Ankring – Utrustning & Metoder
revidering – april 2016

Länk till Bilder –Ankring Utrustning & Metoder
Länk till Artikel i OSK –Om Ankring

UTRUSTNING

Ankare
Ankring förutsätter  bra utrustning för att möjliggöra en säker och uthållig ankring även under svåra förhållanden.
Hårda bottnar kräver vassa, grävande ankare, medan mjuka bottnar fungerar bättre med mera skålformade.
På Lindisfarne hade vi ett 23kg rostfritt Deltaankare som huvudankare och ett färdigriggat Bruce 20kg på andra rullen för mjuka bottnar. Skulle vi behöva två ankare la vi först Bruce och fem meter kätting schacklat i Deltaankaret. Något som vi praktiserat ett fåtal gånger på lösa bottnar med mycket gott resultat.
På Moon har vi ett Deltaankare på 40kg och det kan kompletteras med ett Fortress FX-55 (Aluminium 37 kg), plus ett Spade i aluminium som väger 13 kg.
På Lindisfarne kompletterade vi i NZ med ett Manson-Supreme 20 kg (vidareutveckling av Bygel och Roccna ankarna) som vi hängde som allroundankare på aktre ankarspelet tillsammans med vår “gamla” rostfria 60 m kätting som blev “över” när vi gick upp till 80 m i fören.
Observera att ankartillverkarnas rekomendationer oftast är för användning på lugna ankarplatser, så om inget annat framgår välj minst två storlekar större för att sova bra.

Artikel ur Yachting Monthly 2009

Ankarspel
Ankarspel är en nödvändighet för att kunna ankra på större djup. Det är lätt att frestas att inte ankra om vid halvbra fäste om man inte har ett motordrivet spel.
Spelet (och spelets motorn) skall vara dimensionerat för den övriga utrustningens vikt och en del extralaster, dvs kunna lyfta kätting, ankare (ibland tandemankare) och vidhängande tång, lera eller stenar/korallblock under hela seglingen (5-10 år x 150 ankringar/år).
Spelet skall dessutom vara skyddat mot de tillfälliga belastningar som utrustningen utsätts för i samband med bla upptagning då det kan vara svårt att undvika extrakrafter från fastsittande ankare i kraftig dyning under slutfasen av “normal” upptagningen.
Här är det viktigt att känna sitt spel och dess slirbroms för att undvika haveri.
Anordning för flexibel säkring av kättingen för att avlasta spelet är en mycket viktig del av utrustningen för att spara spelet och dess axel.
Spelet ska så långt som möjligt bara “användas” vid sänkning repektive lyft av kätting och ankare.
Försök alltid att bara “hämta hem slacket” dvs kör fram med båtens motor mot ankaret, dra aldrig båten med spelet annat än i nödsituationer och var noga med underhållet av ankarspelet så att exempelvis slirbromsen verkligen fungerar.
Slirbromsen SKA underhållas ofta med både fett och slippapper vid behov.
De flesta tillverkare föreskriver underhåll/kontroll av slirbromsen en gång i månaden för året runt cruisers!!

Kablage
Viktigt att ankarspelets eldel sitter väl skyddat i torrt utrymme. Placering av motor och eldel i kättingbox är klart olämpligt, men ack så vanligt.
Kättingboxen på Lindisfarne är “normal” och blev ibland nästan vattenfylld!
Läckström från installationen via ankarkättingen ut i vattnet/botten med snabb korrosion av kättingen kan bli en av följderna, förutom driftstörningar på själva spelet.
Flera seglare vi träffat med driftstörningar har legat stilla långa tider för att reparera, alternativt skaffa nytt ankarspel.
Stora djup och eventuellt dubbla ankare ger stora tyngder. Kolla att ankarspelet jobbar med sin märkeffekt och med något så när bibehållen spänning. Dessvärre är inte märkeffekten direkt ett värde på spelets lyftkraft, så lyftkraft måste också kontrolleras.
Om för stort spänningsfall uppstår (och därmed kraftförlust och ev överhettad motor) måste kabelarean ökas. Om nytt spel skall inköpas, gå gärna upp en storlek (obs även kabelarea!). Med lite kelp, sjunkna grenar och annat smått och gott (andra båtars ankare tex) så kan det bli stora tyngder.

