30 augusti - 9 september Irland - Biskaya

Dessa två veckor har varit frustrerande med sin ständiga motvind. Det enda goda det medförde var att vi såg mer av Irlands sydkust och dessutom kom till Frankrike istället för direkt till Spanien.
Kontakten med omvärlden sker numera i avsaknad av telefon helt via mail. Det engelska kontantkortet tog slut i Irland och sen gick det inte att fylla på. Vi kan inte nås via telefon förrän tidigast i Spanien/Portugal då vi köper ett nytt kontantkort. Mailen direkt till båten fungerar nästan lika snabbt som telefon. En stor skillnad mellan telefon och mail är att man vet när man kommer fram till mottagaren vid telefonkontakt, men med mail får man inget kvitto och då uppstår ofta frågan - har det kommit fram eller inte.
Snälla ni som får mail, även om ni vill skriva ett längre svar senare, kvittera gärna omgående så att inga missförstånd i dialogen uppstår. Och omvänd - har vi inte svarat inom några dagar - skicka igen och då till radiomailboxen.

30 - 31 augusti Irland -
Vi blev kvar i Howths  fina marina två nätter av flera anledningar. Vi hade inte gått på fast mark på en vecka eftersom vi bara seglat och legat för ankar eller boj utan landkänning, så vi hade ett uppdämt behov av att röra på oss. Vädret var definitivt inte fördelaktigt för att segla vidare söderut. Sydvind med en hel del dimma. Men framför allt så fick vi låna en lina till Internet på marinakontoret. Vi hade inte varit inne på sailaround-adressen sedan Stornoway två veckor tidigare. Storbritanien och Irland ligger långt efter Skandinavien när det gäller tillgång till Internet. Vi blev verkligen bortskämda i Norge där öppna nätverk fanns i många hamnar. Detta innebär i sin tur att vi använder vår kortvågsradio mer och mer för att sända och ta emot mail. Vi kopplar upp oss minst två gånger om dagen för att ta ner väderfiler, sända och ta emot mail. Det fungerar suveränt bra.
Frampå eftermiddagen den 31 kom den utlovade vindvridningen så vi gav oss av. Vid 20-tiden tog vi halvhalt i Wicklow för att sova någon timma och vänta på att strömmen skulle vända. 22.30 gav vi oss ut i medström  på två-tre knop i mörkret och en mötande dyning. Det är lite skrämmande i dagsljus. I mörker är det klart otrevligt. Vi visste att det bara var en knapp halvtimma förbi fyren som eländet skulle hålla i sig. Efter udden kunde vi gå på kurs och fick en halvvind 10-12 m/s. Det är härligt att segla under stjärnorna och "på" mareld, månlösa nätter är inte bara en nackdel. Att vi sen gjorde runt 7 knop genom vattnet och 8,5 -9 knop över grund gjorde inte natten sämre.

