Rörvik - Bodö

15-25 juni (norr om polcirkeln och klart öster om Göteborg)
En dryg vecka med sol i början men med envist regn i slutet. En period utan båtfixande - bara segling och bergs-och glaciärbestigning. En och annan lunnefågel har vi också hunnit med.

15 juni
Avgång från Rörvik sen förmiddag efter inköp av diverse livsmedel i välsorterad ”stormarknad”. Vädret är fortsatt varmt och klart, men vinden lyser med sin frånvaro.
Vi startar med att försöka segla norrut mot Torghatten strax söder om Brönnöysund. Efter några timmar med två till tre knop gav vi upp och startade järngenuan. Fram på kvällskvisten letade vi oss in bland skären väster om Torghatten och vid halv tiotiden kastade vi ankar för natten.

16 juni Torghatten - Brönnöysund
Frukost och jollefärd in till stranden för att klättra upp till hålet i berget. Vi hade inte läst på utan fått tips om sevärdheten från flera seglare och vi som kom från väster trodde att detta var ”orörd mark”. Så när vi ordnade packningen för dagen tog vi inte med några pengar för det går inte att göra av med några. Fel, fel. På östra sidan mot land, efter att vi klättrat upp på en nästan obanad västsida, passerat hålet högt upp i berget och gått den förhållandevis välordnade stigen/trappan ner på östra sidan kom vi fram till asfalterade vägar, ett informationscenter med restaurang och en suveränt placerad campingplats som sålde nygräddade våfflor med alla tillbehör. Snacka om missbedömning.
Efter att ha tittat på våfflorna gick vi vidare, tillbaka runt ön till vår jolle. Gissa om sen lunch och kaffe smakade bra när vi kom tillbaka till båten, återigen utan att en människa syntes från båtens horisont.
Ön är alltså nåbar från öster med hjulburna fordon över broarna via Brönnöysund. Klart rekomenderbart.
Vid tretiden lättade vi ankar och seglade vidare förbi Brönnöysund och la oss för natten vid några flytbryggor som Brönnöysunds båtförening lagt ut i en fin vik några sjömil norr om sundet.
Vi satte på jollemotorn - som numera startar och går som en klocka - på jollen och åkte ut ur viken för att fiska middagsmat. Vi satt och pilkade utan napp medan fisken hoppade runt oss! Och vi som inte hade några kastdrag med oss! Till slut körde vi sakta med pilk och krok på släp genom området där fisken slog. Fyra minuter och fem torskar senare var vi på väg tillbaka till båten för middagstillagning, nystekt torsk och kokt potatis. Det är suveränt med gasutegrillen, som även fungerar bra tillsammans med stekpannan.

17 juni Brönnöysund – Lovunden
Lätta sydliga vindar och växlande molnighet. För första gången vi kunde sola hela kroppen! Några timmar under förmiddagen var vädret verkligen sommarlikt. Men ute i havsbandet skiftar vädret snabbt, frampå eftermiddagen blev vädret sig mera likt, lite mulet 12-15 grader men med en skaplig sydvind som tog oss hela vägen genom flera övärdar och öppna vatten till Lovunden, dit vi anlände vid tiotiden på kvällen efter 50 seglade sjömil.
Vi landade efter en del kringelikrokar mellan öns alla skär så småningom vid öns gästbrygga och förtöjde assisterade av delar av en norsk katamarans besättning. Det låg även en norsk Vindö 32 vid bryggan och dess kapten hade tillsammans ned katamaranens dito varit ute och dragit fisk, så efter en dusch i båten och 30 minuter senare satt vi i Vindö 32:an kajuta och åt god fisksoppa och en god pilsner: Båtfolk är oftast underbar människor.
Natten lugn med måttliga fallvindar från det i lovart liggande 625m höga berget.

