9 augusti - 29 augusti Färöarna - Irland

Vi har nog svalt förtreten över att inte kommit fram till Island vid det här laget. Dom senaste veckornas väderutveckling med hårda vindar i hela området runt Island och ända ner hit där vi är har hjälp till i funderandet om vi gjorde rätt - eller borde väntat några dagar på Färöarna för ett nytt Islandsförsök. Vi kan bara konstatera att hade vi kommit fram så hade vi förmodligen varit kvar där fortfarande på grund av vindarna, och med det snart försuttit chansen till överfart mot Kanada.
Nu fick vi först en lugn översegling från Färöarna till Skottland/Hebriderna. Sen segling i friska men oftast sydvästliga vindar på Skottlands västkust till Nord Irland.

9 augusti Torshavn - Trangisvaag
Gick från Torshavn efter tankning vid femtiden på eftermiddagen. Planen var att ta oss till Trangisvaag på Suderöy för att därifrån ge oss av mot Skottland. Största anledningen till detta var att kunna lämna Färöarna utan att ta hänsyn till strömmarna då strömmarna är besvärligast i sund och i närheten av land. Strömmar och kaotisk sjö gjorde de 30 sjömilen till Suderöy till en rätt obekväm historia. Det är verkligen viktigt att läsa på i "Strömkart för Färöarna" och undvika de tider och områden som är varnade för.
Vi angjorde Trangisvaag i mörker halv elva. Vi har ju varit bortskämda med midnattsol, men det är ett minne blott. Vi hade lite bekymmer om var vi kunde förtöja. Tidvattenskillnaden skulle enligt ordinarie sjökortsprogram vara 3 m, men då verkade det gå över kajen... vilket det naturligtvis inte gör. Ett annat program bekräftade vår misstanke, 1,2m var den verkliga skillnaden mellan hög och lågvatten, alltså inga förtöjningsproblem. Slutligen la vi oss på en fri kajremsa bland de stora fiskebåtarna. Björn gick iland och fick kontakt med en kille i fiskberdningsindustrin vid kajen, jodå där brukade det ligga segelbåtar. Tydligen fiskar man långt ut, och därmed blir kajerna lediga långa  tider.

10 - 12 agusti   Trangisvaag - Stornoway
Förmiddagen ägnades åt en långpromenad på bergssidan över Trangisvaag och lite fournerande i COOP-butiken. Tillbaka vid båten kom hamnkapten och hälsade på. På frågan när vi kom svarade vi lite svävande "i natt", man vet ju inte hur dom debiterar kajplats... Vår försiktighet var helt obefogad. Det visade sig vara en av de trevligaste hamnkaptener vi råkat på. Allt var fritt. Dusch, tvättmaskin, torktumlare, kajplats osv. Behövde vi ström så gick det också att fixa. Internet fanns inte, men vi fick låna hans skrivbord och gå in och kolla mail via hans egen arbetsstation medan han bjöd oss på nybryggt kaffe och berättade om Suderöy och Trangisvaag. Vi kan varmt rekommendera ett besök i denna gästvänliga och trevliga miljö.
Väderprognosen talade om västliga vindar från kvällen, så vid femtiden sa vi adjö till vår hamnkapten och lättade mot Hebriderna.
Seglingen, två nätter och en dag var relativt händelsefattig, med svag västlig vind i sidan som innebar att vi motorseglade med fullt ställ stora delar av sträckan. Vi angjorde Stornoway på Lewis strax efter fyra på fredagsmorgonen. På väg in till pontonbryggan passerade vi Kryssarklubbens Atlantica och JRSK- båten Elena som låg vid de djupare kajerna.

12 - 13 augusti Stornoway - Lewis
Efter en välförtjänt morgonslummer vandrade vi bort till Elena och Atlantica. Atlantica hade redan gått men Elena med Mats ombord var kvar. Resten av besättningen Lena, Britt och Klas var på byn men dök upp under vårt besök i båten. Efter lite snack gick vi på byn för att skaffa telefon och internet-kontakt. Byns bibliotek hade gratis internet för gäster.
Annika lyckades flörta till sig en plastbärkasse med färska små kräftstjärtar av några lokala fiskare. När vi kokade dom kom Mats och bjöd oss till Elena på ärtsoppa och punch. Vi tog med oss kräftstjärtarna som då just svalnat, och det blev en festmåltid. Det är välplanerat när JRSKs bägge klubbmästare tar emot när man kommer till Skottland!
Efter en god natts sömn i en säng som inte valsade runt i vågorna, gick vi runt och handlade för en veckas behov. Vår erfarenhet från tidigare segling i dessa farvattnen sa oss att det var bäst att förse sig här. På eftermiddagen gav vi oss iväg mot söder utefter Lewis och ankrade i en liten helskyddad vik efter några timmar.

