Logg 2004

In English - soon...

5 - 12 juni 2004, Kanalvägen till ostkusten

Första loggboksanteckningarna 2004

Efter flera uppskjutna avgångsdagar, ja vi fick till och med skjuta upp sjösättningen då vi inte fick propelleraxelpackningen tät, lämnade vi äntligen bryggan på torsdag morgon den 3 juni.

In i det sista skruvade vi ihop och monterade sådant som vi under vintern jobbat med. Utsidan såg nästan ut som vanligt men insidan... Verktyg överallt, alla kläder i sopsäckar och husgerådet intryckt i skåp och lådor på ett ungefär där det hör hemma. Vi hade ju bestämt att gå kanalen så att så snart alla viktiga funktioner för att börja resan kastade vi loss. På kanalen behöver man ju varken navigera eller ha koll på hastighet. Inga instrument var alltså ännu inkopplade.
Stuva kan man ju göra efterhand.
I fint men kallt väder passerade vi Göteborg vid 07.30 och med Björns kontakter inom brofolket öppnades alla broar snabbt och lätt.
För den oinvigde i kanalfarande kan följande information belysa vissa fakta.
Från Göteborg till ostkusten ska 64 slussningar genomföras och ca 55 broar öppnas för passage. Av dessa ligger 6 slussar och 8 broar i Göta Älv som inte ingår i avgiften för Göta Kanal.
Kanalen går mellan Sjötorp i Vänern och Mem i Slätbaken, strax öster om Söderköping.
Årets avgifter 750 kr resp 3700kr. Totala sträckan är ca 210 sjömil och tar ca 6 dagar att gå igenom.
Högsta höjd över havet är drygt 91 m och det är sjön Viken strax väster om Karlsborg som leder höjdligan.
Så här efteråt kan vi meddela att det är klart enklare att slussa nedåt och det betyder också att gå från väst till öst är enklare. Slussarna genom Göta Älv, från Göteborg till Vänersborg, är stora höga enkla uppåtslussningar till 44 möh. Sen kommer kanalslussarna som är klart besvärligare att handskas med, men då är det ju bara 47 meter kvar till högpunkten.
Kanalen började byggas 1812 och invigdes i sin helhet 1822. Det finns massor med intressant historia runt kanalbygget och de första hundrafemtio årens flitiga användande av kanalen. På senare år har Kanalbolaget gjort mycket för att bevara och restaurera både slussar och omgivningar. Vissa slussportat har under årens lopp blivit utbytta från trä till plåt. Något som man på senare tid konstaterat inte var särskilt lyckat. Nu görs nya portat i trä igen.

Efter en lyckad start med bra framfart, bra väder, lite motström i Göta älv (som kan vara nog så tidskrävande för en båt som gör 6,5 knop) och flera timmars stuvande tog vi natthamn på Spikön i Trollhättan. Sillmiddag i sittbrunnen med två affärsvänner från företaget Stålmonteringar. Kort färd till Vänersborg, där vi tog en halvdags rast på fredagen. Då kopplade vi ihop instrumenten och gjorde båten seglingsbar samt fyllde på matförråden. Man förtöjer vid stadskajen bredvid torget och har affärer på promenadavstånd. Vänerns vatten skall inte underskattas, så det gällde att få båten att övergå från flytande verktygslåda till segelbåt. Nu fick vi en plattvattenmotorgång på lördagen och nattade på en ö i Lurö skärgård. Söndagen bjöd på kanonfin slör i friskande vind till Sjötorp, dit vi anlände vid 19 tiden i 7 knop och halvvind - årets premiärsegling...
Kanalen öppnar för "fri" fart, dvs man väljer själv hur långt man vill gå per dag, den 10 juni och vi var på plats i Sjötorp redan den 7:e. Vi hade beställt passage före den 10:e och då samlas alla kanalfarare för att gå konvoj mellan bestämda punkter. Det var inte riktigt vad vi tänkt oss men det föll sig så att inga andra hade bokat samma dag som vi. Vi blev helt ensamma i alla utom två slussar på hela sträckan, även på sträckan Motala - Mem då den 10:e passerats och det var "fritt fram" utan bokning - Det är lycka!

Första stopp efter en dags uppåtslussande blev Töreboda och då hade vi ledsagats av en och samma slussvakt hela vägen. Under högsäsong har en slussvakt bara hand om en eller möjligen en grupp slussar som ingår i samma trappa. Sträckan Töreboda till Karlsborg har endast två slussar men en hel del broar och broarna är i allmänhet fjärrmanövrerade. Så under tisdagens kanalfärd såg vi nästan inte till någon bro eller slusspersonal på hela dagen. Väl framme i Karlsborg blåste det en frisk västvind och klockan var lagom för att hoppa över till andra sidan Vättern. Vi siktade på Vadstena där vi parkerade i vallgraven runt slottet. Ännu en fin dag som avslutades i en miljö med mängder av fina byggnader och där historien nästan känns i ryggraden.

Onsdag och vi hade stämt träff med vår båts första ägare, paret Ulván, som numera bor i Motala. Från Vadstena till Motala är det bara ett stenkast så vi nyttjade förmiddagen till ytterligare en dag i båtmekandets sköna konst. Nu är det mesta installerat och återmonterat, dock inte varmvattnet. Det är samma system som ska betjäna cirkulationsvärmen i båten och med tanke på temperaturen denna första vecka så hade det varit skönt att denna del av installationen var klar.
Motala bjöd på fint sommarväder och så snart vi lagt till kom Ulvánarna och mötte vid bryggan. Kvällen tillbringade vi sen i deras sedan några år nybyggda villan med jättefin utsikt över sjön Boren. God mat, en massa snack och bilder från vår segling 2003 hann vi med innan det var dax att koja. En fin promenad utefter kanalen avslutade besöket i Motala.
Vi vaknade till lätt men envist regn som höll i sig i flera timmar. Från Motala fortsatte vi över sjön Boren i regndis och ingen vind. Från Vättern till Roxen (Östergötlands största sjö) är det en höjdskillnad på 55m varav 20 meter tas i ett enda kliv i slusstrappan i Berg. Berg nedre var vårt mål för dagen och då kanalen har reglerad öppethållning kunde vi inte göra annat än glida igenom landskapet utan uppehåll för att klara sista nedåtslussningen.
Fredag morgon och solen gör oss sällskap igen. Nu har vi hela sjön Roxen framför oss och perfekt för dagen bjuder vädret på god vind i rätt riktning. Tre timmar tar passagen för segel i god fart till Norsholm. Här startat en sträcka med slussar och broar genom ett omväxlande och fint landskap. Slutmålet denna dag - Söderköping. Där bor vänner till Björns föräldrar som vi via Björns mamma kontaktat. Dom kommer på en bryggpromenad framåt kvällen. Dagens avslutas med regn och åska.

Nu är det bara tre slussar kvar till Mem. Kanalens start, eller slut som det blir för oss. Nu tar Östersjöns vatten över. På morgonen lyser solen igen och vi får en fin dag med några fina seglingssträckor upp till övärlden sydost Oxelösund.

Sammanfattning från kanalturen:
Sverige är fantastiskt omväxlande och vackert.
Kanalbolaget har ett fint arv att förvalta, väl värt att bevara.
Att kunna gå kanalvägen med masten på rätt köl så att säga är ett stort plus. Vi har hittills dragit oss för att prova kanaler som innebär avmastning och allt vad det innebär, och det kommer att dröja innan vi går igenom Europas kanaler med masten liggande på däck eller transporterad till slutmålet.
Vi har nu gått lite på försäsong och det märks. Vi har bara mött ett tiotal båtar och som sagt tidigare - endast slussat ihop med en annan båt i två av 64 slussar. Det gör man inte på högsäsong!

Nu tar vi oss vidare till Stockholm via Södertälje kanal och därmed Mälaren. Björn ska jobba några dagar och sen styr vi vidare norrut.

12/6 2004
Annika & Björn
Lindisfarne

12 - 27 juni 2004, Söderköping - Sundsvall med ett litet uppehåll i Stockholm

I vattnen sydost om Oxelösund hittade vi en fin ankarvik vid Stora Lökholmen där det låg ett par tre båtar förtöjda mot berget. Vi svajankrade, åt en bit mat och paddlade sen in till stranden för den obligatoriska promenaden. Vi mötte en och annan mygga men ingen var riktigt på hugget så vi fick vara ifred. Här njöt vi av en bit sörmländsk skärgård en stilla och ljummen kväll. Morgonen därpå blev vi kvar till efter lunch, vi har fortfarande några/många timmars båtpyssel framför oss så det är bara att beta av några då och då. Till kvällen ankrade vi i en riktig allvädersbassäng vid ön Fifång.
Här är sista valet för fortsatta färden norrut - Södertälje kanal eller skärgårdsvägen till Stockholm. Vi valde att gå i kanalbåtarnas kölvatten, alltså dom kanalbåtar som går hela sträckan Stockholm - Göteborg. Dom går via Södertälje kanal och därmed Mälaren.
Väl inne i Mälaren blåste det en sådan riktning så vårt försök att ankra vid Birka/Björkö och titta på utgrävningarna fick anstå till en annan gång. En brygga i sundet Tappström fick göra oss en tjänst för natten och där låg vi bra. Dessutom var det bara ett stenkast till matbutik i Ekerö centrum.

Nu är det tisdag och i morgon ska Björn vara på plats i Stockholm för sina tre dagars jobb. I Stockolms centrala delar finns flera marinor och med Djurgårdsfärjorna som vattentaxi kan man välja på ett par stycken. Vi landade i Wasahamnen, ett stenkast från Wasamuseet och Gröna Lund. Till kvällen, mitt i ett ösregn, kom Björns bror Richard på besök.
Björn rantade iväg till färjan kl 08.10 onsdag morgon och Annika nyttjade marinans faciliteter, dvs tvättmaskinerna. Tre maskiner fanns det och det var precis vad vi behövde. Till dessa tre maskiner hörde en stor torktummlare så allt fick plats på en gång. Annika hade ett beting till denna dag och det var ett besök hos Hjertmans båttillbehör. Butiken i Stockholm ligger inte centralt men med tunnelbana och buss var den affären avklarad på två timmar.
Det blev inte tid för nån turistvandring i stan, men å andra sidan har vi ju varit i huvudstaden många gånger. Fast det är lite speciellt att ligga i centrala stans med egen båt. Man känner sig nästan som turist.
På fredag eftermiddagen lämnade vi marinan för att motorera till Saltsjöbaden för att hälsa på hos Annikas far.

