Våren 2001 - Helgseglingar
Semestersegling 5 veckor 2001, 16 juni - 21 juli, Färöarna
Höstseglingar 2001
Sjösättningen gick av stapeln den 28 mars.
Efter mastning och packning av båt var vi klara för första helgseglingen den
15 april.
Turen gick till Klädesholmen och helgen efter blev det en runda till näröarna
Fötö och Köpstadsö.
Första långhelgen, sista aprilhelgen, samseglade vi med Chessarna - Arcona 36:an med familjen Söderberg - till Långholmen, Skalhamn och Gåsö-Storön.
Alla majhelgerna tillbringades i båten. En korttur till Björkö och Fotö följd av en lika kort till Djupesundsskären vid Rörö följd av ytterliggare en korttur, denna gång till Öckerö.
Öckeröturen är lite speciell för det är första gången vi packar upp våra nya cyklar och gör som alltid en för lång runda. Hälsö, Öckerö, Hönö och ända ner till Fotö är sammanbundna med broar och vägar och vi var ju tvungna att testa hela sträckan... Rumpan tyckte inte det var skönt med sadelkänning dagen efter. Vilka cyklar har vi nu då, jodå det blev samma sort som vi sett på Fotö förra våren. Batavus - Vice Versa - helt i aluminium och en rem istället för kedja. Fyra växlar och mycket lättrampad och stabil. Vi hade sällskap med Håkan och Anna-Karin från Unicorn, Aphrodite 37:a, som också luftade sina cyklar.
Sista majhelgen, en matsafari i glada medseglares sällskap, dvs en
eskadersegling i kryssarklubbens regi till tre erkänt goda matplatser. Vi hade
dessutom laddat med gäster i båten i form av bästa vännerna Agneta och
Anders Asplund.
Safarin började "dagen före" till Källö Knippla där flera
eskaderbåtar möttes. Första matstoppet på Sill och Salt, som ligger öst om
Klädesholmen på den lilla ön Bockholmen, intogs en suverän måltid med
utsikt ut mot bryggan där alla båtar låg. Nästa bord var bokat i
Fiskebäckskil, Lyckans slip, och vädret var på vår sida så det blev en fin
seglingsdag med en god avslutning på bryggresturangen ....
Sista bordet fanns på tillbakavägen i Skärhamn i det fina Akvarellmuseet och
även här var maten riktigt god. Vägen söderut blev ett kryssande härs och
tvärs genom farleden. Vi njöt för fulla muggar, även om det av och till gick
lite långsamt. Väl hemkomna rullade vi av från båten, nästan.
Man kan konstatera att äta på lokal tre dagar i rad med både förrätt,
huvudrätt och efterätt eller ost är för mycket.
I juni hann vi bara med en seglingshelg för semesterstarten den 16:e.
Vi seglade upp till Källviken för att hälsa på en annan Forgus 37:a, Borita,
med Bo och Rita som nyblivna ägare. Dom har köpt den första 37:an som byggdes
samma vinter som vår. Vår är nummer sex i ordningen och vi har flera detaljer
som är ändrade trots att det bara skiljer nån månad i tillverkningstid.
Dagen efter träffade vi Chessarna på Härön i Hisingsviken där vi grillade
ihop.
Vårfacit - 406 nm på 21 seglingsdagar och 18 övernattningar.
16/6
Årets semester startar med en fin undanvindssegling från Göteborg och Krossholmen mot Norge och Kristiansand. (tredje året i rad som startar mot Kristiansand). Lagom vind och god framfart gör att det rullar på och fram på morgonen bestämmer vi oss för att inte gå till Kristiansand. (vi har bara kommit dit på en överfart hittills) Vi seglar vidare och på sen eftermiddag dag två angör vi Egersund. Plötsligt hade vi seglat förbi både Lindesnäs och Lista och hade bara Järens rev kvar innan vi var uppe i Vestlandets skärgård!
18/6
Vaknade tidigt och gav oss iväg ut i Egersunds skärgård. Knappt någon vind
så här tidigt på morgonen. När vi kom ut till havs hade tyvärr gårdagens
fina sydväst bytts ut till liten kuling från nordväst, så det blev till att
kryssa norrut över Jären. Avsikten var att gå till Tananger. Fick fram på
eftermiddagen telefon från Torsten på "Blåskajsa" som just lämnat
sin Forgus i Stavangner. Torsten rekommenderade Kvitsöy och dess drygt 300
småöar. Goda råd är till för att följas! Dessutom blev det i allt
kryssande ingen större kursändring, bara några mil till. Vi angjorde Kvitsöy
fram på kvällningen och la oss på utsidan av stora bryggan. På insidan låg
storasyster, Forgus 44:an Fortuna från Asker med fam Bakke. Kvällsfika med
avec intogs i vår lilla båt, trots allt lite nostalgi eftersom Bakke's
föregångare till Fortuna varit en Forgus 36:a.
19/6
Tog det lugnt, cyklade runt huvudön, jollade runt bland småöarna och
försökte fiska utan framgång i kulingen. Till kvällen hade Anne på Fortuna
"lurat av" fiskarna en fin Breiflabb (Marulk) som vi med stor
tillfredsställelse avnjöt i Fortunas "supstuga" (dvs i sittbrunnen
under sittbrunnskapellet!!) Mycket gott och trevligt.
