30 augusti  - 8 september 2003, Rogoznica - Koper Slovenien

Sista veckan........ Neeeej, Jo!
En vecka då vi slitits mellan hopp och förtvivlan. Det är märkligt hur hjärnkontoret efter en stunds stillestånd jobbar fram nya acceptabla lösningar. Mer om det nedan.

Lördag 30 augusti
Efter att ha eskorterat våra gäster, Brita och Lars till taxi för vidarebefordran till flygplats och Göteborg gav vi oss iväg norrut med siktet inställt längst upp i adriatiska havet.
Fin vind, om än kraftigt försvagad mot fredagens 20-23m/s (tack för det). Riktningen på vinden var nu synnerligen till vår fördel. Vi seglade i stort sett kontrakurs till fredagen, men idag med fulla segel inklusive gennaker. Vinden dog ut några timmar före solnedgång, så det fick bli motor sista biten till ankringsviken på nordvästra Iz 15 -20 sjömil norr om gårdagens startvik.

Under dagen, nu när senaste tre veckornas gäster åkt och vi insåg att nu är det slut bara upploppet på fem - sex dagar kvar, väcktes frågan igen "skall vi verkligen lämna båten här nere??". 
Den ursprungliga planeringen om att segla fem månader förra året, Göteborg - Turkiet, och sen hem och jobba i fem månader för att i år segla tillbaka samma väg på fem månader ändrade vi redan förra året. Att segla tillbaka norrut efter Portugals kust i ständig motvind lockade inte så årets segling blev fem månaders medelhav istället och skulle avslutas i Slovenien för att där lyfta upp båten på lastbil för hemtransport.
I våras då vi undersökte möjligheten och kostnaderna för transport kändes det till slut omöjligt att sy ihop den önskade tidpunkten för transporten med en acceptabel prislapp.
Då föddes iden att låta båten övervintra i norra adriatiska havet och därmed fortsätta medelhavssegla året därpå.
Vi bokade en plats på ett varv i norra Italien till ett mycket bra pris och tyckte att det kändes bra.

Tills nu - verkligheten knackade på axeln och viskade, är ni verkligen beredda på att lämna båten en vinter till.
Från början av september till kanske fram i maj-juni.
Att inte ha någon båt att pilla med under vintern och inte få några tidiga fina vårseglingar!

För och emot vägdes och efter ett snabbsamtal till ett transportföretag var järnkontoren verkligen igång. Besked skulle vi få på måndag om det var möjligt.
Trots att vi tidigare bestämt oss för övervintring i Italien, kom nu alla fördelar med att ta hem båten vällande över oss. Visserligen hade vi en vinters erfarenhet av att vara av med båten, men det var knappa fem månader från mitten av november till mitten av april. Det är kort och under en tid som i Sverige inte omedelbart för tankarna till båtliv och bad.
Nu var det bara att hoppas att någon transportör med så kort varsel kunde åta sig transporten.

