10 - 21 september Från Frankrike över Biskaya till Spanien

Vindarna har nu varit med oss i flera veckor. Det är lycka det. Värmen har också ökat och därmed har behovet av vinterkläder minskat. Dock är havet bara 15-17 grader så några lata bad blir det inte. Det märks även på lufttemperaturen att hösten har kommit för dagstempen har svårt att komma över 22 grader i skuggan. Under segling är fortfarande fliskläderna goa att dra på. Solen gör sitt bästa för att ytterligare öka välbefinnandet och i sista dagarnas stabila högtryck har ansiktsfärgen stigit, även armar och ben börjar bli lite brynta.
Vi har också precis som vi trodde träffat fler och fler seglare på väg åt samma håll som vi. Sen vi lämnade Irland har andelen långseglare ökat och just nu är norska båtar i majoritet.

10 september Camaret - Biskaya
Väderprofeterna hade lovat att vinden skulle vrida mot norr efter lunch, så vi ägnade förmiddagen åt internetbesök och bunkring av mat och dryck. Det är svårt att fatta att länder som är grannar kan ha så olika utbud och priser, nästan alla jämförelser är till Frankrikes fördel. Vad det gäller utbudet är jämförelsen ett skämt!
Alltså handlade vi allt vi kunde tänkas behöva och en del till.
Efter lunch gav vi oss av i den nu labra ostvinden. Vi hade dryga 20 sjömil mot sydväst runt Bretanges uddar och grund innan vi kunde sätta kurs mot La Coruna på Spanska nordkusten. Vinden vred lagom med oss men med lite mager styrka så i den kraftiga sjögången blev det väldigt skumpigt och liten framfart, så vi motorseglade fem timmar innan vinden räckte till för att stabilisera båten och fylla seglen, vilka kräver en hel del vind när masten pendlar fram och tillbaka åtskilliga meter.
Med spirade segel gjorde vi bra fart hela första natte och dagen därpå men frampå söndagsnatten tröttnade vinden och motorn fick göra tjänst. Vi rullade in genuan och skulle reva storen för att anpassa den till motorsegling, då en sprint gick ur rullsystemet. Kraftöverföringen mellan winchen och aluminiumprofilen som seglet sitter i var avbruten så hur man än vevade så hände inget med seglet. Mörkt ute  på Biskaya, men tack och lov ringa vind och moderat sjögång. Alternativet till att rulla seglet är att ta ner det. Låter kanske enkelt, men en rullstor med fasta tvåmeterslattor i akterliket handskas man inte hur som helst med. Framför allt måste det nog vara ljust. Vi var nog lite trötta efter drygt två dygn på sjön och dessutom var klockan fyra på morgonen. När vi hade sovit några timmar så hade vi var för sig kommit på att det nog borde gå och provisoriskt få dit sprinten. Nästan ingen vind möjliggjorde reparationen. Det visade sig att orsaken nog var trivial, en saxpinne som inte var tillräckligt utböjd och som därmed vandrat ur hålet i sprinten. Med sprinten på plats och en halv saxpinne säkrad med tape kunde vi åter vända båten mot Spanien, vi hade under reparationen sakta stävat mot den svaga vinden för att avlasta rullsystemet medan vi reparerade.
Frampå eftermiddagen kom nordanvinden tillbaka, och vi gjorde bra fart fram till spanska kusten, men väl där dog vinden, så de sista tio sjömilen in till Sada, en grannby till La Coruna, blev motorgång i månsken.
Sada har en mycket bra marina, som dessutom är utbyggd. Det fyrbelysta grundet mitt i hamnen som piloten varnade för, saknades på våra PCsjökort. Lite fundersamt, men väl där visade det sig att EU-pengar sprängt bort grundflaket, fördjupat hamnen och nästan fördubblat marinan.

13-14 september Sada  - Ares
Efter några timmars sömn, det är lättare att sova när sängen står still och motorn är tyst, gick vi ut på byn. Förutom en rejäl supermarket och fyra välsorterade båttillbehörsbutiker  alldeles i anslutning till hamnen, var utbudet i byn magert. Dock fann vi ett nytt telefonkort och en billig internetbutik. Det är alldeles fantastiskt vad priset för en timma internet kan variera mellan länder. Lite ur slag var vi nog för så mycket mer blev det inte dag ett. Dag två tog vi lokalbussen till en närbelägna gamla romarstad Betanzos, hamnstad då det begav sig. Nu låg den 10 km in i landet. Ett flertal medeltida kyrkor och andra gamla byggnader senare var vi tillbaka i båten endast 4 € fattigare, det är billigt att åka kollektivt i Spanien. Vi checkade ut från marinan och seglade tvärs över viken till Ares där vi ankrade för natten strax före solnedgång och middag.