20/6
Avgick väster ut och fortsatte sedan norr ut mot Haugesund som vi angjorde sen
eftermiddag. Vädret si och så, men tidig kväll kom solen så vi kastade loss
och gick vidare till Espevaer, städer är vi inte mycket för!
21/6
Espevaer är aldrig fel. Gick en promenad i gråmurret och kastade sedan loss
för att i den ringa vinden gå norrut för motor. Vi valde att gå väster om
Bömlo och leta oss in i skärgården mot Bergen betydligt längre norrut än
vanligt. Fina vikar och orörda stränder med nästan inga människor, hus eller
båtar i sikte. Det finns verkligen många fina obefolkade områden i denna del
av skärgården. Kom till Bergen efter nio timmar och 58 nm. Letade plats efter
kajerna utan att finna någon lucka, alltså vilken båt skall vi lägga oss
på? Fram med kikaren och nästan genast hittade vi ett lämpligt offer,
Thalatta, en Fantasi 37 med Kent från Göteborg ombord. Han hade ensamseglat
hit och låg nu och väntade på att hans Annika skulle komma landvägen från
Göteborg.
22/6
Startade morgonen med en ordentlig cykeltur in i Bergen och ut i dom sydöstra
förorterna till en firma som sålde maskinförnödenheter. När vi bytte olja
före semestern hade O-ringen till backslaget kommit i kläm och delvis gått
av. Två nya införskaffades och färden tillbaka till båten startade. Nu slapp
vi den avslutande långa branta uppförsbacken! så det var rena söndagsfärden
tillbaka till båten. Efter 36 km cykling stuvade vi ihop cyklarna och gav oss
iväg norrut genom skärgården. Från Bergen kan man gå tre vägar inomskärs
norrut. Vi valde som lagomsvenskar den mittersta! Hittade en kanonnatthamn
alldeles intill farleden vid Vaagane, en balja på c:a 100m med ett smalt inlopp
på 6-7 m som tog död på alla svall från förbipasserande båtar. Nu är vi i
en välbebyggd och vältrafikerad del av skärgården där färjornas
tidtabeller är täta...
23-24/6
Startade med att gå tillbaka någon sjömil för att tanka vatten mm vid en
liten affär som vi passerat kvällen innan. Därefter bar det iväg nordväst
upp genom skärgården för att lämna densamma söder om Fedje. Nu satte vi
kurs väster ut och motorerade vidare på ett blankt hav. Efter någon timma
till havs kom dimman! 100-200 m sikt! Knepigt nog började också att blåsa, en
just nordan på sju-åtta m/s. Vi fick en fin halvvind med god fart in i dimman.
Utan radar är detta ingen höjdare. Vi visste att vi hade oljeplattformar i
vår färdväg. På radarskärmen såg vi snart ett kraftigt eko rakt i vår
färdväg. När vi hade sex sjömil fram till ekot, delade ekot plötsligt på
sig. Det nya ekot gled söder och öster ut och därefter rakt norr mot oss!
Lite knepigt kändes det, trots att vi nog förstod att det var ett
servicefartyg som skulle kolla upp oss eftersom vi var på väg mot
"dess" oljeborrplattform. Ekot från servicebåten var nästan på oss
när den dök upp som en grå vägg på vår babords låring. Den flyttade sig
närmare och akterut för att efter en stund visa sig som gul och svart. En
kille kom ut med kikare från bryggan och efter att ha konstaterat vad vi var
och att vi var utrustade med radar vinkade han och gled tillbaka in i dimman....
Lite kusligt är det, vi välsignade vår radar än en gång.
Resterande plattformar passerades på behörigt avstånd och Lerwick angjordes
tidig kväll den 24 efter 209 sjömil. Tillbringade kvällen på seglarpuben
tillsammans med några andra båtbesättningar, mest norska båtar och ett
försvarligt antal pints. Allsång på Taube så taket lyfte blev det också.
25/6
Bunkrade diesel och gick ut i dimman norrut mot Baltasound. Mötte en
kustlastare i leden som vi aldrig såg men radskärmen skvallrade om att en av
öarna framför oss rörde på sig, och dessutom rakt mot oss! För att undvika
missförstånd i den trånga farleden girade vi styrbod 90° under ett par
minuter.
Efter några timman lättade dimman. Vi fick en fin fisketur utefter kusten upp
till Baltasound. Två stora Lyrtorskar blev resultatet av fisket. Lagom när vi
siktade öarna utanför Baltasound tätnade dimman igen. La till vid den enorma
kajen väl skyddade från väder och vind. Gick en lång promenad och talade en
stund med ortens roddarlag som varit ute och tränat i dimman. Tur att det inte
är många båtar ute! Gick till sängs tidigt för att passa tidvattnet och
strömmen runt Shetlands nordkust nästa morgon.
26/6
Tidig avgång. Väckte grannbåten som kommit in under natten och nu hängde
lite lätt i sina förtöjningar. Vattnet skulle ner ytterligare 30 cm... vi
stannade inte för att se hur dom löste problemet men vi tror att dom fick kapa
linorna för att inte knaparna skulle gå sönder!
