26juli - 9 augusti Austrått - Island/Färöarna

En period som kan delas i två delar, vägen sydväst mot Ålesund och vägen väster ut mot Island - som blev Färöarna. Sträckan till Island är lite mer än ett dygns längre seglande från Austrått än från Ålesund, därför hade vi inte någon brådska utan njöt av medvind och flera träffar med bekanta. Den sedan en vecka stabila nordostvinden hade redan vikt för skiftande riktningar borta vid Island så vi behövde inte jaga. Det är bara att vänta till nästa prognos som ser vettig ut för att satsa på överfart och den fick vi i Ålesund.

26 juli Austrått
Provkörning av Watermakern. Allt fungerar! Klart och friskt avsaltat vatten som smakar gott, en härlig känsla av att vara fri från letandet efter vatten och behovet att angöra hamnar bara av den anledningen. Inte för att vatten är ett stort problem i Norden eller större delen av Europa heller, men vi har ju tänkt färdas lite längre bort.
Under eftermiddagen blev vi skjutsade in till Brekstad för shopping. Än en gång tack till familjen Baagsgaard för fin gemenskap och mycket god service i flera dagar.

27 juli Ringholm
Gick från Austrått frampå förmiddagen söderut på Hitras ostsida. Hade sms-kontakt med Turandot (nådde dem inte med VHF) som hade natthamn på Hitras västsida. Segling och motorgång omväxlande fram till Ringholmen, strax norr om Kristiansund, dit vi kom vid niotiden. Ett lite speciellt ställe med restaurang och gratisbryggor. Mycket välskyddat av låga skär trots att det ligger "ute i farleden". Motorbåtsgrannen fiskade krabba med lina och bete direkt från bryggan. Vi fick två medelstora som blev lunch nästa dag. Visserligen är det dyrt i Norge, men det kompenseras till stor del av de fria naturtillgångar som man drar upp ur vattnet.

28 juli Haaholmen
Förmiddagen gick åt till en fin undanvindssegling ner till Kristiansund för mera handling. Efter två timmar i Kristiansunds gästhamn och handling gick vi vidare söder ut. Kristiansunds gästhamn är inte nåt vi skulle vilja tillbringa fler timmar i, massor med stora motorbåtar och en "industriell" omgivning.
Mycket fin undanvindssegling i moderat havssjö och lite finnavigering på slutet in till Haaholmen, ett mysigt ställe utan landförbindelse. Lite knepigt att lägga till i stark nordvind. En båt som kom dit bestämde sig efter ett försök att söka sig en annan hamn. Väl förtöjd ligger man bra i alla vindar.

29 juli Haaholmen
Avsikten var att segla till Ona under dagen, men dels var vinden skral och dels skulle Turandot hinna ikapp om vi stannade.
Grönsakssoppa i Turandot och därefter Annikas kardemummakaka.

30 juli Ona
Motorerade strax efter Turandot i den skrala nordvinden söder ut i småbåtsleden mot Ona. Körde Watermakern till tanken för första gången. Vi hade prov använt vattnet från dunken i några dagar innan vi fyllde tanken. Filtret har ju trots allt varit konserverat och alla kemikalier måste väck innan vattnet kan brukas. Normalt saktar vi in när det blir trånga, krångliga passager. Men med watermakern igång vill vi hålla pumpen igång på bästa varvtal, så det blir dryga fem knop hela tiden. Gissa om vi körde ikapp Turandot...
Ute ur "staketleden" försökte vi segla, men med dyning och lite vind blev det strömmen som för båten fram. Så det blev motorgång tills vi bestämde oss för att fiska middagsmat. Då blev det lagom fart med segel. Dock ingen fiskelycka. Dagens fiskeresultat blev två förlorade dörjar på grund av bottennapp.
Middagslyrsejen köptes på Ona av den lokala fiskaren. 20 kr för fisk till mer än fyra personer. Det är ju också en form av fiskelycka.
Ona är en mycket trevlig ö längst ut i havsbandet nordväst om Ålesund. Promenad i det fina vädret runt ön och upp till fyren, som tronar över hamnbassängen.
Annika tillredde en lukullisk fiskrätt som avnjöts under kapellet i Lindisfarne.