Lördag morgon och på väg norrut igen, nu sätter vi fart på nordliga målet Höga Kusten (och eventuellt längre beroende på väder och vind). Då vi köpte båten 1998 låg den i Stockholm och då försökte vi börja hemseglingen med en tur till Åland men kom inte längre än till Furusund där dimman stoppade oss effektivt. Det var innan vi hade radar. Nu sökte vi oss seglande norrut i de yttre havsbandet och landade framåt kvällen svajankrade i Rödlöga skärgård. Det blåste bra hela natten och vi låg lite utsatta för vinden men helt sjöskyddade bakom en massa småöar och grund. Vi kan bara återigen prisa vårt ankarsegel som gör att båten ligger hyfsat stilla för ankar. Det är annars vanligt att vinden tar tag i båten och tvingar den att segla i sidled så långt ankarkättingen räcker för att där tvingas vända och upprepa samma procedur åt andra hållet. Det är mycket obekvämt och det kan orsaka att ankaret släpper. Vi sover mycket bra på svaj i hård vind med ankarseglet satt.

Efter allt motorerande i kanalerna är det nu skönt att vinden är med oss och vi får flera dagar i rad med jättefin segling och även om vi egentligen inte har bråttom så gör vi långa dagsetappet, bara för att vinden är så fin. Årets enda båtgäster ska vara med några dagar på Höga Kusten i veckan efter midsommar. Tanken är att dom ska kliva på i Härnösand.

Efter Rödlöga stannade vi ett kort lunchstopp i närheten av Arholma och dagen avslutades i en vik på Singö med en infart som en labyrint där inne var alldeles lugnt. Nästa stopp efter en halv dags segling - Öregrund. Ett gammalt samhälle som idag lever på sommarturisterna som till stor del bor på Gräsö alldeles utanför Öregrund. Vi har förstått att segla på norrlandskusten innebär att man ska ta tillvara alla tillfällen till mat och dieselbunkring och vi börjar redan här med att besöka järnaffär, system, apotek och förstås matbutikerna. Vi färdas med försommarblommning så överallt finns väldoftande syrener och nyss utblommand oxel.
Vi har lite dåligt med hamnbeskrivninger för kommande kuststräcka så nu improviserar vi med sjökortets hjälp. Set det ut att vara ankringsbart så provar vi och en sådan natthamn blev det efter Öregrund. Både sjö- och vindlä fick vi, men vilken botten. Bara stenbumlingar. Det gick dock bra det också, den lilla vinden som blåste drog åt samma håll hela tiden så ankaret låg still och håll sig fast i samma sten hela tiden. Upptagningen av ankaret gick också bra, vi behövde inte ens använda den förberedda returlinan som gör att ankaret går att lyfta bakvägen så att säga.
Nästa dagsetapp räckte fram till Storjungfrun, en fin ö en bra bit sydost om Sundsvall. Nu har vi kommit till trakter där nästan varje ankringsbar vik har en bastu, ja i alla fall i nästan varje hamn. Storjungfrun har en och den enda gästande grannbåten hade nyss bastat så det gick fort att värma på bastun med några vedträn för oss. Givetvis fanns en brygga med badstege i anslutning till bastun och givetvis skulle vi kyla av oss i havet - 11 grader... Året första "bad"!

Torsdag den 24:e stämde prognosen och vi fick både hård motvind och regn så vi tog time out och stannade fastknutna i kajen på Storjungfrun.
Dan efter som var midsommar siktade vi på ett litet samhälle på fastlandet som heter Mellanfjärden. Det ligger välskyddat och har en fin hamnmiljö med en hel rad med ganska stora båthus sida vid sida. Att det var midsommar märktes nästan inte då vi kom efter den traditionella dansandet tagit slut. Det enda som utmärkte dagen var att det framåt kvällen raglade en och annan tonåring och vuxen på bryggan då och då.
Nästa etapp räckte ända till Sundsvall men då det var midsommarhelg och stängt i affärerna sökte vi oss till Kryssarklubbens uthamn i Sundsvalls skärgård, Kattskär. En liten holme som ligger i en havsvik som man når via två smala grunda sund och då man inte varit på ett ställe förut tar man det väldigt långsamt. Väl inne i viken som mest liknade en liten insjö fanns två bryggor med en massa bojar för gästbåtar och den obligatoriska bastun förstås. Enda minuset var att trots att skäret var litet fanns inte någon stig så man kunde gå runt ön. Växtligheten kan beskrivas som djungelkaraktär och strandkanten gick inte att gå på. Här låg vi bra en natt med ett 10-tal motorbåtar och en segelbåt.

Sundsvalls kommunkaj söndag middag. Ingen hamnvärd, fel telefonnummer, låsta dusch och tvättmöjligheter. Alla vi hade mött avrådde från kommunkajen och det förstod vi efter en stund, men en vänlig motorbåtsmänniska med anknytning till kommunen ringde runt och fixade fram koden till tvätt o dusch och strax hade vi både ström och vatten! Alla nöjda och glada. Nu var det då dax för lite mekande igen och upp ur stuvfacket åkte alla grejor, däribland cyklarna. Vi hann med både mekeriet och ett par cykelturer innan kvällen. Sundsvall stenstad, ja efter en förödande brand i slutet av 1800 då alla trähus brann upp bestämdes att bara sten dög som byggnadsmaterial. Hade detta hänt på 1900-talets senare hälft hade väl alla hus blivit stöpta i samma grå betong, nu blev ju stan återuppbyggd med en stor portion känsla och det ena fina huset efter det andra bildar nu stadsdelen Stenstaden.
På måndagens förmiddag flyttar vi till en småbåtshamn som ligger några stenkast från båttillbehörsbutiken och där blir vi kvar till tisdag lunch och hinner fixa ytterligare några bra saker med båten. Det blev totalt fyra besök i tillbehörsbutiken!

Till kvällen ska Anders och Agneta möta upp i Härnösand och dit är det ett par timmars segling.

27/6 2004
Annika & Björn
Lindisfarne

29 juni - 10 juli 2004, Sundsvall - Nystad i Finland

I förra loggen glömde vi skriva om mötet med tre havsörnar. Vi såg dom på nära håll över öarna söder om Öregrund. Det är mäktig att se dessa stora fåglar sväva utan att man ser att dom rör sig. En var gammal, dvs vit stjärt och ljust huvud. Vissa kuststräckor har bjudit på många sorters fåglar. Flera som vi inte har på den svenska västkusten.

Tisdag 29 juni Sundsvall - Härnösand 29 Nm 5 motortimmar
Efter en dryg förmiddag vid utrustningsbryggan (sällan har väl det namnet varit mer träffande) i Sundsvalls småbåtshamn fick vi äntligen ordning på värmaren mm. Efter lunch var det dags för avfärd mot Härnösand. Dimma, lite vind och en radar som strejkade. Sikten var relativt bra trots dimman så det var inga problem.
Vad som var mindre bra var att Agneta förkylning inte blivit bättre under en vecka på Gotland, så bilfärden mot Härnösand från Gotlandsfärjan ställdes om mot Götet, ibland blir inte livet som man vill. Vi hade shoppat mat och dryck inför besöket, så nåt hade vi att trösta oss med....

Härnösand bjuder bland annat på två rörliga broar. Vi hade beställt broöppning 18.30, så det gällde att passa tiden. En bro för att komma in till den centrala gästhamnen med restaurang på bryggan. Tillsammans med nyfunna vänner, Christina och Sven i en stor plåt-segelbåt, Vittfarne, besökte vi inrättningen och åt en god röding som hjälptes ned av en Italienare. Ost och mera vin i Vittfarne. Kvällen blev ljus natt innan vi kom till sängs, men då hade vi avverkat två bildspel över vår resa i och till Medelhavet. Tala om artiga/intresserade åhörare.

Onsdag 30 Härnösand - Bönhamn 29 Nm 2 motortimmar
Morgon därpå var broöppning beställd med tanke på att vi skulle haft gäster ombord, mao sen avgång första dagen. Nu passade det förträffligt med mjukstart. Första etappen blev dessutom extremt kort, c:a 500 m inklusive passage av bron. Vi förtöjde omedelbart norr om bron, till ledighetskommitens stora beundran, för att handla i stans centrum. Efter shopping blev det en ännu kortare etapp till dieselbryggan, man skall bunkra när det bjuds tillfällen här uppe det är långt mellan tillfällena.
Nu kunde vi äntligen hissa på och kryssa oss norr ut i byig nordan på c:a 10 m/s. Efter två timmars kryssande inomskärs, såg vi så äntligen BRON, Höga kusten bron, Sveriges längsta bro, hängbro lika lång som Golden Gate, de ni! här mitt i ödemarken. Åtmindstånde känns det så en småregning, blåsig dag utan en människa eller båt inom synhåll.
Efter att fotat bron, föll vi av och slörade öster ut mot öppet hav och fyren Högbonden.
Högbonden fotograferades i regn och strax norr om fyren gjorde vi en 180 gradare in den idylliska hamnen Bönhamn. Trots mycket regn var det en positiv upplevelse med fina duschar och tillgång till kök och allrum (bra vid regniga dagar med rastlösa barn) snacka om utrustade gästhamnar. Här var det fem båtar, nytt rekord.

torsdag 1 Bönhamn - Mjältön 14 Nm 1,5 motortimmar
Efter en hel natt med regn, klarnade det upp vid frukost och Högbonden fick ett nytt besök i sol. Därefter rakt norr ut till Höga kustens högsta ö, Mjältön, med en topp som skulle bestigas. Vi kom fram efter lunch och ankrade i en helt osannolik formation, en helt rund pool med ett grunt och smalt inlopp. Trots att vind och dyning låg på, fortplantade sig nästan ingen vind eller sjö in i "poolen". Här blev det för första gången sommar i sittbrunn. Snabb promenad de två km och 260 m upp till toppen. Vilken utsikt! 360 grader runt med bara hav och fjordar. Här förstår man varför kuststräckan fått sitt namn. För första gången kunde vi räkna till mer en en siktad segelbåt.
Tillbaka i båten angjorde Vittfarne . Vi hade efter vår tilläggning meddelat djupet i inloppet till "poolen". Med pålandsvind, djup köl, inget siktdjup ,mörkblått på kortet och stor tung båt kan det annars kanske bli väl spännande.
Efter obligatorisk topptur och efterföljande middag i var sin båt, drack vi kaffe med Annikas nygräddade chokladkaka i Vittfarnes stora kajuta. Det är skönt att sitta inomhus när myggen gör sig påminda.