Motorgång nordväst mot Muckle Flugga. Medan strömmen hjälpte oss västerut
blev vi blev omflugna av flera flockar av sulor som alltså var på väg rakt
västerut. Lite konstigt tänkte vi med det fick sin förklaring. Tusentals
havsulor häckar på flera klippor innanför fyren Muckle Flugga. Vi fick
bevittna åtskilliga luftpastejer när storlabbar attackerade inkommande
havsulor och stal deras fångst. Lyckades till och med få med en attack på
bild.
Vi kunde ju inte stanna här hela dan, så det blev att motorera nordväst ut i
den nästan obefintliga vinden. Tyvärr drog den lilla vind som fanns från ost
så vi hade våra avgaser med oss stora delar av tiden. Dimman kom och var med
oss hela vägen, ibland tät, c:a 100 m, och ibland lite lättare, upp till
1sjömil. Utan radar hade detta varit tortyr. Sitta i över 30 timmar och stirra
in i en dimvägg kan nog ta knäcken på den bästa. Tack och lov för radarn!
Vi gick med sittbrunnskappellet uppfällt och jollen på släp, är vi ute på
Atlanten eller…
Mitt i natten långt ut där ingen VHF når hörde vi plötsligt ett anrop. En
kabelläggare anropade ett fartyg på position si och så. Lite trött i ögat
var väl vakten som först 10 minuter senare vid andra anropet fattade att det
var vi som var fartyget. Vi svarade och bekräftade att vi var det eko han såg.
Efter lite diskussion om vår kurs så förklarade han att det var OK och om det
förändrades skulle han återkomma. Vi hade inget eko på vår radar, vilket
inte var så konstigt eftersom han var över 20 sjömil bort.
Snacka om bra radarreflektor vi har uppe i masten som ger eko på så långt
håll.
När vi närmade oss Torshavn och kunde höra Torshavns radio fick vi klart för
oss att det var en telekabelläggare mellan Canada och Tyskland som anropat oss
under natten, och att det var behäftat med dyra böter att störa läggningen….
Angjorde Torshavn i obefintlig sikt. Passerade fyren på Nolsöy utan sikt, men
vi hörde den!! Svängde norrut in i bukten utanför Torshavn. Radarn blev helt
galen av ekon. Vi hade max 100 m sikt och kraftiga radarekon i ringar på hela
skärmen. Vi begrep snart att här måste ligga fartyg på redden. Plötsligt
dök en vit fartygssida upp framför oss och vi girade något styrbord och
passerade strax för om ett stort vitt kryssningsfartyg som låg här för
ankar. En del mindre fiskebåtar som vi mötte hade vi svårt att urskilja på
radarn bland alla jätte-ekon. På morgonen därpå räknade vi in inte mindre
än sju stora ryska fiskefartyg på redden (av vilka vi inte sett någon
kvällen innan).
Efter att ha fått instruktioner av hamnkaptenen över VHF var det enkelt att
hitta in i den västra viken där det fanns plats längst in i hamnen. Nu vidtog
den första inklareringen vi hittills varit utsatta för, och detta i Danmark!!
(Hoppas ingen Färöing läser detta!) Det blev det hele, tull, polis
immigration och hälso-någonting. De sistnämnda förärade oss en plastlåda
med en i desinfektionsmedel indränkt matta. Det var ju Mul och Klövsjuka i
England gunås. Här hade vi varit i några hamnar på Shetland, utan att någon
myndighetsperson visat minsta intresset...
Nåväl, vänliga och trevliga var de och inte ett öre kostade det, men i alla
fall.
28/6
Cyklade runt i Torshavn med omnejd. Molnigt men hög molnbas och god sikt. I
stadens skogsområde ringde vi till en Föröing som bor och jobbar i Danmark,
och han visste exakt var vi då var. Det finns nämligen bara en skog på hela
Föröarna. Att sen kalla den skog är ju att ta i, men i alla fall…
Handlade på en stor och suveränt utrustad supermarknad. Lastade cyklarna med
införskaffade förnödenheter och tillbaka till båten. Bjöd över paret
Nogeus, som låg här med sin Livia, på en angörare. Dom hade kommit över
grindvalskött som vi provsmakade i torkad och rå form dessutom späck och
skinn. Den torkade var stark men de övrig gick att konsumera! Gillar man rått
kött så är det färska råa valköttet en riktig höjdare. Vi drack förstås
whisky till, vilket kanske förklarar en del.
Besökte båklubbens lokal och fick kaffe och en lokal tidvattentabell. En lång diskussion följde om den fria höjden under bron mellan Stromö och Österö som vi tänkt att passera senare. Någon klar bild av hur Danska sjökort redovisar brohöjder fick vi inte. Inte heller när vi besökte fiskerimyndigheten. Det fick bli en chansning. Tidvattenskillnaden är knappa två meter så vid lågvatten borde det gå.
29/6
Ytterligare en dag med hög molnbas. Gick rätt tidigt för att bunkra diesel.
Detta är en angenäm sysselsättning på Färöarna. Vi fick handla på
utförsel och så billig diesel har vi inte fått varken förr eller senare. 103
liter för knappt tre kronor litern!