Söndag
Natten var helt lugn och utan grannar, sånär som på en ylande och skällande hund. Iväg efter frukost med delmål Mali Losijn, som sedan blev sundet mellan Ilovik och Sv.Petar.
Vinden var nästan obefintlig i ankarviken, men väl ute ur viken fick vi en fin halvvind för babords halsar. Vinden ökade till 12-14 m/s så vi fick en snabb segling för stor och kryssfock.
Självslående kryssfockar är suveräna när man kryssar, men där slutar det roliga om man inte fixar en skotpunkt ute vid relingen. Vi har med detta arrangemang fin form på seglet ända till 90º vind. Loggade över 6.5 knop hela dagen och seglade om några hyrbåtar som gick för motor i den fina  vinden.
Framfarten var så god att vi skulle få ligga och vänta på broöppning för att komma in till Mali Losijn så vi beslutade oss för att stanna vid Ilovik. Dessutom är Mali Losijn inte bra vid kraftiga nordliga vindar, något som Split radio varnat för till natten. Vi fick en boj och vi tog det lite lugnt innan vi jollade in till byn för inköp och restaurangbesök.
Vi hade gått 50 m från jollen när vinden vred 120º och ökade från nästan noll till 15-17m/s. Nyss var det för den då rådande vindriktningen kav lungt i sundet. Tala om scenförändring. Tillbaka till jollen som hotade med att hoppa upp på kajen. Kringliggande mindre jollar, ja de finns faktiskt gott om jollar som är mindre än vår 2,3m, hade det inte bra. Vi räddade årorna som kastats ur en jolle och hoppades sen att ägarna skulle komma och ta hand om sina jollar.
Vi skyndade oss ut till båten, mest för att det snabbt blev gropig sjö som gjorde det svårt att något sånär ta sig torr ut till båten. Kollade över förtöjningen till bojen och satte ankarsegel för att minska påfrestningarna. Satt  sedan och tittade på skådespelet. De som inte varit snabba nog med jollefärd fick vackert stanna på land tills vinden bedarrade. Några simmade över sundet till sina båtar!.
Det är dessa snabba vindvridningar och vindökningar som kallas Bora i den här änden av världen. Vi hade hittills bara läst om Bora men inte tyckt att vi upplevt den nån gång.
Det blev mat ombord istallet för det tilltänkta restaurangsbesöket.  Innan det mörknade bestämde vi oss för att flytta över till norra sidan av sundet som låg i sjölä och gav bättre nattro.

Måndag 1 september. Nu är hösten här!!
Väderomslaget med kallfronten som passerade i går eftermiddag lämnade efter sig en klar höstkänsla, hela dagen hade vi kläder på oss! Vinden var i det närmaste obefintlig så vi fick motorera nästan alla 20 sjömilen förbi Losinj, Unije och över Kvarner till Pula. Seglingen börjad med att vi upptäckte att en söm i storseglet hade rämnat. Det  pålimmade Forgusmärket och en vertikal lattficka i bakkant hade förmodligen begränsat skadan till c:a 15 centimeter. In med storen ögona böj och genuasegling tills vinden falnade helt.

Dagen fördrevs med att pendla mellan hopp och förtvivlan när det gällde hemtransport av båten. Kontakten under lördagen gav ett negativt besked vid 11-tiden och två andra transportörer hade heller ingen möjlighet. Egentligen inte så konstigt med tanke på den korta varslen, men men man vet ju aldrig.
Via en av transportörerna fick vi kontakt med en femte transportör och han trodde det skulle fixa sig... Besked på tisdag.
Det såg ju inte särskilt ljust ut - vad gör vi då då?
Vinterplatsen i Italien är kvar och planen just nu är att nästa år ta tidig semester som avslutas före midsommar och så kör vi hem båten då. För nu har vi definitivt konstaterat att vi vill ha hem båten. Det är flera ändringar och underhåll som ska göras och det är bäst och lättast gjort på hemmaplan.

Ankrade strax före solnedgången i Pulas hamnbassäng. Ingen upplyftande omgivning trots världens sjätte största och bäst bevarade amfiteater inom synhåll. Åt ombord under ett lätt regn och lämnade inte båten utan gick till kojs och hade en ostörd natt.

Tisdagen startade med en fundering hur vi skulle förfara med vårt skadade storsegel. Att gå upp och sy var en variant, men det blåste för mycket. Vi beslutade att segla med revad stor trots den måttliga vinden. Denna lösning innebär att hela den skadade sömmen är inne i masten och därmed obelastad. Det kändes lite knepigt att segla ut med så reducerade segelyta i den labra brisen. Väl ute ur hamnen var segelytan nästan i överkant då vi fick en nordost på 12-15 m/s. Fin 60º segling med vind över land.
Vi valde en kustnära rutt och fick en bra skjuts med medström dessutom. Båtarna som valde den ortodoxa,  mera havsnära rutten norrut fick en gropig och långsammare resa.
Framme vid Rovinj falnade vinden och vi kunde gå riktigt nära kusten och beskåda alla fina byggnader i staden. Kuststräckan från Pula och norrut är häftigt exploaterad med hotell, badanläggningar och husvagnscamping jämfört med vad vi sett söderut. Landskapet är flackt och bördigt och små samhällen ligger tätt. Det är gott om vikar som är ankringsbara men flertalet bjuder inte något bra skydd vid starka västvindar.
Frampå eftermiddagen konstaterade vi att vi hade inte många sjömil kvar av Kroatien, så vi stannade i Novigrad trots tidig eftermiddag. Här låg vi vid en boj på grunt vatten och badade och hade det skönt i största allmänhet.

