Efter en fin men delvis blåsig vecka på Falklandsöarna seglade vi tidigt måndagen den 11 december tillbaka mot sydamerika och Ushuaia längst ner i Argentina. Vi hade en hyfsad väderleksprognos med inte allt för starka vindar, lite motvind i början utefter Falklands sydostkust, men sen skulle vinden vrida till nordlig. Ett av problemen med att leta väderfönster är att man förstås vill ha lagom vind i rätt riktning men det går inte alltid att uppfylla, speciellt om seglingssträckan är över tre dygn. Vill man inte ha mer än 25 knop vind i prognosen (innebär som regel att det blåser 25 -35) så blir det lätt att man väntar tills prognosen talar om 15 - 20 knop. Tyvärr är vår erfarenhet att om prognosen spår svaga vindar så blir dom gärna ännu svagare och spås det starka vindar så blir dom i praktiken ännu starkare. Det är inga lätta vatten att segla i!
Iväg kom vi och hade en fin segling till fram på sen eftermiddag då vinden ökade och sjön blev helt hopplös att segla emot. Vi var fortfarande utanför sydostkusten på Falkland så vi föll av och seglade två timmar in till en bra ankarvik och tog nattvila i väntan på att vindskiftet skulle komma.

På sjökortet markeras var kelpen är särskilt besvärlig och i vår valda vik fanns gått om markeringar. Nu hade vi en ankarbeskrivning som sa att det går att navigera sig in i botten av viken och ankra på ca 5m djup och det gjorde vi. Vaknade till en kanondag med klarblå himmel, men nordan som nu blåste var mycket svag.
Ankarupptagningen tog en stund på grund av kelpen som följde med ankaret upp, sen blev det att motorera till fram på eftermiddagen då vinden ökade och vi fick ett och ett halvt dygns fin segling ner mot Staten Island och det beryktade Strecho La Maire.
Vi var rätt upptagna av att räkna och spekulera i hur vi skulle kunna passera detta strömintensiva sund mellan Eldslandet och Staten Island. Det gällde att inte ha ström och vind emot varandra, men samtidigt göra fart över grund. Det är en sträcka på c:a 10 nm genom sundet som har ordentliga strömrace. Vi skulle enligt prognosen ha svaga nordvästvindar så frågan var om vi skulle passera i medström eller motström med vinden i ryggen. Alla anvisningar talade för vind och ström i samma riktning, så det var inte svårt att bestämma sig. Nu seglade vi lite för fort och kom fram för tidigt i förhållande till tidvattenskiftet som vänder strömriktingen, men å andra sidan så var vinden inte nordväst utan sydväst och dessutom var det nip, varför strömhastigheten borde vara minimal. Piloten talar om 2-8 knop, så vi förmodade att svag motvind och nipmotström inte var ett dåligt alternativ. Vi hade medström in i de norra delarna men sen vände strömmen och vi fick som mest 2 knop motström och detta på en kort sträcka. Så enkelt kan det alltså också bli i ett av världens mest beryktade sund om man har lite flax!
Vi fortsatte i lätt motvind för motor runt Eldslandet och upp i Beaglekanalen med Chile om babord och Argentina om styrbord.  Det är inte tillåtet att navigera nattetid i Chiles skärgård, så vi var lite fundersamma på om vi egentligen fick färdas nattetid i detta gränsland.
Vi såg två Chilenska bevakningsfartyg i nattskymmningen, men ingen anropade oss så vi slöt oss till att det var ok att "angöra land" utifrån havet under dygnets relativt mörka timmar.
Puerto Williams passerades under morgontimmarna och vi nådde Ushuaia vid 11 tiden, drygt tre dygn efter vi lämnade vår ankringsvik på Falkland.

Under inseglingen till Ushuaia hörde vi flera av våra tidigare yachtvänner tala på VHF, Yaghan var redan i Ushuaia, Tamara och Six Pack hade ankrat på Argentinasidan i Beaglekanalen och vi passerade dem under natten. Det var radiokommunikation både mellan myndigheter (Puerto Williams och Ushuaias) och mellan båtar. Tamara berättade för Sadko (en yacht från Bristol) att vi hade mailat att skulle komma vid lunch! men att de inte visste var vi var. Vi gick in och "upplyste" om att seglen dom såg 5-7 nm framför tillhörde Lindisfarne och att vi planerade ankomst Ushuaia till lunch. Det väckte en del munterhet, inte minst för att tidsangivelsen fortfarande två dygn efter mailet var så exakt. 
Det blev lite bryderi vid inklareringen. Argentina anser ju att Falkland/Malvinas är Argentinskt område så enligt myndigheterna skulle vi inte vara utstämplade ur Argentina. Vi spelade oförstående och hur det nu var så stämplades vi in utan några kommentarer och vi slapp tullklareringen, så lite tjänade vi på deras inställning.  