Kätting, Schackel – Svirvel
Kätting är oavsett hållfasthet känslig för kraftiga “stumma” ryck.
Alltså ska kättingen alltid belastas via fjäder och aldrig stumt via spel eller annan fix låsning/säkring. Ett kättinglås på däck kan och ska bara användas tillfälligt vid t ex förlängning med tamp eller liknande.
På Lindisfarne valde vi en 8mm rostfri höghållfast kätting istället för en tyngre 10mm kätting. Tyvärr bara 60m lång – ny 80m rostfri kätting inköptes 2010.
Moon har vi utrustat med 85m 10mm rostfri höghållfast G6 kätting.
För att erhålla bättre dämpning genom vikt använder vi ibland en 12 kg tung ankarvikt, se nedan.
Schackel och ev. svirvel kontrolleras vad vad gäller hållfasthet. Ingen kedja är starkare än svagaste länken! T ex ett schackel som ska länka samman en 8mm kätting med ankare begränsas i storlek av kättinglänkens mellanrum till 10mm (gäller rostfri schackel och kätting – tyvärr har galvad 8 mm kätting bara plats för 8mm schackel, samma förhållande gäller för galvad 10mm kätting, dvs 10 mm schackel) och ett vanligt schackel av god kvalitet i den storleken deformeras lättare än kättingen. Alltså måste denna “svagaste” länken vara av höghållfast kvalitet för att matcha kättingen.
Vi har sett flera hemska varianter med både två och tre schackel i rad av varierande understorlek, rostgrad och kvalitet… Man skall också ha klart för sig att brotthållfasthet och arbetslast som redovisas för schackel är provade under gynnsamma förhållanden, dvs inga sneda drag eller tillskottsmoment, något som är vanligt vid ankring med lite svaj och “ankarsegling”!

Oavsett om man väljer svirvel eller ej bör/skall kätting eller i förekommande fall svirvel sättas fast med schackel till ankaret. Schacklets lyra/bygel skall vara i ankaret för att ta upp alla de vinkeländringar som blir följden av vindvridning och båtens rörelser i sidled. Jo vi vet att det finns ankare med bara runda hål, men då är ofta stocken ledad som på CQR och med ett överstort schackel i ankaret, men det är fortfarande inte bra!
Vi har sett åtskilliga svirvlar och felmonterade schackel som deformerats av dessa böjkrafter som resulerat i antingen böjda ankare och/eller böjd svirvel, även den typ av svirvel som har en kulled är utsatt för “överböjning” med utmattningsrisk som följd.
Behöver vi säga att vi inte använder svirvel…
Många båtar har korta rullar i smala balkar och då behöver man hjälpa schacklet att centrera i rullen så att inte pinnen på schacklet slår i  balken när det ska passera över rullen. Enklast görs detta med en eller flera brickor som centrerar schacklet i balken map schacklets yttermått. se bilder i Detaljalbum.
Vid djup >25 m skarvar vi kättingen med 18 mm flätad polyester tamp.

Exempel på hållfasthet (WL =arbetslast, BL=brottlast)
X – markerar av oss vald utrustning för Lindisfarne
Y – markerar av oss vald utrustning för Moon

Wichard produkter  (HR = High resitent) Ø WL (kg) kg/m BL (kg)
Kättingkrok 8 480 1600 X
Kättingkrok 10 720 2400 X+Y
Kättingkrok 12 960 3000 X+Y
Svirvel HR 10 3 200 5 500
Schackel 10 1 520 4 300 X
Schackel 12 2 080 6 000 X+Y
Schackel 16 3 200 10 000
Schackel HR 10 2 640 6 000 X
Schackel HR 12 3 600 10 000
Schackel HR 14 5 120 12 000
Schackel HR 16 6 800 19 000 Y
Kätting
Kätting Galv (normal kortlänkad) 8 800 1,4 3 600
Kätting Galv (normal kortlänkad) 10 1 200 2,2 5 000
Kätting Rostfri (normal kortlänkad) 8 1,4 2 800
Lyftklassad Kätting Rostfri 8-5 8 1 250 1,4 5 000 X
Lyftklassad Kätting Rostfri 10-5 10 2 000 2,2 8 000
Kätting Rostfri 10-6 Cromox G6 318 LN 10 5 000 2,25 10 000 Y