Telefonen ringde och vi fick det positiva besked vi hoppats på, transport av båten från Koper till Göteborg nästa vecka var i lås!
Nu kunde vi verkligen hänge oss åt planering av vinterns båtåtgärder, är man riktigt klok eller... Vi jollade iland för att fira med middag på restaurang. Bra mat och därefter, kors i taket hittade vi ett Internetcafe med bra hastighet. Sen gällde det att hitta tillbaka till jollen i mörkret. Väl ombord somnade vi nästan omgående.

Onsdag
Besked vid frukost om slutlig datum för transporten, måndag den 8. En hel del måste ordnas inför transporten. Det är tur att man har förstående och hjälpsamma kompisar på hemmaplan. Extra transportförsäkring fixades, kontakt med kranbilen för avlastning och kontakt med hamnkillarna för  uppställningsplatsen i Torslanda.
Vi bestämde oss efter samtal med marinan i Koper för att ligga kvar en dag i Novigrad och därefter klarera ut och segla direkt till Slovenien och Koper.
Lite förberedelser kunde vi inte låta bli, babystag och checkstag demonterades med Annika hängande uppe i masten och lossade stagen. Akterankare och vindgeneratorn plockades även ner. Vi måste, förutom masten, plocka ned akterstolparna med all utrustning för att båten på lastbilen inte ska vara för hög. 
Middag ombord och därefter en promenad iland. En fin promenad med doft av nyslagna åkrar och ett danskliknande landskap. Nu är det så svalt att vi sitter nere och dricker kvällste. Kortbyxorna är ännu inte utbytta mot långa dito.
Nu är vi så långt norrut i Adriatiska att tidvattnet börjar göra sig påmint. Strax före lågvatten stötte vi i botten. Vi låg vid en utlagt boj och hade väl tagit för gott att man lagt den utanför kortets 3m kurva, men inte. Nu fanns det en ledig boj 40 m ut på djupare vatten som vi flyttade till för att sova östört.

Torsdag morgon - återigen en riktig septembermorgon. Hög klar luft om än något svalt. Vattnet är fortfarande varmt men numera, sedan någon dag tillbaka, kan vi inte läsa av temperaturen längre. Givaren har lagt av och visar på allt mellan 500 till minus några grader.
Efter morgondoppet, det är nog 24 grader, och frukost flyttade vi in till kajen för att handla lite och uppsöka myndigheterna. Utklareringen görs hos både hamnmyndighet och polis.
Hamnmyndigheten fanns på på plats men polisen lyste med sin frånvaro. Poliskuren som ligger på hamnplan ska vara bemannad dygnet runt men vi fick vänta nästan en timme innan en polis kom släntrande.
Alla papper klara och med några nyväxlade Slovenska pengar i bakfickan lämnade vi Novigrad och därmed Kroatien. Dagen bjöd inte på nån vidare segling förrän på slutet och med tanke på storseglets kondition gjorde det inte så mycket. Sista timmarna in mot Koper genuaseglade vi dock.

Kopers hamn är liten och trång och ligger illa till för alla vindar från nordvästhållet. Dom lever till stor del som just en leveranshamn. I stort sett hela året levereras båtar per lastbil och det lyfts båtar för transport till och från alla möjliga hörn i Europa. Efter några timmar vid en väntkaj flyttade vi in direkt till mastkranen. Nu hade vi ju mycket att göra för att förbereda avmastningen som vi lyckades pressa in i hamnens tidsschema direkt på fredag morgon. Vi fick vänta till sena kvällen då vinden lagt sig innan vi kunde ta ner alla segel.

