1 - 13 maj 2005

Vi har nu i skrivande stund äntligen lämnat Sverige.
Efter ett par hopp utefter svenska västkusten där vi legat och mekat, skruvat och monterat sånt som inte hans med före avgång Göteborg, har vi nu kommit utomlands och är i Sandefjord. Ett lite utanför allfartsvägen första Norska strandhugg, men det finns ett syfte även med detta. Vi sålde vår gamla rigg till en trevlig norrman som bor här och som vi nu hälsar på.

Efter avgång Göteborg den 1 maj gick färden den långa etappen ut till Vinga där Jörgen och Soffen väntade med grillen igång. Efter en trevlig kväll stävade dom hem och lämnade oss ensamma!!! med Vinga.
Nu hade äventyret startat.
Måndag morgon, kulet, regn och 15 m/s från söder. Båten har ännu ej seglats med nya riggen och det är definitivt inte sjöstuvat ombord. Efter provisorisk stuvning ger vi oss av norrut för segel. Vår preliminära riggtrimmning fungerar skapligt, och resan mot Stenungsund går fort. För slör och halvvind märks inte våra extra kilon, utan vi forsar fram i dryga sju knop!
Varför nu Stenungsund? Jo i sista minuten fick vi tag på en firma som kunde tillverka en båge framför rutan, en väsentlig säkerhetsdetalj när man är uppe på däck. Tre dagar tog det och under tiden hann vi med en massa annat jobb.
Vi fick också en trevlig kväll med Tennce och Anders med fru Ullamaj. På onsdagen fick vi besök av Staffan, Maria och deras två döttrar. Maria kom tillbaka sent på kvällen tillbaka med en ”specialleverans” från nyöppnad Jula-butik i Uddevalla, så nu flyter båten ännu djupare.
Torsdag morgon monterar vi bågen och ger oss av mot Smögen, med ett kort strandhugg vid Lavösund hos Hugo som konstruerat och byggt vår båt 1995.
Efter en natt i Hasselösund seglar vi vidare mot Grebbestad och Kent och Britt. Här stannade vi i tre dagar med trevlig samvaro på kvällarna och mycket båtjobb på dagarna. Vi drog sen vidare norrut mot Strömstad.
Vår vanliga FM-radio la plötsligt av. Vi kollade i Stenungsund att det verkligen var radion och inget annat som slutat fungera och bestämde oss för att fixa detta i metropolen Strömstad. Det visade sig att Strömstad betyder Svinesund och gränshandeln om man vill köpa en bilradio till bra pris.
Hur kommer man dit? (2 mil) Jo man ringer sin gamla kollega Lasse som är projektchef för det stora brobygget. Vältaimat sitter Lasse i kö på E6 på väg mot Svinesund och sitt brobygge. En timme senare kommer Lasse till båten och vi åker tillsammans och köper radio. Vi får på köpet en färd över den ännu inte öppnade bron in i Norge (lite tjuvstart på vår kommande utlandsvistelse!) En kanske lämplig avslutning för Björn som nästan ett helt liv ägnat sig åt broar i en eller annan form.
Strömstad blev tre dagar med arbete, bland annat montage av SSB-radio och trevliga kvällar. Lasse skjutsade oss tillbaka till båten och middag under livlig utbyte av minnen och diskussion om den nya brons ”förträffligheter”.
Karin och Anders, ett seglarpar från Strömstad var middagsgäster en kväll och sista kvällen åt vi middag i grannbåten ”Elle af Göteborg” som tack för lite datahjälp.

Fredag morgon (den 13!!!) avgick vi så slutligen mot utlandet. Soligt men kallt fint väder.
Strömmen var med oss men vinden emot vilket gjorde passagen av Oslofjordens mynning guppig i den korta lite branta sjön. Vi anlände Sandefjord efter 8 timmar. Då hade färjan Strömstad – Sandefjord kört om oss två gånger!
Första kulturkrocken. Norge är ju förnuftiga och har stängda affärer när det är helg. Tur för oss att vi kom fredag kväll och inte lördag. Nu är det stängt i tre dagar! Söndag, Annandag Pingst och givetvis på 17-maj.
Vi fick ett dejeligt mottagande av Kjell med dotter Maja som stod på bryggan och visade oss plats bland fina gamla lotskuttrar. Här ligger vi kungligt längst in i Sandefjord bland celebra båtgrannar. Känner oss visserligen som katten bland hermeliner i en plastbåt!!!
Vi planerar att stanna här över helgen, med trevlig samvaro och ytterligare lite båtjobb. Vi börjar se änden på färdigställandet av Lindisfarne.

14 maj 2005
Annika & Björn
Lindisfarne