Vecka 48 27 november – 3 december 2017 Newport Beach – San Diego 167nm

27 november måndag Santa Cruz Island – Balboa Village, Newport Beach 93 nm
Seglingen började med skaplig vind, men som falnde strax efter solnedgången.
Seglade trots detta vidare i farter kring strax över fyra knop. Vårt problem var ju att inte komma fram för tidigt före ljuset så farten spelade inte så stor roll så länge det var bekväm segling utan slående segel. Men vinden ville inte, trots bra utsikter i prognosen, vara med så det blev totalt mer än tio timmars motorkörning.
Utanför LA, där två trafiksepareringar anländer in till LA och med tre oljeplattformar, fick vi dimma och en massa stora lastbåtar på AIS. När man knappt ser lanternor på en halv sjömil i mörker och dimma är det en välsignelse med AIS. Nu var det hur enkelt som helst. Lätt att se hur lastbåtarna utanför separationslederna ändrade kurs för att undvika oss. Allt snack om att lastbåtar inte tar hänsyn till segelbåtar är “nys” enligt vår rätt långa erfarenhet av möten med dom stora lite var stans i världen.
Vid gryningen kom så den förutspådda vinden, sex timmar sent, och vi fick en fin skjuts de sista fyra timmarna ner till Newport. En halv knop emot och grunt vatten gjorde vågorna snabbt lite skvalpiga och höga i den följande vinden på nu upp till 10 m/s.
Full fart in mellan pirarna och ner med seglen strax före klockan elva. Frisk vind inne i hamnen med alla båtar på boj som nästan blockerar strandlinjen och vårt sökande efter “vår” brygga.
Till slut bestämde vi oss för att vi såg huset och Annika ringde till Tod och kollade. Jo han såg oss ute på vattnet bortom bojliggarna och vi fick våra bäringar. Tråcklade oss in mellan bojliggarna och var strax förtöjd framför Tod och Lindas hus där Tod stod på bryggan och tog vår tampar. Verkligen suveränt med en privat brygga med el, vatten och all annan service i huset och av värdparet.
Newport är annars lite krångligt för långseglare. Svårt med ankring och där ankring är tillåtet är dingelandning ett problem. Det är dessutom långt till handlingsmöjligheter.
Nu har vi inga sådana problem! När Linda kom tillbaka från sin franskalektion bjöds det på lunch och sedan körde Tod oss till matmarknaden för shopping.
Problem med inklarering hos tullen uppstod. Vi skall som utlänningar ringa tullen i nästan varje hamn vi angör. Nu hittade dom inte vårt cruisingpermitnummer i datorn. Vi använde Tods fax för att faxa det och en kopia på våra pass. (lite svårt om vi legat för ankar?)
Det visade sig att en siffra i vårt tillstånd inte stämde med det som skrivits in i datorn. När tjänstemannen väl hittat oss i datorn var problemet löst. Hur dom tidigare telefonkontakterna kunnat fungera vet vi inte, men förmodligen har dom bara tagit vår rapport och inte skrivit in den i datorn? Hur som helst var det bra att upptäcka detta här och inte i San Diego som lär vara våldsamt rigida pga närheten till Mexico.
Vi knoppade en timma före middagen som serverades inne i huset. En trevlig kväll med mycket båtsnack (och naturligtvis en del Trumpsnack?)
Tod och Linda har en 37 fot segelbåt, Island Seacraft, parkerad bredvid Moon och har seglat tor Hawaii förutom att dom seglar mycket till Channel Islands. Igår kom dom tillbaka efter några dagar på Catalina Island.
Runt om i världen har dom seglat på chartrade båtar massor med gånger och Tod har seglat som besättning till Antarktis och Tasmanien. Så självklart var det mycket att tala om, inte minst om gemensamma vänner inom seglingsvärlden.
Tio stupade vi i säng i en tyst båt där elvärmen höll Moon behaglig i den råa nattfukten.

28 november tisdag Balboa Village, Newport Beach
Vaknade utsövda till en klar men kall morgon med fullt av kondens på luckramarna!
Ja det är både fuktigt och kallt här under nätterna. Vi får nog starta avfuktaren för att få ett bättre inomhusklimat under nätterna. Det är väldigt bekvämt med ström på bryggan!
Efter frukost blev det båtvård för Björn medan Annika pillade med webbsidan för att ändra prenumerationsutskicket efter en uppgradering av distributörens program. Moon behövde tvätt efter både salt och sand på däck och i sittbrunnen. Dom torra Kanalöarna spred en hel del finkorning sand omkring sig. Våra promenader drog också ombord en del?
Tod och Linda var borta både på lunchmöten och senare på kvällen så vi fick klara oss själva med full tillgång till huset.
Efter lunch gick vi en lång promenad efter stranden mot havet in mot de mer centrala delarna av Balboahalvön. I den södra änden där vi “bor” har halvön bara en gata, Balboa Bolevard, med hus på vardera sidan mot havet respektive mot hamnen. Vi var inte tillbaka i Moon förrän det mörknade och då hade våra värdar lämnat för sitt kvällsangagemang.
Middag i båten och sedan en tidig kväll i säng.