31 juli Ålesund
Egentligen borde vi ha seglat mot Island i den fina, ganska hårda nordvinden. Men flera krafter drog mot Ålesund och vindprognosen pekade på vindskifte vid Island innan vi hunnit dit.
Familjen Ivarsson hade i en vecka kämpat sig norrut i motvinden för att se till att vi kom iväg ordentligt och det hade känts lite snopet för oss och dom om vi gått västerut en dag före dom nådde Ålesund. Under gårdagskvällen fick vi en sms-rapport om att dom rundat Statt i går. Vi hade också träffat seglare på Lofoten med hemmahamn på sydsidan i Ålesund och slutligen kändes det att vi ville fullfölja en hel del uttänkta överseglings-stuvningar i en skyddad hamn.
Alltnog, vi fick en grandios läns i en ökande nordan, som mest blåste det över 20m/s. Strax innan dessa 20m slet sig jollen. Vinden lyft den och den landade upp och ner och tvärstannade, varvid draglinan gick av. Snabbt ner med seglen, jädrar vad det blåser när man vänder upp mot vinden, och jakt efter jollen. Typiskt nog i en passage med grundvatten på båda sidor, så det gällde att skynda sig och ha is i magen. Eftersom linan gått av vid båten och inte vid jollen (fastsättningen vid jollen är förstärkt sen vi gjord samma malör på Atlanten utanför Portugal) gick det enkelt att få hem jollen när vi väl kom ikapp den. Upp med seglen och iväg igen. Turandot som inte gått lika rakt på mål när vi lämnade Ona kom inte ikapp trots malören. Ja vi vet i skrivande stund inte om dom uppfattade vad som hände.
Vi seglade vidare till Ålesund och Turandot fortsatte mot Stattlandet.
Med en timme kvar till Ålesund fick vi VHF-kontakt med Forgus 52:an Tru Love V och Ivarssons. Dom kämpade mot vinden som vi länsade i. Vi bestämde att vi skulle reka hamnen och rapportera. Väl i hamn konstaterade vi att Ålesunds hamn visserligen är central och pittoresk, men som vanligt fullt med motorbåtar och skuggigt. Utan hamnkapten kan halva antalet båtar som får plats fylla en hamn... Vi anropade Tru Love och dirigerade om dom till södra sidan, precis lagom för att dom bara ändrade kurs och slapp att tappa surt förvärvade sjömil i den kraftiga nordvinden. Nu blev det plötsligt dom som rekade. Vi kom runt udden för att se att dom verkade tveksamma om möjlighet inne i hamnens sydsida, så vi vände österut för att titta på våra Lofotenvänners hemmahamn, tio minuters gångväg från centrum. Så här i semestertider fanns det fina platser för två Forgusar.
Vi blev bjudna på en trevlig avskedsmiddag i Tru Love av Marianne, Lars och deras dotter Anna med dotterson Oscar.

1 Aug Ålesund
Ivarsson lämnade efter handling i den närbelägna butiken. Lite bråttom att komma förbi Statt igen. Gissa om vinden skulle vrida på syd efter att ha blåst nordligt under hela deras färd från Bergen. Livet för en seglare är inte alltid lätt.
Vi stuvade ankare, akter och ena förliga i sina ankarboxar. Tog ner kryssfocken för att minska luftmotståndet som två tätt sittande inrullade segel utgör. Dessutom är kryssfocken inget effektivt segel i grov havssjö. Monterade det sidoparkrade inre förstaget, dels för att staga masten i längsled vid övre spridarna och dels underlätta en eventuell stormfocksättning.
Vandrade in till byn för middag. Kvällen ägnades åt interetsurfning på vädersiter. Det fanns trådlöst internet i hamnen. Suveränt, som att ha egen bredbandsanslutning.

