21 september - 12 oktober Norra Spanien - till Lagos i Portugal

Sedan förra loggen har vi i stort sett bara njutit av medvind, eller i alla fall bara lätta vindar.
Vi har dessutom redan kommit fram till vår vinterplats - Lagos på Algarvekusten.
Perioden har varit riktigt sommarlik med både värme och sol. Lite kalla kvällar har förstås förekommit i det tilltagande mörkret.
Med risk att bli tjatig så gläds vi fortfarande åt att vi inte envist försökte med den norra vägen. Årets radband av lågtryck över norra Atlanten verkar slå alla rekord.

Nu ska vi inrätta oss efter ett liv fastknutna i samma brygga i flera månader.
Nåja, några avbrott kommer det att bli. Dels åker vi till Sverige nu redan under november-december och sedan ska vi turista både Portugal och Spanien per bil och allmänna kommunikationsmedel. Sen har kustremsan närmast Lagos flera ankringsbara flodmynningar som lätt kan besökas över ett par dagar när vädret medger en liten utflykt per egen båt.

Loggskrivandet kommer efter denna logg att bli mer inriktad på upplevelser och resor på landbacken. Bilder och text kommer att läggas in med lite glesare mellanrum.
Vi ska nu ägna oss åt att dels omarbeta hemsidan och att fixa med båten och läsa på inför kommande segling.

21-22 september Isla Cies
Vi lämnade Bayona och seglade nordvart 10 sjömil och ankrade vid Vigos och Bayonas fina badöar. Tack vare eftersäsong var vi ensamma utanför stranden frampå eftermiddagen. När vi vaknade var vi insvepta i tät dimma med några fiskare ankrade just inom synhåll. Vi motorerade i dimman bort till nästa ö där dimman lättade och vi kunde ankra och ro iland för en fin promenad  upp till fyren. På kvällen kom norska Havhest (stormfågel på svenska) ut från Bayona. Så efter mat satt vi i deras sittbrunn och tjötade en stund. 

23 - 24 september Viana do Castelo
Denna stad besökte vi på resan 2002 och vi tyckte mycket om stadsmiljön. Den är lika fin fortfarande. Ytterligare en fördel med eftersäsong är att marinorna halverat priset. När man har blivit fartblind och vant sig vid att betala omkring 30 € är 10 - 15 € billigt!!
Vi blev kvar två dagar, dels för att hinna med lite sightseing och dels för att vi hade trevliga norska båtgrannar som vi var ute och åt med. Vi har nästan bara träffat norrmän sedan vi lämnade Irland!