Målet var att i den obefintliga vinden ta oss till grottorna på västsidan av
Stromö. Vi hade efter bästa förmåga studerat strömkartor och de något
speciella tidvattentabeller som gäller här. Dom är inte helt enkla att
förstå sig på, all text på Färöiska! Vi lyckades i alla fall ha medström
i alla sund som vi passerade för att nå västsidan.
Framme vid grottorna satte vi motorn på jollen, inte helt enkelt i dyningen
från Atlanten även om den var synnerligen måttlig. Annika åkte in med jollen
till grottorna med Björn kvar i båten utanför. Efter en del rekande kom
Annika tillbaka och tyckte att Lindisfarne skulle med in bland grottorna!
Måttlig dyning, ingen vind och måttlig ström, så varför inte. Det lockade
att få några häftiga bilder med båten alldeles under dessa fyra hundra meter
höga klippor (Vi såg framför oss bilderna på Northern Light framför
isbergen).
Det gällde att passa den ström som var så man inte blev instängd mot berget, men med bogpropeller som extra säkerhet var det inga problem om man var lite alert. Själva grottorna var inte så omfattande som de vi besökt på Papa Stour på Shetland, men det var häftigt med en hel klippsida som släppt från berget och lämnat en fyra-sex meter bred och tvåhundra meter lång kanal….! Fina bilder fick vi.
En halvtimme efter att vi tagit ombord motorn och startat norrut kom vinden med
ca 10 m/s och lite regn, man ska ha tur om skall få se nåt i dessa kalla
vatten!
Vi lunchade i en vik i väntan på att strömmen och vattenståndet skulle bli
rätt under bron vi tänkt passera för att komma söderut innan kvällen. Vi
kom fram till bron vid vad vi förmodade var under medelvatten, strömmen var
nästan obefintlig men bron såg väl låg ut. Enligt kortet är den 18 m,
frågan var bara - räknat från vad? Vi är vana vid att alla fria höjder ges
från högsta högvattenytan. Det var uppenbart inte den danska modellen. Vi
gick sakta fram till bron, bara för att se antennen böja sig varvid
backväxeln kom i fort. Tur att bron inte var halvmetern lägre, då hade
vindinstrumentet fått sig en törn. Lite snopet var det att gå de fem
sjömilen tillbaka norrut till Ejde som fick bli vår regniga natthamn. En
tröst var att vi hade både antenn och vindinstrument i behåll. Men hur
sjutton mäter man höjder i Danmark/Färöarna?
30/6 - 2/7
Starten timad med strömmarna norr om Österö som fick bli rutten österut nu
när vi inte kunde passera bron. Fin morgon med dimmor i sjok och nästan blankt
vatten. Ner i sundet tätnade dimman så färjan vi mötte såg vi bara på
radarn. Vi hade räknat rätt på strömmen och gjorde god fart. Nu var den
stora frågan, skulle vi stanna några dagar till i dimman eller skulle vi passa
på och gå mot Shetland med bra prognos.
Vi lämnade Färöarna i svag akterlig vind som efter någon timme till havs
ökade till fem - sex meter. Efter ytterligare några timmar friskade vinden
lite, och vred lite till plattläns mot Shetland. Vi beslöt oss raskt för att
gå till Ålesund istället, slör för babords halsar och 350 sjömil.
Seglingen fortsatte att vara lika fin som överseglingen hade varit dålig map
segling. Sista halva dygnet friskade vinden ytterligare och vi fick en härlig
slör med 15 - 18 m/s och med blåsholet Statt på säkert avstånd nere i
söder.
Även om vädret var lite grått, var det en skön och fartfylld angöring av
den Norska kusten. Inne i skärgården klarnade det upp och mellan öarna blev
det helt lugnt, följt av regn och snålblåst på nästa fjärd. Låg
förtöjda längst in i Ålesund kl 17.30 efter att ha lämnat Ejde på
Färöarna två och ett halvt dygn tidigare.
Strax efter att vi förtöjt färdigt utanpå en stor Holländsk segelbåt fick
vi på vår utsida sällskap med en engelskflaggad Rassy 39:a. Det visade sig
vara ett svenskt par bosatta i England, dvs dom hade just sålt hus, slutat
arbeta och nu seglade dom sin nyinköpta "Caprice" med sikte på
Nordkap.
Middag intog vi iland på lokal.
3/7
Regn och lite rusk. Gick runt i staden, letade sjökort och fisklitteratur i
stadens bokhandel. Hittade några bra översiktskort, det är inte helt lätt
att se helheten och planera framåt med dom norska båtsportskorten!! Fika i
vår båt med Caprices besättning. Middag och båtsnack i Caprice. Det visade
sig att vi hade flera platser på svenska ostkusten gemensamt...
4/7
Vi avgår söderut, men innan vi går byter vi plats med Caprice, som stannar
kvar medan besättningen gör en sväng till släktingar i Stockholm. Ålesund
är en mycket skyddad hamn och det är inte ovanligt att folk lämnar sin båt
för en tid. Holländaren som vi legat utanpå var borta från båten två
veckor!