fredag 2 Mjältön - Ulvön - Skags hamn 22 Nm 1,5 motortimmar
Tala om varannandagsväder, gårdagens sol har förbytts i regntunga (och regniga) moln. Kryssade öster ut till Ulvön i 8-9m/s. Ulvön är surströmmingens mecka. Vi gjorde en kort visit vid det gamla sillsamhället och promenerade byn fram och tillbaka.
Ut på böljan igen och vidare norrut mot Skags udde för att hälsa på goda vänner. Fin bidevind men knepig sjö med en halv knops motström gör att framfarten trots fin segling blir klart modest. Fem sjömil före udden skrotar vinden och vi stödseglar för att inte få sjön alldeles fel inför rundningen. Här runt udden ligger verkligen sjön på, skulle vara intressant att se det när det verkligen blåser.
Efter udden och in mot Skags hamn "svänger vi höger" (allt enligt beskrivningen) in i en perfekt ankringsvik där Lennart och Margit har sitt sommarhus med kanonläge vid Höga kustens finaste sandstrand. Trevlig samvaro och god mat med efterföljande lugn natt på svaj.

lördag 3 Skags hamn - Husum 6,5 Nm 1,5 motortimmar
Passar på att dusch i land och efter förmiddagskaffe drar vi vidare norrut. Klockan har hunnit bli väl mycket för att nå fram till Norrbyskär som vi bestämt skulle bli vändpunkten. Dessutom hotar himlen med åtskillig nederbörd. Vi hittade en fin svajvik öster om Husum, som fick bli vårt nattkvarter. Fixade radarn som av någon anledning slutat fungera tidigare. Förmodligen bara glapp eller dåligt hoptryckt kontakt som tur var. Redan sen eftermiddag började det regna kraftigt och det slutade inte förrän till frukost dan därpå.

söndag 4 Husum - Wasa 70 Nm 1,7 motortimmar
Så var det då dags för Norrbyskär. Men vädret råder. Sjörapporten talar om sydvästlig kuling under söndagen mot kvällen avtagande och på måndagen vind från ost. Norrbyskär är inte lätt att navigera kring med sjunktimmer och dåligt siktdjup. Skall det dessutom blåsa i en för ön ofördelaktig riktning... Dessutom är vi ju på väg till Finland och vill definitivt inte segla dit i motvind! Sagt och gjort vi hissade på för Finland. Fin halvvind 8-10 m/s och 7,5 knop i en timma. Sedan vred vinden och ökade. 60 grader vind 14 -16 m/s och grov sjö rätt i sidan. Kraftigt revade seglade vi hela vägen över till Wasa i 7 - 7,5 knop. Knöt fast oss vid gästbryggan i Wasa vid 21-tiden, 10 timmar och 70 sjömil efter avfärd.

måndag 5 Wasa - Storkorshamn 37 Nm 3 motortimmar
Startade måndagen i halvskapligt väder med att handla i Wasa. Hamnguide måste införskaffas. Det står inte angivet på de digitala sjökorten var man kan finna gästhamnar i Finland. Med guiden i hand kan man konstatera att med så få möjligheter till landförtöjning från Wasa och de närmaste etapperna söderut, hade vi klarat oss dåligt utan denna info. Efter komplettering av matförråden kastade vi loss och seglade söderut. Första timmarna är ren inomskärssegling med tätprickade leder och dessutom en mängd enslinjer, stora tavlor som står lite överallt bland öar och skär. Frampå eftermiddagen, innan vi nått utanför skären, fick vi kraftigt regn med hagel och åska. Sikten blev nästan noll, så bra var det med dom enslinjerna, tack för digitala sjökort och plotter. Inte ens radarn fungerar under sådana förhållanden. Nåväl ovädret drog till havs och lämnade plats för lite ljus innan nästa molnsystem. Vi hann med två regnbyar till innan kvällen. Lite kuriosa, när vi kom ur åskbyn såg vi en segelbåt komma länsande emot oss från syd (vi länsade söderut!). När vi kom närmare försvann vår vind och den mötande båten fick motvind och tog ner seglen. Detta var inte hela poängen. När vi kom nära såg vi att båten var svensk Malö 116 och hette "Magda". Det var vår förra båtgrannes båt i Krossholmen, vår hemmahamn. Magda har sedan två år bytt ägare och hemmahamn, men ändå!! Världen är liten.
Vi fick så småningom nu och kraftfull vind så vi seglade vidare söderut. Hamnmöjligheter är som tidigare nämnts få på denna kuststräcka. Vi lämnade farleden ute till havs och gick rätt öster in mot land i 11m/s och nästan rätt i näsan. Stödseglade i ösregnet under drygt två sjömil och kom ikapp en tysk sjumeters segelbåt med aktersnurra. Ibland är man mer än vanligt glad åt en stor, stark och trygg inombordare. Nåväl vi kom båda gott in i Storkorshamn, en liten fiskehamn som inte är Stor. Vi var de enda gästande båtarna, så trots storlek på hamn var det mycket gott om plats.
Regnet upphörde så att vi kunde gå en rask promenad inåt land. Grusväg med fyrameters björkskog tätt inpå vägen så långt ögat nådde, dvs bara korridoren längs vägen. Allt fullständigt dyngsurt och fullt med mygg. Enda trevliga var att myggen inte följde oss tillbaka ut i hamnen.
Naturen runt omkring är inte mycket att skriva om men den måste beskrivas. Lågt, stenigt och tätt bevuxet med slyskog. Hade inte beväxningen funnits på skär och öar skulle dom knappt synas. Gissningsvis försvinner en tredjedel av Finlands yta om vattnet stiger nån meter. Inte undra på att myggen trivs.

tisdag 6 Storkorshamn - Kaskö 31 Nm 1,5 motortimmar
Vaknade tidigt av att vinden vänt från gårdagens avslutande ostliga vind till västlig. Vi låg för boj med aktern mot väster. Dom som provat att försöka sova i en akterhytt med vågorna kluckande (smällande) mot aktern vet vad vi talar om. Dessutom blåste det skapligt och vi skulle tillbaka ut till leden mot vinden (igen), så ju förr vi kom iväg desto mindre motsjö. Alltså tidig frukost och iväg vid åttatiden.
Efter denna första korta motorkörning mot vinden fick vi en fin sträckbog söderut med måttlig sjö och c:a 8m/s. Genua och 6,5 - 7 knop. Leden gjorde en "sväng" väster ut så att vinden inte bar, varför vi genade rakt söder ut där leden kom tillbaka. Gick hur bra som helst ända tills vi upptäckt massa små vita flöten runt omkring båten. Nåväl, det visade sig strax att samtliga var framför båten dock väldigt nära. 50 m från flötena såg vi att det var flytgarn! Snabbt slag och noggrannare koll. Jo där var markeringsflaggan bakom genuan, så vi slog tillbaka och gick öster om nätet. Vi såg sedan att den andra flaggan var bra långt ut i sjön varför vi ej sett den. Visserligen var vi utanför leden , men normalt märker fiskare ut flytgarn med minst dubbelflaggor. (De flytgarn vi sett senare, minst ett varje dag, har varit korrekt utmärkta).
Vinden ökade så genuan skiftades till kryssfock lagom tills vi kom i sjölä. Nu hade vi ett val att göra, antingen fortsätta sydväst utanför Eskilsö mot vinden, eller gå "tillbaka" mot nordost och länsa runt innanför Eskilsö. 10 -12 m/s och uppbyggande sjö gjord valet egentligen ganska lätt. När vi rundat ön kom vi fram till östaden Kaskö. Trots att klockan bara var två tog vi kaj i stadens fina gästhamn.
Kaskö är en rätt fantastisk plats. En trästad som från början helt byggts enligt den ursprungliga stadsplanen, helt vinkelräta kvarter med breda "esplanader". En helt osannolik stad på en liten ö, visserligen nästan en halvö nära fastlandet och med en liten bro. Promenerade runt, köpte rökt abborre och lax på rökeriet till middag samt en hel del andra förnödenheter i matbutiken. Fixade därefter en del med båten, kopplade bland annat äntligen färdigt elpatronen i accumulatortanken, nu kan vi ha elvärme på både för uppvärmning och tappvarmvatten.
Efter middagen testade vi gästhamnens bastu, väldigt fin och plats för en stor båtbesättning. Detta var första gästhamnen som bjöd på full service och bra sådan, dessutom med personal 8 - 22. Det var i och för sig första hamnen i Finland som tog betalt. Hamnavgift 7€, el 2€, bastu 5€ (en timma hela besättningen (max 10 p)) klart prisvärt.

onsdag 7 Kaskö - Kilen 23 Nm 2,5 motortimmar
Ägnade förmiddagen åt fortsatt båtpyssel. Det börjar se ut som en båt även invändigt nu. Alla durkar och förpikens dynor är på plats. Successivt har alla verktygslådor, burkar och prylar som väntat på installation hittat sina platser.
Lämnade Kaskö efter lunch och vattentankning vid 14 tiden. Gick för motor väster ut genom hamnen och ett kort stycke ut till sjöss. Havet är grunt här så dyningen bygger upp hög sjö redan vid 8 - 9 m/s. Dock vi kunde strax vika av mot söder och hissa segel. Det är underbart att gå från "motorbåt" till segelbåt när sjön är kraftig. Efter nån timma till havs mötte vi en 25fots snipa, vi i halvvind med stadig gång i 7 knop och snipan rullande framåt i 5 - 6knop.
Några timmar senare kom vi åter in i skärgård och grund och trång sådan (mer lämpad för små snipor). Det blev ömsom motor i trånga grunda passager och ömsom segel där det fanns rum. Anlände till gästhamnen Kilen, som är ett gammalt fiskeläge, delvis fortfaranden i bruk. Några få gästande segelbåtar, samtliga finska, och en bra plats längs bryggan kvar för oss. Promenad till hembygdsmuseum med väderkvarn under restaurering. Lugn natt trots det lite vindutsatta läget. Små låga öar och en låg pir mot väster gjorde sjögången till 0 men vinden kunde komma åt Hamnavgift 20Mark!! förväntades man lägga i en liten låst låda. Vi översatte fritt till 4€!