2 - 6 Aug Ålesund - mot Island
Efter ett intensivt studium av olika långtidsväderprognoser kom vi och sjökortsprogrammets "väderouting" fram till att det var ok att ge sig av mot Akureyri och Island med en rutt något norr om storcirkelkursen. Sagt och gjort, lämnad Ålesund för motor i den svaga sydvinden med kurs norr om Island för att skapa höjd för den om två dygn kommande vindvridningen till nordligt.
Nu, tre månader efter avfärd, startar vi vår första flerdygnssegling. Lite ringrostiga känner vi oss. Vi konstaterar också mot kvällen att några egentliga sjöben har vi inte skaffat oss under vår Norge-kustsejour! Lite olustiga känslor i magtrakten, men inte värre ändå. Vi äter regelbundet osv...
Återigen besannas intrycket att man är ensam på havet. Under dygnen till havs såg vi totalt sex båtar på 600 sjömil!! En rysk trålare ropade upp oss en kväll bara för att det är ensamt på havet och han ville höra att vi hade det bra. Han såg oss på radarn i diset, och så var det med den tron att ryssarna slarvar med uppsikten.
Första kvällen fick vi besök av ett 20-tal delfiner, inte dom vanliga med flasknos, utan en "valnosad" mörk val med stora vita fält på sidorna. Den såg egentligen ut som en förkrympt Späckhuggare. Som vanligt är det väldigt underhållande med dessa sociala krabater. Yster dans kring och under båten, uppföljt med flera fina tvåmetershopp rakt upp ur vattnet, en del så nära båten som tio meter. Vi såg även flera hopp lågt bort efter att dom lämnat oss.
Vinden följde prognosen första två dygnen, men när vindvridningen kom, så kom den lite tidigare och vred ända till nordväst, dvs rakt från vårt mål! Dessvärre kom vinden dessutom med en betydligt kraftigare intensitet än prognosen. Sjön blev snart ganska kaotisk, gammal sydlig dyning överlagrad av hård nordvästvind. Det blev inte regelbunden korssjö utan nåt som mer liknar kaos. Tack och lov för en bra och stark autopilot direktverkande på hjärtstocken. Bidevind och läge ett på piloten skötte den kursen helt ok. Kursen ja, inte blev det Akureyri  inte. Efter att ha fått en ny väder-gribbfil via SSB-radion gjorde sjökortsprogrammet en ny plan som  med bidevind landade i Höfn på sydöstra Island. Det var bara att kämpa på. Frampå fredagskvällen var vinden uppe över 15 m/s och sjön var minst sagt grov. Vi försökte föreställa oss hur vi skulle hålla koll på isberg av olika storlek i skymmning och grov sjö. Vi kom fram till att det var orealistiskt  att vi skulle upptäcka is på mer än 100m avstånd och det om vi stirrade intensivt hela tiden...Det är bara en på vakt och man har annat och pyssla med, för att inte tala om att man inte är helt alert hela tiden.
Vi bestämde oss att trots allt segla fram till Höfn, isberg var ju inte aktuella förrän efter Island,  innan vi tog det slutliga beslutet om isen..
Tre timmar senare vid 20 tiden var sjön så grov att vi med ojämna mellanrum fick grönt vatten över fördäck och som slog mot rutan med effekt att det kröp in vatten mellan sprayhooden och rutan. Inget problem för båtens sjövärdighet, men de flesta elektroniska instrumenten fick torkas hela tiden, ett i längden omöjligt företag. Vi var inte beredda att riskera instrumenten, och skall ärligheten fram, det var som att sitta i en tvättmaskin under full sköljning. Vi hade redan tidigare mentalt accepterat att Grönland fick nog vänta, så det var inte helt svårt att sjösätta plan B och länsa söderut mot Färöarna istället för Island.
Vilken scenförändring! Plötsligt blir sjöhävningen pådrivande istället för tvärstoppande och vinden blir relativt sett båten fem-sex sekundmeter "snällare". Vinden ökade sedan under natten och lördagen, så vi gjorde nog det enda förnuftiga att med 100 sjömil kvar till Island vända mot Färöarna 160 sjömil mot södost. Lite kuriosa, vindsnurran producerade mer än tillräckligt för autopilot, instrument (inkl radar) och dator under bidevindseglingen. Länsande med autopiloten på läge tre drar den 7-8 Amp (nödvändigt i den kraftiga bakifrån kommande sjön) blev det 60 amph back på 24 timmar. Fördelen med autopiloten är att den inte tittar bakåt och därmed ser vågbergen som en "normal" rorsman blir rädd för. Autopiloten upprepar monotont sina rörelser enbart med kompass och gyro som referens, inga känslor/rädsla där inte.
På lördagskvällen kom vi fram till Ejde på nordvästra Färöarna genom ett strömrace som man normalt undviker om man har tid att ta hänsyn till tidvattnet. Vi som var trötta efter några intensiva dygn och dessutom lite fartblinda på grov sjö tyckte nog att huvudsaken var att vi hade medström och gjorde sju - åtta knop mot mål fick det väl gunga lite extra.
I Ejde hamn, som vi valt eftersom vi var trötta och ville ha en säker hamn och som vi provat fyra år tidigare, la vi oss utanför en norsk båt som kom direkt från Grönland med bara en mellanlandning för tankning i Rejkavik. Och här tycker man att man varit med om strapatser... Nu visade det sig att hela vägen söder om Island och fram till Färöarna hade dom haft en perfekt halvvind på tio-elva meter. Gissa om vi var nyfikna på Grönland och förhållandena där. Dom hade seglat från Main i början av maj och tillbringat nästan två månader under fina förhållanden på i huvudsak västra Grönland. Men hade lämnat nu Grönland trots prognos om motvind till Island på grund av att packisen kom söderut och höll på att stänga dom inne.
Det var nog inte fel att skjuta på Grönland till ett annat år. Sen somnade vi utan ankardramm, den behövdes liksom inte, men inte utan dusch...

