26 juli - 8 augusti 2004, Öland - Helsingborg

Värmen gör nu allt för att höja den klart tveksamma medeltemperaturen för den här sommaren. Att vi nu redan är inne i augusti tycks inte solen bry sig om, synd bara om alla semesterfirare som börjat jobba igen. Vi har tre veckor kvar och sitter nu och njuter hos Björns mamma som bor direkt vi stranden i Helsingborg. Det ser ut som rena Copacabana utefter varenda meter badbar strand
Vägen hit har vädermässigt skiftat mellan grådis, småregn, sol till dimma alá mjölkpaket.
Nu följer en period av släkt och vänträffar.

Öland, avlångt grönt, till skillnad från Vättern som är avlångt men blått när man tittar på en karta över Sverige. Kårehamn på Ölands ostsida angjorde vi efter 10 timmars seglande och efter att ha ändrat målhamn ett par tre gånger. När vinden vrider och målet inte är något måste så är det bara att gilla läget och styra dit vinden bär. Det fanns i alla fall en fin fiskaffär som dessutom var öppen trots söndag och att klockan var 17 när vi angjorde. Det blev nu inte mer än en övernattningshamn då vi lämnade tidigt måndag morgon i lätt regn. Denna dag höll sig vinden borta vilket betyder motorgång i flera timmar. Inte förrän vi rundat södra udden kunde vi hissa segel och segla den sista timmen till Grönhögen.

Tisdag kväll i Grönhögen .Vi hade stämt träff med Åbergarna, Lennart och Gerd som vi mötte i Medelhavet 2002. Dom avslutade sitt 4-åriga medelhavsseglande  vintern 02-03 och sålde både båt och sitt hus i Ljunghusen, Falsterbo, för att bosätta sig på Öland. Det blev Grönhögen och där hittade dom en stor kåk -och vicken kåk sen!
Byggt på 40-talet för dåvarande disponenten för lättbetongfabriken med genomgående hög kvalitet på allt. Det var roligt att se att gott hantverk och bra material lönar sig i längden. Det fanns tom ursprunglig golvvärme i några stengolv.
Här avnjöt vi en mycket god middag och hade en jättetrevlig kväll med som vanligt en massa båtsnack. Under dagen före middagen hade vi tagit en cykelrunda ner till södra udden med Ottenby fågelstation och fyren Långe Jan och sen tillbaka över den sydligaste delen av Allvaret. Sommaren har ju som bekant inte varit särskilt torr och det syntes i dikesrenar och på ängarna - massor med sommarblomster blommade fortfarande.

Från Grönhögen mot Utklippan. Vid tidigare seglingar i området hade vi inte lyckats angöra Utklippan så nu var det ett måste. Någon hörde nog oss för vi fick medvind, dock svag sådan men också värme och sol. Den lilla ön med sin sprängda hamn ligger utslängd några stenkast från Sveriges sydostligaste hörn och runt detta hörn kan ibland, ganska ofta, vind och vågor ställa till det för sjöfarande. Här träffade vi ett par från Saltsjöbaden som vi tillbringade en trevlig kväll tillsammans med. Utklippan är egentligen två öar åtskilda av ett krokigt sund med hamnen på den ena och fyrplatsen på den andra. Verksamheten drivs numera av Kryssarklubben och det finns ett litet café, en bastu och en badtunna. Vi delade bastu med våra nyfunna vänner.

Torsdag morgon och nu ska vi äntligen komma ikapp Nana, en göteborgsbåt framförd av Lars och Brita, som gått kanalvägen och nu rundar Sverige medsols. Det gemensamma målet heter Tjärö, i innersta Blekingska skärgården.
Frampå eftermiddagen förtöjer vi bredvid Nana på för dom lite för grunt vatten. Det är mjukt i botten så det gör inget och bra fäste för ankaret fick vi i leran. Nana hade sedan några dagar förstärkning i form av Johan och Karin och inte minst Cleo, deras hund. Goa vänner kan man inte få för mycket av och det är extra roligt när man möts på lite udda platser. Tjärö är en fin ö med flera gamla byggnader som numera används som vandrarhem och drivs av turistföreningen.

Tillbaka österut i perfekt seglingsväder. Ingen sjö och lagom med vind för en framfart på 5-6 knop. Nu ska vi hälsa på hos Björns moster Berit med man CG i Trolleboda, ett sommarboställe sydväst om Ronneby. Här är också dom båda kusinerna Gunilla och Karin med sina familjer och vi kommer lagom till Karins 40-års dag. Sommarvädret har uppenbart kommit för att stanna så träffen förgylls av sol och värme.

Söndag och nu har det hunnit bli den 1:a augusti och vi backar ytterligare en bit österut, förbi Karlskrona och till Bussvik bredvid Torhamn, för att träffa Borita - den första Forgus 37:an,byggd 94-95, som sedan fyra år ägs av Bo och Rita. Denna dag blev det ingen segling då vinden inte visade sig alls men vi kryssade mellan skären i innersta leden mot Karlskrona. Efter broöppningen vid Hasslö mötte vi flera stora segelskepp som varit på nåt arrangemang i Karlskrona i flera dagar. Det är mäktigt och man kan bara fantisera hur det sett ut en gång i tiden i dessa vatten som är ännu bättre skyddade än Scapa Flow i Orkney's skyddade vatten där Churchill slogs mot tyskarna.
Bo och Rita hade lagt sin båt vid deras plats i Karlskronas segelsällskaps hamn och därmed lämnat bojen nedanför sin sommarstuga till oss.
Vi angjorde bojen under ett kolsvart moln som nästan höll sig. Återigen trevlig samvaro med god mat och som vanligt en massa båtsnack. Tröttnar vi aldrig på det ensidiga samtalsämnet undrar väl någon... Nån gång kanske men definitivt inte ännu, och särskilt inte då man pratar med redan frälsta, dvs såna som har samma båttyp.