1 - 2 september Kilmore Quay - Waterford
Strax efter åtta på morgonen hade vi rundat Irlands sydost-spets och var vi framme Kilmore Quay. Bra kajplats vid marinans ponton. Sov en stund innan vi drabbade byns inköpsställen. Det visade sig att det som gällde för supermarket hade väldigt lite gemensamt med det vi förknippar med dylika ställen. Vi fann inga av de varor vi sökte. Vi brukar kunna anpassa oss till utbudet i olika länder, men brödet i Storbritannien och Irland är mest att likna med mjuk skumgummi, eller gjort på bakpulver! Ugnen i båten har gått varm i dubbel bemärkelse.
I byns västra sida finns en lång fin strand som vi använde för lång stavpromenad, barfota i strandkanten. Vi konkurrerade inte med några badare. Det är lite eftersäsong och man märker att hösten gör sig påmind.
I marinan träffade vi ett trevligt engelskt par som seglat på Irländska kusterna under flera semestrar och som hade många tips om vad vi kunde fördriva tiden med medan vi väntar på vind för att segla söder ut.
Kvällen fördrevs på puben med mat och öl. Irländarna serverar ofantliga portioner, det är genant att inte orka äta upp all god fisk!
Vid 11 tiden den 2 gav vi oss av i frisk sydvind väster ut. Klockan var lite mycket för att fortsätta 60 sjömil till Cork, så vi gjorde halt redan efter 15 sjömil i Dunmore east för att se på byn och kanske kunna handla lite. Vi förtöjde på en fiskebåt och strövade upp i byn. Efter påfyllning till kylskåpet, konstaterade vi att vi inte ville ligga kvar i fiskehamnen och tvingas flytta båten vid femtiden när dom går ut. Den utlovade hårda sydostvinden gjorde ankring bakom hamnpiren till en osäker historia. Klockan var som sagt på tok för mycket för att ge sig av mot Cork, dit dessutom vinden inte bar. Waterford, en tusen år gammal stad ca 10 sjömil in i landet låg närmare till hands. Vi länsade norrut in i viken och sedan upp för floden. Det var medström pga stigande vatten. Märklig upplevelse att ha medström uppför en älv. Det skulle vi haft när vi kämpade oss uppför Göta Älv i fjol.
Waterford var en besvikelse. Rätt stor stad med massa pubar men få ordentliga livsmedelshandlare. Butikerna är mest att likna vid beninstationers livsmedel/kiosk utbud i olika storlekar.

3 september Waterford - Cork
Vi övernattade i Waterford men gav oss av vid 8-tiden, dels för att få medström hela vägen ut till havet och dels för att det var långt till Cork som var nästa möjliga hamn längs kusten västerut.
När vi väl kommit ut ur mynningens turbulenta vatten, ström mot vind och dyning, gick det fint. Den utlovade sydosten fanns där och var stadig runt 10 - 12 m/s. Det blev lite blött ibland med halvvind i den gropiga sjön. Vi blir inte riktigt kloka på varför sjön bygger upp som den gör ibland. Nu hade vi ström och vind från samma håll och då borde sjön inte torna upp sig utan vara normalt grov i förhållande till vindstyrkan. Visserligen är vattnen rätt grunda, men det är ju exempelvis Nordsjön och Kattegatt också. Vi fick nog en fem - sex rejäla duschar sidledes in i sittbrunnen. Det är synnerligen ovanligt, men kort och brant sjö som dessutom bryter med ojämna mellanrum hör som väl inte till det normala.
När vi hade tre timmar kvar mojnade vinden och sista biten fick vi stötta ned motorn för att för att inte missa tidvattnet i Cork.
Vi hade tips om att den östra marinan 5 nm in i sjösystemet var lugn och bra, men på grund av att tidvattnet just vänt och vi fått motström, valde vi att gå till den närmaste marinan Crosshaven. Marinan låg i en flod, så vi fortsatte några kabellängder och bakom en flodkrök fann vi en mycket skyddad plats, helt inbäddad i lummig grönska. Ibland är det svårt att ställa om sig från hav till "park".  Det fanns tre lediga bojar, varav vi efter att ha frågat en båtgranne valde en. En halvtimma senare var de två andra upptagna av sina ordinarie båtar. Det är inte dumt när man får chans att välja rätt. I stort sett är alla ankringsbara ytor så fulla av utlagda bojar att lägga ut ett eget ankar blir omöjligt.
Vi fick besök av en duva ute till havs. Den landade till slut på solpanelen efter att ha cirklat runt båten under tio minuter. Efter att ha halkat omkring på den hala aluminimramen i en halvtimme trillade den av och landade istället på sprayhooden. Därifrån hoppade den ner i sittbrunnen. Vi bjöd på smulor av mariekex men det föll inte på läppen, däremot den framställda vattenbunken drack duvan ur länge och väl. Duvan lämnade oss inte förrän vi förtöjt och det var mindre än 50 m till närmaste träd. Vi fick hjälpa den att bestämma sig för att lämna oss.              