Fredag morgon, masten avlyft före klockan 9 och båten flyttad till annan kajplats. Ingen rast och ingen ro. Masten kläddes av alla vant, stag och fall. Packades sen in i det skyddsmaterial som en nylevererad mast varit klädd i. Masten fick en rejäl tvätt och puts först så vårarbetet är nu redan gjort.
Allt löst måste nu packas i båten som om man skulle ut i riktigt dåligt väder. Att bli körd på lastbil är inte skakfritt precis. Dan gick fort och båtlyftet beställdes till på lördag middag.
Transportbilen kom sent på fredagen och både bil och förare såg ut att klara sina saker med glans. Inga orosmoln ens snuddade vid horisonten.
Man har inte riktig koll på hur tiden rinner iväg dagar som denna men vi hann gå en promenad till en resebyrå för att undersöka hur vi skulle ta oss från Koper.
Björn har ett tredagars uppdrag i Milano nästa vecka och då Annika inte kunde åka med transporten hem kommer vi båda att komma hem på söndag den 14:e direkt från Milano.
Hos resebyrån presenterades de alternativ som stod till buds. Buss och sen tåg via Trieste, eller färja till Venedig och därifrån tåg till Milano.
Venedig hade vi tänkt besöka båtledes men med alla ändrade planer så hanns inte det med, men nu fick vi ju en chans till. Varför inte?
Första färjan går på måndag morgon och Björn ska vara i Milano på tisdag kväll. Det passar ju utmärkt - då får vi en natt i Venedig.
Enligt planeringen med avmastning och båtlyft skulle vi också få söndagen fri och vad hittar vi på då då. Koper är inte nån särskild turistmagnet, det finns inte så mycket att titta på. Slovenien har däremot en av Europas mest fantastiska grottor inom räckhåll från Koper och vi hade ju missat flera chanser till grottbesök under sommarens resa. Nu planerade vi ett besök till en grotta som uppväger alla missade grottor utefter vägen.
Sent fredag eftermiddag dyker tre svenskar upp i hamnen. Dom har köpt en begagnad motorbåt i Italien och dom ska nu försöka få till en lastbilstransport hem till Göteborg dom också. Det är lättare och billigare att starta transporten i Slovenien. Ingen moms då transporten startar utanför EU och då Italienarna har en hemsk byråkrati för breda transporter på landsväg så ligger Slovenien väldigt bra till.

Lördag morgon startar med fortsatt stuvningsarbete och lyftet av båt fastställs till vid tio-draget.
Först läggs masten på lastbilen, eller rättare sagt på trailern då dragbilen bara är en hytt med en kopplingsplatta. Vi har genomgående mast på 17,20m. Det betyder drygt två meter längre än för motsvarande båtar med masten på däck och trailern är nog inte mer än tolv meter. Längst bak finns en utdragbart extrastöd men inte heller det räcker till. Dryga 2,5 meter hänger ut bakåt markerat med skylt och lampa.
Så är det då dax för båten som lyfts upp i två långa breda textilband, en framför och en bakom kölen, med hjälp av en så kallad travellift. En högbent kran med hjul på alla fyra fötterna. Dom två lyftbanden är justerbara i både längs och höjdled och det kommer nu väl till pass då vingkölen måste tråcklas ner på plats under masten.
Allt gick bra och transportören var nöjd med centreringen av båten efter lite fisslande här och där. Båten står nu på släpet med sex rejäla stöd och är sen säkrad med fyra spännband. Masten fick sedan sin portion av fastsättning både uppåt, nedåt och åt sidorna längs hela längden, och det ser betryggande ut.
Uppe på däck la vi bommen och spinnakerbommen. Dom två akterstolparna fällde vi framåt och använde skruv och mutter för att förankra dom båda i akterpullpiten. Jollen stuvades utan luft i sittbrunnen. All övrig utrustning, segel, stag och vant, tampar, utombordare, sprayhood mm mm fick sina platser nere i båten.
Även denna dag fick ett slut och vi somnade bums, ovaggade denna gång eftersom vi nu står på land.