 

METODER

Ankring
Vid själva ankringsförfarandet har vi ett antal punkter som vi i alla lägen försöker att leva upp till.
– Gör en “rundsväng” som täcker hela svajområdet för att undersöka bottendjupet. Så flack botten som möjligt utan grund. Undvik definitivt starkt lutande botten om inte möjlighet finns för en lina till land. Vi identifierer också begränsande djup runt ankringsplatsen i samband med denna “rundsväng”, ett spår som sparas på plotter/dator för att förenkla senare kontroll av ankringspositionen (särskilt bra nattetid om det blåser upp och vi vill kontrollera att vi “ligger kvar”).
– Fäller ankaret med frifall (helst) under backning i den förhärskande vindens riktning (viktig att  kättingen inte lägger sig över/runt ankaret). Tidigt lärde vi oss att slirbromsen måste motioneras och när man fått in tekniken med frifall, är detta absolut att rekommendera. Man får lättare ankaret där man  tänkt sig med frifall. Men man måste känna sitt ankare! Vårt Manson-Supreme seglade iväg på sin deltavinge. Innan vi lärt oss for ankaret ibland iväg in under båten med följd att kättingen hamnade över ankaret i en liten hög. Även Bruce har en tendens att “flyga”. Med ett tungt Delta ankare är detta inget problem om bara båten rör sig sakta bakåt.
Frifall är en metod som rekommenderas i många manualer. Men det varnas i samma manualer för att “ens titta åt” slirbromsen innan ankaret nått botten!! Mycket lätt att fördärva ankarspelet om bromsen hastigt dras åt innan ankaret har nått botten.
– När minst tre x djupet + 10 m  kätting är ute säkras kättingen med en däckskrok (se stycket om Avväxling och Säkring nedan) med slack i kättingen till spelet (eller lossad broms), varefter ankaret backas fast utan ryck med minst två  tredjedelar av motorns maxvarv. Om ankringsplatsen medger större svajutrymme lägger vi ofta ut mer kätting än 3x djupet + 10 m, särskilt om starka vindar väntas. Kom ihåg att räkna med avståndet från vattenytan upp till ankarbalkens rulle i aktuell djupsiffra…
– Vid större djup än kättinglängden 85m medger (tre x djupet +10m), förlänger vi kättingen med lina (se nedan).
– När ankaret sitter, lossas däckskroken och en mindre kättingkrok hakas i kättingen och snubbertamparna beläggs med hanfot på de främre knaparna. Däckssäkringen fästs igen, för att skydda ankarspelet vid  brott på subberlinan till lilla kättingkroken, efter att tillräckligt slack matats ut mellan spel och däckskrok och mellan däckskrok och ut över rullen. Det senare framför allt för att minimera ljud från kättingrörelser inne i båten.
– Ankarets låspinne/skruv vid stävbeslaget sätts tillbaka för att hindra kättingen från att hoppa av rullen.
– Slutligen slår vi av reläet till ankarspelet. Gäller både efter ankring och upptagning. Vi har sällan draggat (än så länge…) efter att vi dragit fast ankaret, när det hänt beror det oftast på att en annan båt draggar och lyft vår kätting och ankare!