7 aug Ejde - Torshavn
Nödvändig promenad runt Ejde. Man rör sig inte mycket under en översegling.
Efter att ha studerat strömkort över Färöarna gav vi oss iväg mot Torshavn strax efter högvatten då klockan var tolv. Lite strömkaotiskt i "fjordmynningarna" mellan öarna, men sen blev det plattvatten och medström enligt planen men helt vindlöst. Angjorde Torshavn vid 19 tiden och klarerade in, dvs anmälde via VHF till hamnkapten som meddelade tull och polis. Förra gången vi var i Torshavn var det mul och klövsjuka i England. Då var det full uppvaktning på kajen med hamnkapten, tull och polis. Nu kom hamnkapten ensam efter några timmar och frågade om tullen varit här. Nej ingen tull. Ja, jag har i alla fall talat om för dem. Ingen tull kom, så på måndag eftermiddag tog vi ned gula flaggen.

8 aug Måndag - Torshavn
Tvättmaskin i full gång i båtklubbens anläggning. Spolning av salt båt. Allt utvändigt blir salt under gång i grov motsjö - och då menar vi ALLT. Så det är ett drygt jobb, inte minst med tanke på inläckaget över rutan.
Vi har nu ingen fungerande mobiltelefon så det blev en massa mailande på biblioteket. Det finns en hel del trådlösa nät men dom är för svaga så det blir bibblans burkar som får göra tjänst, och är dessutom  gratis... Många resenärer trängs om halvtimmarna som man tilldelas.
En hel del funderande om vår plan B som vi lite odetaljerat bara tänkt på som söderut från Island mot Biscaya och den vanliga vägen västerut, om isläget nu inte var acceptabelt kring Grönland.
Vi är i skrivande stund inte riktigt på det klara på hur vi gör. En variant är att ta det lite lugnare, vi har ju några år på oss, och hinna med Portugal och Spanienkusten. När vi seglade till Medelhavet raskade vi förbi Spanien för vi skulle ju den vägen hem. Nu blev det lastbil hem från Medelhavet och den rutten går ju som bekant inte genom Spanien om man startar i Kroatien.
Det är heller inget självändamål att nå Västindien i år, utan Brasilien i maj och Västindien december nästa år är inget dumt alternativ. Sen får vi inte glömma Grönland, våra norrmän i Eide  berättade att västra Grönland är isfritt redan i maj...

9 Thorshamn - Hebriderna

Kontentan av allt detta är att vi går från Färöarna redan under denna vecka mot Stornoway på ön Lewis i Yttre Hebriderna för att lägga några veckor i Skottland under färd söder över.
Klart är också att vi kommer till Göteborg och Helsingborg under några veckor i november-december.

Annika & Björn
Lindisfarne