29 november onsdag Balboa Village
Vaknade till en klar och kall morgon med kondens på luckorna igen. Nu är det klart läge för avfuktaren som vi plockade fram och satte på.
Frukost och sen mera jobb att få ordning på webbhanteringen. Även e-mailhanteraren har fått “bakläxa” och vi byter tillbaka till en säkrare distributör. Vi har ibland lite dålig kontakt och då händer det att e-mail vi sänder bara försvinner, inte helt kul när det är svårt att upptäcka när det sker. Varför svarar dom inte? Ja ibland visar det sig att mottagaren inte fått vårt e-mail och då är det naturligtvis inte lätt att svara!
Fortsatt båtvård. Rostfria delar blir lite “bedagade” när det är mycket salt och lite regn. Men med vårt undermedel från Japan, en hushållprodukt med syra i, går det lätt bort. Medlet poleras in och sköljs bort tio minuter senare med förvånansvärt bra resultat. Det lönar sig att torka torrt efter sköljningen, annars blir det lite rester av dropparna om det får självtorka.
Efter lunch var det båtshow, dvs vi visade Moon för våra värdar. Dom var inte bara artigt förtjusta i framför allt inredningen/planlösningen. Deras 37 fotare har mera den traditionella inredningen vi hade i Lindisfarnes salong.
Till kvällen var vi medbjudna till CCAs årliga middag som Tod och Lindas gäster. (CCA, Crusing Club of America). Åttitalet medlemmar hade samlats och i samband med middagens början presenterade Tod oss som “long time cruisers” med många utläggningar om Antarktis, Cape Horn osv. Han fick naturligtvis med SXK utmärkelsen “Skeppsklockan” vi fick i fjol – “awards” är viktig utmärkelser i US föreningar!
En mycket trevlig kväll där Björn bredvid sig fick en kille som mer eller mindre konstant kappseglar eller leveransseglar lite var stans på jorden. Han har bland annat mastat av minst en gång i varje världshav utan att behöva assistans, nödriggat och tagit båten till hamn. Han har skrivit flera böcker varav vi fick en med dedikation.
Rätt slut efter all uppståndelse och kommunikation på ett främmande språk i en rätt bullrig miljö stupade vi i säng strax efter tio. Tur att våra värdar hör till den kvällströtta sorten.

30 november torsdag Balboa Village
Med avfuktaren igång var det snustorrt på luckramarna när vi vaknade. Ingen vind och ett blekt solsken.
Efter frukost bokade vi plats i San Diego till helgen. Det är fri ankring, men man måste boka via internet, nåt som inte fungerade för att vi inte var amerikaner. Annika ringde och efter tio minuters samtal var vi inbokade. Dags för tvätt så vi startade en tvättmaskin och Annika hjälpte Linda med hennes Kindle som inte ville prata med hennes Iphone? medan Björn jobbade i Moon med blogg och elinstallation. Vi har köpt ännu en spänningsstabilisator, levererad hit till Tod och Linda, som skall ge vår cirkulationspump 24 volt oavsett vad den aktuella spänningen är. Pumpen låter väldigt mycket när spänningen är över 25 volt, och det är den nästan alltid, speciellt när vi ligger på landström och det är ju då vi använder el-patronen. Detta har tidigare inte varit ett problem eftersom enda tillfället cirkulationspumpen använts tidigare var när motorn värmde vattnet och i motorbullret hördes pumpen bara när motorn gick på tomgångsvarv.
Installationen blev en succé. Nu störs vi inte av det lilla kvarvarande ljudet. Kanske är detta med spänningen något att beakta också för fläktar som låter lite mycket.
Efter lunch gick vi en lång promenad som inkluderade en färjetur över till Balboa Island.
En av våra fördomar, den om Amerikaner och deras juldekorationer, har verkligen inte kommit på skam. Svårt att inte tycka att det är lite löjeväckande. Dessutom trodde vi att juldekorationer var nåt man gjorde tillsammans i familjen, dvs det var lite förklaringen till “traditionen”. Här är det personal, företrädesvis från Mexiko, som sätter upp ljusgirlanger, granar, tomtar, renar med vagn, i mängder. En del hus ser det ut att vara svårt att komma in i på grund av alla julattribut!
Tillbaka i Moon var det förberedelser för middagen tillsammans med Tod och Linda uppe i huset.
Till en aptitretare tittade vi på vårt bildspel (första halvan) om seglingen med Moon från Thailand till San Francisco via Japan och Aleuterna.
Middag med fisk kokt i ugn. Väldigt gott och rikligt. Ingen efterätt fick plats förutom resten av bildspelet.