Dubbla- tandem ankare
Om botten och övriga förhållanden är sådana att tillräcklig fäste inte kan erhållas använder vi tandemankare.
– Fäst 5 – 10m kätting mellan extra ankaret och huvudankaret (alltså båda ankarna i serie). Detta har hittills alltid gett ett superfäste även på de lösaste bottnar.
För att underlätta utläggning och enklare/snabbare få det hela ombord vid upptagning har vi en minst10 m lång tamp mellan ankarna.
– Fäst en tamp i kättingen halvvägs mellan ankarna.
– Fira sedan med tampens hjälp ner extraankaret tills det hänger i sträckt kätting till huvudankaret som hänger i “väntläge” alldeles nedanför rullen.
– Fäst tampen i kättingen mellan huvudankaret och ankarspelet.
– Lägg nu ut båda ankarna “som vanligt”.
Upptagning
– Med tampen kan vi nu hjälpa ankarvinchen i det besvärliga skedet just när huvudankaret skall upp på rullen. Tungt i vanliga fall, men med många extrakilon hängande i huvudankarets nos blir momentkrafterna när huvudankaret skall över rullen på tok för stora för de flesta ankarspel.
– När huvudankarets schackel nått rullen, säkras kättingen med däckskroken, bromsen lossas på ankarspelet och 10 meters linan läggs över ankarspelets trumma och extraankaret vinchas upp. Om man inte har en trumma på ankarwinchen så fungerar det oftast att förlänga tampen till en annan winch.
– När ankaret är uppe är det bara att dra åt slirbromsen och ta upp huvudankaret på vanligt vis. Inga förstörda ryggar!
Till saken hör att denna typ av operation nästan förutsätter dubbla ankarrullar.


Bild – Dubbelankring för utskrift

Avväxling – säkring vid ankring
Säkra/avväxla kättingen med tamp som fjädrar för att skydda kätting och ankarspel.
Säkring av kätting bör ske i två steg, dels en snubber/ryckdämpare med normalstark ankarkrok utanför båten och gummidämpad tamp till knap och dels en andra, starkare säkring på däck. Däckssäkringen tjänar dubbla syften, dels om första snubbertampen går av, och dels vid fastdragning och loss tagning. Även denna bör förses med gummifjäder och fäst i en springknap, eller annan lämplig starkt mothåll.
Från säkringen på däck till spel skall kättingen ha ordentligt slack, så väl tilltaget slack att gummifjäder kan gå av utan att spelet påverkas. Fastdragning och lossdragning av ankare sker lämpligen med däcksäkringen inkopplad och kätting-slack till spelet.
Snubberns kättingkrok kan/ska vara så “klen” att den deformeras när krafterna närmar sig kättingens arbetslast. Detta är ett enkelt sätt att hålla reda på kättingens eventuella utmattning. Kroken är ju bara att byta då och då och antalet gånger den deformeras är antalet gånger kättingen varit över arbetslast (långt under brottlast, då kroken i så fall inte bara hade deformerats utan gått sönder).
Vi har böjt tillbaka en krok efter en riktigt utsatt ankringsplats och samma krok gjorde sedan tjänst i flera år efter det. Alltså endast en gång tangerade vi kättingens arbetslast/utmattningslast.
Med en tungt lastad båt blir det stora krafter i kätting och i ankarspel om ankaret sitter fast när båten kommer fram över ankaret och rör sig framåt med någon knop. Samma effekt blir det om det är kraftig dyning. Det är inte alltid lugnt väder när ankaret skall upp!
Kolla att slirbromsen inte är för hårt ansatt. Den ska slira om ankaret sitter fast – och då använder man säkringskroken på däck, väl avfjädrad, för att med båtens motor köra upp ankaret åt motsatt det håll man drog fast. Gäller för de flesta ankartyper (dock inte Fortress).
När spelet inte används, efter ankringsproceduren är klar eller att ankaret är tillbaka på sin parkeringsplats, slås reläet av för att undvika “ofrivillig” upptagning resp utmatning av kätting om det blir kortslutning i kontaktdon, brytare eller relä.
Inte så lyckat om det händer, särskilt om hela besättningen är iland under ankring, eller under segling.
“Självklart” blir det alltid värsta scenariot om det blir “kortis”, dvs för ankare så matar spelet in och vid segling matas kättingen ut!
Vi har inte själva råkat ut för detta, men några båtar vi känner har råkat ut för bägge varianterna.
Kom ihåg att säkra ankaret och dra åt slirbromsen på spelet under segling så att inte grov sjö “hjälper” ankare eller kätting överbord.
Kättingavväxlingar/säkringar/kättingstopp som skruvas i däck är klart olämpliga eftersom dom inte ger mjuka “ryck” i kättingen. Visserligen skyddas spelet, men kättingen utmattas utan kontroll… och dessutom är kättingstoppets infästning ofta för klen för krafterna under eländesväder.