15 september Ares - La Coruna
Högtrycksvädret fortsätter och vi går för motor in till La Coruna. Efter allt prat bland långseglare om staden var det ett måste att själv ha sett orten, 2002 seglade vi värdshus förbi och gick direkt förbi Cabo Finisterre ner på Spanska västkusten för att spara tid. Nu skulle vi ta igen detta. Hamnen var efter Sada en besvikelse, kraftiga svall från förbipasserande båtar och måttligt till dåligt med service. Men staden hade desto mer att bjuda på. Först funderade vi på att bara handla och sticka vidare, men sen gav vi staden en chans. Cykelrundtur runt gamla staden med världens äldsta i bruk varande fyr, Torre de Hercules, längst ut på udden. Dessutom träffade vi halva Vadstenabåten Akkas besättning som vi tillbringade kvällen tillsammans med. Det är kul att jämföra idéer och ställningstagande inför RESAN.

16 september La Coruna - Corme
Det börjar bli lite kritiskt på smutstvättsfronten. Problemet är att har dom tvättmaskin så har dom inte torktumlare, så vi har skjutit upp tvättandet en längre tid. Det är fuktigt och svalt så torken i luften är inte tillräckligt bra. Tur att vi har gott om kläder, en av fördelarna att ha hela bohaget med sig. Även här saknades tvättutrustning så det var bara att stuva tillbaka tvättpåsarna.
Väderprognosen talade om ordentliga, 10 - 12 m/s, nordostvindar fram på eftermiddagen, så vi handlade och gjorde klart för avgång. Västvinden höll i sig men vid 16-tiden hade det mojnat, vilket vi tog som ett tecken på förestående vindvridning och lättade mot sydväst.
Väl ute till havs såg vi kolsvarta moln i norr varför vi revade storen något. Vi var just klara med det när vinden under molnet ökade från 8 m/s till  17 -18 m/s, så det blev en snabb revning av genuan och när byn var över revade vi storen igen och anpassade genuan  till en medelvind på 15 m/s. Vindriktningen stabiliserades nu på den förutspådda nordosten och den passade oss utmärkt. Sjön gick raskt upp till avsevärt format, så vi bestämde oss att bara rida rodeo in till närmaste stoppställe - Corme för natten. Vi hade turen att angöra hamnen i det starka månskenet nån timma efter solnedgången. Bra ankarbotten och ingen inbäring från dyningen men en hel del vind över land.

17 september Gorme - Aguino
Fin morgon med klarblå himmel trots den myckna vinden. Vi gav oss av vid elvatiden efter en ordentlig frukost. Nu var sjön högre men jämnare, dvs nästan alla vågor kom från nordost. Vi som nästan alltid hellre seglar med storsegel istället för genua när det är läns prövade nu med genua. Detta framför allt med tanke på vår provisoriska reparation av rullsystemet. Nackdelen är att båten pendlar mer, men å andra sidan är det lättare att rulla in genuan i medvind jämfört med storen där man nästan alltid måste gå upp mot vinden för att få vinden ur seglet.
Gårdagens vind låg stadigt på nordost och ökat. När vi fram på eftermiddagen rundade Cabo Finisterre blåste det runt 20 m/s och vågorna kom hela vägen över Biskaya. Mitt i detta passade jollen på att slita sig!
Snabbt in med genuan, på med motorn och vända tillbaka mot vågorna! Hur snabb man än är så har man definitivt tappat ögonkontakten, något att tänka på om nån faller över bord. Man får gå tillbaka i samma spår och hålla uppsikt åt lä. Med vågor på åtskilliga meter tar man sig långsamt fram och sikten är bara bra från vågtopparna, och om jollen är på en topp samtidigt som vi fungerar det nog. En kvart senare var vi åter på väg söder ut under segel och med bärgad och väl förankrad jolle. Det var tredje gången vi tappade den, så nu får vi nog hitta på nåt för att hitta den en gång till är nog att be om för mycket. Den är liten och lätt så normalt räcker det att ge den riktigt kort koppel och lägga den på läsidan alldeles efter akter. Nu hade vi ändrat riktning och glömt att byta sida på jollen. Det straffade sig... Vi får se det som en övning i realistiska förhållande att hitta och plocka upp något ur vattnet. Lägger man till mörker kan man konstatera att oddsen att hitta något(n) utan belysning är i stort sett dömt att misslyckas.