torsdag 8 Kilen - Kylmäpihlaja 62 Nm 9 motortimmar
Lämnade Kilen efter en som vanligt närande och god filfrukost med mera...
Ut till havs, det är inte precis kontinuerlig"skärgård utefter kusten, utan sträckvis är man helt oskyddad från havet i väster. Med rådande väderlek 8 - 12 m/s från havet är det för en medelstor havsseglare bara omväxlande, men för mindre motorbåtar...
Passerade fina skärgårdsavsnitt och seglade även rätt genom en industri, på udden nordväst om Björneborg. Söder om udden, ut på oskyddat vatten, blekte havet ut fullständigt, det var som att köra i olja. Efter en stund kunde vi konstatera att det inte var olja, men en knepigt brun skummande vätska. Förmodligen något industriutsläpp blandat med avvattning från land. Inte särskilt "aptitligt".
Under nästa fina skärgårdsavsnitt kunde vi konstatera att nu har naturen klart ändrat karaktär från grus, sten och lövskog till klippor och barrskog, mera likt vår svenska ostkustskärgård. Nu ser vi dessutom en hel del båtar. De senaste dagarna har vi kunnat räkna mötande båtar på ena handens tumme!
Ut på havet igen med kurs på Rauma gästhamn. Långt söder om oss ser vi vad vi först tror vara en mötande spinnaker, men det visar sig efter några sjömil att den står stilla. Det var istället den spektakulära fyren Kylmäpihlaja. När vi efter ett par timmar kom tillräckligt nära såg vi en segelbåt gå in till fyren. Fram med hamnboken, jo minsann där fanns hamnen med, utan djup och märkt som utfärdshamn. Med lite snäv digitalnavigering, vi kom från helt fel riktning i förhållande till normal insegling, kom vi säkert i hamn. Detta var resans höjdpunkt hittills! Kanonmysig och fin hamn. Naturen på ön med ett rikt fågelliv var pricken över i:et. Kärrsnäppa, mindre Strandpipare, Roskarl mfl iakttogs och fotograferades morgon och kväll. Visserligen kostade kalaset 10€ utan någon övrig service, men det var det värt.

fredag 9 Kylmäpihlaja - Nystad 38 Nm 3,5 motortimmar
Efter frukost och ytterligare öpromenad bland alla fåglar lättade vi och seglade söder ut. Den utlovade ostan på 6 - 8 m/s som gav oss en öppen sträckbog söder ut blåste bara någon timma, sen vred det (som vanligt) emot och vi fick två dåliga kryssben. Men vi har ju semester så vi kryssade på. När vi kom in från öppen sjö till trånga skärgårdspassager blev det trots allt motorgång. Vi landade så småningom för ankar i en vid balja strax väster om Nystad. Efter dusch och middag talade sjörapporten om ett lågtryck från Polen... Ostlig vin på 10-12m med start på efternatten. Vi hade planerat att tidigt gå in till Nystad för handling, så vi bestämde oss för att dra upp ankaret och kvällssegla in de 7 sjömilen till Nystad dit vi anlände till en knökfull gästhamn vid halv tolvtiden.
Nu förstår vi - det är här alla finska båtmänniskor håller till.

10 juli 2004
Annika & Björn
Lindisfarne

11 juni - 26 juli 2004, Nystad i Finland - Öland

Sommaren är ju som den är i år. Vi har klarat oss från långa regnväder men grått och kallt är det mest varje dag. Då och då avbrutet av en solig dag. Det var annat i Medelhavet förra året... Nu är den norrländska rundturen definitivt avslutad och en liten sammanfattning kommer här.

Svenska kusten norr om Öregrund till Höga Kusten är lätt att passera. Några fina ställen här och där finns ju och det märks att landskapet ändrat karaktär. Sen kommer kuststräckan Sundsvall till strax söder om Umeå som försöker leva upp till sitt namn - Höga Kusten. Vi är ju lite svårflörtade efter att ha seglat i både Norge och vissa delar av Medelhavet med extremt stora höjdskillnader. Höga Kusten är inte så hög om man säger, men det är inte mindre fint att segla i för det. Här finns flera utsiktspunkter, fantastiska öar och vikar tillsammans med gamla fiskesamhällen och rester från skogs- och virkeshantering. Då vi av flera skäl bestämde att inte gå längre norrut kan vi inte beskriva de nordligare farvattnen från egna erfarenheter. Vi har dock fått flera beskrivningar om sträckan Umeå till Luleå som osedvanligt låglänt, långgrund och ointressant. Luleå skärgård har däremot beskrivits som klart sevärd.

Vi tog oss istället över till Finland i höjd med Umeå - Vasa. Det är alldeles söder om öarna som nästan förbinder Finland och Sverige via Norra Kvarken. Den Finska kusten från Vasa och nästan ned till Nystad ser nog ut som kuststräckan Umeå - Luleå som vi fått beskriven. Skärgården är djup och grund - hur lät det där nu då? En gång till - Skärgården är grund och djup. Blev det bättre?
Vad vi menar är att skärgården är bred och med väldiga grundområden, långt ut till havs sticker små skär upp som mest ser ut att bestå av en samling sten och grus. Då och då ligger också stora flyttblock kvar och är det enda som sticker upp ovan ytan.
I samband med en övernattning i en liten hamn på fastlandet fick vi lämna den farbara leden och gå vinkelrät in mot kusten i en dryg halvtimme utan att det syntes några grundområden ovan vattnet, men sjökortet visade att dom fanns där. Växtligheten bestod mest av tät slyskog på en grusig mark.
Söder om Björneborg fick kusten en mer omväxlande karaktär. Allt från fina renslipade klipphällar med gles tallskog till fina sandstränder
Nu till det här med sjömärken.
Svensk utprickning ser i stort sett likadan ut runt hela landet. Gles och ibland i ganska dåligt skick. Finlands prickar däremot - wow. I farleder för yrkesfart har prickarna i allmänhet vuxit till tredubbel storlek och på strategiska ställen står stora tavlor i par och bildar enslinjer. Farlederna för mindre fartyg och nöjestrafiken är välprickad och väl underhållen. Det var ett rent nöje att se att man kan serva sjöfarten med hjälpmedel på finskt sätt. Lite sämre är det med uppdatering av sjökorten påstås det. Man ska helst hålla sig till lederna för att vara säker på att det inte är grundare än det står i sjökortet. Vi hörde av folk som verkligen hittat omärkta grund, på sjömärkta 22 meters djup var det bara 1,6m. Sånt har ju hänt i svenska vatten också och efter ett par dagar så vågade segla på outmärkta vatten. Vår erfarenhet efter att ha följt med på ekolodet, kanske mer uppmärksamt än vanligt, är att tom djupkurvorna stämmer förbluffande väl med sjökortet.
Efter Finland kommer Åland och däremellan ligger en otrolig massa öar. Vi sneddade över till Åland på randen till de norra öarna och har därför ingen beskrivning av den skär och ö-rika kusten in mot Finska viken.
Åländska naturen har en helt annorlunda karaktär än skärgårdarna på både svenska och finska sidorna. Av och till rent Bohuslänskt, ja klipporna har tom ännu djupare röd färg. Öarna har en hel del spridd byggnation varav en hel del nya eller renoverade gamla ställen. Fint!

Nu till loggen:

Söndag den 11:e vaknar vi i Nystad. Nyhandlade, nyduschade och fulltankade styrde vi ut mot en ytterskärgårdsö, Enskär, som är en fyrplats. Vi hade under lördagen fått rekommendation att besöka just Enskär och lagom när vi efter en fin segling angjorde hamnen och lagt till kom en svensk motorbåtare och meddelade att klockan tre skulle det bli guidad tur till och upp i fyren. Efter en snabb lunch så radade nästa alla båtars besättningar upp sig på bryggan för turen. Totalt blev vi 12 vuxna och två barn. Guiden var en finne i 60års åldern som sedan barnsben tillbringade större delen av åren på ön. Han var mycket vältalig och mångordig... Han hade också mycket att berätta varav det mesta var intressant. Det blev en fin avslutning på den dan.

Det blåste hela natten. Inte besvärande men det är lite ovanligt att vinden står med full styrka hela natten igenom. Vindriktningen passade oss så vi satte av mot Åland direkt efter frukost. Perfekt styrka och riktning och dessutom sol nästan hela dagen. In mellan Ålands norra skär där vi möttes av regn och åska. Nu gällde som vanligt att bestämma sig för var vi skulle natta denna kväll. Vinden skulle enligt rapporten stå från sydost ytterligare en natt så nattkvarteret måste skydda från detta håll. På norra sidan av Ålands huvudö finns ett par riktigt djupa vikar varav en heter Djupvik. Den valde vi och det visade sig att det hade ett 20-tal andra seglare också gjort. Viken var dock så stor så dubbelt antal båtar inte hade varit några problem. Vi njöt i fulla drag med att se homogena klippor i stället för den stenkyrkogård som vi seglat genom senaste veckan.

Åland, ja vad ska vi segla till nu då. Vi bestämde att runda huvudön medsols för att som sista hamn se Mariehamn. Medsols betydde tillbaka en liten bit samma väg som vi kommit och sen in i huvudöns innanhav - Lemparn. Här är det gått om fritidshus i strandkanterna, det ena finare och fräckare än det andra. Lämplig natthamn blev en farled som slutade i en återvändsgränd med lagom vattendjup bakom en udde. Väl skyddad av närliggande öar och nattvinden hade nu tagit slut. Fågellivet vi sett längre norrut har vi inte längre med oss i samma omfattning.

Ålands skärgård skulle man kunna kryssa runt i flera dagar, och då som vanligt helst i sol och värme. Detta år har ju inte precis dessa ingredienser och nya regn och åskskurar hänger bakom varenda krök. Vi går vidare till Mariehamn. Vi får en jättefin seglingsdag och lägger till vid nästan sista lediga bojen, två sekunder före dagens nederbörd. På väg in till platsen har vi sett den karaktäristiska Forgus37 aktern vid en brygga och båten såg misstänkt ny ut. Efter regnet gick vi och knackade på. Det blir nåt slags måste att snacka med båttypskompisar. Det visade sig vara två stockholmskillar som köpt båten i byggsats och nu var ute på sin första seglingsvecka. Som alltid hade dom inte hunnit sätta ihop allt men det som var gjort var klart godkänt. Att det sen saknades lite krokar, hyllor och annat gör ju inte så mycket. Dom kom senare över till oss och fick förhoppningsvis flera tips om hur och var saker kan se ut och sitta.