25 - 28 september Porto
Vi fick en normal tur till Porto, dvs motor i början och fin segling i slutet. Vi hade fått information om att marinan i Lexio, Portos hamnstad, var stängd sedan två år och det var bara ankring i yttre hamnen som erbjöds. Mycket dyning och svårt att komma iland.
Vi bestämde oss för att försöka ta oss upp i floden Douro till Porto. Det såg lite halvsvårt ut i piloten, och inte blev det klarare när vi kom fram till mynningen och bojarna inte stämde. Det pågick omfattande ombyggnad av flodmynningen, så när vi kommit underfund med hur det såg ut var det betydligt enklare och djupare än uppgifterna i piloten.
Vi kom lugnt och säkert upp själva staden och förtöjde vid stadskajen mellan turistbåtarna. Hamnkapten kom och formalia var avklarad på 5 min. Han hälsade oss välkommna och vi kunde stanna så länge vi ville utan hamnavgift. Det finns varken el eller vatten på kajen. Han talade nästan inte ett ord engelska och vår portugisiska... Men teckenspråk och glada miner kan försätta berg.
På förmiddagen dag två kom ett oceanundersökningsfartyg tillhörande flottan. Dom hade legat framför oss första natten och kom nu tillbaka efter ett och ett halvt dygn. Vi hade flyttat oss  något för att ge plats åt en stor engelsk skonare så det blev lite trångt. Med teckenspråk och lite engelska erbjöd vi oss att lämna plats vid kajen och lägga oss utanpå dom. Vi tyckte det var självklart och var dessutom inte på det klara om vi faktiskt hade knaprat på deras plats. Rokaden visade sig vara lönsam, dels slapp vi långa linor iland för att kompensera tidvattnet, och dels bjöd dom oss på lunch. Grillade nyfångade sardiner med sallad, bröd, ost och ett gott vin som tack för vår vänlighet att lämna plats för dom.
Maskinisten talade bra engelska, chefen halvskaplig och matrosen ingen engelska. Det blev en lunch vi sent skall glömma, en djup inblick i portugisisk politik, levnadsförhållanden, flottan mm. Vi missade nästan gratisruntursbussen runt Porto (det var turismens dag så en hel del aktiviteter var antingen rabatterade eller gratis).
Resans behållning var en trevlig portvinsprovning där vi hittade två stora fat med svenska flaggan och vår nuvarande kungs namn på. Nån riktigt bra förklaring fick vi egentligen inte varför kungen fått dessa två fat (han hade som en sann miljökämpe skickat tillbaka emballaget och det var dessa vi stod och tittade på) En variant var att drottningen ju är född i Brasilien och att relationerna mellan Sverige och Portugal var ju så bra och dessutom hade ju kungen gett Portugal ett Nobelpris. Dessa guider kan få till det.
Förutom bussturen hann vi med en hel del egen rundvandring i gamla staden och en del egen vinprovning i Gaja som stadskärnan söder om Dora heter. Det finns alltså inget Portvin i Porto!! bara i Gaja. Man sig något varje dag.
Avgång från Porto blev en dimmig historia. Den började i hyfsad sikt men efter första flodkröken dök tät dimma upp. Turistbåtarna vände tvärt och vi gled ensamma vidare i tjockan. Det är en välsignelse med radar. En annan viktig ingrediens i ett säkert manövrerande på okänd mark är ett "gammalt spår" på sjökortsplottern. Om man följer det slaviskt så vet man att det är djupt och framkomligt. Allt gick bra med möte på fel sida med en stor bogserbåt, och den mötande havsdyningen i flodmynningen upplevdes som otäckt brant i den obefintliga sikten.  
Väl ute till havs fick vi en bra segling när dimman försvann. Vi seglade gennaker långa sträckor mot Aveiro som var etappmålet. De flesta portugisiska hamnar på västkusten är antingen svåra eller omöjliga att angöra vid hård pålandsvind, en del till och med stängda under dessa förhållanden. Detta beror uteslutande på att det bildas en tröskel i flodmynningarna som vid lågvatten ofta bara har några meters vattendjup. När de stora atlantvågorna kommer in på detta grundvatten så tornar dom upp sig till veritabla berg som omöjliggör säker passage. Nu var vädret  långt ifrån dessa svåra förhållanden, men redan måttlig vind på 10m/s som vi kom med gav respektingivande sjö vid pirarna. Vår pilot är skriven och utgiven i England, och det verkar som man alltid "lägger sig på säkra sidan" när man beskriver svårigheter. Vi har träffat flera båtar som efter att ha läst beskrivningen inte vågat gå in till Aveiro.  Med lite normal hänsynstagande till vågriktning och kompensering för att få plats att surfa med extra stora vågor gick inpassagen helt ok med halvvind i storen och motorn på normalt marchvarv och två knops motström.
Väl inne i flodsystemet hittade vi en bra ankarplats utanför en liten by och innanför pirarmar som avskärmade oss från strömmen i floden.  

28 - 30 september Aveiro
Vi stannade i Aveiro i två nätter för att hinna ro iland och vandra på den milslånga sandstranden mot de höga atlantvågorna. Innan vi rodde tillbaka efter promenaden han vi med en öl på byns kajpromenad som vette österut mot bassängen där vi ankrat.