13 - 17 augusti Hebriderna
Vi tog oss sakta söder ut mot Barra och Castle bay. Det blev två nattvikar på vägen i den labra västvinden. Sista eftermiddagen  före Castle Bay blev det tät dimma och vinden föstann så rutten ställdes om till Eriksay, en liten ö norr om Barra. Inseglingen är trång med icke utmärkta grund, men väl inne i viken är man totalskyddad. Efter en natt vid en gästboj gav vi oss ut i dimman och sydvästvinden som ökat något mot Barra. Väl inne i Castle bay  konstaterade vi att här vill vi inte ligga med rådande vindriktning. Slottet mitt i bukten fick vi bara på bild. Vi gick till grannön Vatersay och den stora beach-viken Vatersay-bay. Fin sandbotten med bra ankarfäste och helt sjölä för rådande vindriktning. Vi rodde iland utrustade med grova skor, kortbyxor,stavar och vindjacka för stavpromenad i det fina vädret. Synd på en så fin sandstrand utan badgäster, 13 grader i vattnet.
Vindprognosen för morgondagen, då vi planerat att segla sydväst över till Tobermory på Mull, var inte bra. 15 m/s och syd. Vatersay-bay var i detta läge en mycket trevligare plats än Litle Minch som vattnet mellan yttre och inre Hebriderna kallas, ett vatten med mycket tidvattenström som blir otrevligt/farligt i hårda vindar och motström.
Alltså låg vi kvar ett dygn i hård blåst, regn och dimma och inväntade vind mera på väst.

18 augusti Vatersay - Tobermory
Vi fick fin segling i 50 sjömil från Vatersay, över Litle Minch, norr om Coll och in i Mull sund till Tobermory. Där fanns inte många lediga bojar men en boj på lagom roddavstånd till PUB och restaurang räckte ju för oss.
Tillbaka i båten konstaterade vi att det är kul med mat på lokal då och då, men Lindisfarnes restaurang är klart att föredra mot det Engelska köket. Nu har även vi besökt Tobermory, förra gången i samma vatten valde vi en ankarvik lite längre åt nordost och då såg vi bara samhället på avstånd.

19 augusti Tobermory - Torsa
Direkt efter frukost gick vi in till pontonbryggan för tankning och oljebyte. Det är alltid lättare att byta någonstans där det finns avfallsbingar avsedda för oljeavfall mm. Efter detta servicetillfälle, som även inkluderade filter och impellerbyte, lite matshopping mm, gav vi oss iväg ut i sundet mellan fastlandet och Mull. Södra delen av Mull sund är rätt utsatt för tidvattenströmmar, men vi tog oss igenom utan alltför mycket motström.  Vidare söderut över  Firth of Lorne genom Cuan sound till Ardimar Bay söder om Torsa. Passagen genom Cuan sound var fartfylld och spännande. Medströmmen gav oss 10 knop över grund. Det gäller att hänga med och styra när det är trångt och sundet svänger mer än 90 grader. Allt gick bra och vi lyckades även ta oss in i Ardimar Bay över tröskeln, som i lågvatten är för grund för oss, och mellan dom utmärkta grunden. Det är bra att kolla när tidvattnet medger passage dagen efter så att man inte missar utfarten med nån timme och då tvingas stanna längre än avsett. För vår del stämde det med passage under morgontimmarna, lagom före frukost.