Torsdag den 15:e och nu tillbaka till Sverige
Mariehamn är lättpromenerat och stan har mänger med fint renoverade trähus. Efter en kort handlingsrunda lämnade vi hamnen med sikte på den svenska kusten. Vinden styrde oss till nästan sydlig kurs och då hamnar man Stockolms nordöstra skärgård. Här är det som i Finland och Åland väldigt tätt mellan öar och skär men med navigeringshjälpmedlet GPS tillsammans med sjökort i PC:n är nästan varenda vattenyta farbar. Så länge grunden ligger rätt så att säga...
Vi lotsade oss fram till Rödlöga skärgården igen, trots att vi låg på just Rödlöga på vägen upp. Ögruppen är dock uppdelad i två och själva ön Rödlöga med det gamla fiskesamhället och turbåt hade vi inte besökt tidigare.
Här fick vi en promenad på smala stigar mellan röda stugor och över klipphällar i för året riktigt bra sommarvärme.

I bra vind styrde vi mot Svenska Högarna. Det är lite av en sport att besöka platser som omtalas i väderrapporterna. I viken med tilläggningsmöjlighet låg redan ett 10-tal båtar och sedan vi väl kommit på plats gick vi på upptäcktsfärd runt ön och upp i fyren. Fyren är nästan satt ur drift, dvs en 40 watts lampa som drivs av solceller begränsar lysvidden och underhållet är överlämnat till en förening. Här häckar en massa fågel men vi är ju lite sena för att se de mest ovanliga arterna. Vi ser däremot nästan mogna hjortron. Här på de ostligaste skärgårdsöarna känner man sig nästan som i bohuslän med rena klippor och begränsad växtlighet.
Vi hade inte för avsikt att stanna över natt utan fortsatte seglatsen i bra vind ner mot Sandhamn. Vi hade avtalat besök hos Annikas bror med familj till lördagen och från Sv Högarna var det för långt. Så småningom trasslade vi in oss mellan skär och holmar till en svajvik på Korsö, något nordost om Sandhamn i perfekt vind och sjölä. Det enda konstiga var att ingen annan redan låg där medan vi sett fullt med båtar i andra vikar utefter vägen.

Efter lugn natt på svaj motorerade vi förbi Sandhamns hamn får att beskåda trängseln. Och gott om båtar var det helt klart.
Nu blev detta en vindfattig dag med nästan högsommarvärme och redan vi 11-tiden lade vi till på Ekholmen hos Johan. Efter det vanliga fixandet av lite grejor, handling och några tvättmaskiner samlades hela gänget till middag i det fina strandhuset.

Nu hade vi ytterligare ett avtalat möte och dit är det två dagsetapper så vi lämnade Ekholmen efter väldigt precis ett dygn för att segla söderut. Vinden var bara nästan rätt så en hel del kryssande blev det denna dagen. Innomskärs där vågorna inte blir så motiga går vår relativt tunga båt alldeles utmärkt att kryssa med. Efter flera vägval landade vi lagom till middag på Landsort. Det vill säga ön heter Öja och fyren heter Landsort. Här var det fullt med gästande båtar men vi och några eftersläntrare till lyckades knö oss in. Efter mat gick vi på promenad. Hamnen vi låg i är i norra änden av ön och fyren i den södra. Ön är lång och så smal att det bara finns en väg. Å den gick vi ända till fyren och tillbaka på 2 timmar med risk för regn hela tiden. Nu fick vi bara några stänk på oss och promenaden var skön.

En natt som man minns. Ön Öja ligger i rakt nord-sydlig riktning och trots att det blåste sydostligt och hamnen ligger i den nordvästra änden rullade det ordenligt i hamnen hela natten. Öja är till 70% helt oskyddad för vind och vågor och Östersjön gör ibland sitt bästa för att ge sina gäster en lite skumpig natt. Det var alltså lika bra att lämna hamnen tidigt trots gråväder och dåligt med vind. Målet för dagen hette Jogersö, vid Oxelösund, där Christina och Sven med Vittfarne, båten vi mötte i Sundsvall första gången, har ett sommarställe med egen brygga. Efter flera timmar omväxlande för segel och motor insvepta i ett grått töcken angjorde vi på eftermiddagen i lätt regn. Sven körde oss in till Oxelösunds matmarknad, en stor butik utan sommarpriser.
Dagen avslutades med en trevlig kväll med prat och mat.

Finfina väderutsikter för att gå över till Gotland. Närmaste passagen är visserligen mellan Västervik och Visby med där var vi ju inte, och dessutom klarade vi inte utan kryss med rådande vindriktning att gå leden utefter kusten söderut. Vinden dög dessutom bara till Fårösund som ligger på norra Gotland och där hade vi inte varit tidigare. Nu blev det spinnaker halva vägen.
Lagom till midnatt hittade vi en plats i mörkret. Nu är det verkligen mörkt när dessutom månen knappt visar sig. Seglingen över gick utmärkt med solen gassade men värmen var inte påslagen. Det är alltid lika märkligt hur ensamt havet är, dvs horisonten är så nära att det är bara i områdena närmast hamnarna som man ser andra båtar.
Nu när vi äntligen hamnat på Gotland kom genast frågan, jaha vad ska vi titta på först. Vädret bestämde - Regn betydde bussen till Visby. Dvs vi fick lift dit med en båtgranne och efter några timmars vandrande gata upp och gata ned bussade vi tillbaka.
Dagen efter lyste solen från en molnfri himmel - Cykel Fårö runt. Vi var faktiskt så smarta eller lata! så vi tog bussen till nordänden för att få medvind på cykelturen. Våra bakar har inte tillräcklig cykelvana för mer än 20-30 km per tillfälle.
Kartan var inte särskilt detaljerad men verkligheten brukar ju vara genomkorsad med småvägar på härsan och tvärsan, så även på Fårö. Vi fick en konstfärdigt skissad karta på ett hembageri ritad på ett tårtpapper. Det fungerade, vi kom fram till raukarna utan att behöva cykla på trafikerade vägar.
Naturen är som vanligt fantastisk. Kalkstenen gör Gotland speciell för oss fastlandsfolk.

Sommaren har flera gånger bjudit på varannandagsväder, så även nu. Vi lämnar Fårösund österut tidigt på fredagsmorgonen i grådis. Diset tätnar efter nån timme till regelrätt dimma vilket betyder att vi för första gången på denna resa får användning av radarn för säker framfart. Hamnen Herrvik ligger på lagom avstånd för dagen så kursen läggs dit och båten tuffar på för motor med autopiloten inkopplad. Sikten är så kort att vi ständigt har ett öga på radarskärmen för det här med att gå för autopilot rakt mot en hamn betyder ju att man med stor sannolikhet möter någon som gör det samma åt andra hållet. Och mycket riktigt, på skärmen syns ett eko rakt framför oss och efter lite beräknande ser vi att mötande båt går med ungefär samma hastighet som vi gör. Med andra ord troligen en segelbåt för motor.
Det är inte lika vanligt med radar på segelbåtarna på ostkusten som det är på västkusten vilket gör att vi som har en får räkna med att mötande båt inte ser oss. När ekot närmar sig och avståndet krympt till under 500m gör vi en tillfällig kursändring med ca 30 grader men vill ju samtidigt vara tillräckligt nära för att identifiera ekot. Mycket riktigt - det var en segelbåt utan radar i full fart framåt nästan helt blinda. Maximala avståndet tills dom försvann in i dimman igen kan ha varit max 150m.
Strax efter såg vi ytterligare ett mötande eko men det låg på säkert avstånd.

Utanför Herrvik ligger holmen Östergarn, en fyrplats med idag bara fåglar, harar och får som bosättare. Dimman skingrades något i lä av ön så vi kunde ankra säkert i bukten söder om ön. Lunch och sen promenad till de båda fyrarna. Fåren tittade lite undrande på oss och hararna sprang bara några tiotal meter och ställde sig sen på bakbenen för att se om vi förföljde dom. Det är inga fåglar som häckar längre men gått om gäss (Vitkindad gås) som istället för att flyga upp då vi närmade oss traskade i maklig takt ner i havet.
Efter promenaden var det så stilla och varmt i diset att det gick att utan en tråd på kroppen tvätta båtens skrovsidor. Överbyggnaden befriades också från alla gröna prickar som kom i samband med invasion av ett flygfä som helt enkelt sket ner alla ljusa ytor, segel, plast och sprayhood. Jättekul!

Plötsligt vred den lilla vinden och dimman tätnade igen så vi lättade snabbt ankar för den korta biten in till hamnen Herrvik. Väl på plats kunde de seglare som tvingats till stillaliggande berätta att endast två båtar gett sig norrut i dimman. Det var sannolikt de båda vi mötte.
Hade vi haft ett par tre radaranläggningar extra kunde vi nog sålt dom på stående fot. Så tråkigt är det att bli liggande pga dimma, allt på land är ju också insvept i sockervadd.
Om dimman höll i sig dan därpå avtalade vi med några som skulle söderut att vi skulle agera ögon för hela skocken.

Det behövdes inte och hamnen blev nog tom på båtar på ett litet kick, redan före klockan 9.
Ömsom vin ömsom vatten, fast denna dag gällde det vind, nederbörd och dis. Några timmars segling blev det före angöring av Vändburg långt ned nästan på Gotlands sydudde. Sjökorten på denna östra sida finns endast i skala 1:200 000 och det är inte så detaljrikt kan man säga... Hamnbeskrivningen talade om en enslinje och den hittade vi efter ett tag och in i den lilla hamnen angjorde inom några timmar alla som gått söderut från Herrvik.
Grannbåten hade nys om att det skulle spelas levande jazz på en krog några kilometer från hamnen och i hamnen fanns cyklar att hyra. Vi har ju egna cyklar som tur är för till kvällen var alla cyklar ute på rastning.
En öl och nästan en timmes underhållning av fyra kända musiker, ja kända av alla med lite mer musikintresse än vad vi har, det sitter gått och tur med vädret hade vi alla. Det enda namn vi kände igen var George Ridel och det blev det ju inte sämre av.