Vi seglade nu så långt inomskärs som det gick för att få se andra vyer och
djupet av skärgården. Till eftermiddagen kom vi fram till Sandshamn på
Sandöy, sista bra hamnen före Statt. Cyklarna fram och en lång tur västerut
i det nu klara och fina vädret. Fin tur bla längs en grund insjö med
omfattande fågelliv. Ute på öns västsida hade vi en fin vy ut mot havet norr
om Statt.
5/7
Nästan ingen vind och lite morgondis när vi lättade och gick väster ut mot
Statt. Rundade själva Stattlandet och fick tät dimma just som vi passerade
fyren. Här blev vi omkörda av en motorbåt som väl tyckte att 6½ knop är i
lusigaste laget. Men när han kom förbi upptäckte han väl att han inte visste
vart han skulle i dimman och därför drog av och la sig "snällt" 50
m bakom oss som han väl förstod styrde framåt mot Målöy, ledda av GPS och
radar. När vi en timma senare såg land tackade han för sig och drog iväg. Nu
bar det sig inte bättre än att landet framför oss var dels en djup vik något
om babord och dels det sund vi skulle passera på vår väg söderut. Efter 5min
ändrade "vår" motorbåt kurs c:a 45º, från viken till sundet.
Förmodligen lite skamsen...
Det är kul med egen framgång, men andras misslyckande är heller inte att
förakta.
Hittade en fin naturhamn på Rugsundsöy. Viken heter faktiskt Hamnen och vi
låg med toppen Hornelen (Hårnålen alltså) 860 m över oss i sydost. När vi
nu såg den i dimman som fortfarande kom då och då i täta sjok.
6/7
Inåt i fjorden och rundade Hornelen i en lång sydvästsväng runt
Bremangerlandets ostsida. Mötte en kusttramp i svängen som vi bara såg på
radarn. Trots det nu fina vädret, ramlade dimman ner från höjderna här och
där, med obefintlig sikt som följd. Sol - dimma - sol - dimma osv…
Kurs väster ut mot Kalvåg för bunkring av diesel och mat.
Kalvåg är ett litet fint samhälle, visserligen har det fått en släng av det
moderna semesterlivet med restaurang på bryggan och liknande. Men mycket av det
genuina fanns kvar.
Söderut i ytterskärgården, med Florö långt in i ost, ner till Bulandet där
vi tillbringade natten. Promenerade runt och förvånades av den rätt stora
bofasta befolkningen, vi var ju trots allt längst ut mot havet med långa
transporter in till fastlandet. Naturen dvs geologin var också något att
förundra sig över. Bergarten var synnerligen speciell, någon sorts
konglomerat som ser ut som betong med stora stenar i.
7/7
Vidare söderut genom ytterskärgården över Sognefjordens mynning till
Rångevear. En ögrupp med flera fina naturhamnar. Hittade en egen vik, helt
skyddad med fin ankarbotten. Enda felet var att det växte ett sjögräs som
nästan kan liknas vid mycket grov spagetti. Pga tidvattnet var gräset dessutom
långt och låg flera meter utefter vattenytan. Ingen bogpropeller här inte.
8/7
Tidig avgång sydväst ut mot Fedje. Vi märkte snabbt att vi hade fått vår
beskärda del av sjögräset kring propellern, vibrationer och 10%
fartminskning! Efter lite "fram och back" blev det
"körbart" men fortfarande fartminskning. Temperaturen i vattnet
inbjöd inte till bad, så närmare inspektion fick vänta. La till på Fedje
på förmiddagen, gick en promenad och hälsade på Talatta som vi siktat vid
ankomsten. Långpromenad i det lite skakiga vädret och därefter tillbaka till
båten. Klockan var inte se mycket och på eftermiddagen så vi bestämde oss
för att fortsätta ner i skärgården, trots åska och blåst. Fick en fin
segling sydost ner till Vardöy, där vi hälsades av en havsörn och fann en
fin vik att svajankra i. Det är skönt att ligga på svaj när vinden är lite
ombytlig med riktningen.
När vi tog kväll konstaterade vi att vi hade korsat vår utsegling från Norge
till Färöarna.
9/7
Nu gick det undan söderut mot Bergen, innanför de ytterst öarna som därmed
skyddade för grov havssjö. Vädret sisådär, men inte så mycket nederbörd.
Syd om Bergen satte vi gennaker som stod ända ner till Bakkasund där vi
tillbringade natten vid en flytbrygga. Lång promenad österut över flera
nybyggda broar.
10/7
Från Bakkasund gick vi ner förbi Bekkjavik, över Selbjörnsfjorden och letade
oss ner genom övärlden väster om Stord. Vädret helt annorlunda mot igår,
varmt och soligt men ingen vind. Mycket motor. Så småningom utanför Moster
fick vi seglingsvind som varade förbi Haugesund och ner mot Skudenäs. Sista
biten in i mål blev det motor igen. Kul med Skudenäs, som alla talat om men
som vi hittills seglat förbi. Vi såg inte den delfin som har hållit till i
området i flera år.
Låg utanför en Rassy 36:a som ägs av en distriktläkare som emigrerat från
småland och som har en lägenhet i ett hus med egen brygga längst in i hamnen.
Gott om gamla fina hus, men mycket semesterexploaterat.