Måndagen ägnades åt demonstration av genakersegling. Vi seglar vår genaker som en spinnaker och Borita har en genaker som dom aldrig hade satt upp. Nu började vi med vår blågula blåsa i svag lagom vind. Sen åkte Boritas grön/röd/gul/blå upp och den visade sig vara mycket smalare sydd. Denna genakern hissade vi på enklaste  normala genakersätt utan spinnakerbom mm. Det var inte alls dumt att se dessa olika sydda segel och vi fick då svar på varför vi inte lyckats segla vårt segel som en genaker. Hädanefter kallar vi vårt segel för spinnaker.
Nu fick vi ännu mer att prata om till kvällens middag.

I gråväder med regnbyar lämnade vi blekinge tidigt på morgonen med sikte på Bornholm. Vind fanns till att börja med men ingen sikt så det blev radarnavigering hela dagen. Mellan Bornholm och Svenska sydkusten är yrkestrafiken tämligen omfattande vilket betyder att navigatören inte får en lugn stund. Vi såg inga båtar eller nätflaggor längre bort än 200m och att möta, eller bli upphunnen av en båt som går dubbelt så fort är inte roligt med så kort siktsträcka. Det är lite kusligt att höra signaler från nära passerande eller korsande fartyg men med radarn har man i alla fall möjlighet att se genom dimman och därmed kunna vidta lämplig åtgärd i god tid. Vi hörde flera nöjesbåtar utan radar titt som tätt ropa ut sin position för att på det viset markera sin närvaro.
Fram kom vi i varje fall och plats fanns i hamnen Tejn.

Morgonen därpå sken solen även om det fanns riktigt mörka dimmoln som inte solen lyckades skrämma iväg på hela dagen. Cyklarna fram och en tur till Allinges mysiga hamn och by. Vi är ju nu inne i för många sista semesterveckan och det börjar märkas på bättre platstillgång i hamnarna.  Bornholm har mer berg än resterande Danmark sammantaget. Klipporna är dessutom varierande och har fin färg.
Cykelturen prickade vi in perfekt för morgonen efter låg dimman tät igen. På med radarn och ut på böljan. Vinden räckte till segling med spinnaker och med kurs mot svenska sydkusten. Vi kom ju aldrig till Sveriges nordligaste seglingsbara vatten så varför inte gå till sydudden som begåvats med en konstgjord hamn med namn Smyghamn. Smygehuk ligger strax bredvid.
Radarnavigeringen gick bra och vi såg bara tre båtar med ögonen på hela överfarten men på radarn mötte vi säkert ett 30-tal. Vid 4-tiden på eftermiddagen kom vi ur dimman som envist hängde kvar sydost om oss hela kvällen.
Smyghamn är alltså anlagd i ett gammalt kalkbrott och har ett djup på ca 5 meter. Ekolodet visar ca 3m och den tjocka göran på botten gör att hela hamnen luktar svavelväte och stora tjok av färdigjäst tång kommer upp till ytan. Vattnet har en märklig grå ton och båtarnas bronsbeslag blir på bara nån dag svarta. Bli nu inte skrämda av denna beskrivning för omgivningen är fin och hamnen kommer att tömmas i vinter och kompletteras med en kulvert så att vattnet i bassängen cirkulerar.
Som om det inte räckte med ett illaluktande och ogenomskinligt vatten i hamnen så såg sydkustens vatten ut som sagosoppa. Av och till samlade algflocket till tjocka drivor som på håll såg ut som olja. Temperaturen i havet har nu passerat 20-sträcket men sagogrynen gjorde det lätt att avstå. En dusch på akterdäck duger bra i detta läget.

Fredagens mål var Helsingborg för att hälsa på hos Björns mamma. Lukten i Smyghamn bidrog helt klart till den tidiga avgången före frukost... Falsterbokanal gick vi genom klockan 13 och efter kanalen hissade vi spinnakern igen. Vinden räckte nästan ända fram till Helsingborg. Direkt efter kanalen avtog algflocket så det blev flera bad hängande i badstegen efter båten.
På väg in till Norra hamnen ringde vi upp ett i sin båt åretruntboende par, Harald och Christel, för att höra om dom lämnat hamnen för en helgsegling. Men icke, dom hade precis satt sig vid grillen tillsammans med för oss okända båtfolk. Det kan inte bli bättre än när lokalbefolkningen står och vinkar in en till en bra bryggplats.
Lördagen och söndagen tillbringade vi tillsammans med Björns mamma m fl släktingar avbrutet av bad då och då. Hon bor ett stenkast från stranden så det är bara att dra på badkläderna och därefter tassa över vägen med handduken på armen och ner i böljan.

Kommande period kommer att förläggas till mera Danmark och en sväng i Bohuslän.

8 augusti 2004
Annika & Björn
Lindisfarne