Natten avslutades på ett tråkigt sätt. I svarta natten kom en stor tyskregistrerad segelbåt in med 5-6 yngre män på som varken kunde hantera båten eller sig själva. Det blev helt enkelt ett jävla gapande - helt i onödan och som väckte hela hamnen. På tidig morgon skulle dom dessutom backa in bredvid oss för att tanka vatten vilket resulterade i att vi lämnade hamnen innan någon skada uppstod på vår båt. Bedrövligt!
Vi satte kurs mot Ölands södra udde men vinden trodde tydligen att vi ville till Polen. Efter ytterligare vindvridning var det bara att konstatera att Öland har en nord udde också... Vi försökte sikta mitt på ett tag med det blev hamnen Kårehamn ungefär en tredjedel från norra änden som blev slutdestination. En liten hamn byggd så sent som 1985 och med en fiskaffär med så stor fiskdisk att vissa Göteborgs fiskhandlare ligger i lä, och dessutom öppen till kl 18 på en söndag. Rökt ål, flundra, hemkokt torskrom och en bit torsk plus en burk romsås handlade vi.

26 juli 2004
Annika & Björn
Lindisfarne

26 juli - 8 augusti 2004, Öland - Helsingborg

Värmen gör nu allt för att höja den klart tveksamma medeltemperaturen för den här sommaren. Att vi nu redan är inne i augusti tycks inte solen bry sig om, synd bara om alla semesterfirare som börjat jobba igen. Vi har tre veckor kvar och sitter nu och njuter hos Björns mamma som bor direkt vi stranden i Helsingborg. Det ser ut som rena Copacabana utefter varenda meter badbar strand
Vägen hit har vädermässigt skiftat mellan grådis, småregn, sol till dimma alá mjölkpaket.
Nu följer en period av släkt och vänträffar.

Öland, avlångt grönt, till skillnad från Vättern som är avlångt men blått när man tittar på en karta över Sverige. Kårehamn på Ölands ostsida angjorde vi efter 10 timmars seglande och efter att ha ändrat målhamn ett par tre gånger. När vinden vrider och målet inte är något måste så är det bara att gilla läget och styra dit vinden bär. Det fanns i alla fall en fin fiskaffär som dessutom var öppen trots söndag och att klockan var 17 när vi angjorde. Det blev nu inte mer än en övernattningshamn då vi lämnade tidigt måndag morgon i lätt regn. Denna dag höll sig vinden borta vilket betyder motorgång i flera timmar. Inte förrän vi rundat södra udden kunde vi hissa segel och segla den sista timmen till Grönhögen.

Tisdag kväll i Grönhögen .Vi hade stämt träff med Åbergarna, Lennart och Gerd som vi mötte i Medelhavet 2002. Dom avslutade sitt 4-åriga medelhavsseglande vintern 02-03 och sålde både båt och sitt hus i Ljunghusen, Falsterbo, för att bosätta sig på Öland. Det blev Grönhögen och där hittade dom en stor kåk -och vicken kåk sen!
Byggt på 40-talet för dåvarande disponenten för lättbetongfabriken med genomgående hög kvalitet på allt. Det var roligt att se att gott hantverk och bra material lönar sig i längden. Det fanns tom ursprunglig golvvärme i några stengolv.
Här avnjöt vi en mycket god middag och hade en jättetrevlig kväll med som vanligt en massa båtsnack. Under dagen före middagen hade vi tagit en cykelrunda ner till södra udden med Ottenby fågelstation och fyren Långe Jan och sen tillbaka över den sydligaste delen av Allvaret. Sommaren har ju som bekant inte varit särskilt torr och det syntes i dikesrenar och på ängarna - massor med sommarblomster blommade fortfarande.

Från Grönhögen mot Utklippan. Vid tidigare seglingar i området hade vi inte lyckats angöra Utklippan så nu var det ett måste. Någon hörde nog oss för vi fick medvind, dock svag sådan men också värme och sol. Den lilla ön med sin sprängda hamn ligger utslängd några stenkast från Sveriges sydostligaste hörn och runt detta hörn kan ibland, ganska ofta, vind och vågor ställa till det för sjöfarande. Här träffade vi ett par från Saltsjöbaden som vi tillbringade en trevlig kväll tillsammans med. Utklippan är egentligen två öar åtskilda av ett krokigt sund med hamnen på den ena och fyrplatsen på den andra. Verksamheten drivs numera av Kryssarklubben och det finns ett litet café, en bastu och en badtunna. Vi delade bastu med våra nyfunna vänner.

Torsdag morgon och nu ska vi äntligen komma ikapp Nana, en göteborgsbåt framförd av Lars och Brita, som gått kanalvägen och nu rundar Sverige medsols. Det gemensamma målet heter Tjärö, i innersta Blekingska skärgården.
Frampå eftermiddagen förtöjer vi bredvid Nana på för dom lite för grunt vatten. Det är mjukt i botten så det gör inget och bra fäste för ankaret fick vi i leran. Nana hade sedan några dagar förstärkning i form av Johan och Karin och inte minst Cleo, deras hund. Goa vänner kan man inte få för mycket av och det är extra roligt när man möts på lite udda platser. Tjärö är en fin ö med flera gamla byggnader som numera används som vandrarhem och drivs av turistföreningen.

Tillbaka österut i perfekt seglingsväder. Ingen sjö och lagom med vind för en framfart på 5-6 knop. Nu ska vi hälsa på hos Björns moster Berit med man CG i Trolleboda, ett sommarboställe sydväst om Ronneby. Här är också dom båda kusinerna Gunilla och Karin med sina familjer och vi kommer lagom till Karins 40-års dag. Sommarvädret har uppenbart kommit för att stanna så träffen förgylls av sol och värme.

Söndag och nu har det hunnit bli den 1:a augusti och vi backar ytterligare en bit österut, förbi Karlskrona och till Bussvik bredvid Torhamn, för att träffa Borita - den första Forgus 37:an,byggd 94-95, som sedan fyra år ägs av Bo och Rita. Denna dag blev det ingen segling då vinden inte visade sig alls men vi kryssade mellan skären i innersta leden mot Karlskrona. Efter broöppningen vid Hasslö mötte vi flera stora segelskepp som varit på nåt arrangemang i Karlskrona i flera dagar. Det är mäktigt och man kan bara fantisera hur det sett ut en gång i tiden i dessa vatten som är ännu bättre skyddade än Scapa Flow i Orkney's skyddade vatten där Churchill slogs mot tyskarna.
Bo och Rita hade lagt sin båt vid deras plats i Karlskronas segelsällskaps hamn och därmed lämnat bojen nedanför sin sommarstuga till oss.
Vi angjorde bojen under ett kolsvart moln som nästan höll sig. Återigen trevlig samvaro med god mat och som vanligt en massa båtsnack. Tröttnar vi aldrig på det ensidiga samtalsämnet undrar väl någon... Nån gång kanske men definitivt inte ännu, och särskilt inte då man pratar med redan frälsta, dvs såna som har samma båttyp.

Måndagen ägnades åt demonstration av genakersegling. Vi seglar vår genaker som en spinnaker och Borita har en genaker som dom aldrig hade satt upp. Nu började vi med vår blågula blåsa i svag lagom vind. Sen åkte Boritas grön/röd/gul/blå upp och den visade sig vara mycket smalare sydd. Denna genakern hissade vi på enklaste normala genakersätt utan spinnakerbom mm. Det var inte alls dumt att se dessa olika sydda segel och vi fick då svar på varför vi inte lyckats segla vårt segel som en genaker. Hädanefter kallar vi vårt segel för spinnaker.
Nu fick vi ännu mer att prata om till kvällens middag.

I gråväder med regnbyar lämnade vi blekinge tidigt på morgonen med sikte på Bornholm. Vind fanns till att börja med men ingen sikt så det blev radarnavigering hela dagen. Mellan Bornholm och Svenska sydkusten är yrkestrafiken tämligen omfattande vilket betyder att navigatören inte får en lugn stund. Vi såg inga båtar eller nätflaggor längre bort än 200m och att möta, eller bli upphunnen av en båt som går dubbelt så fort är inte roligt med så kort siktsträcka. Det är lite kusligt att höra signaler från nära passerande eller korsande fartyg men med radarn har man i alla fall möjlighet att se genom dimman och därmed kunna vidta lämplig åtgärd i god tid. Vi hörde flera nöjesbåtar utan radar titt som tätt ropa ut sin position för att på det viset markera sin närvaro.
Fram kom vi i varje fall och plats fanns i hamnen Tejn.

Morgonen därpå sken solen även om det fanns riktigt mörka dimmoln som inte solen lyckades skrämma iväg på hela dagen. Cyklarna fram och en tur till Allinges mysiga hamn och by. Vi är ju nu inne i för många sista semesterveckan och det börjar märkas på bättre platstillgång i hamnarna. Bornholm har mer berg än resterande Danmark sammantaget. Klipporna är dessutom varierande och har fin färg.
Cykelturen prickade vi in perfekt för morgonen efter låg dimman tät igen. På med radarn och ut på böljan. Vinden räckte till segling med spinnaker och med kurs mot svenska sydkusten. Vi kom ju aldrig till Sveriges nordligaste seglingsbara vatten så varför inte gå till sydudden som begåvats med en konstgjord hamn med namn Smyghamn. Smygehuk ligger strax bredvid.
Radarnavigeringen gick bra och vi såg bara tre båtar med ögonen på hela överfarten men på radarn mötte vi säkert ett 30-tal. Vid 4-tiden på eftermiddagen kom vi ur dimman som envist hängde kvar sydost om oss hela kvällen.
Smyghamn är alltså anlagd i ett gammalt kalkbrott och har ett djup på ca 5 meter. Ekolodet visar ca 3m och den tjocka göran på botten gör att hela hamnen luktar svavelväte och stora tjok av färdigjäst tång kommer upp till ytan. Vattnet har en märklig grå ton och båtarnas bronsbeslag blir på bara nån dag svarta. Bli nu inte skrämda av denna beskrivning för omgivningen är fin och hamnen kommer att tömmas i vinter och kompletteras med en kulvert så att vattnet i bassängen cirkulerar.
Som om det inte räckte med ett illaluktande och ogenomskinligt vatten i hamnen så såg sydkustens vatten ut som sagosoppa. Av och till samlade algflocket till tjocka drivor som på håll såg ut som olja. Temperaturen i havet har nu passerat 20-sträcket men sagogrynen gjorde det lätt att avstå. En dusch på akterdäck duger bra i detta läget.