30 september - 3 oktober Nazaré
För passage ut ur floden/hamnen var det viktigt att studera tidvattnet för att inte få för kraftig medström och därmed onödigt höga vågor i mynningen. Vi konstaterade att slackvatten skulle inträffa vid 8-tiden, så vi tog upp ankaret och motorerade mot mynningen medan vi åt frukost. Utpassagen var helt odramatisk trots ganska hög sjö ute till havs. Vi hade nåtts av information om att nästa hamn, Figuera da Foz, tog hutlöst betalt och detta utan att erbjuda mer än en bryggplats. Därför valde vi att gå ytterligare 30 sjömil söderut till Nazaré som förutom att ha en av Portugals allvädershamnar också var human i hamnavgift. Etappen var annars lik de tidigare med lite vind i början och seglingsbar vind efter lunch.
När vi seglade utefter Portugal 2002 hade vi tät dimma hela vägen ner till i höjd med Nazaré, så denna mil efter mil långa sandstrand som stora delar av Portugals kust här består av hade vi inte sett. Det är ingen överdrift att påstå att det är roligare att se omvärlden än att segla omkring i en mjölsäck!
Nazarés hamninlopp är som sagts möjlig att angöra i alla väder, så med vår modesta dyning var det inga som helst svårigheter. Hamnen är nyanlagd och designad av nån som förstår hur man bryter ned dyning, efter att ha passerat två angöringbassänger och svängt in i fiskehanen fanns det inga spår kvar av atlantdyningen. Inte ens när det senare blåste upp och varningar utfärdades för kraftiga vågor märktes någon rörelse i bassängen.
Två fina dagar med cykelutflykter och promenader. Hamnen ligger en bit söder om själva byn, som dessutom har en systerby norr om sig och högt upp till vilken man kan åka bergbana. Vi cyklade! Vi belönades med en fin utsikt över Nazaré och en upprörd Atlant. Starka vindar långt ut på Atlanten orsakar vågrörelser - dyning som når jättelångt, utan att det blåser det minsta där vi är. En tsunami är det mest extrema exemplet på vågutbredning som inte ens har skapats av vind.
Vi lyckades fånga några av de spektakulära vågorna på bild. 

3 - 7 oktober Cascais
Lämnade Nazaré efter att ha tankat diesel vid 10-tiden för att segla ner mot Lissabon. Det naturliga är att göra halt i Peniche c:a 35 sjömil söderut, vilket flera av våra båtgrannar i Nazaré gjorde, men våra erfarenheter av hamnen från 2002 gjorde att vi seglade vidare och angjorde Cascais marina i mörkret vid 10-tiden. När vi hade rundat Capo Roca, Europas västligaste punkt!, och vinden kom mot oss över land och var klart varmare än vi vant oss vid. Vi hade klätt oss för kylig kvällssegling, så när vi kom in i hamnen och det var 23 grader åkte förstärkningsplaggen av fort som tusan. Cascais är en bra och trevlig hamn som man normalt undviker på grund av höga hamnavgifter. Så här i lågsäsong är priserna helt annorlunda, strax över 14€ per dygn. Återigen en massa norrmän, men denna gång även flera svenska båtar.
Här fick vi på nära håll studera en Volvo-Ocean V60 båt. Konsortiet Brasils båt hade sin hemmahamn här i Cascais. Ett extra plus var att Brasil hade ett öppet trådlöst internet som vi kunde åka snålskjuts på.
Här fann vi även en båtgranne från Nazaré som seglat dagen före oss till Cascai och tappat akterstaget på vägen ut från Nazaré. Båten, en Bavaria 38 har bakåtsvepta spridar. Detta i kombination med att dom seglade bidevind räddade masten. Med provisorisk stagning gick dom sedan i den fina vinden för motor hela vägen till Cascais där nytt akterstag införskaffades. Snacka om tuffa erfarenheter inför den jordenruntsegling dom ska starta från Gibraltar.
Vi tog tåget in till Lissabon tillsammans med Boråsarna Lars och Stig på "Corazon", en gammal jättefin Swan 43, och seightseingade oss fram i gamla staden upp til Castellet där Catrin och Anders från "Ellinor" och Stockholm anslöt vid lunch. En trevlig dag som avslutades i Ellinors sittbrunn över en drink.
Dag tre ägnades åt PCinstallationer i Corazon och Ellinor och på kvällen bjöd Corazon och Ellinors besättningar på flerrätters middag i Ellinors sittbrunn. Vid tretiden på natten var vi tillbaka i Lindisfarne efter en mycket trevlig kväll med god mat, goda drycker och en inspirerande samvaro.   