20 augusti Torsa - Crinan canal
Bland annat på grund av förvarnade hårda sydvindar valde vi att gå vidare söderut genom Crinan canal. Färden dit från Torsa gick via Croabh Haven, en ny marina där vi trodde att vi kunde få kontakt med internet. Efter att ha cirklat i hamnen medan Annika försökte hitta någon trådlös kontakt utan succé gav vi oss av i medströmmen mot Crinan. Vi såg ut i väster mot den berömda passagen Corrywreckan norr om Jura. Det var inte extrema förhållanden och vi var nog lite långt ifrån för att se någon stående våg i tidvattenströmmarna. Vi tyckte nog de strömmar och virvlar vi tog oss igenom räckte bra. Senare hörde vi om turistbåtar som åker ut till den stående vågen som alltså blivit ett utflyktsmål, förhoppningsvis bara i bra väder... Vågen blir 4-5 meter hög och bryter hela tiden. Förmodligen skapas den av att vattnet tvingas upp, runt och kring en bottenklack som avviker 20m från omgivande botten. Det är fortfarande ca 30 m som grundast men strömmen är stark och i vindfattigt väder blir vågen tämligen stationär under några timmar i varje tidvattensvändning.
Vi slussade in i kanalen vid elvatiden och gick direkt en promenad för att se på omgivningen vid kanalstarten, sen fortsatte slussandet i kanonväder fram till Cairnanbaan där vi stannade för kvällen. I direkt närhet fanns ett hotell med pub och restaurang dit vi styrde stegen efter en promenad för att jaga telefonkontakt. Bedrövligt dålig täckning på mobiltelefonen...Vi åt tillsammans med de två besättningar vi slussat med och som i sin tur hade bokat en slussman som hjälpte till med portarna. Vi åkte så att säga snålskjuts på deras slusshjälp. Portarna är nämligen helt manuella och efter 10-12 slussar är man ganska mör. Varje sluss har ju 4 portar. Kvällen avslutades med kaffe och te i Lindisfarne. Alla var lite tagna av dagens sol och slussande, så det blev inget nattsudd.

21 - 23 augusti Crinan canal -Tarbert bay
Vi hade redan bestämt att ta en ledig dag, så i regnet vid niotiden vinkade vi av våra slusskompisar som hade lite bråttom och fortsatte söderut. Vi som planerat att cykla och se på omgivningarna höjde istället värmen och läste en god bok i regnet. Vid lunchtid passerade en norsk båt på väg mot Portugal, vi hann ropa till varandra om att träffas på Scilly-öarna innan Biscaya.
Morgonen därpå sken solen igen och vi gick vidare till Ardrishaig där vi la oss i bassängen innan sealock dvs sista slussen ut till saltvattnet. Vi tog fram cyklarna och gjorde nu "gårdagens" cykeltur i det fina vädret och besökte bl a ett område med hällristningar som beräknas vara 5000år. På väg tillbaka till båten passerade vi byn Lochilphed där vi handlade mat. På kvällen kom en skotsk segelbåt norrifrån som vi talat med när dom övernattade i Cairnanbaan samtidigt som vi. Dom var på väg till Tobermory för en veckas segling, men bestämde sig för att vända söderut tillbaka efter att ha hört  väderprognosen.
Nu är det verkligen varannandags väder, gårdagens sol är förbytt i regn och hård sydvind. Vår planerade utfart skjuts upp till eftermiddagens sjörapport. Vi hade gamla pilots för Skottland ner till Crinan, men söder därom var det bara sjökort som gällde. I regnet gick vi och besökte den skotska båten, som också tyckte att vädret inte inbjöd till vidare färd, snackade lite om båtar och omgivningen och lånade två piloter över sträckan söderut. Tarbert bay ligger bara 9 sjömil söder om  Ardrishaig, så när vinden och regnet stillade sig strax före kanalen stängdes, slussade vi ut och motorerade ner till Tarbert, där vi fick en boj just innan mörkret föll.

24 augusti Tarbert - Lamlash
Väderprognoserna talade fortfarande om sydvästliga vindar och sedan väst så vi startade tidigt för att få medström ner mot ön Arran och Firth of Clyde. Vädret var soligt med avbrott för kraftiga skurar och därmed tillhörande kraftiga vindbyar. Första tjugo sjömilen hade vi halvvind till slör 10 meter i medelvind och 15 i byarna. Tillsammans med strömmen blev det en god framfart. Planeringen var att avverka halva sträckan till Irland, för att i morgon utnyttja den lovade västvinden för passagen över North Channel till Irland. Nu ville vädret annorlunda. När vi passerade sydost om Holy Isle på Arrans ostsida blev vindarna helt tokiga. Vattnet lyfte och vinden kom stark från alla håll. Vi kämpade oss förbi och ut på fritt vatten, men vinden var nu mera på syd och dessutom ökat. Med tidvattnet med oss och vinden mot oss så var det enda raka att vända och gå in väster om Holy Isle till bukten mellan Arran och Holy Isle, Lamlash bay, en sträcka på knappt fem sjömil. Väl där fann vi att tjugotalet gästbojar som var tomma men reserverade. Till slut fann vi två i norra änden som ej hade röd lapp. Fram på kvällen kom en inhemsk segelbåt och tog den andra fria bojen. Dom bara skakade på huvudet åt "reservationerna", och inte kom det några båtar till dom andra bojarna. Å andra sidan var det ingen som besvärade sig med att komma ut och ta betalt.

