagningen. Tio cellprover hade tagits och man hade funnit cellförändringar i tre. Nu visade genomsökningen att det funnits sex tumörer varav samtliga små och ingen ytnära.
Det är ett så bra resultat att sannolikheten för att Björn ska få något "återfall" är väldigt små, ja näst intill obefintliga.
Nytt PSA ska tas inom ett år och helst redan på Tahiti där vi beräknar vara i juni. Går inte det att fixa där får det bli i Nya Zeeland. Är PSA-värdet fortfarande icke mätbart så kan vi flagga faran över. Har det börjat stiga så tyder det på att några celler  har lyckats rymma under operationen och dessa tar man då kål på med lite strålning. Att PSA vid provtagningen den 2:e visade ett icke mätbart resultat tyder på att det inte finns några dottertumörer, något som naturligtvis hade varit ett elände.
Slutsummeringen, efter det som startade i september med hälsokollen, är att det med facit i hand var väldigt skönt att detta hände nu, och inte om två-tre år då utvecklingen av en prostatacancer ibland kan skena iväg. Björns far och morbror dog båda av detsamma.
Nu sitter vi tillbaka i båten i Chile och förbereder resan västerut och det kan ju inte nog understrykas att det hade varit ett helt annat läge om rekommendationen varit att vänta o se istället för operation. Behandlingen och bemötandet från sjukvårdsperonalen har varit helt  enastående - många tack för snabb och problemfri hantering av remisser, provtagningar, operation och alla bemötandet med alla trevliga människor som jobbar med patienter hela dagarna.

Det är inte slut ännu... detta resebrev beskriver även livet efter sista läkarbesöket.

Redan kl 10 var vi på centralen, där vi möttes av Anders som fick tillbaka lite lånade sängkläder mm, för att ta bussen tillbaka till Helsingborg. Åter hos Björns mamma för några dagar.
På lördag - söndag hade vi bjudit Eva-Lena o Lennart, med båt Akka, på utflykt till Helsingborg och övernattning i Fiskarstugan, en liten stuga som hör till bostadsrättsföreningen.
På måndagen åkte vi en tur till Lund för att träffa Pia o Tord, med båt Ayla som nu ligger i Grekland. Pia o Tord umgicks vi med flitigt under vinterstoppet i Lagos, Portugal 2005-06, och har många fina minnen av långa kortspelskvällar och promenader. En kväll ihop så här efteråt räcker inte för att ta upp kortspelandet men god mat och en massa prat blev det givetvis.

Efter flera vankelmodiga turer av hur och när vi skulle resa tillbaka hem hade vi slutligen bestämt oss för att flyga i mitten av januari och väldigt sent blev bästa alternativet från Stockholm. Datum var satt till den 16:e så nu skulle allt packas och vägas före avgång mot Stockholm den 10:e.
Vi fick köpa en hockeybag för att få med alla skrymmande pryttlar och sen gick allt övrigt att trycka ihop i två lite större och två lite mindre ryggsäckar. Viktigt var nu att packa allt som inte får åka med i handbagaget på rätt ställe och ändå packa tunga grejer i just handbagaget för att inte få övervikt.
Den 8:e ringer så Rita o Bo från Karlskrona och undrar om det finns tid för ett sista möte. Visst fanns det tid, så dom kom till Helsingborg den 9:e och sov också över i Fiskarstugan.
Plötsligt var det nu då den 10:e och vi skulle med tåget till Stockholm kl 12.36. Det är väldigt skönt med avgångstider som ligger runt lunch eller senare. Aldrig mer ett stressande upp i ottan om vi kan låta bli. Tur var nog också att tåget var den billigaste varianten till Stockholm då vi hade 60kg packning och det hade nog inte gått så bra på inrikesflyget...

Väl i Stockholm tog vi in hos Gunilla igen som även hämtade upp oss på stationen i en Golf... Jodå allt gick in. Redan dagen efter hade vi första inbokade mötet. Till lunch träffade vi Anna o Göran Alpsten och vi fortsatte hem till dom för lite kvällsmat. Göran är ytterligare en gammal jobbkontakt till Björn.
Lördag - Söndag tillbringade vi hemma hos Heléne o Arne, med sin båt Yaghan som nu ligger i Nya Zeeland. Vi hade mycket att prata om och kunde än en gång konstatera att Antarktis står högt på listan för platser som vi alla fyra vill återkomma till.
På måndagen träffade vi Lars Hässler, med båten Jennifer, för flera timmars prat som avslutades på stan med en bit mat. Sista kvällen, den 9:e januari, tillbringade vi hemma hos Björns bror Richard o Johan med hunden Max. Återigen en kväll med god mat o prat.

Nu så är den svenska vistelsen slut för denna gång. Det blev fem och en halv månad istället för planerade knappa tre.
Tacka alla som förgyllt vår tillvaro och har vi missat att nämna någon eller glömt något viktigt så är det inte med avsikt. Minnet består i anteckningar i vår lilla kalender och ibland har viss information smitit vid sidan av...

Slutligen kommer här några reflektioner på vad som hänt i Sverige sedan vi var "hemma" sist, för två år sedan.
- Trafiken i Göteborg har tätnat väsentligt
- Tidningarna skriver nästan bara om vad som händer eller hänt i andra media
- Det är mycket mer skräpreklam i tv och den är ofta på engelska
- Programutbudet består nästan bara av såpa-serier
- Julskyltningen var mindre påträngande än vad vi minns från tidigare år

Några andra saker vi ständigt blir påminda om:
- Fortfarande i januari kunde vi då och då haja till när vi hör andra prata svenska som vi möter på stan, flera gånger slås man av tanken - Det finns faktiskt flera här som pratar svenska!
- Att komma tillbaka till ett land på norra halvklotet var ingen konst. Hjärnkontoret ställde snabbt om sig till att solen är normalt i söderläge. Roligt var också att märka att direkt då vi kom till Santiago där det motsatta gäller så kändes det lika självklart. Då ska man tänka på att det tog oss flera månader efter vi kommit över till Brasilien tills det blev normalt med sol i norr.

Än en gång - Tack för oss
           
21 januari 2008
Annika & Björn
S/Y Lindisfarne

www.sailaround.info
radio@sailaround.info
mail@sailaround.info