4 september Cork - Kingsale
Fortfarande inte rätt vind för att gå mot Biscaya. Vi tog sovmorgon i regnet och väntade på nästa väderrapport. Det var ju dessutom söndag. Frampå dan konstaterade vi att det var långt in till butiker i Cork så innan tidvattnet vände gled vi ut till havs för att segla de 15 sjömilen till Kinsale, där butikerna är på promenadavstånd från bryggorna. Det regnade nästan hela vägen så våra saltstänkta seglarställ fick en bra avsköljning. Vinden roade sig med att verkligen vara variabel, vi drog nog seglen in och ut fyra gånger under vägen. Väl i hamn slutade det att regna och solen kom faktiskt fram och lyste resten av dagen!
En öl på Yacht-klubben och sen middag på byn. Vi försökte sen hitta en pub med irländsk live-musik. Det närmaste vi kom var en trubadur, men så mycket irländskt var det nog inte.

5 september Kingsale - avsegling mot  Scilly island
Vädret är fortfarande lynnigt med sydostvindar. Väderkartor som vi får genom vår kortvågsradio, navtex'ens väder och radioväder börjar nu sammstämmigt tala om måttlig västvind till natten och de närmaste dygnet. Så nu gäller det att ägna dagen åt att fylla förråden på mat och diesel innan vi lättar mot Schillyöarna nån gång till natten.
Avgång vid tvåtiden i totalmörker utan måne just innan tidvattnet vände. Det är först nu man inser allvaret i ungdomens Hornblower-böcker "vi lättade med tidvattnet", med sina segelskepp utan motor var det naturligtvis omöjligt att komma ut till havs utan medström.
Fin natt men lite vind i stjärnljus men utan måne..

6 -7 september Fastenet - Scilly island
Natten blev dag och natt igen innan vi kom fram till St Mary på Scillyöarna. Dagen var rätt händelsefattig förutom flera besök av stora Delfingrupper. Vi har aldrig upplevt att dom riktigt trängts under förstäven. Tre-fyra i bredd och i flera "våningar"! Bortåt 10-12 djur samtidigt under fören, helt otroligt!! och dessutom inte en gång utan många och under långa stunder. Vi kan inte ha mycket alger kvar på bottenfärgen numera.
Ringa vind utan motorsegling större delen av sträckan. St Mary angjordes i becksvarta natten vid tretiden och kl 0400 knoppade vi in väl förtöjda vi en gästboj. Vår erfarenhet av att ankra i mörker är inte bara god, så då är det skönt med en 15 tons gästboj.
Morgondusch, fortfarande inombords, och frukost med väderinfo. Beslutet blir, trots att några dagar på Scilly lockar, att vi måste anpassa till väderprognoserna och ge oss ut mot Biskaya omgående.
Sagt och gjort, strax efter 10 gav vi oss av i en mycket lagom vind, dock blev bidedvindkursen 10 grader ost om Spanska La Corunia. Vi tog inte ner den Engelska artighetsflaggan när vi lämnade Scilly för vi var inte helt klara över, med tanke på vindriktningen, om den skulle ersättas med den Spanska som planerat eller om vi skulle behöva hissa Tricoloren. 
Under hela dagen och kvällen vred vinden mer och mer mot syd, till skillnad från utlovat nordväst! Vi kom då att knappt hålla upp Unshant och Brest. Ett annat problem som då dök upp är de trafikseparationsområden som finns lite här och där, framför allt i anslutning och i Engelska kanalen. Dessa får man inte passera hur som helst, utan det skall var i rät vinkel och med minst tre knop. Om man blir ertappad att inte följa dessa regler hotar dryga böter. Så i tillägg till att vi var något frustrerade av att inte segla söderut, var vi nu tvungna att ta ställning till hur vi skulle förfara med korsningen av trafikområdet. Det var ju dessutom inte bara formalia, vi visste av erfarenhet att det skulle vara en massa fartyg i för oss korsande riktning med 12 - 20 knops fart, och detta mitt i natten, och en natt utan måne. Alltnog, vi kände att alternativen till att korsa med bibehållen kurs inte riktigt fanns med ögruppen Unshant i lä och möjligheten att göra ett slag mot dyningen var egentligen inte reell. Det båste dessutom för mycket för att ta ner seglen och gå för motor de c:a 15 sjömilen som området täckte. Så i seglade på i mörkret och "plockade" den ena båten efter den andra, sammanlagt blev det tio båtar som korsade vår kurs mer eller mindre nära. I mörker är det synnerligen svårt att avgöra hur långt bort en lanterna är, men med radarn som avståndsmätere får man exakta mått. Den båt som var närmast gick en halv sjömil för om oss, det kändes som den var i förpiken! För att krydda det hela så vinklade trafikseparationen strax norr om vår korsningspunkt, och den båt som passerade närmast vår för var tio minuter före passagen vid brytpunkten och gick då med riktning akter om oss, och vi hade dragit en suck av lättnad, när den girade babord och gick strax för om oss. Vi blev inte uppropade en enda gång på VHFradion, så fartygsbesättningarna måste trots allt upplevt att situationen var under kontroll. Men spännande var det, i kontrast till normala nätter på havet där kontakt med andra fartyg är en sensation och mycket ovanliga. 
Under dessa spännande timmar fick vi dessutom en NAVTEX-vädersändning som talade om att lågtrycket som skulle gett oss lagom starka västvindar ner över Biskaya hade fördjupats och man varnade nu för gale eller sevear gale. Detta i kombination med rådande vindriktning som inte precis tog oss söder ut, gjorde att vi fortsatte bidevind sydost förbi Unshant mot Brest som vi angjorde vid lunchtid på torsdagen (8 sept).
Så strax efter soluppgången hade vi satt Tricoloren som artighetsflagga/gästflagga, en flagga som inte var tänkt för denna resa, men som fanns kvar i båten efter vår resa till Medelhavet -03. 