11/7
Fint väder med liten kuling från tyvärr fel håll. Vi kryssade oss ner till
Kvitsöy i den grova motsjön och angjorde Kvitsöy från havet. Vi hade ju
lämnat Kvitsöy denna väg några veckor tidigare, annars hade vi nog valt att
komma från insidan. Det är inte lätt att i grov sjö och skapligt hård vind
avgöra vad som är kobbar och vad som är "vardar".
Det gäller verkligen att bestämma sig och ta höjd för vind och strömavdrift
när man skall in i det lilla sundet. Väl inne lägger sig lugnet, och man får
andrum för att ta ner segel innan det är dags att gira in bland grunden in i
hamnen.
Förtöjde på utsidan av den stora bryggan, samma plats som tre veckor
tidigare. Lite senare kom First 40:a Makiki och fick plats framför oss på
bryggan. När vi ätit och funderade på vad vi skulle ha till kaffet började
det småregna. Vi har ju ett ordentligt sittbrunnskapell, "supstuga"
på Orustmål, under vilket man med fördel avnjuter både middag och avec.
Annika gick fram till pulpit och frågade våra båtgrannar som satt i
småregnet med kaffet om dom ville dela kaffet med oss under vårt kapell. I
regnet behövdes ingen övertalning.
Det blev en lång kväll med lite kaffe och tillbehör. Det visade sig att dom
nyligen kommit hem från en sex års jordenruntsegling. Gissa vem som var
intresserad av att höra detaljer, planering, reservdelar, försäkringar,
nödriggning... (Det är denna båt som Lars Hässler berättar om när han
talar för och emot att gå upp genom Röda Havet. "Å andra sidan var det
en båt som mastat av ute på Indiska Oceanen på rutten runt Afrika".)
Deras beskrivning av händelsen som en odramatisk avmastning och om hur dom
löste flera problem var nyttiga att höra.
Prognosen för morgondagen var fortsatt vind från syd. Vi hade fått ett tips
om Jörpeland som det bästa stället att lägga båten i för att där ta
bussen upp till Predikstolen. Vindriktningen avgjorde - vi siktade på
Jörpeland.
12/7
Seglade från Kvitsöy mot öster in förbi Stavanger och fram på eftermiddagen
var vi framme i Jörpeland. Här var det plötsligt varmt i vattnet, så Annika
gick ner och tog bort råttbot med sjögräs från propellern. Häftigt så
starkt gräs kan vara.
Turistbyrån upplyste oss om att sista bussen upp mot Predikstolen gick om 45
min, bussen vände direkt och var även sista bussen ner. Hur skall vi klara
detta!? Lösningen var att vika ihop cyklarna och ta med dom på bussen, låsa
fast dom vid ett träd medan vi vandrade upp till själva stolen, och sedan
cykla ned till båten. Sagt och gjort. Vi var tillbaka vid båten vid niotiden
efter en utflykt på nästan fem timmar! Men det var det värt, 640 m över
fjorden. Snacka om utsikt.
Tillbaka vid båten var det bara att fixa mat i småregnet och sedan knoppa in
för en tidig morgon.
13/7
Annika fyller år, men som vanligt är vi inte noga med traditioner… Iväg i
den svaga västliga brisen. Hoppas den står och friskar när vi rundar udden
norr om Stavanger för att gira söderut.
Tre timmar senare rundar vi udden och vinden är fortfarande på väst men svag.
Efter någon timme söder om Feistein fick vi fin gennakervind som stod sig
resten av dagen ända ner till Lista som vi anlöpte strax efter kl 10 då
vinden dog ut. Det kallas för timing. 85 nm med 5 timmar motor och 8 timmar
segling med gennaker i drygt 7 knop - det är skönt.
Yttre hamnen i Lista är lätt att angöra om man är noga med
angöringsriktningen, inre hamnen är lite trickig med alla järnstänger man
skall följa i den grunda mellanbassängen. Väl inne ligger man förträffligt
skyddad.
14/7
Cyklade upp i samhället för att bunkra mat. Ingen affär!! Jaha då fick det
väl bli en tur ut och upp i fyren. Vilken utsikt. Ett besök här kan varmt
rekommenderas. Fyren är delvis ett litet museum om hur det begav sig före
fyren och i dess tidiga år. Klart sevärt och intressant.
Efter att ha bunkrat diesel gav vi oss iväg söder ut till "vår"
vik. Vi hittade på vår första Norgesegling en suverän vik, med en naturlig
kaj, på utsidan av ön Hille. Kajen var upptagen av en fiskebåt (vi tror att
den egentligen alltid ligger där, så vi hade nog bara tur förra gången) så
det fick bli svajankring. Gott fäste i sandbotten på 3,5 - 4 meters djup.
Rodde runt med jollen och försökte fånga lite fisk. Vi hade fått några små
torskar när vi passerade en del uppgrundningar söder om Lindesnäs, så någon
nöd gick det inte på oss trots avsaknad av affär i Lista.
15/7
Seglade vidare mot Kristiansand för bunkring. Halvägs dit träffade vi på
Blåskajsa, en Forgus 37:a till, med Torsten och Birgitta från Kössö ombord.