Säkring av kätting i ankarbox
– Schackla aldrig fast kättingen direkt i boxen!
Den bör sitta fastknopad med en tamp (tunn men stark) som når upp och förbi ankarspelet.
Detta för att i trängda lägen kunna frigöra båten från ett i botten fastsittande ankare (eller kätting) och för att spelet skall kunna “frigå” om olyckan är framme och för mycket kätting spelats ut. Ankarspelet kan annars rycka av tampen med sin levande kraft om kättingen är kvar i spelet när tampen sträcker.
Den längre tampen underlättar också  iskarvning av förlängningsankartamp vid stora djup.
Att lämna sitt ankare på det här viset är ren nödåtgärd med avsikt att komma tillbaka till platsen i lungt väder för att hämta upp sin kära ankringsutrustning. Lämligen har man då också en boj eller fender fastsatt med lina i kättingänden, en lina som bör vara nästan lika lång som djupet.

Skarva kättingen med tamp
Säkringen på däck används som avlastning under skarvningsmomentet.
Skarvning innebär att vi vid 8mm kätting sätter ett 10mm HR (höghållfast) schackel i kättingens “tampände”, som vi sedan med hjälp av ett grövre 12mm schackel fäster i kausen på en 18mm flätade ankarlinan. Detta för att linans kaus är för stort för ett 10mm schackel.
I 12mm shacklet fäster vi en boj för att minska risken för att den linan hamnar bland stenar/korall på botten.
Därefter  använder vi spelet igen för att avlasta och lossa kättingkroken. Vid 10 mm kätting kan man använda 12mm schackel direkt i kättingen.
Om man har reptrumma på vinschen blir detta sista moment betydligt enklare och bättre kontrollerat, inte minst när tampen skall upp.
Man kan använda genuavinschen tills man får upp kätting förbi ankarvinschen på däck. Lossandet av skarvtampen sker i omvänd ordning med säkringskrok osv.

Lina till land
På många ställen i världen har vi varit tvugna att använda lina till land för säker ankring. Det är ofta inte bara en lina vi pratar om utan upp till fyra, när det är som värst. Även på sådana platser har vi sovit gott!
Med minst en 100m lång lina (av flytkvalitet) går dom flesta sådana ankringsmanövrar att genomföra.
– Principen är att först sondera terängen/botten som vanligt och därefter lägga ankaret på lagom avstånd från land.
– När väl ankaret är i och draget i “rätt” riktning mot land är det dax för landtampen.
Bottnen sluttar ju oftast från stranden och det minskar behov av kättinglängd i förhållande till ankringsdjupet, då båten inte tillåts svinga utan intar en fast position med konstant dragvinkel mot en motlutande botten.
– Med dinge ros änden av flytlinan iland och fastgörs med lämpliga skydd mot slitage.
– I det här skedet underlättar det att hela tiden ha en person vid ratt och spakar för att om möjligt hålla båten i något så när läge. Ofta betyder det att hålla båten i backläge mot vinden då vinden oftast kommer över land. Huvudsaken är att inte båten tillåts driva ut och förbi ankaret, plus att hålla båten inom linans längd från stranden…
– Landtampen sträcks upp med hjälp av en winch – behövs oftast…
– Sen är det bara att komplettera med ytterligare linor om läget kräver det.
Vi har vanligtvis 1 x 100m plus 2 eller 3 x 40-60 meters linor för detta ändamål.
Idag med alla starka, lätta och flytande dyneemalinor utan strumpa är de inte så skrymmande. Bara väldigt viktigt att slitskydda på alla tänkbara och otänkbara ställen.