7 - 8  oktober Sines
Klarerade ut när marinan öppnade kl 9 för de 60 sjömilen till Sines. Seglingsbar vind de första timmarna för ovanlighets skull, men sen falnade vinden och vi motorseglade tillsammans med Corazon resten av vägen till Sines som vi angjorde tillsammans vi femtiden. Tack vare vår rullstor som gör segelhantering till ett sekundjobb, kunde  vi förtöja och sedan stå på bryggan och hjälpa Corazon. Det märks vad de extra fötterna och extra halvmetern på bredden gör i små hamnar. Utan bogpropeller är en hjälpande hand iland inte i vägen.
Gemensam middag med "Sesam", "Corona", "Corazon" och "Lindisfarne" på en restaurang uppe i byn som vi inte lyckades få plats på förra gången vi besökte byn. Det visade sig att trots lågsäsong så var det lika populärt. Vi fick sista lediga bordet och det stod sedan flera par och väntade på bord under tiden vi var där. Maten var lika bra som vi hade förväntat oss.
Corazon gick tidigt dagen därpå mot Lagos, men Annika hade "nosat upp" ett uppgraderat program så vi blev kvar till sen eftermiddag. Väderprognosen talade om vindvridningar och ökande vind de närmaste dygnen så vi avgick  mot Lagos vid 4 tiden på eftermiddagen. En norsk katamaran "Noranvind" avgick vid 19-tiden och två andra norska båtar valde att vänta till tidigt morgonen (4-tiden) därpå.

9 oktober Lagos
De 80 sjömilen till Lagos runt Cabo sao Vicente innebar i princip att man antingen startade eller  kom  fram i mörker. Vi valde att gå ut ur hamnen och passera alla fiskeredskap i det sista dagsljuset för att vara ute på djupt vatten när det mörknade. Enligt planen skulle vi komma fram till Lagos i gryningen. Vi försökte segla, men gammal sjö rakt framifrån och svag vind akterifrån omöjliggjorde alla försök. Vi var dessutom tvungna att dra ner på farten för att anpassa oss till avståndet mellan vågorna, gick vi med normal marchfart dök båten i vågorna och bromsades obekvämt. Med reducerad fart, 5,5 knop blev framfarten acceptabel. Frampå sen kväll vred vinden till sydost och ökade så vi kunde segla hela natten ner till Cabo sao Vicente och österut till Lagos tack vare ytterligare en vindvridning mot syd. Vi förtöjde vid angöringsbryggan vid 8-tiden bakom Corazon som angjort vid 23-tiden. Dom hade inte haft samma tur som vi med vinden utan gått för motor större delen av sträckan. Noranvind som gått några timmar efter oss kom in vid 9-tiden efter att ha använt motorn hela sträckan. Vi hade ju bidevindsseglat hela vägen och katamaraner tar normalt lägre höjd enskrovsbåtar. De två norska båtarna som gått på morgonen vände tillbaka till Sines efter sex timmars gång på grund av vind, sjö och sjösjuka. Vi hade med andra ord flax i vår timing av denna ibland gropiga passage.

Eftersom detta var sista seglingen fram till vår vinterhamn kändes det extra bra att det blev en lång och ganska bra nattsegling. 
De två första dagarna i hamn ägnades åt samvaro med Lars och Stig i Corazon. Annika sanerade och uppgraderade Lars PC via trådlöst internet. Därefter gick det att installera sjökortsprogram, något som inte fungerade vid försöket i Cascais. Som tack för hjälpen bjöd grabbarna på en superb kycklingmiddag i Corazon. Tredje dagen avseglade Corazon mot öster och vinterplats i Almiramar, och vi började så smått kolla läget i Lagos.
Första känslan var att det inte kändes bra. Nattsegling, regntunga skyar och en känsla av att marinapersonalen inte brydde sig höll på att styra oss ut på böljan igen. Men efter lite orientering i omgivningarna och sömn kändes det bättre så efter en dags grubblande beslöt vi stanna i Lagos.
Vi var ju bortskämda med möjligheterna och gemenskapen i Live-aboard-gänget borta i Kemer i Turkiet.
Allt eftersom har vi både accepterat tingens ordning, men också upptäckt att det finns en fungerande live-aboard-grupp med lite lagom aktiviteter. En liten negativ överraskning är att Portugal tar ut en båtskatt för alla, inklusive portugiser, som har (eller har för avsikt att ha) båt i vattnet i Portugal mer än 6 månader. Återstår att ta reda på hur mycket och hur vi förfar med detta.
Närmast på tur står denna uppdatering av hemsidan tillsammans med bokning av Sverige-biljetter. Resan norrut är nu bestämd till den 9 november. Det betyder att vi har flera veckor på oss att städa, fixa, umgås och bara vara. Cyklarna ska fram och utflykt i näromgivningen lockar, men först ska ett stort lågtryck snurra förbi.

Annika & Björn
Lindisfarne