18:e Lovunden 65 33,2 N 12 13,7 O
Gästbryggan administrerades av hotellet som också tillhandahöll tvättmaskin och torktumlare, vilka vi använde ett flertal gånger under dagen. Öns livsmedelsbutik var oväntat välsorterad. Norges skärgård är mycket levande med åretruntboende långt ut i havsbandet. Eftermiddagen ägnades åt bergsvandring/klättring.
En fyra timmar lång tur upp på bergets topp. Det var som att gå uppför en mycket brant vindstrappa med ojämn steghöjd i 550 höjdmeter i sträck. Toppen låg i moln, som endast tillfälligt lättade och tillät oss att fotografera och beundra landskapet omkring oss. Det är helt otroligt hur många ögrupper det finns. Från vattnet ser man aldrig den enorma mängden öar som fågelperspektivet ger möjlighet till. Tillbaka vid båten för en sen middag. Lagom efter mat blev vi inviterade på ost och vin till katamaranen, tillsammans med Vindö 32:ans besättning –det var ju trots allt lördagskväll. Dom hade varit lite oroliga eftersom vi varit borta på berget så länge, men dels var det långt och dels hade vi fixat med tvättmaskin och torktumlare både före och efter bergsbestigningen. Till norrmännens förtret berättade vi att det satt en liten svensk flagga på toppen.
Vi konstaterade att man kan ju inte vänta på att det blir mörkt innan man går och lägger sig, så vid ett-tiden bröt vi upp och törnade in. En lugn natt utan fallvindar.

19:e Lovunden
Låg kvar och vilade kroppen. Vandrade runt öns västsida för att beskåda nordens största Lunnefågelkoloni. Visst fanns här åtskilliga tusentals med lunnefåglar men det gick inte att komma nära nog. Vi som var bortskämda från Orkney och Shetland där vi fått riktig närkontakt med dom fint tecknade fåglarna tyckte inte att reklamen om öns fågelberg riktigt uppfylldes. Men ett härligt landskap och en fin vandring var det. Våra norska båtgrannar hade vi vinkat av på förmiddagen, så vi hade en lugn och avkopplande eftermiddag/kväll med båtpyssel, bokläsning och matlagning i väntan på att väderprognosens sydvästvind skulle börja.

20:e Svartisen 66 47 N 13 29.7 O
Vaknade vid femtiden av att vinden vridit till sydost från gårdagens nordost varpå vi beslutade oss för att kliva upp, äta frukost och ge oss iväg mot Röst längst sydväst bland Lofotenöarna. Vi hade haft telefonsamtal från Ulf och Gerd på Turandot från Röst kvällen innan, så vi tänkte överraska dom och glida in i hamnen frampå kvällskvisten, det är trots allt inte mer än dryga 60 sjömil dit.
Nu ville vinden annorlunda. Efter tre timmars färd norrut mot Röst i falnande akterlig vind blev det för lång till Röst. Vi la om kursen mot nordost och Svartisen. Visserligen hade vi en väderprognos som talade om regn från kvällen och ett dygn framåt. Men vi hoppades hinna fram och upp på isen före regnet. Med vinden på låringen blev det lite bättre fart någon timma, men sedan falnade vinden totalt och dimmoln drev in från sydväst. Inne över land var det fortfarande soligt, så det var helt rätt att gå in i fjordlanskapet.
Vi kom fram till Svartisen, dvs flytbryggan i fjordbotten som kryssningsfartygens slupar använder sig av, vid fyratiden. Förtöjde vid flytbryggan efter lite snack med en av besättningarna på sluparna. Det visade sig senare vid kontakt med den lokala personalen att det inte var helt populärt, framför allt om man tänkt övernatta. Gästerna från ett Skotskt kryssningsfartyg höll just på att lämna Svartisen med hjälp av den äldsta Scaniabuss vi sett på år och dag, och transporteras ut till fartyget med sluparna.
Efter en vandring på c:a en km var vi framme vid Breearmen som smälter med endast 50 höjdmeter kvar till havet. Det är mäktigt! Den enorma ismassan, den isande kylan i omedelbar närhet av breen, fallvindarna pga kallraset, den enorma blå färgen inne under isen, ljudet från porlande och forsande vatten under isen och det av isen skulpterade berget – det är mäktigt. Vi hade allt detta för oss själva. Regnet var även nådigt och väntade tills vi var på väg tillbaka till båten. Tur det eftersom vi gått/klättrat ända upp och ”in i” breen och det hade inte varit alldeles lätt att ta sig därifrån på regnblöta bergssidor. Lite breeis tog vi med oss till båten för att salutera med en glaciärwhisky. Vi dricker inte whisky med is i vanliga fall, men här var det fråga om ceremoni. Häftigt vad långsamt denna hårda is smälter! Lämnade platsen på bryggan till en Overseas 40 från Lysekil och motererade mot väster. Efter några fjordkrökar hittade vi en liten grund vik där vi ankrade för natten på 7 meters djup vid högvatten. Sov bra i ingen vind men regn hela natten till fram på förmiddagen dagen därpå.