I Ushuaia blev det många återseenden från Mar del Plata och tidigare hamnar. Yaghan och Cabo de Hornos låg där och under eftermiddagen kom danska Sol, amerikanska Tamara, Australienska Six Pack och norska Empire. Stor skandinavisk förbrödring i Empires sittbrunn och därefter gemensam middag på byn, som slutade på en bar vid ettiden!
Senare kom tyska Just do It och svenska Sawubona och Wild Rose. Efter Yaghans avgång till Puerto Williams var vi fyra svenska båtar i Ushuaia och två i Puerto Williams (Northern Light). Det var uppenbart nåt sorts rekord. Vi var klart mest representerade nation, ingen annan hade mer än två båtar i Ushuaia.

Ushuaia är en gemytlig stad där det mesta finns utom båttillbehör. Omgivningarna kan nog bäst liknas vid Lofoten med mer snö och alpbebyggelse. Ushuaia är kankse i första hand en vintersportort, men bergsvandringar och skärgårdsturer står också högt på programmet. Åtskilliga större och mindre kryssningsfartyg gör turer i kanalerna/skärgården och till Antarktis. Ett tiotal chartersegelbåtar går runt Hornet med gäster och flertalet gör även turer till Antarktis, så Ushuaia lever både vinter och sommar.

Yaghan seglade till Antarktis dagarna före julafton, men vi hade inte hunnit fylla förråden och få tillbaka vår gasflaska efter fyllning, så vi bestämde oss för att vänta till nästa väderläge och fira jul i Ushuaia.
Som ni förstår av detta har vi alltså beslutat oss för att pröva på Drake Passage och Antarktis. När väl beslutet är taget är det bara att jobba på. Förskvaror för tre till fem veckor måste inköpas, framför allt dieselmängden är ett av bekymren. Eftersom man måste välja att klippa Drake Passage när det blåser mindre, är ju också risken stor att man bränner en del diesel för att inte ligga still och bli upphunnen av nästa blåsning som ofta då är kraftig. Nu talar vi verkligen om ett av världens lurigaste vatten, där lågtrycken trängs om utrymmet, det ena djupare än det andra. Vi har nu sex dunkar om sammanlagt 140l och båtens tankar rymmer 350l. Värmeanläggningen drar på full fart 10l per dygn så stannar vi 10 dagar i kylan så räcker dieseln till ca 700nm med motor. Borde vara en rimlig kalkyl, men det är stora avstånd  som skall täckas. Bara sträckan Puerto Williams till Melchior islands är nästan 600nm enkel väg.
Inköpen bestod också i lite värmeplagg, framför allt varma höga kängor och "rånarluvor". Vi är redan rätt välförsedda med vinter kläder, vi har ju trots allt seglat norr om norra polcirkel utan att frysa.

Julen firades tillsammans med 11 skandinaver (två norrmän, en dansk och resten svenskar) i Empire, en Bavaria 42 som hade största salongen (Yaghan var ju redan på väg till Antarktis). Det blev en trevlig tillställning utan klappar, men med de flesta andra julingredienser när det gäller mat och dryck. Vi började klockan ett och vi lämnade efter midnatt, då delar av gänget (läs Wild Rose) drabbade stadens förlustelsställen.  Juldagsmiddag i Empire igen för att rensa julmaten, det blir ju som vanligt lite mycket när flera båtar skall bidra. Alla tar med sig så att det räcker till alla, så att det räckte till juldagen också var inte att förundras över.
Annandagen hade vi Kirsten och Kim från s/ySol på middag och dan därpå var det full rulle på handlingssvängen.
Det såg nämligen ut som Drake Passage läge om någon dag. Middag i Sol och så utklarering och iväg mot Puerto Williams den 28 för att klarera in i Chile för vidare färd mot Antarktis.
För att korta av överseglingssträckan och vänta in rätt väder vill man kunna ligga i vikarna närmare Hornet och då måste man vara inklarerad i Chile. Motsvarande gäller naturligtvis även för återfärden från Antarktis.

Annika & Björn
S/Y Lindisfarne

www.sailaround.info
sm6yxb@winlink.org
mail@sailaround.info