8 september Brest och Brest redd
Brest stad och marina visade sig inte lämplig att angöra om man vill fylla på matförråd. Stor stad innebär stora avstånd som kräver bil. Vi nöjde oss med promenad och avsaltning av båten med massor av sötvatten innan vi gled över bukten och ankrade för kvällen i det perfekta innanhav Brest redd, som är väl skyddat från atlantdyning och havsvind. Nu förstår vi varför Brest är ett attraktivt tävlingsseglingsområde.

9 september Camaret
Lämnade ankringsplatsen efter frukost och gick till Camarets marina. En liten by/stad söder om Brest utanför själva innanhavet, i mynningen ut mot Biskaya, för handling, Internet mm. Handling av mat skall bli ett sant nöje efter Irland och Skottland. Bröd, vin, ost... och dessutom till klart trevligare priser. Irland är dyrt. Som exempel, en öl på puben kostade ofta mer än i Sverige! och en flaska vin i butik likaså. Alltså är vinet slut i båten och så många paint's på puben blev det inte. 
Väderutsikterna pekar på att lördag lunch (10 sept) verkar ok för Biskaya. Ett litet frågetecken är orkanen Maria mfl från sydvästatlanten som för vår del rör sig i en ofördelaktig lågtrycksriktning mot Europa. Orkanen  Katarina, som drabbade New Orleans-borna, drog sig på en mer nord-nordostlig bana och har gjort området runt Island mycket ostadigt. Tack och lov för NAVTEX och väderfiler via kortvågsradion. Nu kan man läsa sig till vad olika väderkällor tror om framtiden. Vi kan beställa rapporter/väderkartor över speciella områden och dessutom för olika lång tid och detta utan kostnad. Det sista är viktigt så att man inte drar sig för att beställa en karta/rapport till och en till osv, när man ligger och väntar på att kunna avsegla. 
Vi tror och hoppas att vi hinner till Spanien innan nästa blåsning åt fel håll.
Vi räknar alltså med att lämna Frankrike, som blev ett bonusland på resan då det ju inte fanns med i vår resplan, den 10 och hoppas vara framme på Spanska kusten den 13.
Ta fram kartan över Spanien och Portugal och följ med på vår fortsatta resa.

Annika & Björn
Lindisfarne