Efter en lyckad fem månaders seglingsperiod är vi nu tillbaka i ekorrhjulet igen. Vissa händelser och platser har etsat sig fast mer än andra och denna sammanfattning ska spegla totalintrycken mer än detaljupplevelser. För detaljerad beskrivning hänvisas till loggböckerna, som också finns sammanbakade till ett dokument.

Årets start i Kemer där båten övervintrat på land skedde i mitten av april. Det var då fortfarande några ostadiga veckor innan sommaren definitivt tog över vädersystemen. Vi fick några lagom varma dagar att färdigställa båten före sjösättning.
Brygglivet i Kemer var precis på upphällningen och några övervintrare hade redan givit sig iväg. Båtens vintervila hade gått utmärkt och vi behövde inga ta itu med några större problem. Efter sjösättningen återstod bunkring och avsked av flera som vi blivit goda vänner med.

Det blev en annan start än vi räknat med då vi under vintern beslutat anmälda oss till EMYR (East Meditirenien Yacht Rally, som skulle ta oss till Syrien, Libanon, Israel och Egypten ihop med ett 60-tal andra båtar) som bara några veckor före vår ankomst till Turkiet blivit ändrat på grund av oroligheterna runt Irak-USA kriget.
Istället för besök i de fyra östligaste medehavsländerna gjorde rallyt bara en sväng om Cypern och sen tillbaka, och den svängen hade vi ändå tänkt göra själva före EMYRs östra del.

Så snart båten var färdigbunkrad och vädret gynnsamt styrde vi ut på böljan i rak östlig riktning. Första målet var Kappadokien, ett fantastiskt naturområde ca 30 mil in i landet. Den trippen som tog oss tre dagar var fantastisk ur flera synpunkter. Inte nog med att området har ett fascinerande natursceneri att bjuda på det är också kul att komma i närkontakt med landets vanliga folk och kommunikationsmedel. Allt gick som smort till en mycket blygsam peng.

Åter till båten var nästa mål Cypern där vi besökte den södra (grekiska sidan) först och sedan den norra turkiska sidan. Vi råkade nu komma dit bara någon vecka efter att gränsen mellan nord och syd börjat att öppnas men för oss som kom sjövägen varken spelade det någon roll eller märktes någon nedtrappning av regelverket som fram för allt grek-sidan satt upp.

På Cypern hade vi många trevliga stunder tillsammans med Medelhavsseglarnas representander, Kaj och Lisa Borsand. Vi tog vi en dryg vecka för utforska fram för allt nordänden och flera faktorer gjorde att vi mer än väl förstod varför många inflyttade valt att flytta dit för gott. För oss båtfolk är dock ön snål med fina naturhamnar och vikar.

Från Cypern seglade vi tillbaka västerut och följde den turkiska kusten ända upp till grekiska Lesbos. Vi kunde pricka av det ena fina seglingsområdet efter det andra på vägen norrut. Ambitionen var att komma ända upp till den nordligaste grekiska kustremsan med sina sparsamt besökta halvöar, men tiden räckte inte riktigt varför vändpunkten blev Lesbos och vidare västerut til dom norra Sporaderna.

Årets segling genom Grekland var planerad så att vi skulle få se Peleponesos från söder och på väg dit hittade vi en av årets pärlor. Lilla Monemvasia som ligger på ostsidan av Peleponesos, en liten bit från sydänden på halvön. En fantastiskt fin gammal by där århundranden stått stilla. Byn ligger på en liten Gibraltarlik ö med broförbindelse.
Turen runt Peloponesos vill vi inte ha ogjord trots att vi här under några timmar mötte den i medvinden mest konstiga motsjö. En motsjö som senare visade sig ha bidragit till att ett beslag på masten nästan lossnade.
Väl runt sydänden mötte vi dom gröna öarna i Joniska havet som rymmer många fina vikar och hamnar. På väg mot Zakyntos fick vi sommarens enda fisk, en 6-kilos tonfisk, som vi avnjöt under de tre följande dagarna.

Sista delsträckan, årets för oss helt nya seglingsområde - Adriatiska havet med den Kroatiska kusten - dit vi styrde efter tre  veckor i västra Grekland. Vi kan bara säga att det är precis lika fint som alla broschyrer framställer kusten med alla sina öar, byar, hamnar och vatten. Årets toppnotering!

Trots att vi var i Kroatien under den mest besökta perioden, dvs i augusti när Italien, Tyskland och Österrike har semester så blev det inte särskilt trångt. Den mest intensiva perioden var över på tre veckor, sen kunde vi lätt hitta enskilda ankringsplatser igen. Dom rapporter vi hört om höga kostnader, både för vistelse i Kroatiska vatten och avgifter för att knyta fast båten i hamn stämde i stort sett. Men vi som ändå ankrar på så avlägsna platser som möjligt drabbas inte så farligt. Totalkostnaden blev på detta sätt i Turkiet-nivå då matvaror är klart billigare än i alla EU-länder.

Nu avslutade vi seglingen högst upp i Adriatiska havet i Slovenien där vi lyfte upp båten och satte den på en biltransport direkt hem till Göteborg. Ett arrangemang som utfördes av proffs inom transport av gods. Det var ett nöje att se den för ändamålet specialbyggda trailern och hur kunnig chauffören var inom sitt område.

Summa summarum - fem månader är nu till ända och vi är mer än nöjda. Både med upplevelser, båten och oss själva...

Det ger mersmak!

Etapp 1 är nu slutförd i vår långsiktiga strategi.
En etapp även kallad Testseglingen och omfattade två somrars segling om vardera fem månader.

Nu har etapp 2 startat och det betyder en mer hemmanära period fylld med kompletteringar, ändringar och nyinvesteringar inför etapp 3.
Trean betyder alltså segling på fulltid under lång period...

Mer information om etapp 2 och 3 kommer under vintern.

Ses igen

Annika & Björn
2003-10-27
Lindisfarne