Seglade tillsammans vidare förbi Ny Hellesund mot Kristiansand. Vinden friskade
från väster och vi blev tvungna att ta ner gennakern på upploppet mot
Kristiansand, 80º vind och 12-14 m/s är i mesta laget med gennaker! Men fort
går det.
Torsten och Birgitta skulle stanna över natt i Kristiansand för att dan
därpå lämna över båten till barn med barnbarn och ta färjan hem till
Götet. Efter en gemensam promenad bland affärer tackade vi för oss och gav
oss ut i den friska västan bort mot Ulvön, där Maria med Erland med Maria
låg förtöjda för natten. Det blev en frisk segling för bara storen.
Framför allt fjärden väster om Ulvsund där Skagerack ligger på.
Västgående båtar hade det stentufft, men vi surfade på i 7 - 8 knop och
gjorde en bredsladd och drog in storen bakom kobbarna före själva Ulvsund.
Efter lite mickel med ankring låg vi snart säkert förtöjda mot berget
bredvid Maria. Gemensam grillning på vår utegrill och maten intogs i Marias
däcksalong. Bekvämt, lugnt och fin utsikt trots snålblåsten.
16/7
Lämnade Maria på morgonen för att fortsätta österut. Gick genom Blindleja
till Lillesand där vi handlade. Slöseglade vidare i den labra akterliga vinden
och tog natthamn mot berget i Dalkilen efter en dagsetapp om ca 40 nm. Vid en
boj i viken låg en gul B-31:a av samma årgång som vi byggt för 25 år sen.
Snacka om nostalgi. Fin kväll där vi satt länge på berget och beundrade det
fina sommarvädret.
17/7
Seglade vidare förbi Lyngör där vi gjorde en sväng ut i ösamhället för
att titta på alla hus och fina båtar. Gick in genom Portör och drack en öl i
Kragerö. Lördag och alla sommargäster som skall veckohandla gör att hamnen
är överfull. Det var inte lätt att hitta en parkeringsplats. Lämnade
trängseln efter någon timma och gick öster ut för att natta bland öarna
innanför Jomfruland. En fin arkipelag med många möjligheter till
landförtöjning. Gott om båtar, men de flesta låg i det genomgående
stråket. Vi la oss i en avstickande lite grundare vik som vi av någon
anledning fick ha för oss själva.
Detta var sista kvällen i Norge för i år, så vi blev sittande i
solnedgången på berget ovanför båten.
18/7
Lite sämre väder med vinden mer på norr. Vi tog oss ut mot Jomfruland som vi
sedan följde mot nordost. Efter Jomfruland girade vi öster ut mot Sverige och
Resö. Skaplig vind som tyvärr frampå eftermiddagen vrider. Vi höll inte upp
till Resö utan hamnade på Kalvön. Där vi svajankrade i den yttre viken
vilket som gav förträffligt skydd i den nordliga vinden. Tog jollen in till
stranden och en promenad på ön. Vid bryggan inne i hamnen låg över 20 båtar
vid bryggan! Det var nästan inget vatten kvar...
Med vår placering ute på "redden" var vi inte precis avundsjuka på
trängseln, även om en del tycktes trivas alldeles väldigt!
19/7
En sväng upp till Resö för att hälsa på Annikas kusin Göran med familj som
nyligen köpt ett fint hus för sommarboende.
På eftermiddagen seglade vi ner till Väderöarna för att äta en försenad
födelsedagsmiddag på världshuset där. Vi hade förbokat ett bord på
vandrarhemmets sommarveranda vilket vi var tacksamma för när vi kom fram och
såg flera hundra båtar runt klipporna. Det var så lugnt väder att man i
princip kunde ligga överallt bara ankaret nådde botten!
Kul att för en gångs skull trängas med en massa människor och båtar.
Solnedgång över Skagerack uppifrån gamla utkiken var ingen dålig hemkomst
till Sverige!
20/7
Motorgång söderut i högsommarsverige. Kom fram till Gåsöskärgården fram
på eftermiddagen lagom för att se en mindre segelbåt lämna
kryssarklubbsbojen norr om Storön precis som vi kom och letade
nattförtöjning. Dom hade varit ute över helgen och skulle nu hem till
Lysekil. Det kallas för timing. Badade och förberedde middagen. För en gångs
skull hade vi i Norge köpt fläskkött. Dessa välmarinerade bitar skulle nu
grillas och intas med en omfattande sallad och bakad potatis. Det luktade gott
från grillen och hungern stegrades i samma takt. Vid sista handpåläggningen
av grillmästaren snodde grillen runt 90º och karrebitarna tackade för sig.
Snopet konstaterade vi att det var nog inte meningen att vi skulle äta
fläskkött.
Det är mycket hälsosammare med sallad...
21/7
Upploppet kvar. En fin segling ner till Göteborg och Krossholmen som vi
angjorde fram på eftermiddagen och summerade en fin semester med mycket blandat
väder och 1915 nm på 36 dygn.