1 december fredag Balboa Village
Kall och fuktig natt igen, men ingen kondens tack vare avfuktaren.
Sol från en klarblå himmel när vi vaknade varför temperaturen stiger snabbt både i och utanför båten. Annika satte på ytterligare en tvättmaskin för att få allt rent innan vi lämnar för San Diego.
Vi hade besök av en av onsdagens middagsdeltagare, Andrew som är 91 år och har seglat hela sitt liv. Han var nyfiken på bl a kordäcket och lyckades med viss möda ta sig upp på båten, ett klart bra betyg för vår båtstege. Till saken är att han är rollatorbunden och har en personlig assistent som hjälper honom att hålla balansen genom att alltid hålla i ett bälte runt kroppen på Andrew. Lyckligtvis hör Andrew till den lätta delen av befolkningen? Segling måste vara ett bra sätt att hålla sig igång!
Tod körde oss därefter till matbutikerna för att vi enkelt och bekvämt kunde fylla våra förråd. Tillbaka i Moon blev det insortering av inköpen och sedan lunch. Slutligen tvättade vi kölsvinet rent från svarta avlagringar för att klara en eventuell inspektion i San Diego. En av ankringsplatserna kräver besiktning. Däcket och sittbrunnen fick en extra tvätt innan dingen kom upp på däck efter sin sejour på bryggan. Efter att ha fyllt vattentankarna är vi helt klara för avgång i morgon.
Tod och Linda kom vid solnedgången för en sundowner som bestod i att vi testade två olika Cabernet Blanc för en middagsbjudning som värdparet ska ha före jul.
Därefter gick vi upp till huset för att grilla spett och grönsaker som Annika preparerat.
Efter middagen duschade vi och tog in stegen plus en del andra små förberedelser inför morgonens avfärd.

2 december lördag Newport – Mariners Basin, Mission Bay 61nm
Uppe före solen för att hinna äta frukost innan avgång. Perfekt timing med tidvattnet som nu med fullmåne är extremt högt och ger oss extra medström.
Tod och Linda kom ner till bryggan före klockan sju för ett sista farväl och se till att vi kom iväg säkert. Strömmen utanför bryggan är inte att leka med så vi var glada att kunna passa på vid slackvatten. Det är inte alltid lätt att manövrera utan bogpropeller.
Linda och Tod stod länge och vinkade medan vi tog oss ut i leden mellan båtar på boj. Eftersom det var lördag var det helt fullt med roddare och paddlare ute i farleden. Lite svårt att i motljuset från den just uppgående solen se alla små flytetyg. Men vi lyckades komma ut till havs utan att komma för nära någon liten båt vilket var extra lurigt eftersom alla skulle vända tillbaka framför oss strax innan pirarmarna var slut.
Prognosen om svag västvind visade sig vara svag nordvästvind vilket var nästan rakt bakifrån. Med andra ord blev det motor hela vägen ner till Mariners Basin, som är en ankringsplatsen i Mission Bay strax norr om San Diego Harbor. Sträckan dit är precis vad vi hinner i dagsljus med motorgång så här sent på året
Efter en fullständigt händelselös resa på platt vatten ankrade vi just som solen gick ned och en fullmåne redan var strax över horisonten. Absolut stilla vatten inne på den välskyddade ankringsplatsen där åtskilliga båtar låg på boj. Tack vare litet djup kunde vi ankra med bara 25 m kätting och hade därför inga lätt att hitta plats mellan dom bojliggande båtarna.
Middag och en film avslutade dagen.

3 december söndag Mission Bay – San Diego Harbor 13 nm
Vaknade till en mulen morgon efter en absolut stilla och tyst natt. Vi trodde igår kväll att det skulle vara lite livat eftersom det var lördag kväll, men tydligen ligger restauranger lite på avstånd. Runt bukten är det fullt av hus, så inte är det en speciellt pittoresk ankringsplats.
Frukost i lugn och ro med lite e-postande och telefonerande. Vi ringde till Tod och Linda för att tacka och berätta att vi kommit fram säkert då dom var på teater igår kväll när vi ankrade.
Tog upp ankaret vid niotiden och körde ut ur baljan för den korta biten runt udden till San Diego. Framme vid 11-tiden la vi till vid tull o polisbryggan där vi förväntades rapportera vår ankomst. Det gick lätt och snabbt via en fast telefon som bara används till in o utklarering. Huruvida dom kollade vårt nummer på cruisingtillståndet vet vi inte? Fortsatte in i viken, som kantas av hur många marinor som helst med tillhörande båtar i fantastiska (eller fantasi) storlekar, till ankringsplatsen vi ansökt om plats till häromdagen. Där la vi oss i vanlig ordning bredsides med Liv som vi inte träffat sedan före före vår Sverigeresa från San Francisco.
Gemensam middag med mycket snack avslutade denna första dag i vår sista US hamn.

Annika & Björn

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedintumblrmail

Comments are closed.