När vi kommit en bit söder om Finisterre och i "lä" för Biskaya lugnade sjön sig något men vinden envisades med att blåsa stadigt mellan 15 - 20 m/s från nordost. Vi hade visserligen land i lovart men med de djupa riorna vi passerade var det ofta långt till land. De flesta hamnar låg dessutom en bra bit in i riorna och för oss rakt mot vinden så valmöjligheterna var få när det gällde natthamn. Nattseglingar har vi fått tillräckligt av på ett tag så nu siktade vi på Aguino, som ligger i Ria de Arosas västra kant närmast havet och närmast vår kurs. Trots detta blev det nästan en timmes motorgång mellan skär och grund rakt mot den envisa hårda nordostvinden. Hamnen är synnerligen enkel och vågbrytaren byggd i första hand mot Atlanten i väster. Mot öster har man förbundit några öar och grund med bankar för att få sjölä för ostvindar. Vi ankrade på tre meters djup, det var lågvatten, nära stranden och la ut 40 m kätting. Drog fast ankaret och satte ankarsegel innan vi "seglat" för mycket på kättingen. Det tar en stund innan man har lugnat ner sig och konstaterat att grejorna faktiskt är dimensionerade för mer än de rådande förhållandena. Det blåste konstant 15 - 17 m/s i exakt nordost fram till kl halv sex då det minskade till 12 - 14 m/s. Prognosen på kvällen sa nordost 7 - 8 Beufort hela natten fram till kl    04. Så vi ankrade utan svajmån mot stranden i öster för att få plats mellan stranden och båtarna vid boj i hamnen. Vi sov trots allt en hel del, och vaknade på exakt samma ställe som vi somnat. Ankarseglet gör att båten inte rycker, utan det är en relativt jämn påverkan som ankare och kätting utsätts för. Det skall tilläggas att piloten beskrev ankarbotten som mycket god, vilket vi härmed kan bekräfta. Vi fick köra upp ankaret bakvägen med låst winch när vi tog upp det.

18 september Aginio - Bayona            
Efter frukost under en klarblå himmel och i lä i sittbrunnen lättade vi ankar och rullade ut en revad stor och en revad genua och gav oss av ut på havet igen. Inte heller här brydde vi oss om att gå iland. Små byar som dess har sällan något att erbjuda. Efter att ha rundat några öar kunde vi sätta kurs mot Bayona. Vi hade stark vind i en timma, sedan fick vi rulla ut de revade seglen för att hålla fart. Två timma senare var vinden nästan helt slut. Vi gled sakta förbi Isla Cies och beskådade tre Volvo Open W60 båtar, däribland Sony Ericsson, som var ute och testade segel i den nästan obefintliga vinden. Detta platta vatten var alltså samma som vi kämpat på igår med grov sjö och hård vind, det är som på fjället - vädret skiftar snabbt.
Vi gled vidare, vi skulle ju bara till Bayona och dagsetappen var bara 25 sjömil. Väl framme fick vi en bra pontonplats i Monte-Real Club de Yates fina anläggning som ligger helt inom den medeltida borgen som bevakar hamnen.
Nu gällde det att planera dagarna för vi hade redan bestämt oss för att stanna några dagar i området som är sista skärgården innan Portugals ö-lösa kust börjar. Först ett besök per buss till Vigo där en leverans reservdelar från Seldén väntade på oss hos den lokala segelmakaren, och sen var det Santiago de Campostela med sin Katedral.
Dagen avslutades med en promenad runt Bayonas borg med en fantastisk solnedgång.

19-21 september Bayona - Isla Cies
Yacht klubbens marina har trådlöst internet! Detta innebär som alla förstår ett omfattande surfande och mailande. Vi hade inte haft tillgång till detta på åtskillig tid, så vissa uppdämda behov fanns. Bland annat att ta reda på vilken marina vi skall tillbringa vintern i. Efter en del mail fram och tillbaka har vi nu bokat Lagos på Portugals Algarvekust.
Eftermiddagen dag två tog vi bussen till Vigo som är en riktig storstad. Återigen billiga bussbiljetter, i stort sett 1kr/km verkar normaltaxan vara. Vi var lite fundersamma på hur vi skulle hitta segelmakaren i Vigo, men självklart visste marinafolket i Bayona var deras segelleverantör fanns, hur dum får man bli?

Vigos gamla stadsdelar är värda en mässa, men för övrigt är det som vilken stor stad som helst och ganska anonym. Bussturen till Vigo fick räcka, Santiagos katedraler får vänta till i vinter då vi planerar att vara turister på den Pyreneiska halvön.
Tillbaka till båten var klockan så sen att egen matlagning var passerad, så det blev middag i byn på en av Bayonas små bakgator. Visserligen är Bayona en turistort men en trevlig och tilltalande kombination av affärer och restauranger för både  bofasta och turister.
Lite båtvård hann vi också med. Vindrodret fick en genomgång och medan det var demonterat tvättade, rubbade och vaxade vi akterspegeln som var i trängande behov av detta efter all dieselrök. Det är klart enklare att göra detta sittande på flytbryggan bakom båten än att balanserande på badplattformen.
Efter att ha kopplat av i Bayona några dagar tar vi som avslutning på Spanien oss ut till Isla Cies för en ankringsövernattning innan vi går söderut till Viana do Castelo som är den nordligaste hamnen i Portugal.
Vi kan för kommande Biskaya-överseglare rekommendera att strunta i La Coruna och istället gå på Bayona direkt.
Har man båtprylbehov så vinner dock Sada ligan över hamnar med flesta och största tillbehörsbutiker.

Annika & Björn
Lindisfarne