Som vanligt kastar vi oss ut på böljan direkt efter semesterperioden. Denna sista julihelg styrde vi söderut, till Bua, där Asplundarna har sommarhus och båtplats för sin L32:a Baddaren. På fredagskvällen mellanlandade vi på svaj i Skalla Hamn, sydost om Mönster. På lördagsförmiddagen angjordes Krogstadsuddens fyr i inloppet till Bua. Resten av helgen tillbringade vi ihop med Asplundarna i deras hus som ligger i Limabacka. Ett par kilometer från hamnen. När vi bodde här mellan 74 och 77 hade vi bara några minuters gångväg till hamnen. Det blev ofta en påse färsk sprattlande fisk med hem från den obligatoriska promenaden. Vi hade hund på den tiden.
Under augusti missade vi bara en helg.
En slötur till Kössö tillsammans med Unicorn och sen vidare till Donsö där
Sabine, en Sweden Yacht 370, med besättningen Anders och Agneta också låg.
Alltså - inte våra vanliga Anders och Agneta med Baddaren. Sabine har också
Krossholmen som hemmahamn.
Helgen därpå var den klassiska Tjörn runt helgen och Annika var med på en 50
fots fransk plastbalja. Det var inte mycket vind så det fick bli motorgång på
slutet. Björn hade en besättning med från Krossholmen till Marstrand som
bestod i nyblivna Marstrandsborna (Koön egentligen) Per Lärjefors med sonen
Karl-Johan. Annika mönstrade av Tjörnrunt-båten i Marstrand och vi fortsatte
ut till Ärholmen där Nana, men Lars och Brita, och Ronja, med Siv och Peter
Bill.
Alla åt på var sitt håll men till efterätten samlades vi till Siv och Britas
nyplockade björnbär med tillhörande dryckjom. Mums!
Som vanligt är det också Öppet Varv på Orust i augusti och vi började med
att segla upp till Gåsöarna, syd om Lysekil, där vi stämt träff med vår
norska storasyster Fortuna, en Forgus 44:a med Knut och Anne från Asker. Vi
hade parkerat med bredsidan utefter berget och gjorde plats för 44:an med
förberedda tampar för att dom skulle kunna backa in bredvid oss. Björn
agerade tampförare och Annika lekte lots. Allt avlöpte fint och vi fick en
trevlig kväll med grillning och det hela.
Knut tog några bilder uppifrån en bergknalle där vår båt ser ut som en
liten jolle jämnfört med 44:an. Halva hemligheten är att vi ligger
förskjutna i förhållande till varandra så att deras mast är i höjd med
vår för - man får trösta sig med att det ser värre ut än vad verkligheten
är.
Dan efter lämnar Fortuna oss och går mot Norge medan vi susar in till Ellös
för att titta på prylar och båtar. Att man inte får nog nån gång!
Som vanligt är det också tjejsegling i Kryssarklubbens regi. Denna gång gick
turen till Hyppeln på fredagen och Dyröns osthamn på lördagen. Inte så
mycket segling men god mat och mycket snack till långt fram på småtimmarna
blev det. Kvällen var varm och övriga båtgrannar tyckte allsångsinslagen var
trevliga.
Nu är vi inne i september och vi har dessvärre inte kunnat upprepa den fina
två-veckors turen vi gjorde 99. En fyradagars blev det dock.
Första helgen blir bara en korttur till Björkö där också Nana njuter av
slöheten. Dom hade lånehunden Cleo med sig och hon kräver ju lite
uppmärksamhet och promenader då och då som vi drar nytta av.
Andra helgen hoppade vi över till Skagen och låg kvar hela dagen därpå
tillsammans med Iguana - Norlin 37:a med Berit, Esperanza - Elan 43:a med Eva
och Peter Bares, Maria - Regina 43 med Maria och Erland och Peace - en Forgus
37:a med Åke Selen från Björkö. Vädret var tämligen fuktigt så det blev
mest korta promenader mellan båtarna. Peace idkade gubbsegling och hade
känningar bland fiskarna och av gubbarna fick vi en rejäl omgång nykokta
kräftor. Mums.
De två kvarvarande septemberhelgerna fördelades på en tur till Altarholmarna där vi var helt ensamma och en tur till Vinga och Utkäften, syd om Marstrand. På Vinga är man aldrig ensam men det är förstås väldigt mycket mer plats på senhösten än på sommaren.
Oktober - upptagningsmånad i år. En helg till Vinga och Knippla ihop med
Turandot - HR 36:a med Gerd och Ulf Bramsby och Talofa - Forgus 36:a med Lars. I
samband med sista slaget in till Vinga lyckades vi slå för nära ett flöte
till en hummertina. Snöret fastnade runt rodret och lossnade inte av sig
själv. Inte heller snöret gick av - så vi bogserade in hela rasket till
hamnen där vi med en båtshake fick loss tampen. Sen var det lätt att hala hem
tinan och lyfta upp den på kajen. På flötet stod ägarens telefonnummer och
det gick åt att beskriva händelsen två gånger innan han förstod vad som
hänt. Han var dock glad över att få tillbaka en "upphittad" tina
på kajen på Vinga.
Det var ingen hummer i tinan om nån nu undrar...
Upptagningen blev den 24 oktober och helgens seglingar kan summeras till 515 nm fördelat på 23 dagar och 18 övernattningar.
Totalt för året:
Drygt 2800 sjömil, 280 motortimmar, 80 seglingsdagar och 72 övernattningar.