Fredagens mål var Helsingborg för att hälsa på hos Björns mamma. Lukten i Smyghamn bidrog helt klart till den tidiga avgången före frukost... Falsterbokanal gick vi genom klockan 13 och efter kanalen hissade vi spinnakern igen. Vinden räckte nästan ända fram till Helsingborg. Direkt efter kanalen avtog algflocket så det blev flera bad hängande i badstegen efter båten.
På väg in till Norra hamnen ringde vi upp ett i sin båt åretruntboende par, Harald och Christel, för att höra om dom lämnat hamnen för en helgsegling. Men icke, dom hade precis satt sig vid grillen tillsammans med för oss okända båtfolk. Det kan inte bli bättre än när lokalbefolkningen står och vinkar in en till en bra bryggplats.
Lördagen och söndagen tillbringade vi tillsammans med Björns mamma m fl släktingar avbrutet av bad då och då. Hon bor ett stenkast från stranden så det är bara att dra på badkläderna och därefter tassa över vägen med handduken på armen och ner i böljan.

Kommande period kommer att förläggas till mera Danmark och en sväng i Bohuslän.

8 augusti 2004
Annika & Björn
Lindisfarne

9 - 24 augusti 2004, Helsingborg via Danmark till Bohuskusten

Danmark är ju dejeligt men Bohuslän drar också. Efter nästan en vecka i danska vatten hoppar vi till dom bohusländska klipporna där vi inte seglat sedan 2001. Så här efteråt kan man undra om vi gjorde rätt... Läs och begrunda!

Måndag morgon i Helsingborg. Efter diverse förmiddagsfixande, gav vi oss iväg norrut. Fortfarande sol och vind från syd, men ack så svag vind. Tack vare total avsaknad av sjögång kunde vi precis fylla spinnakern och glida med strömmen norrrut, 4,5 knop över grund men bara drygt 2,5 genom vattnet. Efter en slö och badrik segling nådde vi Gilleleje vid tretiden och fick en bra plats en båt från Coktail med Ulla och Ingmar från vår hemmahamn i Göteborg. Ulla och Ingemar träffade vi senast 2002 i Cartagena, Spanien, när vi var på väg in i Medelhavet och dom var på väg mot Västindien efter tre år i Medelhavet. Det blev både gemensam tur på byn med en beier, drink på bryggan, gemensam middag på bryggan och avslutande kaffe i Coktails sittbrunn. Gissa om vi hade mycket att prata om.

Tisdagen börjar finfint - sol och skaplig vind. Coktail styr nordväst mot Anholt och vi väst mot Själlands rev. Vi hade ett mail från ett Canadensiskt par som vi träffade 2002 på Omö i Store Bält och dom undrade var vi var nu, var vi händelsevis i närheten av Danmark? Vi sms:ade tillbaka vår position och planerad rutt, varefter vi kom överens om att mötas på Samsö den 11 aug. Gilleleje - Samsö är en lite för lång etapp med rådande vindförhållanden, så vi satsade på det lilla fiskesamhället Odden på Själlands rev.
Vinden i ryggen och spinnaker, i hamn vid femtiden efter drygt 30 slöa sjömil med bad och sol.
Odden ligger inte riktigt på udden av Själlands rev men fortfarande på den smala halsen ut till revet. Byn med handelsman ligger uppe på toppen av landryggen och med cykel kan man säkert få fin vy söderut på andra sidan. Vi hade ett möte att passa så vi får spara cykelturen till en annan gång.

Tisdagen fortsätter med sol och vind i vår färdriktning. Slör nordväst till passagen genom revet och därefter spinnaker mot Samsö och hamnen Langör.
Riktigt så enkelt blev det nu inte. Under spinnakersättning vid passagen av revet fastnar snabbschacklet i spinnakerfallet högt upp i masten, öppnar sig och ner kommer spinnakerstrumpan och upp åker fallet. Strumpan gick inte i vattnet utan blev hängande över nedre spridaren och där satt den fast. Fallet med schackel satt i masttoppen... Vi länsar för full stor i ca sex sekundmeter och har två knops motström vilket ger en nog så knepig sjögång.
Efter en stunds funderande kommer vi fram till att enda möjligheten att fixa detta var att Annika gick till väders. Vi brukar använda just spinnakerfallet som sitter på mastens framkant för dessa äventyr, så i brist på detta fick vi använda dirken i mastens bakkant. Dessutom var storen uppe, så att hålla om masten för att inte åka slängunga pga sjögången på väg upp var inte möjligt. Det blev att ta det försiktigt och hålla i vanten på vägen upp för att hämta ner fallet. På vägen ner krokade Annika fast fallet i spinnakerstrumpan och lossade densamma. Väl nere gick det att hissa som vanligt igen. Vi fick en och annan båt som vi mötte att vända både en och flera gånger på huvudet för att beskåda våra äventyr.

Spinnakersegling nästan fram till Langör, dit vi anlände en och en halv timma efter utsatt tid. Motström på en och en halv knop bidrog till den försenade ankomsten.
Vi la oss på ankare i viken norr om hamnen, ihopkopplade med Spirit of Aeolus, en drygt 50 fots aluminiumsegelbåt. Vår 37-fotare såg nästan ut som en jolle vid jämförelse.
Det är alltid roligt att återknyta kontakten med trevliga seglingsmänniskor. Var hade vi/dom seglat/varit med om sen sist. Vi hade ju seglat till och i Medelhavet och nu upp i Bottenviken. Spirit of Aeolus hade gjort hela Skandinavien, utom Bottenviken, varit i Svalbard mm. Det blev en lång kväll och en trivsam torsdag förmiddag innan Willem och Elsbeth var tvungna att segla söderut.
Vi låg så bra på svaj att vi valde att stanna kvar, bada sola och ro in till stranden för en promenad. Detta är ett för Danmark ovanligt skärgårdsområde som ger skydd från omgivande hav och erbjuder friankring.

Fredag den 13:e och nu var det slut på förliga vindar. Vinden kom i stort sett från vårt färdmål för dagen. Efter någon timmas försök att bemästra vinden som tillsammans med vågor och ström gjorde det hela nog så nyckfullt, startade vi motorn och stödseglade norrut förbi ön Hjelm. Norr om Hjelm blev sjön mer stabil och vinden mera västlig, så vi kunde segla de resterande 10 sjömilen till Grenå.
I Grenå väntade våra vänner Lars och Brita med sin Nana. Dom hade under dagen inhandlat kräftor och Bergtunga. Den som vanligt delikata middagen intogs i Nana under ackompanjemang av ett 30 minuters åskregn med vidhängande blixtar och kraftig vind. Till kaffet var det åter lugnt.

Nordvinden står sig och vi får kryss mot Anholt. Gammal sjö från gårdagens och nattens blåst gör tillsammans med lite vind att vi och Nana motorseglar nästan hela vägen till Anholt. Lagom i hamn vrider vinden och ökar för att till kvällen blåsa sydvästlig kuling. Anholts hamn är välbyggd för sjölä, men mot vinden finns inget skydd. Följaktligen blir det lite pip i riggen, men man vänjer sig och sover rätt bra ändå.
Vi hade bestämt oss för att tillsammans med Lars och Brita cykla runt på Anholt, så det passade bra i den hårda vinden med en liggdag. Vädret var lite udda, hård vind och nästan molnfri himmel. Under eftermiddagen kom båtar in i hamnen, en del med seglen uppe och några med spektakulära och farliga slänggippar inne i hamnbassängen. En del tilläggningar i den hårda vinden vill vi helst glömma, förmodligen besättningarna också.

Måndag 16:e och Nana seglade nordost mot Göteborg medan vi hade för avsikt att segla mot Bua, men plattläns i lätt vind och gammal sjö från ett dygns kuling hör inte till semestersegling. Målet blev istället Västerö på Läsö, halvvind och sjön i sidan - perfekt. Anholt till Läsö är i stort sett norrut, men pga de stora grundområdena runt Läsö går det inte att segla kortaste vägen. Lagom när vi skall runda en boj och segla öster ut mot hamnen i Västerö vrider vinden mot syd och vi får ytterligare en timmas fin segling fram till inseglingsleden, där vi tar ner segling och motorerar in till hamnen. Lite båtar men nästan alla ligger längs bryggorna så det är ont om plats ändå. En Najad från Gullholmen är bussiga och flyttar sig några meter så vi får en fickparkering precis akter om dom. En bra plats längs bryggan med vinden rätt framifrån. Så bra det kan bli trots att det ser lite mörkt ut när man kommer in och börjar söka plats.

Under handlingsrundan bestämde vi oss för att ta fram cyklarna och tillbringa dagen på Läsö i den ringa vinden efter devisen ingen vind ingen segling.
Väl tillbaka vid båten ändrades förhållandena. En fin sydvind som möjliggör spinnnaker mot Marstrand. Vi är ju inte sämre än att vi ändrar oss efter devisen fin vind - ingen cykling.
Fin spinnakersegling i lagom vind med sjölä från Läsö under nån timme. Strax öster om Läsö kommer mörka regnmoln och vi får precis ner spinnakern innan det piper i. Tyvärr vrider vinden mot väst och minskar igen efter regnet. Vi slörar mot ömsom Tistlarna och Marstrand för att få vettig gång i den nu rätt krabba sjön. När vi närmar oss kusten ringer vi Nana och undrar var på kusten dom angjort. Nana ligger i Källö Knippla och en dryg timma senare angör vi också Knippla.

Onsdagen börjar med en kort morgontransport från Knippla till Kryssarklubbens bojar vid Högö för bad och dusch. Under eftermiddagen segling till Marstrand där vi tar en promenad till Rutgerson för justering av storskotsblock. Vi ligger på Koön och får därför ro över till Marstrandsön för promenad på strandpromenaden och bland gränderna. Säsongens högtryck är definitivt över och det känns nästan lite öde. Endast ett fåtal butiker har öppet och rear ett mediokert sortiment. Efter middag i båten går vi på "hembesök" hos Per, en arbetskamrat till Björn som sedan några år bosatt sig på Koön.