25 augusti Lamlash - Strangford
Vi vågade inte chansa på att den utlovade västvinden skulle bestå i flera dagar så vi la upp en rutt ända över till Irland. Lite trickigt att få ihop strömmarna på de olika delarna. Vi fick börja "bakvägen" för strömmen i sundet in förbi Strangford är stark, mellan 3 och 7 knop, så det är bara medström som gäller för oss med våra 6 knop för motor. Alltnog, vi fick ihop en färdplan med medström hela vägen som startade i Lamlash kl 0500 och landade utanför Strangford två timmar före strömmen vände där vid 18 tiden. Fin segling nästan hela vägen. Vi behövde stötta med motorn en sträcka förbi fyrskeppet South Rock, kul att ha sett ett fyrskepp i verksamhet och inte bara som kontor eller museum. In genom the Narrows förbi Strangford och in i skärgårdshavet hade vi fyra knop med oss och väldiga strömvirvlar. Området är utsatt för sk. overfalls när tidvattenströmmen möter kraftiga vågor från havet. Nu hade vi vind från land, så sjön var bara krabb utan några stora vågor. Väl inne i innanhavet var sjön precis som i vilken insjö som helst, fast med salt tidvatten. Ankrade i södra delen strax väster om en liten ö efter 12 timmar, 80 sjömil och medström hela tiden. Det blåste för mycket för att ro iland, så det blev en stugsittarkväll efter middagen.

26 - 29 augusti Strangford lough
Vädret är mycket skiftande med i huvudsak sydvästliga starka vindar. Istället för att ligga inblåsta i någon dyr marina, beslutade vi oss för att stanna här tills vädret blir gynnsammare med vind mindre från syd. Vi läser, pysslar med båten, mailar på kortvågsradion osv. Vårt enda bekymmer är att vi inte kommit åt vår sailaround-mailadress eller internet på tio dagar. Kortvågen är suverän i och med att vi når mailkommunikation nästan överallt. Under överseglingen från Färöarna hade vi ibland direktkontakt med "land", svarade på mail och fick svar under pågående sändning, helt ok!
Vi ligger för ankar en bit norrut i loughen och lyssnar på alla problem coustgard har med båtar i olika nödsituationer, det blåser från syd 15 - 16 m/s. Norr om oss upp mot Hebriderna och vidare mot Island blåser det ännu mer. Man varnar för severe gail, 9 Boufort dvs ungefär 22m/s och även violient storm 11, som är styft 30m/s. Vi är synnerligen glada för att vi vände söder ut på vår väg mot Island. Vi hade förmodligen varit fast på Island och varken kommit väster eller söder ut under de förhållanden som råder och har rått där sen vi vände.
Nu gäller att ta sig söderut i den Irländska sjön som bjuder på starka strömmar man måste ta hänsyn till. Dessutom blåser det envist från syd.

29 augusti Howth
Vi åkte ur innanhavet via Strangford sundet i medström och laber bris. Trots detta är krafterna i strömmande vatten enorma. I stark motvind hade det inte varit säkert. I beskrivningar för området varnas för brytande sjö vid pålandsvind tillsammans med utgående ström, och det kan vi skriva under på. Vindförhållandena under dagen gjorde att vi vid sen kväll angjorde Howth's marina som ligger alldeles på norra sidan av Dublinbukten. Vi har stora behov av att handla färskvaror och hitta ett Internetkontor. Vi upptäckte att vi inte varit iland sedan vi lämnade Crinan, för en vecka sedan.

Annika & Björn
Lindisfarne

Vi har alltså två mailadresser numera.
Den vanliga mail@sailaround.info och direkt till båten sm6yxb@winlink.org
Det är roligt att få mail...
Vi har också ett engelskt kontantkort i telefonen och täckningen är bättre här i södra delarna av GB. 00447789898131
Aktuella uppgifter finns på hemsidan under valet - Kontakta oss.