Ankringsdjup
Man måste med tillräcklig ankarvinkel kunna ankra på minst 25 m. Lång kätting behövs, eller möjlighet att enkelt skarva i stark ankartamp.
3 x djupet + 10m ger erforderlig längd vid dom flesta “vardagsankringar”.
Skulle en oväderssituation råda bör kättingen vara längre, minst 5 x djupet.
Se bara till att inte skapa någon svag länk vid förlängning av kättingen med tamp. Se ovan om schacklar mm.
Ju längre från ankaret man ligger desto bättre blir dragvinkeln mot botten och dessutom förbättras dämpningen, förutsatt samma djup.

Ankarsegel
Vid ringa tidvattenström och inga växlande fallvindar sätter vi sedan ankarsegel på akterstaget för att undvika att båten seglar till ändlägen och rycker  i kätting/ankare. Båten tar dessutom mindre plats i ankarviken med ankarsegel, något som är viktigt när man ankrar flera båtar i samma vik.

Bojad kätting
Ankring bland koraller…
Koraller är trevliga att se på men ett stort problem vid ankring.
Om man ankrar på vanligt sätt har man vid vindskiften/strömskiften snart snott in kättingen bland koraller och man ligger inte längre och svingar kring ankaret. Nåt som är ett stort problem på populära ankarplatser med tätt mellan båtarna. Om en båt plötsligt börjar svänga runt en ny punkt, låt säga 40m ut på kättingen, och båten som ankrat “bakom” fortfarande är fri från korallen när vinden skiftar, kommer dom att svänga kring punkter som är förskjutna i förhållande till den första ankarplacering.
I många fall innebär detta att båten som sitter fast rör sig som kring en boj, medan grannen fortfarande rör sig runt sitt ankare med en radie motsvarande utlagd kätting. Det är då inte konstigt att det blir lite rörigt vid vindkantringar med ombordläggningar som följd, även om man har tagit till avstånden ordentligt vid ankringen.
Ett bra sätt att undvika att fastna och därmed behålla sin svängradie (och svänga lika som andra båtar som inte fastnat) är att boja kättingen så den inte släpar efter botten och “samlar” koraller. Dessutom är risken att man skadar korallen väsentligt mindre.
En annan viktig fördel är att det är lätt att ta upp ankaret när inte kättingen sitter fast i/under korallen, något som kan vara nog så viktigt i trängda lägen när vinden ökat och/eller vridit oförutsett. Att dyka och lossa kättingen i dessa lägen, som “naturligtvis” ofta inträffar i mörker, är knappast någon genomförbar åtgärd utan stora klämrisker.
Glöm inte bort att hajar är farligare när man inte kan se dom!!
Vi tillämpar en metod där vi sätter en hård boj 10-15 m från ankaret (beroende på djup) och sen större fendrar/bojar som fästs på 2 x ankringsdjupet -5 m bakom framförvarande boj. Om djupet är ringa behövs flera bojar för att erforderlig kättinglängd skall kunna hänga fritt över botten.
Det är viktigt att avståndet mellan båt och “sista” bojen är så stort att kölen kan passera fritt över den hängande kättingslingan. Ström satte oss en gång så att kättingen fångade kölen och båten kom tvärs strömmen. Avståndet  mellan båt och sista boj var för kort bla på grund av det ringa ankringsdjupet.
Metoden kan med fördel också tillämpas där det finns andra hinder på botten som kättingen kan sno sig kring, men aldrig i kombination med kättingtyngd.
För 8mm kätting klarar en kulfender med diameter 35-40 cm tyngden vid normala ankringdjup. 10mm kätting kräver en hel del mer flytkraft.

Bild – Bojankring för utskrift

Kättingtyngd
I Nya Zeeland köpte vi en Anchor Buddy.
Det är en 12 kg tung zink/aluminium vikt som rullar ner utefter kättingen och fixeras med lina strax över botten vid lågvatten. Allt i avsikt att minska svängradien vid trånga ankringsplatser och minska belastningen på ankaret genom ökad dämpning.
Vi använder denna vikt i korallfria vatten och aldrig tillsammans med bojar. Både bojar och ankarvikt är utmärkta vertikala dämpare, fast de verkar från olika håll!
Dock gör kättingtyngden inte någon egentlig nytta på riktigt blåsiga ankringsplatser där kättingen är sträckt.

Detta dokument för utskrift

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail

Comments are closed.