Torsdag 19:e och nu har lågtrycken återtagit kommandot. Hård sydlig vind, upp till 20m/s i byarna, med mängder av regn. Dock inte heldagsregn, utan dagen bjuder till slut på mestadels sol. Med endast revad stor skenar vi norrut. Mellanlandar vid Kryssarklubbsbojarna norr Kråkesunds gap för lunch. Det blir för rörigt med gippar, navigering och lunch samtidigt i hård vind.
Vidare i något lugnare vind, 10 - 14m/s, förbi Gullholmen, nordväst genom Gåsöarkipelagen och till ett höstlikt Smögen. Smögen skall avnjutas under för eller eftersäsong! Ett fåtal båtar, lite folk men fortfarande öppna restauranger och butiker. Varför har "alla" semester i juli?

Morgonen startar med sol och fortfarande hård sydvind. Handlade Hälleflundra, räkor och musslor samt gick en fotosväng ut på bergen mot Hållö. Fina scenerier ut över havet. Det har blåst syd mellan 15 - 18 m/s i över ett dygn så det blir spektakulära vattenkaskader mot klippor och skär.
Vi lämnar Smögen för motor och går norr ut genom Sotenkanalen och genom svängbron i kanalen, det blir den sista av den mängd rörliga broar vi passerat under årets resa. Satte revad stor utanför Hunnebostrand och seglade norrut förbi Bovallstrand och Fjällbacka. Fin segling i överraskande fint väder. SMHI hade spått regn i stor omfattning. Mot sen eftermiddag var det så dags att fundera på nattkvarter. Den hårda sydvinden gjorde att det var brist på skyddade ankringsvikar. Vi beslutade oss för Kryssarklubbens boj på Musön söder om Grebbestad. Vi tog ner seglen och motorerade i motvind och motljus mot viken.
Nu händer det som bara händer andra!

Vi har två skär framför oss enligt kortet, det närmaste större än det andra enligt kortet vilket vid högvatten är precis tvärt om i verkligheten. Tillsammans med motljus och vindvågor gör det att vi tar fel och tror att det bortre skäret är det närmaste. Vi går i full fart på en grundklack på 1.5m alldeles intill det närliggande skäret, som nästan inte syntes ens på nära håll. Båten stannar upp och kränger över 40 grader. Känslan är totalt overklig. Smällen, trappan lossnar och flyger framåt i salongen, Björn som står nere far framåt och landar på durken mellan bord och koj. Annika sitter på bänken framför ratten utan att ha slagit i någonstans. Den kraftiga vinden och medverkar till att båten glider av grundet. Upp med durkarna för snabbinspektion. Det rinner nån skummande vätska, så första tanken är att vi läcker! Efter några sekunder kan vi konstatera att det är ÖL! och det finns bevisligen inte utanför båten. Det visade sig att en ölburk hade pressats mot en vass slangklämma under durken och punkterats.
Det räckte för att vi i den något skärrade stämningen uppfattade det som läckage. Vi ankrade tillfälligt för att noggrannare inspektera båten för att kunna bedöma om vi kan segla vidare. Skadorna på inredning och bottenstockar är relativt omfattande, bland annat har pentryskåpet spruckit på flera ställen. Besättningens skador, förutom själsliga, inskränker sig till ett skadat revben. När den värsta chocken lagt sig bestämde vi oss för att segla vidare till Havstenssund och Trossö för att ta natthamn vid SXKs bojar norr om sundet. En av bojarna var ledig och vi fick en fin kväll med Hälleflundra, räksås och vitt vin som plåster på våra skärrade själar.

Lördagen ägnades till långpromenad över Trossö, Kalvön och Lindö. Öarna är numera egentligen en ö och det går en alldeles fantastisk fin gammal landsväg, helt gräsövervuxen, hela vägen från sundet mot Havstenssund och till längst ut i norr på Lindö. Tillbaka till båten efter tre timmars promenad fortsatte vi med detaljinspektioner av skott och bottenstockar. En hel del funderingar runt formalia med försäkringsbolag och reparationsvarv hann vi också med. Det var ju fortfarande helg så vi hade tid på oss att fundera innan måndag. Badade och hade det allmänt skönt resten av dagen och kvällen. Musslor kokt i vin och lök!

Efter ännu en natt efter dagen G som i grund har nu passerat. Det gick mycket bättre att sova denna natten. Vi startade söndagmorgonen med att gå in till gästhamnen i Havstenssund för vattenpåfyllning och soptömmning.
Satte segel och kryssade norrut. Vinden hade under natten vridit från sydväst till nordväst. Styrkan var beskedliga 6-7 m/s. Ute på Kosterfjorden avtog det ytterligare, så de sista 5 sjömilen in till Strömstad blev det motor. Vi hoppades att kunna använda någon av de två SXK bojar som finns sydväst om Strömstad, men trots det ringa båtantalet var bägge bojarna upptagna. Vi motorerade vidare in till Strömstad och tillbringade natten längst in i gästhamnen alldeles bredvid en restaurangbåt, något som förmodligen är både omöjligt och olämpligt under högsäsong. Nu var det vi och några norrmän och väldigt lugnt och tyst. Vi hade hoppats att kunna köra några maskiner tvätt under kvällen men tji fick vi. Den kommunala hamnservicen stod inte till tjänst med pollettväxling under helger efter högsäsong.

Måndag 23:e startade med formalia kring vårt fredagsäventyr. Försäkringsbolag och reparationsvarv kontaktades. Trots allt är vi ju inte dom första som gått på grund, så formalia var snabbt avklarade. En glad överraskning var att vi som trogen Atlantica-kund med mer än fem skadefria år har 50% rabatt på själrisken, dvs sjutusen mindre i utlägg!
När detta och inköpssvängen var avklarad motorerade vi ut till Koster. Ingen vind och klarblå himmel.
Lång promenad på Nordkoster. Riktigt hög och klar luft så vi såg långt in i Norge uppifrån fyren.
Navigerade sedan söder ut bland grynnor och skär till Ursholmens fyrplats. Ankrade och vandrade upp till fyren. Fotograferade de mycket speciella och uppblandade bergarterna som ön är känd för.
Gick därefter vidare öster ut till Ramsö hamn där vi tillbringade natten. Dagens alla promenadöar har vi inte lyckats besöka tidigare och nu fick alla tre på en dag.

Tisdagen och mulet med sydostlig vind 6-7 m/s. Vi startade söder ut med nästan en sträckbog mot Väderöarna. Dyningen kom rätt i kurslinjen och gjorde framfarten både långsam och obekväm. Efter en timma slog vi mot öster och land. Vilken skillnad. Nu fick vi sjögången i sidan istället för på bogen. Bekvämt och nästan dubbla framfarten. Inne vid land konstaterade vi att dyningen rättat in sig efter den nya vindriktningen så vi slog och seglade med god fart söder ut mot Väderöarna igen dit vi anlände redan vid tvåtiden och la till i skyddshamnen väster om Storön. Lunch och därefter rodd över rännan till Storön för promenad/bergsklättring. Kulingvarning för västra Skagerrack NO 10 - 14 tyckte vi lät hyfsatt för morgondagen. Vår förtöjning med berget som kaj kändes också OK.
Natten blev rätt blåsig och förmiddagen bjöd inte på NO 10 -14 utan ostlig vind, regn och 12-17 m/s. Vi bestämde oss raskt för att ha en läsdag. Vi skall vara i Ellös och Öppet Varv först på torsdag kväll, och dit är det ju egentligen bara en normal dagsetapp. Regnet och blåsten ackompanjerade oss hela dagen. SMHI påstår att det skall fortsätta på torsdag med NO 9-13, men utan regn så det kan bli en fin segling till Ellös. Tio i 22-vädret rapporterade om 18 m/s kl 20 på Väderöarna. Tack vare vår fina "kajplats" sov vi bra hela natten.

Vaknade till fem i sex-vädret och bestämde oss för att komma iväg i den fina nordostvinden. Vid midnatt hade vinden mojnat till 12 - 14 m/s och nu på morgonen blåste det nordost 10 -12m/s. Vi kom iväg vid halv åttatiden och fick en fin halvvind från Väderöarna ner mot Smögen. I den nordostliga vinden var det perfekt att gå på på utsidan till Hållö och hoppa över Sotenkanalen. Efter Hållö sträckte vi ner mot Gåsöskärgården där vi lunchade vid Kryssarklubbsbojen i Gåsöbaljan. Vädret var sisådär, fin vind men svalt och ingen sol, så vi beslutade oss för att inte ligga kvar till sen eftermiddag utan knata på de sista sjömilen in till Ellös.
Väl i Ellös fick vi nästan den sista platsen i inre delen av hamnen, så det var bra att komma i hamn i tid. Vi fick dessutom tid att handla redan på torsdagen.

Hela dagen ägnades åt Öppet varv. Lars och Kjell, kompisar från Göteborg kom med bil så vi liftade till Malö och Najadvarvet för att få med det hela.
Mycket Forgusprat med tillverkaren som dessutom kom och tittade på vår båt efter stängningsdax.
Senare på kvällen kom Anders Alfredson från Lerum, en JRSK kompis, med räkor och bagetter. Man behöver inte alltid planera så mycket.

Lördag och efter en kompletterande sväng på mässan hissade vi på och seglade österut runt Orust mot Almösund på Tjörn. Seglingen bjöd bitvis på hård vind med läns och på insidan av Orust byig, växlande hård vind och kryss.
Parkerade i Myggenäs/Almösunds marina där Anders och Agneta, som varit på bröllop i Almösund, kom ombord fram på nattkröken.

Söndag den 29 augusti och sista dagen på årets ledighet.
Normaltidig frukost för fyra personer trots det sena nattandet. Vädret lovade sol bakom skyande moln med sydvind på 10 - 12 m/s, alltså KRYSS. Med revad stor och kryssfock kämpade vi oss söderut över Hakefjorden. Norr om Instöbron tog vi ner seglen och motorerade till bojarna på Högö där vi intog en välbehövlig lunch. Nu sken solen, men vinden var fortfarande ren syd, så det blev att fortsätta med samma segelsättning och samma kryss mot hemmahamnen.
Vi angjorde Krossholmen strax före klockan sex, efter en bra avslutning på en fin och händelserik semester.

Vi kommer nu under närmaste 8 månaderna jobba som vanligt och segla under helgerna i vattnen runt Göteborg. Med undantag för några veckor i november då båten måste lyftas upp för reparationerna efter grundstötningen.
Nästa avgång är planerad till söndagen den 1 maj 2005 med första delmål Lofoten.

Väl mött till sjöss, lands eller via text.

29 augusti 2004
Annika & Björn
Lindisfarne