Söndag den 7 september.
Liten sovmorgon. Dagens utflykt till grottan per hyrbil måste ju inte starta direkt i gryningen. Frukost och sen iväg. Då vi fått tips om att man kan handla billigt på den Italienska sidan började vi med en gränspassage. Trieste ligger bara ett par stenkast från Koper och i dess utkant finns flera köpcentrum. Vi fann dock inget som lockade och då vi sett köerna från Italien till Slovenien bestämde vi att ta en annan gränsövergång tillbaka som nästan låg i rätt riktning mot grottområdet. På det viset fick vi se lite av Trieste innan färden genom det vackra Slovenska landskapet påbörjades.
Det märks tydligt att man befinner sig i närheten av alperna med sin karakteristiska byggnadsstil och natur.
Grottområdet ligger bara ca 60 km från Koper och vi var på plats vid entrén alldeles före klockan tolv. Det var visning varje hel timme och detta är en riktig turistattraktion med mängder av busslaster plus alla privatbilar. Vi trodde nästan att vi skulle få vänta en timme innan det blev vår tur men grottan är stor och organisationen runt visningen alldeles utmärkt.
Man åker ett litet eltåg i nästan tio minuter genom mestadels naturliga gångar kantade av fantastiska stalagmiter och stalaktiter innan rundvandringen tar vid. Grottan är 20 km och den del som är öppen för allmänheten är nog runt sex km.
Rundvandringen, också den mycket välorganiserad, gick genom den ena salen efter den andra med snyggt belysta droppstenar av alla möjliga former och färger. Största salen har ca 40 meter till taket och en efterklang på över sex sekunder.
Det hela tog en och en halv timme i tio graders värme. Kylskåp... Tåget in och ut gick så fort att draget kändes genom alla kläder. Vi hade både jeans, strumpor och tröja på.
Besöket var väl värt både resa och kostnader och det var skönt att komma ut i värmen igen.
Tillbaka till båten på eftermiddagen med tid kvar för det sista pillandet och packandet inför måndagens färjetur till Italien och Venedig.

Måndag morgon började redan 5.30 med dusch och sen iväg med taxi till färjan en halvtimme bort i Piran. Om man nu jämför detta avsked från båten mot förra årets avslutning i Kemer så känns det inte lika mycket i och med att vi får båten med hem.
Inte ens lyftet ur vattnet som förra året slog ner på det sentimentala sinnet med ett riktigt plask kändes inte alls i år.

Det här var alltså avslutningen på sommarens segling som verkligen har bjudit på flera fantastiska upplevelser. Några väntade och några oväntade.
- Turkiska kusten bjuder på många omväxlande naturtyper
- Kappadokien är en enorm upplevelse
- Cypern, vi förstår folk som flyttar dit. Fin ö men med få naturvikar för ankring.
- Monemvasia, gamla staden, nästan på Peleponesos sydost hörn. Fantastisk!
- Kroatiska skärgården är lika fin som i alla beskrivningar och färgglada prospekt.

Då vi inte haft tid att sammanställa denna sista logg i tid och nu sitter i Milano och plitar ihop sista raderna så ska vi här också ge en glimt av våra upplevelser från vägen hit, dvs via Venedig.

Färjan angjorde Venedig vid 11-tiden och landningsplatsen låg inte många stenkast från centrala Venedig. Genom smala gator, trånga gränder och över massor med små broar styrde vi stegen mot den berömda Marcusplatsen.
Vi hade inte läst på om Venedig men fick som tur var en introduktion på färjan som huvudsakligen är en dagtursbåt då också guidad visning delvis ingår.