21 - 22 juni
Vår lilla fina ankarvik var förträfflig att ligga i och vänta på bättre väder. Det regnade med korta avbrott i två dygn under vilka vi läste, lagade god mat, la nät (som gav oss en 1,5 kilos torsk) skrev loggbok, kort promenad iland mm.
Efter att vi tagit upp nätet gjorde vi oss klara att gå vidare mot Stött, en liten hamn som många använder när de väntar på att gå förbi Kunna, som ligger helt öppet för nordatlanten och tydligen kan vara nog så besvärligt.
Väl i hamn, efter en regntung färd, lagade vi till torsken med kokt potatis och skirat smör. Mm!
Vi hade under dagen testat att köra motorn omkopplad till främre diseltanken (före detta vattentank och numera Reflekskaminens dieseltank). Vi har en ledning utan retur från tanken till motorn. Returen går då till ordinarie tank. Döm om vår förvåning när vi kom i hamn, efter 2,5 timmars motorgång, upptäckte att dieseln i främre tanken var så gott som slut. 70 liter! (motorn förbrukar 2,5l/t). Vi ”hittade” dieseln i den ordinarie tanken! Uppenbart är det en rejäl mängd soppa som går i returen, vi hade alltså förbrukat c:a 7 liter, men genom returen pumpat 70 l till ordinarie tanken. Tur skallman ha. Dels att det inte var längre sträcka, för då hade vi fått soppatorsk i främre tanken, och dels att vi inte gjorde testet med mer diesel i ordinarie tanken.

23 juni
Lämnade Stött efter att ha fyllt diesel och vatten. Hade tänkt att sammanstråla med Turandot på Lofoten i hamnen Reine, men vinden ville annorlunda, dvs den ville inte alls. Nu blev det motorgång de 10 nm Sörfågelöy, en liten fin ö med en gammal fiskarby, numera endast 6 bofasta. Naturreservat med storspov, labb och många fler.

24 juni
Nu var det lite sent att fundera på Lofoten eftersom vi har avtalad tid i Bodö på söndag. Vi har bestämt oss för att inte sätta oss i situationer där vi ”måste” segla mot hård vind om detta kan undvikas. Vestfjorden kan vara nog så tuff. Så planerna var att efter en promenad in i byn segla sakta norrut halvvägs till Bodö.
Under promenaden började det regna rejält och en nordvästlig liten kuling blåste upp. Ortsbefolkningen blev lite fundersamma om flytbryggornas förankring, vinden kom precis tvärs båtarna. Med lite knåp fick vi säkrat båtarna (och därmed bryggan) i lovart.
Vi bestämde oss för att fira midsommarafton på ort och ställe, det var ju bara en kort dagsetapp till Bodö trots allt. Frampå sen eftermiddag bedarrade kulingen och de andra gästande båtarna i hamnen avgick. Kan man tänka sig, vi fick hamnen helt för oss själva hela midsommaraftonen. Naturligtvis hade vi potatis, matjesill och nubbe. Till detta avnjöts en CD som Björn fått av sin far för 10 år sen och inte lyssnat på tidigare. 100 snapsvisor!! (Vi drack tre snapsar).

25 juni
Fin segling i nästan inget regn till Bodö.
Lite ovant med en massa bilar och mycket folk! Dessutom är det någon form av speedbåtstävling i Bodö över midsommar. Vi möttes under inseglingen av ett 70 knops fartvidunder som med vråålade motorer och raka avgasrör ”saluterade” vår ankomst till Bodö. Det finns mjukare sätt att anpassa sig till stadsmiljön.
Fördelen med städer är naturligtvis utbudet av affärer och övrig service. Nu skall vi handla, laga mat och äta, försöka uppdatera vår hemsida på internetkafé (det fanns inget öppet trådlöst internet här i Bodö).
Söndagen kommer att ägnas åt cykeltur till Saltströmmen, den berömda tidvattenströmmen strax öster om Bodö, i väntan på att Berit från Göteborg och ”Iguana” (hennes Norlin 37:a) kommer med femflyget.

25 juni 2005
Annika & Björn
Lindisfarne