Venedig helt kort för de som vet lika lite som vi:
- Det mesta av den bebyggda ytan är skapad av människan genom mängder av träpålar som sticker djupt ner i leran. Ett exempel: En av kyrkorna vilar på över en miljon pålar.
- Den fasta befolkningen beräknas ha uppgått till strax under trehundratusen. Den mer än halverades under pesten. Nu bor det ca 75000 på öarna.
- Venedig besöks av en miljon turister varje månad!
- Inga motoriserade färdmedel andra än flytande dito får komma ut på öarna. Elrullstolar undantagna.
- Venedigs inflytande och styre för området runt adriatiska havet försvann i början av 1800-talet

I samband med lunch på en restaurang som hörde till ett hotell fick vi tag på ett rum för natten. Billigt är det inte, varken att sova eller att äta i Venedig, men det är ju inte varje år man gör ett besök där så det var ju bara att bita i det sura äpplet.
Eftermiddagen ägnades åt att ranta runt på allehanda sevärdheter.
Kvällen avslutade vi med varsin portion god mat och ett gott vin på en av alla restauranger, fråga oss bara inte var den låg...
Vi navigerade dock rätt och hittade hotellet där vi somnade sött.

Tisdag den 9 september.
En hel förmiddag fram till klockan två hade vi nu på oss innan tåget mot Milano avgick från stationen som ligger i nordoständen av Canal Grande.
Då vi inte är särskilt konstintresserade så lockade inte de museerna. Vi försökte dock hitta ett museum som beskriver Venedigs uppbyggnad och underhåll genom århundranden, men vi hör nog till en för liten målgrupp för något sådant fanns inte. I viss mån räckte det med att titta på dom uppgrävda områden där reparationer pågick för att skapa sig en bild av gamla och nya konstruktioner.
På en liten skylt stod det att Marcusplatsen är översvämmad 250 gånger per år om än i liten omfattning. Vissa hus har markerat högvattennivån för dom värsta översvämningarna sen tidigare. 1966 var ett riktigt eländigt år då hela Venedig låg under drygt meterdjupt vatten över golvet i butikerna.
Det är förvånansvärt lite sättningar i både hus och mark. En och annan fasad visar på lite skevhet och ett torn har klart synlig lutning jämfört med flera av dom fina gamla städerna i till exempel Holland där i stort sett varenda hus står på sniskan.

Klockan närmade sig nu avgång så med allt pick och pack snubblade vi åter igenom gränderna, många gånger mot strömmen av turister. Det gäller att hålla tungan rätt i mun för att hitta bästa spåret från en ände till en annan. Den karta vi hade var inte så detaljerad att alla gränder eller broar fanns med. Det gjorde att vi då och då hamnade lite långt från den tänkta vägen. Men det är ju också ett sett att få se mer än planerat...
Väl på plats på ett tåg med många tomma platser påbörjades tretimmars resan till Milano och vad händer då då?
Transporten ringer och står på gränsen till Österrike och kommer inte igenom. Tullen tycker inte dokumenten tillräckligt bra styrker identiteten på båten och att momsen var betald. Det visade sig efter en stund att tullaren inte tittat ordentligt på alla tre (3) papper som vi skickat med...
Puh, det hade inte varit roligt med ett stopp redan där.

Väl framme vid hotellet i ett småregnigt Milano tog vi en liten paus före kvällsmaten. Hotellet rekommenderade en kvarterskrog alldeles om hörnet som skulle ha bra mat. Nu vet vi hur bra Italiensk mat kan se ut och smaka.
En riktig höjdarmåltid blev det och då ägnade vi bara antipastan hela uppmärksamheten. För de som är lika lite bevandrade i det Italienska kökets och dess benämningar som vi är, kan sägas att antipastan i detta fall i stort sett kan liknas vi våra salladsbuffeer där alla möjliga grönsaker, pajer, inläggningar finns representerade.  Å så gott! För både mage och öga. Därtill husets goda vita vin.

Onsdag morgon och en inte så inspirerande hotellfrukost. Man kan inte få allt.
Nu är Björn upptagen till på fredag eftermiddag och Annika får snurra runt i Milano för att leta upp vad som är sevärt till lördagen. Vi flyger inte hem förrän på söndagen.

Hej för denna gång.

Annika & Björn

Om nån vecka kommer en sammanfattning och ett facit att läggas in på websidan.
Även en laddning bilder kommer snart.
Den lilla digitalkameran gjorde en störtdykning redan i Grekland så några digitalbilder har det inte blivit sedan dess, nu är det skannade diabilder som ska bearbetas.